Osäkerhet kring barn

Postat den 25/01/2012 av Anne-Marie Körling

Jag hörde en mamma berätta. Hon sa att BVC hade sagt si och hade sagt så. – Jag blir orolig och tror att jag gör fel hela tiden, sa mamman. Hon tittade på sitt barn och lade sitt ansikte i oroliga rynkor. Barnet speglade mammans ansikte. Oro. Oro. Oro. Det är något som smyger sig på och skaver, det tar sig från ”jag gör fel” till ”jag duger inte”. Och det mår ingen bra av.


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”En pedagog gör misstag …”
  2. Tysta Tankar
  3. Igår då jag tittade mig i …
Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

2 svar på Osäkerhet kring barn

  1. Helena von Schantz skriver:
    25/01/2012 kl. 10:29 e m

    Det är ett bekymmer. Tvärsäkerhet är ett annat.

  2. mie skriver:
    26/01/2012 kl. 6:51 f m

    Jag tror att de orosrynkor barnet ser i den vuxnes ansikte, inte etsar sej fast i minnet. Rynkorna i pannan visar en kort stunds oro. Den oro mamman tillfälligt visar, övergår sen i ömsinta smekningar och blickar. En mammas totala kärlek. Så vill jag tro att det föråller sej.

Kommentarer är stängda.