Det slog mig då jag talade med den glada rektorn, det slog mig då jag talade med den glada läraren, det slog mig då jag såg de glada ungarna. Tänk – det finns faktiskt ett samband mellan resultaten och glädjen i skolan!
– Vi har goda resultat här, sa rektorn. Och det sa läraren också.
Jag vet inte om det går att mäta. Men jag tror att glada ungar lär sig mer. Och bättre. Och djupare. Och …
Anne-Marie,
jag vet att jag gör bättre ifrån mig om jag får skratta. Och nu skrattar jag mycket. Mer!
Jag håller med, glädje är den största källan till framgång. Har jag roligt som lärare så har eleverna också roligt, vilket leder till att stämningen blir avslappnad och lärandemiljön optimal. Jag tänker på det varje dag, hur viktigt det är att jag som lärare förmedlar en positiv inställning. För när jag har det så får jag med mig alla på tåget. Man märker så tydligt när man inte förmedlar glädje, eleverna blir inte lika engagerade och om inget engagemang finns, vad blir det för resultat då?
Jag vill också säga tack till dig för idag, jag var också med och lyssnade i Hallstahammar. Jag var även med vid din föreläsning i Stockholm. Du har många insikter, erfarenheter och kloka tankar att förmedla. Idag fastnade jag särkilt vid det du sa om glädje, men också det du sa om att stanna upp och titta på alla förmågor och kunskaper en elev visar genom t ex en enda text, och att tala om det man ser att hon/han kan. Inte bara säga bra, eller toppen… Nu hoppas jag att jag kan göra ett försök i mitt eget klassrum.
Ser fram emot nästa gång!
//Cissie, Näslundskolan, Hallstahammar
Jag tänker så här – glädje är det inte en form av nöjdhet? Om det är det går det att mäta.
Har ni hört tals om kundnöjdhet?
Nej, säger säkert skolfolk, vi har inga kunder.
Vad är en kund? Jo, en som vi är till för. Och skolan är till för elever. Vet skolan hur nöjda elever är?
Massor av frågor från Plura.
Ja, men känslan av glädje… den strömmar igenom. Ser man glada barn… så är det säkert. De skrattar. De ler. De utstrålar något. A-M