Människan har rätt att få utbilda sig. Därför gör hon det. Men skolan har också en skyldighet att leva upp till förväntningarna människor har på att få just lära sig. Därför måste skolan förändras i nära samspel med de människor som är i den. Det känns tragiskt att vi inte kommit längre i vår organisation av skola, alltså hur klassrum kan organiseras för lärande, demokrati och elevernas olika sätt att vara som människor. Dessvärre ser klassrum, skola, schema, lärartid ut som det en gång gjorde. Det mobila, det rörliga, det textrörliga … ja allt är en slags rörlighet … också i huvuden syns det mycket lite av. Jag är inte för ett antingen eller, rätt och fel. Jag tänker att vi måste bredda oss och inte kasta oss mellan läropoler utan handskas med möjligheten att vi kan göra olika, handskas med gråzonerna, inse att skolan i framtiden är en social plats där vi möts för att knyta relationer, till varandra, till stoff och innehåll, till kommunikation och interaktion.
Så ser jag på saken!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
