Kattvinden läser jag just nu

På mitt köksbord. Körling 1 mars 2017.

På mitt köksbord.

Jag läser Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström. Det är en så vacker bok tänker jag då jag håller i den. Att studera illustrationerna eller konstmålningarna eller själva konsten i bild får mig att stanna upp och bli omedelbart påverkad. En målning slår rakt in i sinnet och tar sig förbi tanken. Jag blir berörd.

Sen kommer texten som kräver tanken och känslan och vecklar ut en berättelse. Nu ligger jag på sida 107 och ser fram emot att läsa vidare.  Jag ville berätta att jag läser, påverkas och bildar mig. Klicka på länken här ovan och njut av konstverken och låna dem till undervisningen. De eggar språket, berättelsen och fantasin.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

Posted in Litteratur och läsning, Synligt läsande | Tagged , , , | Leave a comment

Hundens vanor liknar mina

P1420346

Jag delar liv med en liten hund. Varje dag samtalar jag med min hund. Bästa sällskapet är hon. Mina vanor syns tydliga då jag ser på hunden vanor. Varje morgon ser likadana ut. Jag går upp, sätter på kaffe, går in i badrummet, tillbaka till köket och lyfter upp matskålen och lägger i maten och ställer ner den på golvet och under tiden som kaffet blir klart bäddar jag sängen. Ungefär så ser det ut varenda dag. Så en morgon gör jag allt det jag brukar men lämnar sängen obäddad. Då hunden gjort sitt går hunden runt sängen och gnyr, kommer fram till mig vid köksbordet, puffar på mig med nosen, får mig att ställa mig upp, springer till sängen och sätter sig nedanför den.

Ja, jag tänker mycket på det här.

Hej HOPP!

Anne-Marie

Posted in Skriver om ditt och datt | Leave a comment

Vikarien kom, såg och berättade

mina_hand_skriver_a_m_1190193080_1222344

Inte sällan är det problem för den som vikarierar i en klass. Läraren är sjuk och ligger hemma under täcket och ger instruktioner om dagens arbete. Eleverna som har knutit band med sin lärare får problem när det är en ny lärare där. Läraren är vikarien som kanske vill göra sitt bästa men möter motstånd och ser uppkomna problem som om de kan beskriva klassen. När läraren kommer tillbaka ligger lappar om det dåliga uppförandet och kanske kommer rektorn och säger att klassen inte fungerar som den ska. Läraren som nu är tillbaka känner inte igen problemen eftersom de inte är lärarens.

Att vara vikarie är mycket svårt. Man hamnar i ett sammanhang som man hoppar in i för någon dag eller två, eleverna som har olika anknytningsmönster och klarar inte av uppbrott eller brott i kontinuiteten och blir oroliga och ibland visar de motstånd och uppför sig inte som de brukar. Jag har varit vikarie och jag upplevde det svårt eftersom jag fick utföra uppgifter givna i hast och host över telefon och att jag inte kände eleverna. Första elevuttrycket jag hörde var;

– Åh, nej! Vikarie!

Det finns de skolor som har fasta vikarier. Dessa kan vara på skolan, hälsa på klassen och de får också besöka undervisningen. Det är viktigt att vikarien får information om att saker och ting kan bli annorlunda då läraren är borta.

Men… det är inte det vanliga att eleverna uppför sig så när läraren är på plats igen. Att vikarien har ordningsproblem är ledsamt men betyder inte att klassen kan beskrivas så. Däremot tror jag det är viktigt att höra med vikarien om hur vikarien uppfattar klassen och deras attityder och språkbruk, i syfte att få en insyn i hur det kan vara för någon annan att ha klassen. Inte för att hamna i dilemmat att försvara sin klass och sin undervisning.

