I dagens DN läser jag Ann Heberleins kommentar om terminstarten på ett universitet i kris, DN 6 septermber 2013:
”Jag – liksom majoriteten av mina kollegor – älskar att undervisa. Att få vara pedagog, att befrämja kunskap och vägleda studenten till egna insikter är något av det finaste jag vet.”
Hon fortsätter:
”Läraren – pedagogen – är alltid en tjänare, i kunskapens och elevernas tjänst”
Det är fina ord och jag sällar mig till dem. Och uppdraget blir allt svårare, mer utmanande och krävande. De som ska få lära sig kan mindre:
”Den tilltagande oförmågan att analysera texter och kritiskt granska utsagor är inte bara ett problem i akademin, utan ett samhällsproblem.”
Jag delar också den rädslan. Det är en demokratiskt fråga. Den att bli läsande. Och kunna läsa det som inte skrivs. Fråga om det som inte sägs.