På ett liten bilförsäljarställe hittar jag en tavla. Jag håller i den och tittar länge in i den. Jag är nästan närsynt. Jag känner en viss desperation. Jag känner en slags lärarfrånvändhet. Jag tycker barnen ser ut som små spöken. Det är något obehagligt över alltsammans. När jag visar upp tavlan, som jag köper, får jag en annan reaktion än den jag har. Så vad säger ni:
