Extraknäckets lärdomar

P1350437

Då jag studerade, tre barn att ge bröd till, tog jag några extrajobb av det slaget att jag kunde göra dem hemma. Jag skrev ut intervjuer. Inspelade intervjuer för olika syften, timslånga samtal om något specifikt, allt från senap till livskvalitet. Min uppgift var att skriva av, inte att tänka, och jag skrev utan att veta så mycket om vad huvudrubriken handlade om eller vilka de intervjuade personerna var och vad de hette eller kom från.

Jag kunde sitta i timmar och gå fram och tillbaka i de inspelade banden, lovsjöng min skrivmaskinsfröken som lärt mig att inte se på tangenterna, nej, aldrig någonsin se på tangenterna, och som lärde mig skriva i mycket hög hastighet genom att låta oss skriva, skriva, skriva på skrivmaskin. Senare fick jag övergå till elektrisk skrivmaskin och fick lära mig att skriva med lätta fingrar och inte tynga ned lillfingret på ö eller a eftersom de så lätt blev alldeles för många. Det var ett förtroende att öva sig att skriva på elektriska skrivmaskinen, en svårighetsgrad svårare. Nåväl. Jag satt och skrev på nätterna. Sida upp och sida ned. Ark efter ark. När jag lämnade ifrån med utskrifterna kunde jag säga att det var intressant att lyssna på vad man tänkte och tyckte om strandlivet, eller om tomatpuré på burk, eller vad annat det kunde vara. Aldrig någonsin uppfattade jag det korrekt. Det handlade aldrig om det jag tänkt mig rubricerade innehållet. Tvärtom. Jag kunde vara helt ute och cykla.

När människor samtalar är det sällan så att man talar färdigt utan man hakar i varandra och säger aldrig något fullständigt. Man flikar in när något säger något intressant och man tar över när det egna engagemanget inte längre går att hålla tillbaka. Sällan använder man förklaringar som skapar gemenskap. Inte ett substantiv utan den, det, dom där ersätter ord när vi befinner oss på samma plats och tycks prata om samma sak. Det här gör att när man lyssnar på samtalet kan man inte förstå men gör allt för att försöka förstå. Vad pratar de om? När frågan är ställd försöker man få ett hum om vad det kan handla om. Jag lärde mig så mycket om hur vi samtalar och hur vi avbryter, förenklar, hummar med och att vi ofta pekar och gestikulerar – men kolla på den där … här … känn … jättetung …

Utanför rummet till samtalet och till fokus blir samtalen nästan omöjliga att förstå. Alla de substantiv som saknas. Jag skrev, funderade, fantiserade och lärde mig förstå att samtal inte alltid är så tydliga som ibland tror dem vara. Men människorna, ja de lärde jag känna utan att se dem. Hur en del speglade något de lyssnat till, hur en annan alltid sade tvärtemot, någon vågade säga något som stack iväg alldeles men som några timmar senare fick betydelse för att någon annan börjat tänka i samma banor. Det gick att höra hur man lyssnade både till varandra och till sig själv. Jag lärde mig mycket av att skriva ned och inte själv få påverka genom att lägga till.

Jag tänker på detta då jag läser Stephen King On writing.

Posted in Litteratur och läsning, Ordförrådet, Skriver om ditt och datt | Leave a comment

Fotografier: Farsta centrum

P1350742P1350743P1350745P1350748P1350753P1350747P1350759

Posted in Fotograferingen | Leave a comment

Under det att jag läser

En läsare på kant

Nu läser jag det mesta på engelska. Ibland stannar jag upp, blir medveten om att jag läser, förundras över något som bryter av: grammatiken, verben och substantiven. Jag stannar upp där jag lär mig något nytt, eller där jag tycker om formuleringen, eller hur meningen är uppbyggd. Ett annat sätt än det jag kan och jag lär mig att formulera mig på ytterligare ett sätt. Jag läser meningen, stycket, flera gånger. Sen fortsätter jag och läser vidare, och snart är jag inte längre medveten om att jag läser trots att det är just vad jag gör.

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

Steven King on writing

Jag gick in i bokhandeln för att få botanisera, strosa omkring bland allt som finns att läsa. Jag kan gå i timmar och även denna gång gjorde jag så. Jag fann mig stående över böcker som handlade om politik för att i nästa stund läsa en baksida på en barnbok. Precis som alla gånger jag besöker en bokhandel köper jag böcker jag inte planerat att köpa. Jag köpte:

Anledningen till att jag köpt böckerna är två. Jag blev intresserad genom att läsa dagstidningarna där jag var, dels för att jag vill hålla liv i min engelska och utveckla den genom att läsa olika saker. Det sistnämnda försvinner i fokus eftersom då jag börjar läsa glömmer att jag just lär mig om språket. Jag läser för att det är intressant. Oavsett.

