Kollegiala tweets

Skärmavbild 2013-08-16 kl. 9.13.17 AM

Posted in "Läraren inom mig" | Leave a comment

De pedagogiska samtalen: DEN DÄR LEKTIONEN, den som bara var så där rätt …

korlingsord twitter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ofta hamnar vi i samtal om det som inte fungerade. Ofta hamnar vi i samtal om det vi inte hann. Och spiralen vi hamnar i är den negativa. Det vi inte, det vi skulle ha, det vi borde. Och för att lindra oss behöver vi då några syndabockar. De som inte stöttade oss, eleverna som inte gjorde, att resurserna är för få och …

Lektionen som lyfter oss. Den borde vi ge ett mycket större utrymme. Lektionen där allt liksom bara var så där som lektioner ska vara. Eleverna engagerade. De vill inte avsluta lektionen, rasten lockar inte, läraren är delaktig, frågorna vilda, stora, centrerade mot innehållet i lektionen, eleverna som andra lärare säger saker om tycks vara annorlunda här under denna lektion, frågorna handlar om innehållet;

- Om man tänker så här?

- Om man tar det från det här hållet?

- Om man räknar på det här viset då blir det … ?

- Aha, menar du så här …

Lektionen som har allt det där.

Den glömmer vi bort. Den talar vi alldeles för lite om. Vi borde undersöka den, bjuda in till den, utforska vad det är som gör att det blir så där bra. För det som är bra är det vi bör lära oss att sätta pedagogiska ord till. Det finns andra spiraler i skolan. De spiraler som lyfter skolans innehåll. Därför borde vi se mer till det vi lyckas med. Det är något i DEN DÄR LEKTIONEN som vi borde undersöka. Det är systematiskt kvalitetsarbete i vår absoluta vardag.

Lektionen med allt det där:

  • L: Jag läste något intressant och tänkte att det där skulle jag låta eleverna möta
  • L: Jag var så förberedd och tyckte att det här skulle bli roligt, nyfiken på vad eleverna skulle tänka om de här texterna.
  • L: Jag tog emot eleverna i dörren, … har det någon betydelse tror du?
  • osv

Och du som läser det här. Berätta gärna om lektionen som du hade. Sätt ord på den. Varje gång du har den där lektionen. Sätt ord på den. Om och om igen. Hej HOPP!

 

Posted in En lektion i Skolsverige, Lektioner och lektionsförslag, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Pedagogik, Strategier, Styrdokumenten, Verkligheten, Vetenskap, Visionerna | Tagged , | Leave a comment

Mobilen i elevens hand – ett redskap för lärande eller vägen bort från lektionen

Skoltankar i min väska - körling fotograferar

- Snälla förklara för mig varför du tycker att elever ska ha mobiler i klassrummet, frågade någon i telefonen. Jag tycker det är alldeles på tok fel.

En mobil är precis som hos oss vuxna ett redskap för kommunikation, för att söka information då annan inte är tillräcklig och då nyfikenheten väcks och man bara måste få veta lite mer, se en bild, få ordning på källkritik, söka en bok, en film eller sända iväg en liten tweet för att komma ihåg men också annonsera att man är där man är och intresserad av det man är intresserad. Ibland har vi vuxna mobilerna med för att viktiga meddelanden väntas oss. Då ursäktar vi oss ofta och säger att

- Jag har den på ljudlöst men jag måste ta emot ett samtal under din föreläsning.

På lektioner är mobilen också ett redskap. Elever söker information, översätter svåra meningar, söker på ord för att veta mer, undersöker andra textplatser, fotograferar lärarens meningar från tavlan, antecknar i almanackor, lyssnar till musik under det självständiga arbetet. Det goda redskapet för att spara, förklara och behålla det som är givet i stunden.

