Sitter på en flygplats. Kanhända en ödesstund. Jag reser ifrån och till. Jag reser tillbaka och till. Man vänder åter. Och tankarna om det slutliga och sista farvälet. Så nära att tänka så på en flygplats. Och jag blir rädd. Denna gång kommer inte flygplanspersonalen trygga mig med sina säkerhetsåtgärder. Det finns inga sådana. Vi är människor. Och Strindberg sa att det var synd om oss. Jag gillar Strindberg.
Hej och tack för din vägledning! Grunnar på en elev som har det svårt i klassrumsvärlden och jag vacklade i min lärargärning men när jag såg din föreläsning från mässan , om bedömning så stärkte dina kloka ord mig att stå upp för denna elev! Hoppas du får en bra resa själv ska jag äta palt idag och det är också en resa! Carina från Västerås