Just sayin´

Anne-Marie Körling

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

Text möter text; de utvidgade texterna bidrar till flerstämmighet

I min bok Textsamtal och bildpromenader presenterar jag hur man kan låta text efter text vidga betydelsen för eleverna. Det betyder att man väljer ett fokus (här himlavalvet, stjärnhimlen och oändligheten) och låter eleverna möta fler författarröster om det vi undersöker. Det betyder olika språkliga gestaltningar, författarens perspektiv och de bilder som kan sökas på nätet eller i litteraturen.

Skolan ska bidra till att eleverna får möta språket på ett rikt och nyanserat sätt. Det betyder att texter kan bidra genom den flerstämmighet som uppstår då fler röster gestaltar samma ämne samt suddar ut gränserna mellan vilken ålder som passar för vem. Här leder innehållet och då kan vi hämta korta stycken ur vilka böcker som helst.

Här handlar texterna om att vara tillsammans med sin pappa eller sin kompis,  titta upp mot himlen och se stjärnhimlen och fundera över oändligheten, undervisningen passar alla årskurser:

TEXT 1:

Pappa hade pekat uppåt, rakt upp. Hart hade lutat sig båkåt.

Hela himlen hade legat öppen ovanför dem och den hade gnistrat som ett regn av diameter, en drömsk ljuskrona av stjärnor som svärmade runt dem i mörkret. Hart hade aldrig upplevt ett sådant myller av stjärnor förr, de lös så intensivt och så nära att han hållit andan och bara stirrat. Det var det märkligaste och samtidigt det vackraste han någonsin sett.

Pappa hade sagt:

Ser du ett stjärnfall så kan du önska dej vad du vill. Gör det tyst, för dig själv.

De hade stått bredvid varandra i mörkret på jordens runda plattform och blickat upp i evigheten. Aldrig förr hade Hart fått en sådan känsla för rymdens obeskrivliga oändlighet. Han hade lyfts upp så nära att han skulle kunna sträcka ut handen och plocka stjärnorna en och en. En ofantlig fruktträdgård med hundratusentals tända världar att välja mellan. Han hade känt sig yr av de myllrande stjärnorna och tanken på att de aldrig tog slut utan bara fortsatte åt alla håll över himlen och långt dit han inte kunde se. Natten hade varit mild och öm och behagligt varm och han och pappa hade stått där bakåtlutade i vad som kändes som timmar. Världen var så ofattbar stor. Pappa hade sänkt huvudet och vänt sig mot honom.

Ur Torbjörn Flygt Flyktvägar s.141 ff, 2017 Norstedts förlag

Textsamtal och aktiviteter till denna text:

Gör rörelsen i texten:

  • peka uppåt
  • bakåtlutad
  • sänk huvudet
  • stå bredvid varandra
  • önska något tyst för dig själv

Textsamtal frågor

  • vad behövs för att man ska kunna se stjärnor?
  • hur långt kan man se?
  • Vilka är det som tittar på himlen?
  • Vem berättar för vem?

Diskutera ord, begrepp och liknelser:

  • Hur kan man förstå liknelsen att stjärnhimlen liknar en fruktträdgård?
  • hur kan man förklara begreppet ”tända världar”?
  • hur förstår man evigheten?
  • hur kan man förklara ett stjärnfall?

Andra frågor:

  • vilka är det som tittar på himlen?
  • vilken tid på dygnet är det?
  • vem berättar?
  • hur upplever Hart stunden med pappan?
  • Hur kan vi förstå vad Hart upplever?

Text 2

Sen släckte han och stjärnorna började lysa.

Då berätta jag för honom om rymden och stjärnorna. Om det oändliga.

”Vet du”, jag jag. ”Vet du att många av stjärnorna som vi ser på himlen är döda sen länge? Det är bara det att mörkret inte hunnit hit än. Ljuset vi ser kan vara hur gammalt som helst.”

”Jag vet”, kved pappa.

”Vet du att man kan mäta avstånd i rymden med hjälp av ljuset?”

”Mmmmm”, sa han bara.

”Vet du att rymden är oändlig? Fattar du att det betyder att det inte finns nåt slut? Att den bara fortsätter. Kan du förstå det?