Men mobiler som används, kanske för att lektionen inte har något innehåll, för att den inte kommer igång, eller för att det är för svårt … förklaringarna kan vara många … för att man inte orkar med helt enkelt … är något vi måste komma tillrätta med. Jag ser helst att undervisningen inkluderar mer snarare än att eleverna får bära skulden för att de inte följer med. Jag tycker inte att mobilsituationer av det slag där eleven spelar spel, där eleven gör annat, där eleven tar emot samtal under lektionstid är något vi ska acceptera.

Däremot är frågan den – hur vi ska komma tillrätta med problemet.

Den enklaste vägen är att göra eleven till problemet, eleven är den som gör fel och ska justeras, en annan är att titta på hela situationen och våga kasta ett öga på hur lektionen inkluderar eleverna i undervisningen och upprätta en plan för ökad interaktion och meningsskapande och lägga upp en plan för att mobilen i klassrummet ska användas för och till lektionens innehåll och dess utveckling. Det kan också vara en idé att diskutera hur man använder mobilen i sociala sammanhang och låta eleverna diskutera hur de använder sina mobiler så att vi lärare får större kunskap om varför och hur. Därefter ska vi diskutera detta i de pedagogiska diskussionerna.

En av de unga jag känner berättade att de ibland gjorde stunder helt mobilfria genom överenskommelsen – den som först tar i mobilen får betala … detta för att man också behöver stunder där mobilen inte ska påverka i nuet, utan de som är där ska vara där de är och inte påverkas av det yttre eller annan tillgänglighet.

Hur som helst, en mobil som tar eleven från undervisningen är inte en mobil som används till och för undervisningen – det blir problem. Om undervisningen inte inkluderar eleven, där eleven förstår, känner engagemang, får ställa frågor kan mobilen synliggöra att något måste göras och att frågan måste diskuteras.

Vi måste också lyssna till lärare som inte har problem med mobilerna i klassrummet och vi måste lyssna till lärare där mobilerna är ett stort problem i klassrummen. I de pedagogiska diskussionerna ska vi inte ställa oss mot varandra, för eller emot, utan föra frågorna varför och hur och sakligt fundera på varför det är skillnader och vari skillnaderna består. En lärare som låter eleverna använda mobiler kan besöka en lärare som har problem med mobilerna och tvärtom.

 

Posted in Pedagogiska samtal | Tagged , , , | Leave a comment

Elevernas frågor och innehållet i dem

Elevernas frågor skriver jag alltid ned. Jag noterar också om frågorna riktas mot form eller mot innehåll. De vanligaste frågorna handlar inte om lärande utan om form; Kommer det här på provet? Till när ska vi ha det här? Jag har skrivit om de här frågorna i ”Nu ler Vygotskij, 2011″.

Alla frågor elever ställer berättar något. Då eleverna frågar om innehållet är det för att de är nyfikna, vill veta, för att de själva kan något om det som beskrivs. Frågorna kan vi betrakta som gläntor in i elevens lärande och till elevens förståelse. Jag brukar inte besvara frågorna de ställer utan hellre få dem att berätta mer. Jag säger:

- Berätta.

Då eleven får berätta kommer hela frågans resonansbotten att bli tydlig och eleven får tillgång till sitt kunnande genom att berätta. Jag kan fundera över hur jag ska lägga upp uppgifter så att eleven får tydligare svar på sin fråga, dvs, att eleven utvecklar lärande och kan ställa nya frågor. Samtalen öppnas genom att vi, lärare och elev, delar något i det yttre, dvs, det vi är i färd med att lära oss. Kring det samlas vi. Frågor som elever ställer må ha brister men genom att de ställer dem kan vi skapa undervisning som svarar upp mot det eleven behöver.

Idag ställde en elev en fråga:

- Hur kan man vända två minus till ett plus?

