Idag brukade min mamma fira födelsedag. Som sommarbarn var hon ofta bortglömd för de stora kalasen. Idag finns hon inte längre. Men jag firar den lite i smyg. Dricker kaffet som om jag delade en stund med henne och tänker mig ett samtal. Det är så mycket jag skulle berätta, så många fjärilsberättelser där allt varit lätt, så många tunga stenar som skulle rullas mellan oss kring det som blev svårt. Jag kan höra hennes skratt och hennes omistliga glädje för det okända, det äventyrliga och de bejakande orden: Låt oss göra något riktigt tokigt.
Vad fint! <3