Det står i läroplan – vill, vågar, kan!
Fantastiska ord som nog är hämtade direkt ur barnens värld. Barn utvecklas genom att de vill, att de vågar (utan att de tänker på att de vågar) och kan för att de inte ger sig utan vill lära sig, exempelvis att gå, skriva, läsa, se på tvprogram med engelska texter, hoppa på ett ben eller att som min son lära sig ljudet av hur många fåglar som helst. Som treåring kunde han namn på massor av fåglar och kunde identifiera deras läten. Och så härmade han fåglarnas läten. Det var ingen som tvingade honom att sitta där med hörlurar, han ville, vågade och kunde helt av sig själv. Däremot lärde vi oss av honom. Och frågorna var autentiska:
– Va, är det där en berguv? Låter tornsvalan så där?
Det kan vara viktigt att se vad barn kan, vill och vågar.
Anne-Marie
Vår dotter var också obehagligt läraktig som liten. När hon var två år kunde hon många fågelarter och en kompis gick i parken med henne blev ganska tillplattad.
Vuxen: Titta en anka!
Dottern: Gräsandspojke-anka?
Vi behöver inte vara rädda att deras små söta hjärnor ska bli fulla – till skillnad från hårddiskar verkar det vara oändligt med utrymme.
Idag är hon helt emot fåglar.