Ur Oskar Kroon och Josefin Sundqvist: Mitt fönster mot rymden, 2018, s 19 ff

Textsamtal frågor:

  • Vem berättar för vem?
  • Vilka är det som berättar?
  • Vad händer med pappan när de pratar om oändligheten?
  • Varför behöver man ha mörkt för att se stjärnor?
  • Hur kommer det sig att en stjärna dör?
  • Vad vet vi om ljusets hastighet?
  • Hur förstår vi oändligheten?

SÄTT SAMMAN DESSA TVÅ TEXTER och diskutera likheter och skillnader. Exempelvis kan man lyfta berättarperspektivet och

  • vad som krävs för att berätta något om stjärnhimlen?
  • Vad måste man kunna?
  • Behöver man kunna något alls?
  • Hur kommer det sig att författare skriver om stjärnhimlen?
  • Vad är det som fängslar dem med himlen?

TEXT 3

Den här texten är hämtad ur Stian Holes bok Hermans hemlighet,2011. Det är en berättelse om Herman och hans vän. De har hemligheter och de tänker stort om saker och ting. En läsvärd bok för oss som läser utan att ringa in åldrar:

”Tror du det finns en planet därute som är helt likt vår?” frågar Johanna. ”Hoppas inte det”, säger Herman och hoppar ner från grenen.

Textsamtalsfrågor:

  • Låt eleverna besvara frågan som Johanna frågar. Låt frågan gå runt till alla elever. De får låna varandras svar och de får tänka fritt om frågans innehåll.
  • Vilka är det som tänker tillsammans?
  • Vilken kan deras relation vara?
  • Var befinner de sig?
  • Vilka ledtrådar ger texten om var de befinner sig?
  • Om man skriver om en ”gren” vad behöver man då förstå utan att det sägs?
  • Vad vet vi om grenen? (Den orkar bära Herman. Den sitter på ett träd. osv)
  • Om man tänker att det är en gren, och vi tänker träd, hur kan vi skapa en ännu större miljöbeskrivning utifrån dessa två ord?

TEXT 4 ORD OCH BETYDELSE

Den här texten kommer ur ordboken. Ordet oändlighet förklaras med:

Något som saknar bortre begränsningar i rum eller tid och därför är ofattbart stor, lång etc.

Ett tänkt tal som är större än varje tal som kan uttryckas matematiskt;

(Visa oändlighetstecknet).

Bilder för att utveckla undervisningen:

Stian Hole Hermans hemlighet, 2011

Ta fram fem-sex fotografier, illustrationer som rör himlavalvet. Låt eleverna fundera över vilken bild som hör ihop med vilken text. Det handlar om att få argumentera för sin sak och förklara vilken bild man valt. Genom ett sådant arbete kan eleverna få upptäcka texterna igen men också möta det oändliga i illustrationer och fotografier.

Här finns spännande bilder att studera.

Mitt fönster mot rymdenStjärnhimmel Kattvinden av Helen Öberg, Kristin Lidström, 2018

 

 

 

 

 

Det finns naturligtvis oändligt många fler texter. Detta är ett exempel som ni kan använda.

Gör ett bildspel och lyft in texterna där, låt eleverna få höra texterna genom er högläsning

och ställ frågor som bjuder in eleverna att samtala, tänka och lära.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

 

Posted in Bildpromenaden, Boken i undervisningen, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Prata läslov och lova läsandets fortsättning

Imorgon börjar eleverna skolan igen. Jag vill ge några råd om hur att tala om läsandet och inte se till mängd av böcker utan mer av vad vi har läst, dvs, innehållet.

