Det sägs att man ska kunna få rutavdrag för att få hjälp med sina barns läxor. Jag sitter en aning förstummad. Det säger mig att läxan inte alls är det den ska vara – en bro mellan hem och skola. Den där eleven kan visa, berätta, åskådliggöra, kunna och delge föräldern det barnet gör i skolan. Den bekräftande läxan. Den som handlar om att skolan har givit eleverna kunskaper och i hemmet kan eleverna få sätta ord på dem. Jag har sett andra länder ge andra läxor. Jag har sett skolor där man pedagogiskt kan förklara varför läxan ges.
Nu blir läxan inte alls en mötesplats utan något man kan betala sig fri från. Den viktiga föräldrarelationen går om intet. Den där en pappa lutar sig över sin dotters matematikbok och lyssnar hur dottern löser problem för att dottern fått lära sig det i skolan. Eller den där föräldern som själv inte kan läsa får höra sitt barn läsa ledigt och fritt och få glädjas över barnets förmåga och möta det skolan givit av lärande. De barn som behöver mer stöd ska få det i skolan. Hemma ska de få njuta föräldrarnas intresse för vad de kan och inte överallt mötas av den svidande bristsynen som säger att de inte kan.
Frågan om läxans innehåll diskuteras aldrig vid skolor. Det är därför synd att den måste diskuteras utanför skolan. Att innehållet inte begrips utanför skolan. Att föräldrar inte kan. Att elever inte kan. Sanningen är den att skolorna inte har en enhetlig tanke om läxor. Så länge jag har varit i skolan har jag aldrig, till min förvåning, diskuterat läxan i en pedagogisk diskussion. Läxor ges av tradition och inte på grund av innehåll.
Jag sörjer diskussionen! Jag tycker hela diskussionen ska återföras och återtas till skolan. Där ska det bli pedagogiska diskussioner.
- Vad är läxan?
- Varför ger vi den?
- Hur kan vi skapa andra typer av läxor?
- Vad ska läxan skapa?
- Vad ska läxan bidra till?
- Handlar läxan om fostran?
- Om vad fostrar vi?
- Den framtida studietekniken?
- Vilket innehåll får inte en läxa ha?
- Varför behövs rutavdrag för våra läxor?
- Vad gör läxan med eleven?
- Hör läxorna intimt samman med det som sker i skolan?
- Har läxorna stöd i det dagliga arbetet?
- Ger läxorna onödigt merarbete?
- Ger läxorna det resultat vi önskar?
- Vad är det för resultat vi önskar oss?
- Hur kan nya läxor skapas?
- Varför ska vi ge en annan form av läxor?
- Hur förstår föräldrar läxan?
- Tror föräldrar att de är goda föräldrar om de frågar skolan om läxorna?
- Har föräldrar tid med läxor?
- Har föräldrar kunskaper om hur man exempelvis stöttar en elevs läsutveckling?
- Läxornas stöd och förankring i Lgr 11 ska sökas och förklaringar till läxorna ges via styrdokumenten? Hur gör vi det?
- När hemmen inte klarar läxorna – hur ser vi på hemmet då? Vem är ansvarig?
- Gör läxorna skolans innehåll värdefullt?
Skriver på begäran en längre artikel till Skola och Samhälle. Den filar jag på!
Äntligen!
En av mina käpphästar igen. Jag är och har alltid varit mycket tveksam till läxor som ges oreflekterat och med tveksamt tänkt funktion. Det kan inte vara så att tiden i skolan inte räcker till för det lärande som förväntas. OM man väljer att använda läxor som ett hjälpmedel i sin undervisning så ska de fylla en funktion som måste göra utanför skolan. t.ex. jämför priser i affär a och B, hur stor del av bilarna som passerar har färre än två personer. Tala med en vuxen om hur det var när de var barn.. en läxa KAN vara ett utförande eller tragglande. MEN LÄRANDET OCH UNDERVISNINGEN MÅSTE ÄGAS AV PEDAGOGERNA OCH SKOLAN. Hur mycket tid går inte åt till att förbereda dela ut och följa upp läxor. Tid som skulle kunna användas till kvalitativa samtal MED eleverna om lärandet. Ofta används argumentet att eleverna får träna på att planera och ta ansvar. Är det verkligen enda sättet??? Bro mellan hem och skola. Feltänk… Ta inte lärandet till hemmen bjud in föräldrarna till att ta del av lärandet i skolan. Skattefinansiera möjligheten för föräldrar att vara lediga för att vara med i skolan en dag per termin.
