Jag skrev flera inledningar och övade mig efter att ha läst Stephen King On Writing som beskrivs så här på den här sidan:
”Immensely helpful and illuminating to any aspiring writer, this special edition of Stephen King’s critically lauded, million-copy bestseller shares the experiences, habits, and convictions that have shaped him and his work.”
En inledning blev så här (kanske också så där) men roligt hade jag:
Kvittot
Hon sorterar kvitton. De där hopknölade papperslapparna i botten av väskan. Ett efter ett lägger hon dem framför sig på den plastliknande duken. Hon plattar till dem med handen. Några månaders inköp. Skiljer köp från köp. River snabbt itu kvitton som avslöjar impulsköp. Tröjan? Den ligger där i lådan. Oanvänd. Matinköpen. De sporadiska. Ett äpple på kontokortet. Vad är det för köp? När var hon inne i affären för att köpa ett enda äpple? Jo, jo hon ligger alltid nära gränsen för vad som är möjligt. Kanske det sista köputrymmet? Men ett äpple? Är det inte avgifter på köp under femtio? Inte hos oss, sa man i affären.
– Alla bäckar små gör en stor å, säger kassörskan. Hon är lite över sextio. En yngre skulle inte kommentera köpet, bara registrera det.
Nu sitter hon med sina kvitton. Köksbordets brödsmulor och ensam med ekonomin. Men vad är detta för varor? Kattmat? Avocado? Datumstämplat alldeles nyss. På en plats hon inte varit på. Hon stryker med handen över kvittot och pressar ut det för att kunna läsa bättre. Men? Hon har aldrig varit där? Varför har hon ett kvitto från en plats hon inte varit på? Hon kliar sig i huvudet. Denna klåda. Det måste bli en ny behandling.
Hon ropar in mot arbetsrummet.
– Har du varit och handlat i en galleria som heter?
– Ja, förra veckan, svarar han.
– Köpte du avocado? Kattmat?
Hon hör hur det skrapar av möbler när han reser sig i hast, stolen välter och han kastar sig in i köket.
– Gör du det igen? Gör du … din jävel… du skulle ju lägga av … Gör du det nu igen? Läser kvitton och hittar på historier? Din jävla misstänksamhet. Du borde söka hjälp! Va faen!
– Vi har ingen katt!
– Vi har ingen katt!
Han kastar sig över kvittona. Det gör hon också. De roffar dem åt sig. Hon skriker.
– Mina bevis.
Han öppnar locket till soporna.
– Du förstör allt. Du är faen mig sjuk i huvet! Ingen, jag säger ingen, samlar kvitton som du. Du tar dem ju för faen från andra och sticker upp dem under näsan på mig och påstår att jag varit otrogen. Jag har för faen inte varit otrogen.
Hon snörvlar. Men vi har ingen katt. Ingen katt.
Han hade fått reda ut det här gång efter gång. Som den gång då hon satt framför banktjänstemannen och mannen förklarade att hon var slarvig med pengarna. Drar över konton. Samlar kvitton och hittar på. Hon satt tyst. Tittade ner på sin kjol. På händerna som vred sig om varandra. Och tystnaden …
Ja, jag hade roligt! Jag fick pröva och försöka på egen hand. Läs och skriv med andra ord.
Hej HOPP
Anne-Marie Körling