Lärande tar inte rast

P1140020

På vägen ut hör jag eleverna prata om lektionens innehåll. De funderar över något de inte fick riktigt klart för sig under lektionen. De frågar varandra om något som de fortsätter att undra om. Och när de gör det går de iväg med sina tankar och sina funderingar. Lektionen har gett och fortsätter att ge. Lärandet tar inte rast.

Lektionerna borde ge eleverna något att bita i. Problem som inte är lösta utan pågående. Så att de sitter över lunchen och diskuterar det de fortsätter att grubbla på. Ibland undrar jag varför det är så lite diskussioner och fortsatta samtal om det vi lär på lektionerna. Ibland hör de inte det är rast. Då borde vi undersöka vad vi skapade för eleverna att tänka genom. Vi kan ana det livslånga lärandet i samma stund.

Posted in Lektioner och lektionsförslag | Leave a comment

Brev om klassrummets utförande och undervisningen i det

Hej Anne-Marie!

Jag vill bara återkoppla till dig angående klassrummets betydelse i undervisningen. Tror att du vet att du är en stor inspirationskälla för mig, och att jag har praktiserat en del av det du skriver i mitt eget klassrum med mycket gott resultat i elevers lärande. Under fem års tid har jag möblerat klassrummet och praktiserat undervisning utifrån det du beskriver i dina böcker och på din blogg.

Veckan före påsklovet bjöd rektor in kommunens ”skolarkitektskonsult” att närvara vid min undervisning. Jag försökte under ett arbetspass visa på flera olika undervisningssätt så att hon skulle få se hur jag använde rummet. Responsen efteråt överraskade mig. Den var överväldigande. Hon hade sett och förstått så mycket av mina tankar bakom. Hon var mycket imponerad och uttryckte bland annat att ”det här är det sättet lärare bör undervisa på”, ”det måste spridas”. Jag blev mycket glad och imponerad av hur mycket hon såg och förstod.

Jag tror verkligen på detta sätt att undervisa på. Den glädje jag kände av att bli uppmärksammad och bekräftad, och som jag fortfarande bär på dagligen vill jag på detta vis dela med dig. Ha det så gott!

Trevlig helg!

Posted in Klassrummet, kollegialt lärande, Kommunikationen | 1 Comment

Möte med niorna i bokhandeln

Läsare i bokhandeln 2

Jag skulle köpa en bok i bokhandeln. Astrid Lindgrens dagbok från krigsåren. Vid bokhyllorna står en lärare. Vi samtalar. Läraren är där med klassen. De är där böckerna är.

– Vi är här och köper böcker. Eleverna får en bok i gåva, de får välja den själv. Vi var en timme i biblioteket också. Det stora. Det vackra. Eleverna satt i lässalen och fick uppleva hur den var och kändes.

Läraren berättar. Jag möter eleverna. De kommer med sina böcker. De har valt dem noga. De flesta är på engelska. En elev är svag för klassiker och höll Alice i Underlandet i sina händer. En annan elev tänkte på framtiden och köpte en kokbok. En annan elev köpte en bok som eleven hade läst om. Jag står mitt i ett bokprat. I bokhandeln, med eleverna, med läraren. Vi talar böcker, vi talar bokhandel. Vi talar bibliotek.

– Jag är svag för klassiker, säger en elev i årskurs nio. Hans kommentar får mig att säga hej HOPP!

Eleverna kom från Kunskapsskolan i Enskede. Skriv det bad de.

Läsare i bokhandeln

 

Posted in BOKEN I UNDERVISNINGEN, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Tagged , , | Leave a comment

Pippi Långstrump och lappen läraren kom med

Igår firades Pippi Långstrump. Hon har alltid varit äldre än jag. En Pippi att upptäcka världen med. Genom vänlighet ifrågasätta normer och med godhet förändra för de närmaste. En Pippi Långstrump som stannar upp inför kränkningar och sätter stopp för saker som inte är bra. Pippi utmanar oss. Igår fyllde hon år. Hon är fortfarande äldre än jag men jag har en annan ålder än hon. Hon är evigt nio år.

Igår kom en lärare och en elev med en liten lapp. De berättade att de hade firat Pippi Långstrump hela dagen och läst, tittat på film och pratat, diskuterat och berättat. Läraren hade skrivit ned det som sades i filmen, nu minns jag inte vilken film det var, men det underfundiga hade läraren lyft fram och diskuterat med eleverna.

P1280421

 

Posted in Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Tagged , , | Leave a comment

Läxorna hör ihop med det som pågår i skolan

Läser John Hattie; Synligt lärande för lärare, 2012, och funderar över läxorna.

Följande är mina tankar:

Vi kan inte tala generellt om läxornas vara eller inte vara. Vi behöver bli mer specifika med frågor rörande läxor. Då barn börjar skolan vill de inget hellre än att få läxor. Detta bör vi ta till vara. Det läxorna berättar för barnen är att skolan är viktig och rolig. Vi bör och ska leva upp till elevernas förväntningar om läxorna och hålla liv i den lust och den förväntan de har.

Alldeles för snart blir läxorna tvång och utan variation. För den som inte hinner med i skolan blir läxornas innehåll att springa ikapp det de andra eleverna redan hunnit med, dvs, att hinna klart och att göra klart. Även om så vore fallet bör läxorna ges med variation och med visat intresse genom att läraren visar att läraren är intresserad av hur eleven lär sig. Skolan presenterar sig genom läxorna. Det kan betyda att läxorna är en följd av det innehåll vi har arbetat med i skolan, för att visa, för att fördjupa och för att eleverna får dela innehåll med föräldrar. Föräldrar får insyn i det pågående arbetet i skolan.

Läxor kan handla om att repetera moment men utan att läxorna inte ges ur samma innehåll, hellre genom ett annat innehåll där eleven får pröva repeterande moment genom något nytt. Kanske ur en annan bok eller genom en annan text.

I ”Synligt lärande för lärare, 2014 redovisar John Hattie forskning och metaanlyser av effekterna av läxläsning. Det visar sig att för gymnasieelever var effekten av läxläsning större än för eleverna i grundskolan. Anledningen till det kan förklaras genom att:

  • äldre elever inte distraherades av annat, kunde koncentrera sig då de gjorde sina läxor
  • fått lära sig effekterna av effektiva studievanor
  • förmåga till självreglering
  • uppföljning av sin investering

Hattie, John; Synligt lärande för lärare, 2012

Det kan betyda att skolan utbildat eleverna i studieteknik eller att eleven själv har förstått effekterna av att läsa och göra läxor. Jag menar att det bör vara ett pågående arbete i skolan att allt det vi gör hör ihop och att arbetar med ett innehåll för att lära oss. Läxor bör och ska höra ihop med det pågående arbetet och när läxorna ges ska de uppstå ur något som funnit i lektionerna under dagen och när de är gjorda bidrar de till den kommande undervisningen. Läxor ska inte vara en bubbla utanför skolverksamheten. Den ska bidra och medverka till det vi gör i skolan. Läxorna hör ihop med lärarens undervisande förmåga att skapa dem, följa dem, inkludera dem och involvera eleverna genom dem.

Utvecklingen av läxorna ska inte vara att de ska ges för att läxor ska vi ha. Läxor hör ihop med arbetet i skolan, synliggör det och ges ur olika aspekter för repetition, bekräftelse, fördjupning och för att få fler ögon på det innehåll vi gett i skolan genom att ge föräldrar möjlighet att tillföra nytt till det som är i fokus.

Läxorna ska inledningsvis utmana och bejaka arbetet i skolan och svara upp mot elevernas förväntningar om läxor och för att visa att det vi gör utanför skolan i form av arbete bidrar till arbetet i skolan. Och en slags progression av hur att förstå läxornas betydelse och påverkan för såväl undervisning som den enskilde elevens lärande.

Det betyder att skolan inte rutinmässigt ska ge läxor för sakens skull utan utveckla läxorna så att de får värde och ger värde genom att inkluderas i den gemensamma undervisningen och bidra till lärande hos var och en av eleverna. Det handlar om mening, lärande och undervisning. Det handlar om att eleverna är aktörer som deltar, medverkar och påverkar.