//Peter
Anne-Marie,
Du har skrivit ett mycket intressant artikel om läxor. Det tackar vi för. En liten detalj bara. Det är inte Rot-avdraget som du skriver som man kan använda utan RUT-avdraget. ROT-avdraget har med reparationer av hus att göra. Med vänliga hälsningar, Fredrik
Det lät jättebra och jättefint! Tyvärr fungerade det inte så i min familj. Där funderade det så här:
Jag satt i skolan som jag hatade. Jag lärde mig knapp något för jag var livrädd. När jag äntligen fick ”ledigt” skulle jag göra läxor. Jag förstod inte varför! Mamma hade ett helsike och fick bara tjata på ett barn som vägrade. Jag är rädd för att det kommer bli samma sak med mitt barn. Jag jobbar heltid! När ska jag hinna läsa läxan och ha en ”mysig” tid?
Apropå höjd lärarstatus: Låt eleverna, och lärarna också för den delen, göra jobbet på jobbet. Som Peter skriver ”LÄRANDET OCH UNDERVISNINGEN MÅSTE ÄGAS AV PEDAGOGERNA OCH SKOLAN”.
Håller mer Peter. Har inte gett läxor på fyra år och det har gått bra ändå. Uppdrag som har med undersökning av hemmet att göra går bra, men även där får man vara försiktig då hemmiljö kan se så olika ut. Föräldrar: Se till att barnen kommer omtyckta, mätta och pigga till skolan. När de kommer hem: Prata med dem, lyssna, bjud in dem i er vardag, bjud in er i deras, kramas, ät, och läs böcker!
Ja Josef. Så tänker jag också. Att barn kommer utsövda, mätta, älskade och fulla med närhet till föräldrarna.
Skolan har ett eget innehåll. Man ska alltid vara försiktigt med det som är av privat art tänker jag.
Läxor kan också se olika ut vid olika årskurser. Jag funderar ofta vad hjärnan behöver – vila – är också viktigt.
Tänkvärt.
Gillar verkligen brobyggandet till hemmet. Det är lite subtilt, kanske måste skolan bli bättre på att ”sälja in” verksamheten hos föräldrarna.
IT kan vara en bro till hemmet. Tänk om föräldrarna fick stöd hemma (i datorn) om hur man kan hjälpa sina barn, se frökens genomgång, läsa uppgiften och se tips på hur man kan ”handleda” sina barn. Tänk om det fanns en lärare online, tillgänglig för frågor och tips. Är det språksvårigheter? Kanske kan mamma chatta med en tolk eller gå till ett föräldrarforum i skolan.
Föräldrarnas engagemang är viktigt för elevernas resultat. Däremot klingar ”läxa” inte ”jippi” hos varken föräldrar eller barn. Allt fler barn kommer med teknikens hjälp ”jobba hemifrån”. Kanske är det mer tidsenligt att kalla läxan för vad det är ”självständigt arbete”.
Pingback: Läxor? Whattaf…!? « Vittrabloggen
Pingback: Brockmans blogg » Det där med läxor och RUT-avdrag
Jag försökte diskutera läxors vara i mina barns klass. Läraren tyckte inte man skulle ha läxor men föräldrarna protesterade. och det bästa argumentet var ”det hade ju vi, och det tog vi ingen skada av.” Samma som används av folk som slår sina barn
Jag är en sådan där jobbig mamma som anser att mitt barns lärande ligger minst lika mycket på mig som på skolan.
Att läxor faktiskt fyller en funktion – även om det innebär en hel del timmar i veckan av mig som mamma till, för tillfället, tre skolbarn.
Att jag har det yttersta ansvaret för att förmedla mantrat; ”Kunskap är makt” till mina barn.
Lustigt nog har jag skrivit ett inlägg ikväll som tangerar detta ämne.
http://hemsktmycketbarn.blogspot.se/2012/09/en-tigermammas-stridsrop.html
Läxor har olika syften för olika årskurser. I de yngre åldrarna handlar de om kommunikation och engagerande av föräldrarna, det handlar om studieteknik och att öva eget ansvar. Det känns rent förskräckligt om det skulle börja handla om något annat. Skulle läxhjälp till de som har råd sprida sig ner i åldrarna så känner jag en oerhörd oro för att det blir några alldeles för tidiga elitsatsningar som bara skulle vara negativa för både eleven och samhället.
När det gäller äldre elever så blir huvudsyften allt mer av att eleven ska göra extra utanför skolans ram så att vi hinner lära eleverna mer med mindre resurser. Ett självfinansierande RUT-avdrag kan då vara en ok lösning för föräldrar som har lättare att bistå ekonomiskt än att själv klara av att hjälpa till med allt svårare läxuppgifter. Jag har alltid sett det som en ren löneförmån att få så mycket möjlighet att hjälpa mina döttrar med skolarbetet.
