Jo, jag blir glad över mumintrollet på gatan. Man blir liksom en aning mumisk själv.
Svassar med sin Snorkfrökensvans och skruvar på guldarmbandet kring foten.
Jag ler och vinkar. Hela gestalten gör mig glad.
Då slår det mig!
Den som är därinnanför, den som klär sig i muminkläder,
kan vara en iskall Mårra,
en nitiskt Filifjonka, en ensam Hemul, en argsint liten My.
Anne-Marie
Vackra bilder som alltid. Jag gillade skyltdockshistorien mycket.
Det är roligt att läsa. Tack Jos, Anne-Marie