Barnkonventionens artikel 7 ger barnet rätt till sitt namn. Namnet är en del av identiteten. Detta är viktigt. Det gäller att säga rätt namn, uttala det korrekt och i samspel med elevens. Jag mötte en gång en liten kille vars namn var svårt att uttala och det blev alltid fel då andra uttalade det så han ville byta namn till ett han kunde ha i skolan. Jag förstår honom. Man heter det man heter och det ska uttalas på det sätt barnet vill och språket kräver.
Detta gäller väl också nationer. Landets namn, stadens namn, förortens namn. Då det gäller länderna – är det viktigt att också benämna dem rätt. Det är inte heller rätt att klumpa ihop länder i Afrika och säga Afrika om alla länder. Kina är det nog också en aning komplicerat att bara säga Kina, då städerna är lika stora som fem gånger Sveriges befolkning, för att inte tala om Brasilien och Indien. Vi kanske ska orientera oss lite bättre i kartan och hur vi uttrycker namn i det stora hela.
Jag läste en väldigt spännande artikel här! Läs den och tänk ihop med mig. Jag tackar Twitter för den goda informationen jag får. Så ska man förstå Twitter! Informationsbidragare och visare är Twitter för mig!
Anne-Marie
http://www.youtube.com/watch?v=FGpYgJ02GSA&feature=related