Är den frågvise ett minne blott?

Körling undervisar 2002

Frågorna i klassrummet. Då jag är i klassrummen räknar jag dem. Jag räknar också vilken form av frågor eleverna ställer. Det har jag gjort sedan jag började som lärare. Frågorna gör att jag kan orientera mig. För många frågor om form; dvs vilken sida i boken, till när, visar att jag inte varit tydlig nog och har fått mig att utforska hur jag kan vara tydligare och på hur många sätt jag behöver utveckla denna tydlighet. Frågor om innehållet visar mig att eleverna är engagerade i det och att de krockar med det nya och utsätter det gamla med något nytt att bita i. Lärande är att ställa frågor. Frågorna visar engagemang.

Då jag besöker lärare räknar jag frågor. Då jag gör studiebesök räknar jag frågor. Jag skriver också ned vilka frågor läraren ställer. Frågor som vidgar och ger eleverna talutrymme att tänka på och redogöra genom. Frågor som ger enordssvar och fungerar som bevis för att eleven följer med och att eleven kan besvara något specifikt efterfrågat. Frågorna är av vikt. Frågor ska förberedas, utvecklat och ta det eleverna vet ytterligare ett steg till eller en omväg över ett annat problem.

Men jag upptäckt att en aspekt för den vetgirige och frågvise sätter käppar i hjulen. Den att frågor betraktas som okunskap och att frågorna tas med i bedömningar av att eleven inte kan. Frågor ska undersökas och utforskas. Elever som frågar har kunskaper bakom sin fråga, vilket gör att man kan be eleven berätta mer om det eleven undrar om. Min erfarenhet är att eleven som frågat har ställt frågan för att det finns något som eleven kan eller som eleven föreställer sig och som frågan tar sin utgångspunkt ur. Frågan är därför en dörr mellan det inre och det yttre. Alltså det eleven vet och det undervisningen utmanar med.

Om man inte kan fråga om det som är i undervisningens centrum och att frågor behandlas som en del i bedömningen av att eleven inte kan är kunskapsbildandet i fara. Vi behöver genast sätta oss i de pedagogiska samtalen och gå igenom våra föreställningar om frågor och våra kunskaper om hur man bedömer. Därtill läsa det forskningen beskriver och pröva att omsätta tillsammans med våra elever.

Och ställa oss frågor till oss själva – kan vi fråga om vi inte förstår, vill ha förtydliganden eller för att vi blivit engagerade? Och vilka frågor uppkommer för oss lärare då vi undervisar? Frågor som utvecklar oss?

Vi kan utmana eleverna att utveckla frågorna, att formulera dem, finna dem, skapa dem och naturligtvis ställa dem.

*******

I samtliga böcker jag skrivit belyser jag vikten av frågeställande och hur att beakta frågorna, i den kommande boken har jag skrivit ett helt kapitel.

 

 

Det här inlägget postades i Frågekonsten, Läraryrket och lärarrollen och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.