Vårt ensidiga frågande om det är lätt eller om det är svårt

Eleverna har alltid fått berätta om hur de lär sig, vad de lär sig och hur det känns att ha lärt sig något. Jag behöver veta för att förstå och utveckla undervisning, undervisande miljöer och utveckla individuella utmaningar. Jag har undvikit att fråga om lätt eller svårt, hellre frågat om vad innehållet gör med läsaren. Hur vi frågar gör att vi väcker tankar saker och ting. Att ensidigt fråga om det är lätt eller svårt samt att hjälpa eleven över det som är svårt och utmana då det är lätt gör att vi inte ser till innehållet. Det kan vara ett ofantligt lättläst innehåll som påverkar tankar och känslor, likaså kan det vara en svår, svår text som läsaren inte vill ge upp om för att innehållet lockar och att motivationen är stark.

Jag blir glad inuti - körling undervisar i läsning 1998

Det här inlägget postades i Formativ bedömning, Pedagogik. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Vårt ensidiga frågande om det är lätt eller om det är svårt

  1. Mina tvåor går varje tisdag och läser för skolans 5-åringar. Varje gång får vi tillbaka en utvärdering där 5-åringarna berättar om hur de tyckte att läsningen gick. Nästa gång ska jag be deras pedagog fråga dem ”vad händer i dig när du lyssnar?” och jag ska fråga mina elever ”vad händer i dig när du läser?”.

Kommentarer är stängda.