Och jag tänker om frågan:

  • eleven är intresserad
  • innehållet väcker elevens engagemang
  • eleven ställer frågor om innehållet
  • eleven ska få berätta om sin upptäckt
  • eleven använder sitt vardagsspråk
  • eleven ska få möjlighet att berätta om det eleven söker formulera

Vad ska jag göra och vad ska undervisningen ge:

  • jag ska undervisa så att eleven kan få ett korrekt matematikspråk och pröva sina antaganden på andra uppgifter
  • jag ska möta elevens frågor genom att låta dem förklara och berätta om det de undrar. Eleven ska få använda talutrymmet. Inte bara talet i matematiken utan talet om matematiken.
Posted in Frågekonsten, Lektioner och lektionsförslag | Leave a comment

Lektion: Textsamtal tre meningar om brev

Detta korta stycke skulle jag skapa samtal kring:

”Och så gav han henne breven från Lisl och Pepi. En hög med 368 brev från år 1939. En annan med 117 brev från 1940. Endast 3 brev från 1941, men 35 från året därpå.”

Elisabeth Åsbrink; Och i Wienerwald står träden kvar, 2011, Natur och Kultur

Så här skulle jag förbereda lektionen:

  • högläsa texten för mig själv och en kollega
  • höra vad kollegan tänker om det jag läst
  • skriva ned de frågor som uppkommer genom vårt samtal
  • skapa frågor som bjuder in eleverna att påverka texten; ex vad vill du ändra på? Hur skulle du vilja formulera dig runt samma innehåll? Ordval? Meningsuppbyggnad?
  • skapa frågor som bjuder in eleverna att tänka på textens kontext; Varför skriver man om antalet brev? Vad är det som berättas genom den här meningen? Antalet brev berättar vad?
  • skapa frågor som bjuder in eleverna att tänka om breven och kommunikationen; Hur kommer det sig att man sparar brev? Vilka brev sparar man? Hur skickas brev?
  • skapa frågor som bjuder in eleverna att tänka om mottagaren av breven; vem får breven? Varför är de viktiga? Vilket band kan avsändare och mottagare ha?
  • Namnen Lisl och Pepi? Vilka är de? Vad berättar namnen?

Jag förbereder mig alltid med frågor. Det är min LPP. Inte vad eleverna ska göra utan vad min lektion ska möjliggöra. Frågorna är mycket viktiga. Frågorna gör det möjligt för eleverna att inkluderas i samtalen, ska vara konstruerade så att samtalet är tillåtande och elevernas egna tankar och erfarenheter aktiveras. Jag skulle avsluta lektionen med att läsa ett av dessa brev:

15 mars 1939

I dag blev vi besvikna och ledsna eftersom det inte kom någon post, men vi hoppas att det kanske kommer senare. Förresten fick inte heller fru Edlauer brev från sin son, det vill säga – det beror antagligen mer på posten. Jag vet ju inte heller om du får våra brev så direkt. 

För ögonblicket är det nämligen återigen spänningar mellan Tjeckoslovakien och Tyskland – kanske har ni hört om det där ute också – och enligt brevbäraren går inte tågen lika regelbundet som förut ( … ) Hoppas bara att allt går över och att vi kan fortsätta stå i obruten kontakt. ( … )

Detta brev skulle jag högläsa och samtidigt visa upp i skrift på whiteboard. Eleverna skulle också få högläsa det. Därefter skulle jag låta samtalet uppstå genom det eleverna tänker. Textsamtalet genom detta brev kan jag låta vila. Däremot lyfter jag upp tre ord:

  • brevbärare

  • regelbundet

  • spänningar

Ord och begrepp som eleverna ska få utveckla meningar kring. Muntliga meningar som kan delas mellan klasskamrater (se blogginlägg om tre begrepp och en mening.). En mening skulle jag också lyfta fram och den skulle eleverna få diskutera ur en historisk aspekt och en nutida, dvs hur höll vi kontakt förr och hur gör vi idag:

… att vi kan fortsätta att stå i obruten kontakt.

s. 138

Lektionen är lärande och språkutvecklande. Lärarens förhållningssätt är lyssnande och närvarande. Eleverna ska genom undervisningen få ordet, pröva sina ställningstagande, utveckla språket och få tillgång till litteratur. Jag fortsätter att ställa frågor mellan meningarna.

Och mellan meningarna kommer jag utforska dessa frågor:

”Och så gav han henne breven från Lisl och Pepi.”

