Det här roar mig en aning. Huset byggs upp och förändrar stadsbilden. Jag sätter ned foten och behåller det ögonblick som sedan aldrig mer går att återskapa eller konstruera. Själva byggandet följer jag därför att jag dagligen går där jag går. Större är inte intresset om jag ska vara ärlig. Mest en fix ide!
Anne-Marie
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
Livet är fyllt av fixa idéer Anne-Marie. För mig har bloggandet också blivit en fix idé som är svår att vara utan…
Men jag tycker också att det är så himla intressant att lära känna andra och gå in på andras bloggares sidor att det nästan tar överhanden för mig måste jag säga.
Det här du gör när du fotar ett ögonblick, bevarar ett ögonblick, det är härligt på nåt sätt. Man stoppar tiden. Om man tänker på alla bilarna som rusar fram i din bild och allt som folk i bilarna och alla andra hinner göra utan att de stannar upp och tänker; allt det ryms liksom i din bild.
Kanske konstigt tänkt. När jag var liten hade jag nån tanke (fix idé) ibland då jag liksom stannade upp i tillvaron och tänkte att Nu är Nu och satte fokus på vad som hände, hur tillvaron såg ut, var jag befann mig osv just precis då den sekunden. Lite häftigt på nåt sätt. Och på ditt sätt, med bildens hjälp, kan man spara en endaste liten stund. Det är fascinerande. 🙂
Gott nytt år förresten. Jag ser fram emot alla nya bilder och ord i din blogg.
Jag tycker inte att bloggandet är en fix idé. För mig handlar det om kommunikation och en plats att uttrycka de tankar och
ideer jag har. Jag har behov av att skriva och formulera mig, mina bilder ger en extra dimension som gör mig glad, lekfull och uppspelt. Jag tror jag skulle uppleva en större ensamhet om jag inte fick skriva. Jag har skrivit sedan jag lärde mig, sedan nioårsålder dagbok, att blogga är att lyfta ut mitt skrivandet till en allmänhet, och därmed blir mitt skrivande inte längre privat (det handlar inte om mitt privatliv trots att många läser in det så) utan jag har en tanke bakom det jag skriver och vad jag vill åstadkomma. Jag tror på kommunikationen. Den att få kommunicera om sådant man annars kanske skulle vara tyst kring. Mitt huvud är en pedagogisk mylla… jag måste få blomma ut någonstans. Därför skriver jag. Det är att fixa kring sina idéer.
Jag tycker också – som du skriver – om att stoppa tiden en smula. Kamerans nedslag gör ett absolut tidsstopp. Ett fotografi är en sådan markering. Och det är sannerligen fascinerande. Också till dig – en synnerligen god fortsättning! Anne-Marie