Diffusa och sorgliga i att vara duktig

– Hur var du i skolan, frågade jag.

– Duktig! svarade den jag pratade med.

– Jaha, hur var du då? frågade jag.

– Jag vet inte riktigt vad det var men jag var det, svarade den jag frågade.

– Hur kändes det att få vara duktig, frågade jag.

– När man är duktig så vet man inte. Man bara anpassar sig. Och behöver höra att man är duktig utan att veta vad som ryms i att vara det. Jag har aldrig vetat. Det gör mig sorgsen. Man måste liksom vara duktig. Det är ett ok.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Diffusa och sorgliga i att vara duktig

  1. Hej.
    Jag är en lärarstudent som härom veckan såg en film om dig, Körlings barn. Jag blev så inspirerad och glad av dig och av filmen.

    Nu hittade jag till din blogg och just det här med duktighet och duktig-ordet är för mig laddat och svårt. Att vara duktig är så godtyckligt och att vara duktig kan väl inte bli något man är för sig själv, för sin egen skull. För att vara duktig behövs det att någon utifrån bedömer och kanske då även dömer. Jag har svårt för duktig.

    När jag hämtar mina barn från skola och förskola frågar jag dem, vad har du lärt dig igen? Ibland är svaren Ingenting eller jag vet inte. Men alltid hittar vi någonting i samtalet som kommer efteråt.

    Tack för en härlig blogg.

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Hej Johanna, Så roligt att du kommit hit och delar med dig. Jag blir lycklig av att läsa att du kommer bli min kollega. Det ser jag fram emot. A-M

  3. Linda O skriver:

    Försöker verkligen att bita mig i tungan för att inte säga att någon är duktig, utan ge konkret beröm. Just anpassningen som en del i det duktiga är hemskt, Jag var duktig tills jag började gymnasiet och blev arg. Tydligen gick det inte att vara både och.

  4. Duktighetsstämpeln sitter fortfarande kvar och här är det en invärtes strävan efter att leva upp till den. Jag kämpar dock med den varje dag, men jag kan inte förundras över tentaresulat och hur de nästintill aldrig är konstruktiva. Idag fick jag tex ett VG i betyg, då känner jag mig duktig, detta för att betydshetsen sitter fastetsat i mig.
    Jag aktar mig dock från att i min lärarroll säga att någon är duktig, jag vill vara konstruktiv och det anser jag inte att man är med ett ”vad duktig du är”.

  5. Anne-Marie Körling skriver:

    Ja, frågan är vad vi lägger i duktig? Det är ett mycket oprecist uttryck som anger något subjektivt – alltså avsändarens tyckande och tänkande. A-m

  6. Anne-Marie Körling skriver:

    Duktigheten flyttar in. Där får man sedan kämpa med den att flytta ut. Vi måste vara uppmärksamma på det vi själva kallar duktig. Tack Hanna. A-M

  7. Anne-Marie Körling skriver:

    Ja Linda, duktighetsord är så springande lätt att säga. Så svåra att hålla inne med. A-M

Kommentarer är stängda.