Fotografi

Ett fotografi. Det är en hel värld i det.

Publicerat i Fotograferingen | Lämna en kommentar

Hasselnöten i systemet – om barnet som inte

Jag handlar mat i en affär. StÃ¥r vid hyllorna för flingorna. Vänder pÃ¥ paket för att läsa. NÃ¥gon kommer bakom mig. Mobiltelefonsamtalet gÃ¥r inte att värja sig mot. Det talas om ett barn. Det talas om … ”ja… och sÃ¥ har han ju ADHD…och ja du vet… förskolan klagar … föräldrarna orkar inte … ja, han är som han är”.

Jag försöker läsa om innehållet i flingpaketet. Det får inte innehålla hasselnötter. Dessa klarar jag inte. Därför är jag tacksam mot innehållsförteckningar. Ibland tänker jag att det borde finnas en samtalsförteckning också. En liten lista över samtal man inte för i offentligheten.

Jag funderar också över barnet. Den lilla hasselnöten i systemet. Den som får en hel vuxenvärld att vräka ut sin frustration och sin irriterande klåda. Det är ett barn tänker jag. Det är ett barn.

Publicerat i Barns nya rättigheter | Lämna en kommentar

se till mig som liten är

Ett barn. En liten människa. Som tänker. Funderar. Undrar. I skolan en liten elev. Som vill tillhöra, vara, uppleva, känna och lära. Jag brukar tänka så. 

Publicerat i Barns nya rättigheter | Lämna en kommentar

För nitisk planering gÃ¥r att jämföra med ett telefonsamtal …

DÃ¥ jag var liten och man skulle ringa till nÃ¥gon var det nÃ¥got jag gjorde stor affär av. Jag skrev ned vad jag skulle säga. Jag tänkte ut vad personen skulle svara. Jag hade skrivit ned följfrÃ¥gor. Ja, jag planerade samtalet. Var jag kär sÃ¥ var det ännu läskigare. Att ringa till nÃ¥gon och frÃ¥ga … ja, om man kunde träffas och kanske hitta pÃ¥ nÃ¥got. Och sÃ¥ listan med alla frÃ¥gor. Denna förberedelse.

SÃ¥ tycker jag att förberedelser är idag. Lärare förbereder sig för mycket sÃ¥ att luften och friutrymmet inte ges. Det gör att eleverna kommer ikläm. De blir de som ska utföra lärarens innantänkta innehÃ¥ll. Skollag och läroplan sätts dÃ¥ ur spel, dvs, den text som säger nÃ¥got om elevernas inflytande och möjlighet till pÃ¥verkan och medbestämmande. Därför – planera – men utvärdera och undersök under lektionens gÃ¥ng. Det är mindre tidsödande och blir mer elevnära.

Publicerat i Formativa bedömningar och skriftliga omdömen | Lämna en kommentar

Planeringar och förarbete … hellre undervisa, utvärdera och utveckla!

Nej, trots att jag är en av de lärare som talat om dokumentation har jag aldrig haft planeringar innan jag gör lektioner. Jo, jag vet givetvis vad jag ska undervisa om. Det har jag fullständigt klart för mig. Men jag vet inte hur eleverna kommer att påverka undervisningen och det kan jag inte planera för. Det är vad som äger rum då man ger eleverna ett innehåll.

Och då jag genomför det jag har att erbjuda eleverna så följer jag dem i deras lärande. Jag har vågat göra så för jag har noggrant läst på vilka kursplaner jag har att utbilda i. Men jag vill inte att eleverna utbildas i ämnen när de är unga. Det begränsar deras förmågor och deras tänkande. Ämnen kan bli stuprör. Jag vill inte ha det så. Däremot är jag väldigt noga med att utvärdera varje lektion. Och den utvärderingen är det eleverna som gör. Det som sägs skriver jag ned. Och då har jag ett underlag att orientera mig med. Det blir ett kollektivt underlag.

Detta underlag analyserar jag sedan. Jag har också några individuella underlag att titta på. Jag ser vilka gensvar eleverna gjort på det vi haft att undersöka. Och ämnet kan öppna upp för många andra kursplaner. Om jag undervisar ur den kursplanen för svenska så kommer vi i samma undervisning att möta såväl geografi som matematik. Men eleverna slipper stuprören, dvs, begränsningarna till ämnet. Att jag sedan analyserar vad lektionen gav ger mig möjlighet att orientera mig mot morgondagens undervisning (om detta skriver jag i Nu Ler Vygotskij, 2012).

