Ibland vill vi inte veta. Vi bara vill inte. Hemska sanningar som vi måste känna till. Men hela vårt väsen vill inte veta. Solveig von Schoultz har beskrivit det i ”Ett annat sätt att räkna tiden”, 1989:
”Sandstorm
Det jag inte vill veta vill jag inte veta.
Jag spärrar lurvet i min öronöppning
snör ihop mina näsborrars ring
klibbar mina ögonhår mot kinden
och trampar vidare i skymmande öken ”
****
Sandstorm gör att vi måste blunda för att skydda oss. Små korn av sanning gnisslar mot vardagen. Ögonen far illa. Det känns att få ett sandkorn i ögat. Ögonen tåras, ”klibbar mina ögonhår mot kinden.” Ett helt väsen av nej i en sandstorm. Vill inte veta. Men vet redan.
Så tänker jag. Och tackar för orden som rusade mot mig från en boksida.