Lärarens orumsliga betraktande

Jag ser barn överallt. De leker, pratar, diskuterar. Jag ser människor överallt. De pratar, diskuterar, köper mjölk i en Icaaffär, säger hej då de möts. Jag ser en tant som ingen pratar med och jag säger hej för det behövs så lite för att göra en människa till just en människa. Jag ser en farbror som trotsar sin ålder och gör något som är utom åldern, hoppar i sina moderna joggingskor och knyter skosnören runt sina nittioåriga fötter. Jag ser en unge … handla själv i en affär och alla i kön har det goda lärande tålamodet som gör världen så mycket vackrare för barn att växa upp i – och låter den lilla räkna mynten i sin hand och långsamt lära sig hur det fungerar att betala i en affär. Omvärlden låter den lilla pröva för de ser en framtid i just det barnet gör och med underbara leenden på sina ansikten, för de minns sig själva.

Nej, jag bara skojade. Allt det andra ser jag, Men det sista har jag inte sett på många, många år. Sån´t har vi inte tid för. Lärandet ska vara rumsligt. I ett klassrum.

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Lärarens orumsliga betraktande

  1. sspirit skriver:

    För någon veckan sedan, på en pizzeria kom in 2 gossar 6-7 år gamla.

    -Hej!
    -Hej!
    – Vi skulle vilja beställa vår fösta pizza. Kan du hjälpa oss?
    – Ja. Självklart. Vilken pizza vill ni ha?
    – Jaaaaaaa. Vi kan inte läsa själva all pizzor som står här på listan. Men vi har pengar. 200 kronor. Räcker det?
    – Ja, det räcker gott. Har inte mamma eller pappa sagt till er vilken pizza ska ni beställa?
    – Nej. Vi vill beställa själva. Men vi kan inte läsa.
    – Okej, då. Vad tycker ni om att ha på pizza? Tycker ni om skinka,ost, räkor, musslor, salami? Tomater, paprika, ruccola, lök?
    – Jag tycker om skinka och ost. Och lite tomater, men inte paprika och lök. Majs tycker jag mycket om.
    – Jag tycker också om ost, men jag tror att jag vill ha lite räkor på det. Inte så många.
    – Men då blir det lättare om ni kommer med mig till köket och säger till mig vad och hur mycket skall jag lägga på era pizzor.
    – Cooooooooolt! Tack så mycket! Men … hur mycket kostar det? Räcker pengarna?
    – DEt kostar 79 kronor styck. Då blir det 158 kr för båda.
    – Det är nästan 160 kr. 2 kronor mer än 158. Då får vi pengar tillbaka. Hur mycket får vi?
    – Ja. Ni får rest 42 kr.
    – Vad bra! Då kan vi köpa en halv pizza till. Går det bra?
    – Men orkar ni äta så mycket pizza på en gång?
    – Nej, kanske inte.
    – Men då kanske ni sparar resten och kommer ni en annan gång och beställer en hel pizza.
    – Jaaaaa. Vad smart! Du är en mycket smart man. Och snäll. Här är pengarna.
    – hahahaha. Ni är så snälla! Här är resten. Kom med mig så ska vi fixa pizzan.

    Detta har jag vittnat. Vilken lycka i pojkarnas ögon! Vilken underbar, klok man pizzabagaren! Vilken service!

Kommentarer är stängda.