Vi har alfabetet ihop, tvååringen och jag. Nu är tvååringen stor, nämligen två och ett halvt. Då har det hänt grejor med tvååringen. Alfabetet sitter som rinnande vatten och vi är alltid på upptäckt då det gäller bokstäver. Vi stod tillsammans vid en stor handskriven skylt och läste bokstäverna. Plötsligt säger den lille:
– Inga A finns det?
Vi tittar tillsammans.
– Inga A finns det.
Jag svarar speglande. Jag vill se vad som händer om jag tonar in, speglar och lämnar frågorna lite öppna.
– Inga z finns det?
Vi tittar tillsammans. Det finns inga z heller.
Och så kommer frågorna om alla bokstäverna som inte finns i det skrivna orden. Jag hissnar en aning. Alfabetet tycks ha flyttat in i den lille. Hen kan hämta upp dem inifrån och sakna dem i det yttre.
Hej HOPP,
Anne-Marie
Vilken upptäckt med tvååringen. Precis vad jag behövde läsa! I och för sig lämnar jag förskolan ett tag. Men något att ta med mig ifall jag ska tillbaka till förskolans värld.