Andra citat ur Tranströmers dikter. Jag tänker bild, jag tänker text, jag tänker på vad som händer i eleverna om jag läser upp dessa rader, jag tänker vilka ljud skulle vi kunna höra när orden blir till våra i klassrummen:
- som en blodstinn jättefästing hänger solen över skogsranden (T.T. Ungdomsdikter, 2006)
- det enda som lyser är gula blommor
- som världshistorien som skrattar på fel ställe (Sorgegondolen, 1996)
- man hör körsbärsträden gnola
- tårarna frös till glasögon
Jag tror också det är en fara i att lyfta ut citat och inte se helheten. Men för ämnet bild och bildspråkandet tror jag Tomas Tranströmer kan skapa möjligheter för elever att närma sig hans ord där de en gång skrevs. Till dikten med små steg. Till bilden med allt vad inre kreativitet kan skapa och utveckla.
De flesta av mina elever fastnade för tårarna som frös till glasögon. Här är några till som jag jobbade med:
Träden stod vända med ryggen hitåt.
Det går ett träd
omkring i regnet,
skyndar förbi oss
i det skvalande grå.
Den fullsatta kupén är tät av stillhet.
O marker grå som Bockstensmannens kapprock!
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor.
Fröet sparkar i jorden.
Vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar.
En bok som kan läsas i mörker.
De har bråttom som en sekundvisare.
Våra skuggor är jättar.
Ett vildsvin spelar orgel.
I springan mellan vakenhet och dröm försöker ett stort brev tränga sig in förgäves.
De ivriga ljusen rinner fram.
Livet har stannat i stora kristaller.
Flugorna läste mikroskopiska brev.
Trafikmärkerna har sänkta ögonlock.
Bilen är nästan blind.
Gråhajens buk är din svaga lampa.
Myran glöder i bergets skugga.
Sverige är ett uppdraget, avtacklat skepp.
Japp, du ser. Jag arbetade många år med raderna ” En bok som kan läsas i mörker, en dryck som bubblar i tomma glas, en högtalare som sänder ut tystnad, en gångstig som växer igen bakom varje steg” och kopplade dessa ord till Harry Potter. Det blev succe. Vi skrev liknande meningar, härmade Tranströmer och ingen elev ville avsluta arbetet. Jag har själva undervisningen på min gamla blogg. Jag tror året var 2004. Ingen trodde då att eleverna skulle förstå. Men oj så man misstar sig om man ringaktar elevernas vilja att själva skapa mening. Tusen Tack för de ord som strömmar in här nu! A-M