Jag besöker ett japanskt klassrum. Läraren, en man, är ödmjuk inför sin uppgift. Lågmäld i sin framtoning. Djupt involverad i att undervisa i text. Det är 26 elever. Lektionen börjar fem minuter efter inrigning. Klockan en liten bjällra. Det är undervisning i text. Läraren ger barnen texten, de får slå upp en sida i en bok. Läraren högläser texten. Eleverna lyssnar. Läraren högläser texten och eleverna får härma och läsa efter. Jag hör hur eleverna härmar läraren. Jag ser deras ögon följa in i tecknens rike. Jag förstår inte mycket men det gör inget. Själva lärarhandlingen kan jag delta i och att se elever lära kan jag förstå och undersöka utan att kunna språket.
Läraren tar sedan och djupdyker i texten. Mening för mening får eleverna lära sig innebörden av det som står. Läraren skriver upp en mening. Berättar om den, frågar om den, diskuterar den. Läraren håller undervisning om meningen i ungefär tre minuter. Eleverna lyssnar, frågar, tänker och har synpunkter. I huvudsak skulle jag säga att det är läraren som berättar om meningen han skrivit upp. Så får eleverna sex till sju minuter att ihop med en kompis undersöka meningen på tavlan. Det måste handla om hjärtat för eleverna lyssnar till varandras hjärtan. De hoppar upp och ned och lyssnar igen på hjärtat. De skrattar, de pratar, de är fokuserade. Alla gör något med texten. Alla arbetar med den. Det är olika saker som sker bland de lärande barnen.
Så tystnar eleverna och läraren fångar upp deras lärande. Nämner något om den. Så skriver läraren ned en ny mening. I tre minuter berättar läraren om meningen. Eleverna lyssnar, småpratar, frågar läraren och läraren berättar. I huvudsak skulle man säga att läraren håller samtalet och undervisningen.
Så följer 6 till 7 minuter där eleverna får agera i texten, göra den, spela upp den, förstå den, fråga varandra, undersöka textens innebörd.
Så fortsätter lektionen. Läraren undervisar 3/10 av tiden. Effektivt. Medvetet. Fokuserad. Och texten är i undervisningens fokus. Eleverna agerar i texten 7/10 av tiden.
Lektionen avslutas med att alla elever i olika takt läser hela stycket högt. Det är en kakafoni av läsande röster. Läraren lyssnar in. Det är märkbar skillnad på läsförståelsen och läsningen. Det kan också jag höra. Som sista avslutade moment läser elever och lärare texten högt igen. Som lektionens början. Läraren tackar genom att bocka djupt. Eleverna tackar genom att göra detsamma. Lektionen avslutas.
Jag har deltagit i något jag vill dela med mig av och i.
Tack! Alltid intressant att.se annam undervisning! Var det en ’vanlig’ leltion, eller en särskilt utprövad uppvisningslektion? Båda alternativen intressanta, men än mer om det är en lektion som de prövat och vet är verkningsfull!
Tack A-M!
Alltid intressant att ta del av andras reflektioner och annan (?) typ av undervisning! Jag vet ju att japanerna arbetar framgångsrikt med Lesson Study. Är den här lektionen du berättar om ”vilken lektion som helst” eller en uppvisningslektion som de provat ut och vill dela med sig av? Båda alternativen är intressanta…är det en ”typisk” japansk läsundervisning, eller är det en som de genom cykliska studier kommit fram till är den mest effektiva (hittills)?
Jag tror det var en vanlig lektion. Av allt att döma på hur eleverna var vana vid det här, de följde sin lärare och lärde genom honom. Tänkte att det gick att genomföra. Eleverna ska ju lära sig så många olika tecken så läsundervisningen är mycket angelägen och grundlig. Allt gott.
Jag tror det var en vanlig lektion. Av allt att döma på hur eleverna var vana vid det här, de följde sin lärare och lärde genom honom. Tänkte att det gick att genomföra. Eleverna ska ju lära sig så många olika tecken så läsundervisningen är mycket angelägen och grundlig. Som våran borde vara. Allt gott.
Jag tror det var en vanlig lektion. Av allt att döma på hur eleverna var vana vid det här, de följde sin lärare och lärde genom honom. Tänkte att det gick att genomföra. Eleverna ska ju lära sig så många olika tecken så läsundervisningen är mycket angelägen och grundlig. Som vår borde vara. Allt gott.
Vilket strålande exempel på hur man kan arbeta lässtödjande. Det här med läsning är så viktigt, och så svårt, det får vi aldrig varken glömma eller tappa på vägen. Tack för att du delade med dig!