Min farfar Felix Körling var en dåtida kompositör – nu mest ihågkommen för sina barnvisor. Men att min farfar faller i glömska hedrar honom mer än något annat tänker jag. I mina gömmor har jag farfar Felix Körlings brevsamlingar, mängder av brev, en fjäderpenna doppad i bläckhorn, och sida upp och sida ner med viktiga saker, tankar, idéer och syn på fadersroll, barnen, nymodigheterna, kriget och det annalkande andra världskriget. Det fanns inte det första kriget innan det andra kom. Bara en sådan sak.
Min farfar tycktes nära de barn han såg leka och den framtid han såg i tekniken. Inte kan man sjunga om automobilen eller sången om de två pojkarna som väljer mellan häst och vagn och en automobil. En automobil, röd och blå, som smackar fram som en bilhäst. Det går inte att sjunga sådana sånger idag. Men för länge sedan kunde man det.
Min farfar var modig som skrev om sådant som angick barn. Han skrev sina visor för barnen, knappast för de vuxna. För jag tror aldrig min farfar såg ett endaste flygplan susa över hans marker, men hans hustru fick köra automobil, det innan kvinnan fick sin rösträtt.
Alldeles i samma tidevarv som Freud verkade min farfar. I den tid då Ellen Key var en ljuslykta för alla och kanske också ett samlingsljus. De var många som såg med nya ögon på barn under slutet av 1800talet och början av 1900talet.
Jag är rädd att de stora organisationerna, kriget, kriget nr 2, depressionerna och allt annat fick det att blåsa hårdare kring de endaste människorna som ska vara de vuxnas framtidshopp. Så ordnas det kring barn i alla tider. När de vuxna ställer till det ordnar man så att skolgången för de kommande tyglas samman. Så brukar jag se på det hela!
Sedan ler jag åt min farfars lekfullhet. Kolla hur låtarna ska sjungas! Anne-Marie som djupast tackar, niger bockar, ler och skrattar åt min gode (blogg) väns julgåva till mig. Hennes farfars nothäfte med min farfars barnvisor i. Det är en stor gåva för mig.
Anne-Marie
Du får mig att se det på ett nytt sätt och det tackar och bockar jag för.
Jag är fyra år äldre än du. För mig var din farfar viktig, Han var en motsvarighet till Lennart Hellsing men långt, långt tidigare. I min barndom, när mamma sjöng och spelade, fanns Felix Körling och Lennart Hellsing.
Din farfar var en modig man som vågade låta barn vara barn. En farfar att vara stolt över, vilket du säkert är. Kram.