  • Gan och henne – vad är det som sker i meningen, mellan vem?
  • Vilka namn finns?
  • Vad berättar namnen?
  • När äger det här rum?
  • Gamla brev – varför sparas de?
  • Varför läser man gamla brev?

”En hög med 368 brev från år 1939.”

  • Vad menas med en hög?
  • Antalet brev?
  • Vad säger antalet brev?
  • Hur många dagar har ett år?
  • Varför skriver man så många brev?
  • Till vem skriver man dessa brev?
  • Årtalet 1939. Vad vet vi om detta årtal?
  • Varför anger man ett årtal?
  • Andra världskriget. Hur sände man brev då?

”En annan med 117 brev från 1940.”

  • Om vi vill bygga ut meningen, hur gör vi det?
  • Vilka ord gör att meningen kan stå för sig själv?
  • Vad kan vi låna från den tidigare meningen?
  • Antalet brev är färre. Varför är de färre än det tidigare året?
  • Varför anger man antalet brev så korrekt?
  • Året 1940. Vad hände i Europa då?
  • Om man skriver brev till en nära och kär vad vill man berätta, kan man berätta?
  • Hur skickas ett brev från ett förintelseläger?
  • Om man är fängslad – hur skickas brev då?

”Endast 3 brev från 1941, men 35 från året därpå.”

  • Ordet ”endast”. Vad gör detta ord med betydelsen i meningen?
  • Skillnaden mellan antal brev de övriga åren – hur stor är den?
  • Vad gör att breven är färre?
  • Vad vet vi om året 1941?
  • Pepi och Lisl är avsändarna till breven. Vad vet vi om Pepi och Lisl? Vad säger det om deras situation? Hur får man tag i papper och penna? Vikten av papper och penna och brevbärare?
  • Året därpå ökar antalet brev från Pepi och Lisl. Varför då? Hur kommer det sig? Vad kan ha hänt?
  • Vad säger årtalen och breven oss?
  • Vad berättas genom dessa meningar?
  • Hur förstår vi antalet brev kopplat till årtalen?

Källa: Elisabeth Åsbrink; Och i Wienderwald står träden kvar, 2011, Natur och Kultur

Posted in BOKEN I UNDERVISNINGEN, Textsamtal | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Den reflekterade erfarenheten

Idag fick jag boken ”Den reflekterade erfarenheten” om John Dewey.

 

På baksidan står det:

”Amerikanen John Dewey är inte bara en betydelsefull filosof, utan framför allt är han en av det senaste århundradets allra mest inflytelserika pedagogiska tänkare. Även om hans omfattande författarskap inbegriper studier inom praktiskt taget samtliga filosofiska subdicipliner var det inom det pedagogiska fältet han gjorde sina mest epokgörande insatser.

Denna antologi består av elva artikalr som ur olika idéhistoriska, filosfiska och pedagogiska perspektiv behandlar Deweys idéer om demokrati, utbildning och tänkande. Sammantaget vittnar bidragen om både djupet och bredden i Deweys tänkande, liksom om hans stora aktualitet för dagens svenska utbildningsväsende. Hän är en tänkare som fortfarande provocerar och utmanar.

Medverkande författare är Ingrid Carlgren, Tomas Englund, Erik Hjulström, Anne-Marie Körling, Jonna Hjertström Lappalainen, Niclas Månsson, Eva Schwarz, Carl Anders Säfström, Ninni Whalström, David Östlund, Leif Östman samt bokens redaktör Anders Burman.”

Södertörns högskola.

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

Jag råkade säga telefonkatalog

Jag råkade säga telefonkatalog. Jag tittade rakt in i ett ansikte som inte förstod alls vad jag menade.

- En mobilkatalog, en katalog över mobiler?

Nej, jag menade de där tjocka böckerna med alla telefonnummer i. Den i två delar. Från a till ö, med namn i, med yrken i och med adresser. Den menar jag. Och så brast tiden i två delar. Då och nu.

Posted in Kommunikationen | Leave a comment