Jag hade uppdrag på en skola. Uppdraget gav mig möjligheten att delta i undervisning tillsammans med lärarna. Jag kunde på plats upptäcka saker som gjorde det svårt för läraren att undervisa och eleverna att lära. Det handlar om skolkulturen. Den som råder på skolan. Den som jag inte ser eller ännu vet något om.
Läraren välkomnade in sina elever. De slog sig ner. Det var lugnt och undervisningen kunde påbörjas. Läraren började med stuns i rösten och eleverna svarade på hans uppmuntrande röst. Då gick dörren upp och någon på skolan ”bara” skulle meddela något i all hast. Läraren fick avbryta det läraren påbörjat och eleverna fick några mikrosekunder att småprata och göra annat. När detta avbrott var över satte läraren återigen igång. Varpå det knackade igen. Någon skulle ”bara” meddela en schemaändring nästa vecka. Läraren skrev upp på ett papper.
– För att minnas, sa läraren.
Så var det dags igen. Undervisningen skulle ta fart och elevernas koncentration … Det tog lite tid denna gång. Läraren började tappa sitt lugn och sin vänlighet. Eleverna likaså. De som inte längre orkade gav upp och lade sig på bänken med tunga suckar.
Eländet fortsatte. En snickare kom in och började greja med sina grejor. Han hade hörselskydd.
Läraren tyckte att eleverna inte gav sitt yttersta. Ja, så sa läraren vid vårt samtal efteråt. Läraren tycktes omedveten om hur många gånger han och eleverna hade blivit störda av andra. Då jag talade om för honom att undervisningen avbröts 6 gånger. Att det inte är varken ditt eller elevernas fel att lektionen inte upplevs hålla ihop eller att ordningen tycks bruten. Läraren trodde mig inte.
Det dröjde någon vecka sen kom läraren och berättade att vi stör varandra på skolan. Vi skapar kaos genom att inte vänta med det som kan vänta och låta lärare och elever vara ifred.
Jag tänker ofta på den läraren. Han hade förberett sig så noga, ville sina elever det bästa och såg fram emot att träffa dem. Jag tänker också på dem som trodde att det gick att störa utan att det påverkade. Jag tänker också på hur följsamma eleverna trots allt var och hur de efter varje avbrott försökte samla sig och på nytt fokusera.
Anne-Marie Körling