För att utveckla börja där vi är!

Det faktiska! Ju mer jag tänker skolutveckling tänker jag ”DET FAKTISKA”. Vad menar jag med det?

Jo, det som äger rum, det som sker, det vi gör, det som tänks, det som händer i skolan just idag. Jag tänker också ur klassrummets perspektiv, i varje lärande elev och vad jag ska utveckla i undervisningen. Jag dokumenterar det som äger rum för att sedan ta riktlinjer för det som ska komma. Jag är trogen Lev Vygotskijs ord om morgondagen. Och jag tänker så här:

Det som sker här och nu är det jag kan undervisa om i morgon. Jag har idag erbjudit eleverna lärande och de är med och påverkar genom sina intressen, genom sina funderingar och genom att deras egen nyfikenhet och motivation leder dem vidare. Jag tar min början där. Jag gör mer efterarbeten än förarbeten. Men allt är cirkulärt. Mitt efterarbete blir ett slags förarbete.

Skolan i sin helhet behöver mer av närvaro kring det som sker. Rektor är en person med pedagogisk insikt och måste få verka som en ledare med pedagogisk insikt. Insikten ska också betyda det faktiska – insikten i klassrummen – och närvaro för att se och bekräfta det som just nu äger rum. Inte värdera utan delta och observera.

Hela skolan kan lyftas genom att rätt frågor till skolan ställs. Jag tänker att vi kan orientera oss genom läroplan och kursplan lyfta frågor ur styrdokumenten. Det betyder inte att alla i skolan gör det som frågas om utan att frågan är en organisation av det vi undersöker i vår skola, att vi lyfter upp en specifik fråga för att dela med oss, fokusera, medvetandegöra, utveckla och problematisera men först och främst för att fånga det vi faktiskt gör och utveckla tänkande kring det som sker.

Vi bör ta vara på det som sker. Och ur den dokumentationen ta myrsteg, elefantkliv till det som vi vill göra mer och utveckla ytterligare. Det kan hända att vi också genom ökad medvetenhet utvecklar undervisningen och fördjupar lärarens betydelse och roll.

Vi talar så ofta om bristen. Vi talar så ofta om visionen. Vi talar alldeles för sällan om det faktiska. 

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på För att utveckla börja där vi är!

  1. Grid skriver:

    Du är så positiv och vissa dagar kan jag inte hantera det. Jag har nu skrivit 138 tämligen oformativa omdömen och är inte nöjd. Jag har gnällt som fasen i lokala blaskan, bloggen, twitter och FB. Allt för att peppa mina kollegor till att göra sina röster hörda. Men nu är det färdiggnällt för ett tag och jag har gjort klart mina prioriteringar i arbetsfloden. Därför kunde jag idag läsa detta positiva inlägg. Rent utsagt blev jag faktiskt lite peppad:)

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Jag vet och förstår. Jag skulle fasa för de 138 omdömena. Men jag tror vi kan göra på annat sätt. Och jag grubblar på det. Det är lite skönt att du blir arg. Det måste leda till förändring. Jag tror inte på den arbetsbelastning du har. Och jag grubblar på den. Hur kan vi göra på annat sätt? Vad kan vi sluta göra? Hur delar vi lärandet och hur åskådliggör vi det? Sådant funderar jag på. Och jag har lite idéer och tankar. Jag återkommer. Men tills dess – Stå på dig lärare! A-M

Kommentarer är stängda.