Det är reklamen jag tittar på. Jag ser välklädda barn. Deras ansiktsuttryck liknar vuxna på språng, en pojke och en flicka. Det är svårt att se dem som barn. Det är lättare att se dem som vuxna. Det är bara ansiktena som gör dem till barn. Deras ögon, deras kinder och deras unga hud. Det är lätt att se två vuxna ansikten där i stället. Jag tänker på utställningen jag besökte. De flesta barn var klädda som vuxna. Den här målningen stod jag länge och studerade:
Hej Anne-Marie, såg att du skrivit ett jultal men hittar det inte nu! I mitt arbetslag brukar vi hålla tal till eleverna och det är något de ser fram emot!
Tack, för allt!
Vänliga hälsningar
Veronica