Dropparna landar inte längre där de vill.
Dropparna förvandlas alldeles för sällan till sextandiga snöstjärnor över de områden som kräver sin kyla.
Dropparna för tillbaka det människorna vill bli av med.
Dropparnas världar är större än de vi fångar i vår hand.
Vattenpölarna är för stora där det droppas för mycket.
Vattendropparna är få där öknarna breder ut sig.
Ett riskorn kräver fem gånger fler droppar än det droppas.
Det droppas ur min kran.
Sådant slöseri.
Anne-Marie
Droppen dripp, droppen drapp…
Ibland är det bra att det droppar ur kranen när temperaturen sjunker. Risken för tjälsprängning i rören minskar….
Allt är inte entydigt med slöseri….
Kan bli värre och kostsammare. Matematik och fysik hör ihop. Du vet väl att i rinnande vattendrag fryser det aldrig till.
Plura, så är det säkert. Men jag fryser till is då jag ser att saker och ting är rubbade… Anne-Marie
Håller med dig Anne-Marie, att man kan frysa till is när naturen inte uppför sig som förväntat. En sund inställning.
Men man ska skilja på vad som är naturens lagar och det som vi själv ställt till med som rubbar just den naturliga balansen. Om vi försöker att så långt det går som individ tänka i kretslopp finns det hopp…..
Mitt inlägg idag handlar om just detta personliga ansvar och kopplat till den själviskhet som människan visar fram. Allt gott Plura, A-M