Ofta hamnar vi i samtal om det som inte fungerade. Ofta hamnar vi i samtal om det vi inte hann. Och spiralen vi hamnar i är den negativa. Det vi inte, det vi skulle ha, det vi borde. Och för att lindra oss behöver vi då några syndabockar. De som inte stöttade oss, eleverna som inte gjorde, att resurserna är för få och …
Lektionen som lyfter oss. Den borde vi ge ett mycket större utrymme. Lektionen där allt liksom bara var så där som lektioner ska vara. Eleverna engagerade. De vill inte avsluta lektionen, rasten lockar inte, läraren är delaktig, frågorna vilda, stora, centrerade mot innehållet i lektionen, eleverna som andra lärare säger saker om tycks vara annorlunda här under denna lektion, frågorna handlar om innehållet;
– Om man tänker så här?
– Om man tar det från det här hållet?
– Om man räknar på det här viset då blir det … ?
– Aha, menar du så här …
Lektionen som har allt det där.
Den glömmer vi bort. Den talar vi alldeles för lite om. Vi borde undersöka den, bjuda in till den, utforska vad det är som gör att det blir så där bra. För det som är bra är det vi bör lära oss att sätta pedagogiska ord till. Det finns andra spiraler i skolan. De spiraler som lyfter skolans innehåll. Därför borde vi se mer till det vi lyckas med. Det är något i DEN DÄR LEKTIONEN som vi borde undersöka. Det är systematiskt kvalitetsarbete i vår absoluta vardag.
Lektionen med allt det där:
- L: Jag läste något intressant och tänkte att det där skulle jag låta eleverna möta
- L: Jag var så förberedd och tyckte att det här skulle bli roligt, nyfiken på vad eleverna skulle tänka om de här texterna.
- L: Jag tog emot eleverna i dörren, … har det någon betydelse tror du?
- osv
Och du som läser det här. Berätta gärna om lektionen som du hade. Sätt ord på den. Varje gång du har den där lektionen. Sätt ord på den. Om och om igen. Hej HOPP!