Att ensamgöra! Det är så lätt och så väldigt enkelt. Det är att sluta se. Sluta förvalta den mikrosekund av mentorskap – den att se en annan människa. Låta människan bli människa genom att se. Jag vinkar åt den lilla tanten som sitter i fönstret flera våningar upp. Hon brukar sitta där. Hon tantvinkar så där som gamla tanter gör och jag blir glad. På bussen kan man säga godmorgon för det tar en mikrosekund att ge detta godmorgon. Och så sätts vi i rörelse. Mot något annat än det ensamma. Varje människa är människa. Vi har glömt bort att titta, verka, säga och tro oss förmögna skillnaderna.
Anne-Marie
Så trist att vi är så vana att blir ignorerade, förbititta på varandra.
När jag handlar brukar jag bjuda gå före mig i kön någon annan som har färre saker att handla, någon äldre herre, någon höggravid kvinna eller mamma med en skrikande barn i famnen. Och varenda gång ser man chocken, överansningen i deras ögon och till slut tacksamheten.