Att härbärgera

Det är mycket som sker inom oss. När det som sker inom oss kommer ut och möter omvärlden så står man där och får ta emot. Ibland måste man bara ta emot, inte svara emot, inte göra emot, inte försvara utan bara ta emot. I och för sig kommer saker ut genom att vi är ihop, hur vi uppför oss, hur vi är mot varandra, hur vi kommer in i rum, hur vi visar intresse … och också då … fast önskan är en annan kontakt så är det kontakt, och kanske just så mycket som personen ifråga mäktar med. Då kan man inte kräva, bara vara, finnas och härbärgera och inte lägga ut. Långsamt vidgas livsutrymmet och lekutrymmet, tankarnas mötesplats och verklighetens gemenskap. Långsamt.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.