Detta gör att eleverna får vara med och påverka och kan välja. Detta utbildas eleverna i. Jag följer läroplanens ord om ansvar, påverkan och rätten att delta fullt ut. Och när eleverna får det så blir de angelägna och lärande. Det är min erfarenhet. Så har jag arbetat i flera år.

Jag har inte vÃ¥gat berätta detta – för att alla planerar sÃ¥ väldiga ute pÃ¥ skolorna. Och jag har sett hur nitiskt och tvingande detta blir för lärare. Man hinner inte med sina fina planeringar och känner sig besviken pÃ¥ sig själv, och den skvätter man ut pÃ¥ eleverna. Bristsynen förstärks. Vi hinner inte blir fokus. Istället för att se vad vi hann och hur eleverna förstod.

Jag gör också många samtal med mina elever under lektionerna. Vilket gör att jag kan följa lärandet. Så tänker jag att man kan undervisa, utvärdera och utveckla lektionerna i samspel med elever och stoff. Roligt är det!

Publicerat i Formativa bedömningar och skriftliga omdömen | 1 kommentar

Rektortycket – läs 13 rektorers berättelser om sitt yrke

Och jag blir så lycklig. Jag blir så glad. Jag är så nyfiken. Det är fantastiskt roligt att läsa det ni tänker och skriver.  HURRA!

 

Publicerat i REKTORTYCKET | Lämna en kommentar

Febrigt möte med lärarkandidater

Jag mötte lärarkandidaterna idag. Jag har feber. Men jag tänkte att jag måste. Det är ändå bara några fjuttiga timmar. Och så föreläste jag. Eller så föredrog jag. Eller så samtalade vi. Eller så diskuterade vi. Eller så skrattade vi åt hur tokigt fel saker och ting kan bli när man är i skolan. Och under tiden jag stod bland de blivande lärarna kände jag hur jag frisknade till. Blev pigg. Blev glad. Blev nyfiken. Blev upprymd. Blev generös. Blev frisk. Jag tror det har med själva läraryrket att göra. Man ger järnet helt enkelt. Och det gör lärarkandidaterna också. Inget kommer av sig självt. Mötet skapar allt. Och innehållet.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Lämna en kommentar

Barnets rätt till sitt namn – alla barns rätt till sina namn

Barnets namn är barnets namn. Det är en mänsklig rättighet att ha ett namn. Hur vi, var och en av oss, respekterar denna rättighet är alltid en fråga. Att ha ett namn är också att få sitt namn uttalat, att som barn känna värmen i rösten när namnet sägs, ropas på, manas till nyfikenhet, ropas tillbaka eller ropas ut till lek och allvar.

Namnet, mitt, ditt är något som vi en gång fått. Bakom våra namn står våra föräldrar. De har grubblat och tänkt, kanske på nya namn, kanske på historiska namn eller kanske ger de barnet det namn som de alltid önskat ge ett barn.

Mitt namn fick jag genom en sång. Den skrev min farfar. Jag träffade aldrig honom. Men sången kom att bära det namn jag en gång skulle komma att få. Mitt namn, ditt namn. Det är en viktig sak i skolan. Att omnämna med respekt och med värme barns namn. Bakom varje namn finns människan.

Publicerat i Barns nya rättigheter | 2 kommentarer

Selmas balkong

Igår blev jag visad till platsen där Selma Lagerlöf skrev Nils Holgerssons underbara resa. Jag stod under balkongen och tittade upp. Det var som om bokstäverna flög runt mitt huvud, som om Akka for över litteraturhimlen, som om jag stod närmare källan och inför mitt inre kunde jag se Selma Lagerlöf sitta med sin författarpenna och grubbla på hur hon skulle skriva in sig i Sveriges elevers hjärtan, de som tampades med katekeserabblandet och inte förstod så mycket av det.

Jag stod där under balkongen och tänkte. Så nära jag står en bok!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning | Lämna en kommentar

Läroplanens inledande text gör nitisk planering omöjlig

Det finns en text jag tror vi måste lyfta fram ordentligt. Den sätter saker och ting på sin spets. De alldeles för noggranna planeringarna till exempel, schemaläggning likaså. Texten lyder:

”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskaper om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den (undervisningen) ska utveckla deras (elevernas) förmÃ¥ga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga verksamheten och fÃ¥ välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmÃ¥ga att utöva inflytande och ansvar.”

Lgr 11, s. 8

Jag tycker denna text är en aning undanskymd i allt som rör planeringar och allt annat vi skriver om elever. Artikel 12 i barnkonventionen, också i skollagen, kan vi knyta an till uppdraget att möjliggöra rättigheten att ha insyn och kunna påverka allt det som angår eleven.

 

Publicerat i Styrdokumenten | Etiketter | Lämna en kommentar