”Osäker nyexaminerad lärare”

En av sökmeningarna till min blogg är denna: ”Osäker nyexaminerad lärare”. Jag behöver tänka kring den meningen. Jag önskar sträcka ut en hand och säga att det gäller oss alla, vi har erfarenhet av just denna osäkerhet. En del av oss har glömt bort hur det var, andra minns den genast och känner igen sig i ditt yrkesinträde. Vi har alla varit nyexaminerade och som anställda lärare osäkra och delvis okunniga.

Jag minns min första tid med min klass som något jag ”klarade” av. Jag minns den långa vandringen genom skolbyggnader och famlandet efter att förstå hur den var organiserade. Jag hade ingen utbildning i de möten som skolan hade eller vad som krävdes av mig inför dem och då de pågick. Jag hade ingen utbildning i föräldrasamtal. Jag hade ingen utbildning i utvecklingssamtal. Det var mycket som saknades. Och föräldrarna var till en början ”farliga” och ställde frågor som jag ansåg att de skulle få rediga och kloka svar på.

Och barnen … ja de sprang in på lektionerna och tittade storögt på mig och ställde frågor jag lyssnade till. Det var nog kontakten med eleverna som bar mig. Att jag kunde hålla dem i min hand ibland. Att jag kunde göra en lektion som verkligen var så där bra som man hade drömt om på lärarhögskolan. För aldrig pratade vi om de misslyckade lektionerna och om skamkänslorna som kom i lärarmagen. Vi talade alltid om modellerna och om teorierna.

Jag anser och tycker att skolan har ett synnerligen stort ansvar att ta emot nyexaminerade lärare. Det handlar om hur vi lärare inom kollegiet minns vår egen första tid och förmår se hur den nyexaminerade läraren kämpar för att förstå. Det finns något ödmjukt i att vara osäker. Det osäkra är en slags försiktighet och samtidigt en frågeställare. Om vi inte är osäkra så är vi heller inte undrande. Det är en slags väg att lära. Det tvärsäkra kan ibland vara att bestämma sig för att så här är det.

Kära osäkra nyexaminerade lärare. Jag hoppas du kan få känna några medpedagogiska händer på dina axlar, blicka in i ögon som speglar dig och inte tar avstånd från dig. Vägen är till en början kantad av osäkerhet. Det är inte farligt att känna så. Ibland förklarar omvärlden vilka de är genom att bemöta eller inte bemöta den osäkerheten som den oerfarne ännu tampas med. Rätten att vara osäker som ny är också ett privilegium. Det självklara i skolan är inte självklart. Det är nyttigt för alla att se på skolfenomen, stora som små, med nya ögon.

Och så den inre osäkerheten … får jag fråga, kan jag fråga … och JA! det kan du! Skolan är en plats för frågorna.