Lärarens förhållningssätt till läslovets läsning och det läsfrämjande arbetet som kommer med lärarens nyfikenhet och fokus. Helt kort skulle jag vilja säga; Prata mer om boken som blev läst än böckerna som inte blev lästa. Här är några tips om hur vi kan förhålla oss öppet och nyfiket:

  • var nyfiken på vad eleverna har läst
  • värdera inte böcker som svåra eller lätta
  • värdera inte läsaren utan fokusera på läsarens intresse för det läsaren har läst
  • var nyfiken på vad de skulle vilja berätta om det de läst
  • tala mindre om mängd lästa böcker utan mer om boken som lästes
  • tala mindre om böckerna som vi skulle läsa och mer om det vi läste
  • visa att vi fortsätter att läsa i skolan, både det vi gemensamt måste läsa och det vi får läsa och de böcker vi själva väljer att läsa
  • visa vad vi lärare har läst och ta gärna med mjölkpaketet, annonsbladet och boken med de vackra dikterna i
  • duka fram med böcker på bänkarna; på ett generöst sätt och omsorgsfullt sätt
  • läs högt, ca 90 sekunder, ur elevernas böcker – läsfrämjande så det står härliga till
  • se till allas läsning och inkludera böckerna genom att läsa ur dem eller berätta om dem

Körling undervisar 2018

Här är bokcirkeln som träffas innan vi går till biblioteket. Vi talar om böckerna vi lånat, inte nödvändigtvis har läst, utan talar om boken vi läst. Detta gör att eleverna får boktips av klasskamraterna innan de besöker biblioteket vilket kan stötta och främja vad att läsa. Vi samlas också efter att vi lånat böcker på biblioteket. Då talar vi om varför vi lånade den och inte nödvändigtvis vad den handlar om. Vi kan tala om bokomslagets färger, titel och författaren, vad boken väger och hur den luktar och vi kan läsa första meningen som startar upp äventyret att läsa boken.

Då börjar vi skolan igen. Hej HOPP för fortsatt läsundervisning, textsamtal och självständig läsning där eleverna får läsa det de vill, kan och lockas till.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

 

 

Posted in 90 sekunders högläsning, Biblioteken, Högläsning, Kollegial läsande, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , | Leave a comment

Den här tävlingen! Kommittélöpningen!

Tävlandet. Någon är bättre. Någon är sämre. ”Jag läser bättre än du. Du läser sämre än jag.” Jämförelserna. Vi jämför. I mätandets tid handlar kapplöpningen om att vinna, vara bäst, prestera mest och högst och i allt. Den här tävlingen är annorlunda. Den är hämtad ur Alice i underlandet av Lewis Carroll. I min utgåva kan man läsa om detta på sidan 25:

Först ritade den (dronten, min anteckning) upp en bana, i en sorts ring (vad det är för form spelar inte så stor roll, sa den) och sen ställdes hela sällskapet ut lite varstans längs banan. Det behövdes inget ”Klara, färdiga, gå” utan man kunde börja springa när man ville och sluta när man ville, så det var inte så lätt att veta när löpningen var slut. Men när de hade sprungit i ungefär en halvtimme och var alldeles torra igen, ropade dronten plötsligt:

– Nu är det klart! och alla samlades flåsande runt dronten och frågade:

– Nå men vem vann?

Den frågan kunde dronten inte svara på utan att tänka efter länge och den stod en lång stund med pekfingret mot pannan (så som man för det mesta ser stora författare avbildade på tavlor) medan de andra stod tysta och väntade. Till slut sa dronten:

– Allihop har vunnit och alla måste få pris.

Diskutera gärna med eleverna. Läs stycket högt. Resonera och lyssna till elevernas synpunkter och åsikter och varför inte … pröva tävlingen, göra den. För det är som med det mesta vi ska lära oss:

Bästa sättet att förklara det är att vi gör det.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in 90 sekunders högläsning, Anpassning, Eleverna!, Lässtrategier, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Strategier, Synligt läsande | Leave a comment

Vardagsritualen med elev

Innan vi börjar äta vår mat i matsalen lutar vi oss framåt och jag sjunger sången på begäran

”Var nöjd med allt som livet ger…” 

Sen skrattar vi åt sången och tar en första tugga av det som ligger på tallriken.

Hej HOPP!
Anne-Marie

Posted in Anpassning | Leave a comment