Slutpoängen handlar dock om stödinsatser för elever som behöver det. RUT-avdraget tar inte pengar från detta område men om skolan inte klarar av att ge den extra hjälp som vissa elever behöver så sticker det verkligen i ögonen att det går att betala sig till hjälp för dem som ofta har mycket högre ambitioner. Skolan ska erbjuda obegränsat med skickligt gratis stöd till elever som behöver det. Ingen ska behöva kämpa sig till ett godkänt genom att göra läxor utan tillgång till någon som kan hjälpa till med dem.
Mycket bra, Anne-Marie. Läxor behöver diskuteras och läxor behöver ha ett angivet syfte. Jag har alltid läxkontrakt med mina elever – dvs hur mycket tid som är rimlig att avsätta mot olika mål – dessutom utvärderar eleverna läxorna regelbundet. Däremot är jag tveksam till att ha läxorna som en brygga mellan hem och skola. Vissa får bryggan, andra får den inte. Skolan måste ta ansvar även för läxan, för alla barn har inte engagerade föräldrar.
”Laxsituationen” ar ett problem!
(Sitter och skriver pa en fransk dator sa jag har tyvar inga prickar pa mina bokstaver. )
Jag ar utvandrare fran Sverige, Invandrare och utlanning i Frankrike, kalla det vad man vill men det ar viktigt att poangtera for jag har inte vaxt upp i den Franska skol/lax kulturen och nar det star i min sons laxbok: BBS1F5 BP s.g.p.kl forstar jag inte automatiskt vad det betyder. Ofta forstar inte min son heller, detta ar bara vad som skrevs pa tavlan. Nar jag sedan forsoker fa bade larare och rektorer att forsta vikten av att inte skriva forkortningar utan tydligt forklara VAD laxan ar, var den finns och vad som ska goras med den sa far jag svaret att om jag inte klarar av att hantera laxsituationen sa kanske jag skulle ta in hjalp fran nagon som kan.
Detta problem uppenbarar sig dock bara nar min son lyckas komma ihag att ta hem bockerna. Tydligen sa ligger ansvaret pa barnet att komma ihag att lagga ner de ratta bockerna i vaskan och inte pa lararen. Barnet ska lara sig att halla iordning pa sina egna saker, ta ansvar for dem och se till att dem befinner sig pa sina ratta platser. Nar jag sedan fragar lararna och rektorerna vad som ar viktigast, att minnas att ta hem laxan, att forsta vad laxan ar eller att gora laxan, for jag stora ogon och gapande munnar till svar. Myspys stunder i koket, HA! Jag har aldrig blivit kallad till rektor och klassforestandaren sa ofta som nu nar jag inte gar i skolan pga ”hemarbetet”. Stress och angest ger situationen och min son har fruktansvart ont i magen i bland for att VI inte lyckades gora laxan pga att VI inte forstod den och han vet att HAN kommer att fa sitta pa rektorns rum och skriva 50 ggr: jag ska gora min laxa. Jag har funderat pa att faktiskt ga till rektorn och saga att jag tar hans plats, tillsamans med lararen eftersom det ar pga oss tva som han inte kunde gora laxan. Jag och min man driver restauranger och arbetar bagge tva minst 60 timmar i veckan. Det ar lustigt verkligen att min fritid med mina barn ska dikteras av en lararinna. Lararna bestammer hur var kvalitetstid ska se ut. Myspys stund i koket over skolbockerna, HA!
Nu, med tre barn i skolan har jag forstatt att detta inte ar ett invandrar problem, det andra foraldrarna har samma problem, samma diskusioner och far samma svar, och nar jag talar med vanner i Sverige sa ar det samma sak dar.
Det som oroar mig mest med all detta smitande fran ansvar av lararna och den daliga kommunikationen till elever och foraldrar ar; om lararna beter sig pa detta sattet med hemarbetet, den del som vi foraldrar ser, hur funkar da arbete och komunikationen bakom stangda dorrar?!
Pingback: Läxor! Är det bra? Varför har vi det? Vad ska RUT användas till? Olika förutsättningar t.ex. NPF! Och är läxhjälp rättvist? Är något kring skolan rättvist… | Prestationsprinsen
Älskar dina frågor Anne-Marie – att hålla pedagogiska diskussioner kring dessa frågor, men därefter att ha samverkanssamtal tillsammans med föräldrar på t ex skolråd – det hade jag mer än gärna varit en del av!
När jag läser dina och många andra kloka pedagogers tankar kring läxor så ser jag att det kan finnas ett värde, men då måste de verkligen vara så genomtänkta att de blir inkluderande och inte exkluderande, som det till stor del är idag (ska inte snacka om hur höga tongångar det kan bli här hemma när äldsta barnet har matteläxa med hem… och då KAN vi matte, vilket ju långt ifrån alla faktiskt kan).
Medvetenhet och genomtänkta läxor, enkom där de gagnar, elever, lärare, och gärna föräldrar. utöver det så kan det vara.
/Helena, samordningsgruppen http://www.barnverket.se