Jag har läst ”The trigger warning” och börjar nu med Stephen Kings bok. Den är en bok som handlar om att skriva men är också en slags memoarbok. Jag har inte läst något av Stephen King och då jag håller fram den frågar man mig om skräck och om jag vågar läsa den. Ja, jamän! Jag har nu läst några sidor utan att bli det minsta rädd. Det handlar om att skriva och att våga sig på att skriva. Stephen King skriver:

This is how it was for me, that´s all – a disjointed growth process in which ambition, desire, luck, and a little talent all players a part. Don´t bother trying to read between the lines, and don´t look för a though-line. There are no lines – only snapshots, most out of focus.

Japp, där bjöd han in mig som läsare. Och samtidigt tog han bort något av det jag är van vid att göra. Jag försöker se in mellan raderna. Jag läser vidare. Snapshot efter snapshot.

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

Fotografier: Bortglömd kyrkogård

P1350378P1350361P1350362P1350391P1350368P1350376P1350384P1350367P1350366P1350364P1350388P1350374

Posted in Fotograferingen | 1 Comment

Fotografier: Edinburgh och Queen Elizabeth

thumb_P1350219_1024
thumb_P1350222_1024thumb_P1350225_1024

thumb_P1350228_1024-001

 

 

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

Textsamtal: ”Grundläggande frågor innan du kan sjunga Bellman”

Jag tog med mig Göran Hasslers bok om Bellman på semestern. Det för att jag vill möta Bellman lite då och då, läsa när det faller mig in och dyka ned på vilken sida som helst, förstå sångerna, tiden och läsa mig in i det mustiga språket. När jag öppnar boken erbjuds jag en annan semesterresa:

I fantasin kan man resa i tid och rum till det främmande, exotiska länder och uppleva mycket mera och mer intensivt än om man verkligen var där.

… den som vill kan få uppleva märkliga landskap och miljöer, exotiska och välbekanta, främmande och ändå nära, som överträffar den mest fantastiska charterresa.

I slutet av boken (närmare bestämt från sidan 263 och efterföljande) kan jag läsa om historien, om Bellman i sin tid, sin stad och kontakterna med kungahuset och utvecklingsoptimismen. Det finns också en mängd frågor att fundera på och som bidrar till att upptäcka Bellmans texter på ett nytt sätt. Under kapitlet ”En resa i Fredmans värld – tips och uppslag för nyfikna – läser jag att texterna:

kräver det en viss ansträngning att lyfta på 1700-talsspråkets ridåer. Men det är inte särskilt svårt om man får tips om tekniken och det är inte nödvändigt att förstå allt in i minsta detalj för att uppleva den främmande värld som Fredman har att visa. Men grunden för all upplevelse är att man översätter varje text till klartext på prosa så att man verkligen förstår vad det egentligen handlar om.

Där står också hur jag ska tänka innan jag sjunger en sång av Bellman:

Varje gång man börjar hantera en Bellmanssång finns det en rad grundläggande frågor man alltid bör besvara innan man tar i tur med det man egentligen var ute för att undersöka. Det gäller att man uppfattat texten så fullständigt det sig göra låter och dessutom dess samspel med musiken. Innan det är gjort är det ingen idé att försöka få svar på andra frågor. Här är några generella frågor man kan ställa till texten och musiken:

1) Finns det något oklart i texten?

Kolla rad för rad och tyd dunkla ställen. Identifiera ställen som kan vara dubbeltydiga. Lös upp allegorier och bilder och översätt alla dunkla ställen till ”klarspråk”. Kolla namn och uttryck i ordlistan.

2) Lyssna till melodin och försök fastställa vilken allmän karaktär den har: pompös/högtidlig eller vardaglig; långsam eller snabb, lekande eller strikt formell; dynamisk explosiv eller lugn/eftertänksam; dramatisk, episk eller lyrisk, känslosam; sentimental eller känslokall. Finns det andra motsatspar, som är viktiga i det aktuella fallet?

3) Får den som sjung fram det väsentliga i sången i sin tolkning? Stämmer musikarrangemanget med tolkningen? Skulle du vilja ha det annorlunda? På vilket sätt?

En varning är på sin plats: Bellman är ”full i fan” när man minst anar det. Han kan vara underfundig och plocka in dubbeltydigheten på sätt som kan fodra mycken eftertanke för att upptäcka.

Jag undervisade mina elever i både Bellman och Taube, m. flera. Vi dramatiserade texterna och gjorde språket synligt så gjorde vi det som stod och prövade språket genom gester och rörelser.

Då det gäller textsamtal tycker jag det finns mycket att hämta ur Göran Hasslers Antologi BELLMAN, 1989

 

Posted in Textsamtal, Undervisningen | Leave a comment