Att få hjälp och att vara expert

Körling fotograferar 2014

Den här bloggposten kommer att handla om att inte veta, vilja veta och fråga någon och så lite om Antikrundan. Så här tänker jag:

ATT FÅ HJÄLP OCH ATT VARA EXPERT

Vi lärare brukar berätta, rätta och genast förklara för den som frågar. Då blir det vi som sitter inne med hur, varför, vad och det blir vi som löser själva uppgiften. Jag brukar vänta med att förklara utan låta den som frågar berätta mer. Om eleven frågar efter hjälp brukar jag:

  •  låta eleven berätta om sitt problem
  • läsa uppgiften eller texten högt för mig och för sig själv
  • be eleven berätta mer
  • be eleven berätta hur eleven förstår texten

En lärare behöver information för att hjälpa eleven, inte genast hjälpa. Det krävs ett samtal och ett gemensamt reflekterande innan läraren vet vad eleven behöver hjälp med.

Jag tänker på tvprogammet ”Antikrundan”.

Till Antikrundan kommer människor med allehanda ting för att visa upp, värdera och få lära sig om sina saker. De går med dem till de som vet. På Antikrundan finns expertisen, de som kan om glas, leksaker och smycken, de som vet mer om allmoge, konstnärer och böcker. Innan de börjar berätta om sina kunskaper låter varje expert sina hjälpsökande berätta om vad de vet.

Experterna säger: Vad vet du om den här vasen? När? Varifrån? Berätta mer? Och under tiden lyssnar experten in på den hjälpsökandes berättelse. Och genom att fråga växer det den hjälpsökande vet fram som kunskaper som experten kan bygga vidare på. Då experten sedan tar vid lotsar experten den som inte vet in i expertens kunskaper. Hela tiden i relation. De är hela tiden i relation, experten och den hjälpsökande. Och vad bättre är: relationen har ett innehåll. Själva tinget.

 

 

Det här inlägget postades i Frågekonsten, Kommunikationen, Konsultation av något slag, Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.