Läxorna kan bidra till:

  • synliggöra skolans/undervisningens innehåll
  • att visa vad eleven kan, vet och förstår
  • bidra till skolans arbete och elevens lärande
Posted in LÄXOR | Tagged , , , , , | Leave a comment

Att utveckla undervisningen tillsammans med lärarkandidater

Jag bjöd ofta in lärarkandidater till min undervisning. De kom med den nya forskningen och de nya tankegångarna. Genom samtal med dem kunde jag lära mig om det nya och om hur man såg på undervisning i utbildningen. Jag fick genom samtalen syn på det jag kunde utveckla, hur min undervisning svarade mot det som sades på universitet och högskolan. Jag kunde också berätta om hur jag skulle gå tillväga om jag skulle försöka att ändra min undervisning i den riktning som lärarkandidaten beskrev. Det skulle betyda att jag läser in mig på samma litteratur och att jag vågar och kan tala om det jag gör i praktiken.  Jag försöker och försökte alltid läsa in mig på vilken litteratur de läser/läste på lärarhögskolan. Naturligtvis hann jag inte läsa allt men något vilket gjorde att jag kunde  snappa upp och fördjupa mig i det som skulle kunna betyda framtida gemenskap mellan mig och lärarkandidaten. Den att vi har läst samma sak och att vi kan samtala om hur vi förstår olika eller lika.

Det handlar alltid om undervisningen. Den är mötesplatsen för samtalet. En lärarkandidat kan ställa frågor jag behöver och genom frågorna jag får kan jag komma åt min berättelse om hur jag tänker och varför jag gör det jag gör.

Jag lärde mig också att under lärarkandidatens utbildning kom frågorna att förändras och bli mer generella. Till en början var de mer specifika. Jag tror på samtal som böljar mellan det generella och specifika. Det skapar dynamik.

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

Att utveckla undervisningen

 

Då jag började min lärarutbildning, den i klassrummet och tillsammans med eleverna, bad jag om att få besök i mitt klassrum. Det handlade aldrig om att något var på tok eller att någon elev var si eller så utan handlade om min egen utveckling av min profession och min undervisning. Det handlade om att säkerställa att jag förhöll mig på samma sätt mot alla mina elever och om jag inte gjorde det få stöd i hur att verka för att jag kunde få syn på och hur jag kunde få redskap att förbättra. Jag fick sällan frågan om varför utan min undran besvarades med misstänksamhet.

– Fungerar det inte hos dig?

Jag har haft många besök i mina klassrum. Lärare som har kommit för att se, delta och få fortbildning. De pedagogiska samtal vi har haft har handlat om att gemensamt tala om det som vi delat, själva undervisningen och hur eleverna har förstått, deltagit, engagerats och om de inte har gjort det hur man skapar engagemang och intresse och hur man delar undervisningen med dem, ser hur de lär och de förstår.

Jag inledde ett samarbete med psykologen Petri Partanen och han kom för ett långt besök där vi tillsammans gick igenom hur jag skapade relationer till eleverna genom undervisningen och hur eleverna svarade upp mot den och undervisningens innehåll. Med 29 elever behövdes fler ögon och då vi hade gemensamt uppdrag ur läroplanen kunde samtalen komma genom och ur styrdokumenten och praktiken. Dessutom hade jag mitt pedagogiska perspektiv och Petri Partanen sitt psykologiska. Dynamiken i samtalet kom genom de olika perspektiven.

Idag har jag uppdrag att handleda i undervisning. Det är ett fokus jag väljer att anta, att det ska handla om undervisningen, inte om läraren eller om eleverna. Läraren och jag har något gemensamt. Undervisningen. Det är den vi ska prata om, det är den vi kan dela perspektiv ur och det är den vi kan studera forskning, läroplan och pedagogiska frågor genom. Vi kan ha olika syn på saker och ting och det viktiga är att vi talar om det vi tänker och hur vi tror att det ska vara.

Jag ser också att skolan kan behöva en annan spegel som kommer med den som inte är van vid den specifika skolans perspektiv. Det gör något med oss om vi får se på andra sätt och det skapar nyfikenhet att upptäcka att det går att se på andra sätt än de invanda. Vi blir blinda för vår egen skolkultur. Ibland tänker jag att de pedagogiska samtalen kan vitaliseras genom att lärarlag delas upp mellan två skolor där grupperna blandas för att synliggöra det som blivit självklart vid en skola och inte är självklart vid en annan.

Jag tror vi ska tala till professionen. Då vi blir handledare, förstelärare och coacher är risken med vi som dessa får till uppdrag att rätta till något som är fel och som har brister. Det betyder att de externa kommer på en alldeles för hög häst, oavsett om de vill eller inte, och från det perspektivet är vi inte längre på samma golv. Vi ser upp och vi ser ned.

Vi ska se på det gemensamma och tillsammans med varandra, ur forskning och läroplan.

Posted in kollegialt lärande, Kommunikationen, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal, Styrdokumenten, Undervisningen | Tagged , , , , , | Leave a comment