Liten dikt med en aning av textrörlighet

ta en barndom,

lägg den i sol

vänd den sakta i snö

rör sedan försiktigt ner drömmen

om att ingen som lever ska dö

smaka av den med det brutna löftet

att aldrig, aldrig bli stor och tråkig

utan sätt en propeller i ryggen

så du växer dig liten och bråkig

häll tiden ur världen

håll den mot ljuset

som en flicka på raka armar sin fläckiga häst

och ät den i sömnen

då smakar den bäst

Dikt av Ragnar Strömberg

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.