Till lärarkandidater!

Jag tycker vi ska hålla tal för våra lärarkandidater. Jag tycker de ska välkomnas vid skolorna som vore de källor till nya skoltankar, levererade från högskolornas och forskningen, och när de sedan stegar ut ur skolorna ska de få ord med sig på vägen in i sina utbildningssystem och till de säten där de är.

Lärarkandidater satsar tid, pengar och hopp om sitt yrke. Och vi ska ständigt fylla på detta med hopp. Jag skriver det här talet till lärarkandidaterna:

Kära lärarkandidater,

Ni står på trösklarna mellan elev och lärare. Ni står på tröskeln mellan teori och verklighet. Ni står på trösklarna mellan ord och handling. Ni är i färd med att utbilda er till lärare. Ett ansvarsfullt yrke.
Jag har haft förmånen att följa lärarkandidater under en termin. Jag har lärt känna er som blivande lärare. Jag har sett er växa i professionen och mot yrket. Jag har fått höra er säga ord som inte hade vingar och efter seminarier se dem lyfta och ni har förstått. Jag har sett förväntan, besvikelse och glädje i era lärande ögon och er lust att få mer och mer och mer. Som om lärandet aldrig någonsin kunde räcka till, som om redskapen ska vara rikliga och användbara och att mer, mer, mer är en del av yrket.

Jag talade med en lärare som berättade om hans första lärarår. Han arbetade, arbetade, arbetade, arbetade med lust sitt första år. Och svett och tårar. Jag frågade om han tyckte om sitt första år. Ja, Ja, Ja! Och det vill jag att lärarkandidaterna ska säga år ett, år två och alla följande år i lärartjänst. Hej Hopp!

Det här inlägget postades i Kommunikationen. Bokmärk permalänken.