”Rätten att fotografera” och om att vara källgivaren, upphovsmannen!

– Han gråter. Fotta honom! skrek någon på bussen.

Och upp kom mobilen. Ett skarpt öga riktades mot en ledsen en. En sorg som kunde vara för stunden förevigades. Sparat för all framtid. Så länge fotografen önskar och vill. Uppvisad för syften både dunkla och uppenbara.

Att vara en källgivare har sitt ansvar. Om detta måste vi undervisa!

 

Det här inlägget postades i Barns sorg är randig, Källkritik och undervisning, Verkligheten. Bokmärk permalänken.