Den integrerande bedömningen och den att utvärdera bedömningen

Jag läser Skolverkets allmänna råd rörande ”Planering och genomförande av undervisningen” 2011:

”Om bedömningstillfällen integreras som en naturlig del i undervisningen blir elevernas resultat mer rättvisande i förhållande till deras faktiska förmåga. Detta beroende på att många elever presterar sämre vid bedömningstillfällen som de upplever som allt för avgörande och pressande som till exempel större prov eller redovisningar kan göra. Det ska dock påpekas att det utifrån ett pedagogiskt perspektiv är viktigt att eleverna inte upplever att allt de gör bedöms hela tiden. Sådana upplevelser kan ha hämmande effekt på elevernas vilja att ta sig an exempelvis okända eller svåra uppgifter av rädsla för att ett misslyckande kan komma att ligga dem till last. Det är av stor betydelse att eleverna upplever att det finns goda möjligheter att pröva sig fram och utforska gränserna för den egna kunskapen och ibland göra fel utan att det får några negativa konsekvenser. Ur ett lärandeperspektiv är sådana processer mycket fruktbara.” s. 25

”Lärare behöver även utvärdera de former för bedömning och dokumentation som används för att avgöra om de är ändamålsenliga och tidseffektiva.” s. 31

Posted in Formativa bedömningar och skriftliga omdömen | Leave a comment

Pysslet och pusslet kring de pedagogiska samtalen

Nej. Jag är inte en pysslande lärare. Påskpyssel eller julpyssel gör något med mig. Ofta blir jag allergiskt för något material och mina egenknåpade alster tycker jag inte om. Men vad jag tycker eller inte får inte översättas till något eleverna ska lära genom. Jag ska förhålla mig professionell till det vi gör och ger i skolan. Jag pysslar för att vi ska pyssla. Om jag kan så blir jag den som högläser för eleverna. Det är då vi planerat stationer för dagen. Då är jag helst stationen högläsning.

Nåväl. Det jag funderar över är att alla pysseldagar jag deltagit i har alla de möten som omgärdat dem varit många och tiden för dem generös. Det är gott så men då det har gällt de pedagogiska diskussionerna har de inte haft samma tid eller samlat oss som förberedelserna för pysslet.

Posted in Lektioner och lektionsförslag | 1 Comment

Stötta, följa och lyssna bejakande – om att vara kollegial

Körling ritar att jag läser

 

 

Läroplanen säger en hel del om hur vi ska bemöta varandra i skolan. Tolerans och generositet är inledande läroplansord och som sådana ska vi verka för den mångfald av kulturer som uppstår och finns vid en skola. Skolan har också till uppgift att verka för att verksamheten ständigt prövas och utforskas genom att lärarna har professionellt ansvar för att den gör så. Skolväsendet vilar på demokratins grund.

Men. Om lärarkollegiet inte verkar för det fria ordet, då lärare upplever sig tystade eller då idéer och utprövande i klassrummet inte får genhör eller gensvar utan besvaras med likgiltighet eller subjektivt tyckande – då händer något med skolans rymd. Den försvinner.

Jag tänker ofta på hur vi kan följa, stötta och lyssna bejakande på varandra. Jag tänker också på ansvaret hos var och en av oss som utan en min och utan att säga något alls skapar tystnad kring en lärare.  Det är stöttande att ställa frågor till den som berättar. Det är följande att lyssna in så den lärare som berättar får uppleva bekräftelsen i att få berätta. Utan att bli värderad. Utan att möta tystnad.

Det krävs inte så mycket för att mötas; ögonkontakt, speglande mimik, frågor på det som berättas, närvaro och att dela samma yrke och uppdrag.

Posted in "Läraren inom mig", Kommunikationen | Tagged | Leave a comment

”Vi måste se till innehållet”

Körling fotograferar 2013

 

- Vi måste se till innehållet, säger jag ofta. ”Vi” skapas ur den gemenskap vi har i klassrummet och innehållet är kring vad vi möter då vi möts. Det betyder att relationen i vi gör att innehållet utvecklas i förhållande till det. Ett förlorat innehåll gör något med oss. Vi blir hänvisade till just varandra. En annan relation kräver det. Den utan undervisande och mötande innehåll. Ofta blir det stökigt då. Läraren blir fostrande och mässande. Eleverna blir frånvänt agerande, de gör annat. Då vi förlorar innehållet måste vi återföras till det. Jag brukar fråga:

- Så vad är innehållet? Var är det?

Posted in Kommunikationen | Tagged , | Leave a comment

Läsundervisningens organisation

Körling fotograferar 2013

 

Läsundervisning, textsamtal, kräver organisation. I Kiwimetoden, 2006, skriver jag om hur språkundervisningen kan organiseras i helklass-, halvklass-, vägledd, par- och enskild undervisning. Att inom klassrummets ramar verka för att undervisningen kan varieras och komma eleverna nära. Jag är utbildad på Nya Zeeland där klassrumsorganisation är en del av lösningen och resursen för elevens läsutbildning. Ni som har följt min blogg har säkert läst om organisation för lärande. Här är ett mycket utförligt inlägg om hur man kan utveckla klassrummet.

Det hela handlar om att läraren alltid är aktiv. Inte att läraren efter genomgångar går omkring och hjälper elever som behöver hjälp av olika anledningar utan en lärare som utvecklar organisationens möjligheter att komma nära elevernas lärande genom att ständigt undervisa och delta i medvetna textsamtal.

I Sverige har vi ofta en lärorganisation som innebär att läraren går igenom ett innehåll för att sedan sätta igång eleverna. När eleverna kommer igång så behöver de hjälp. Läraren blir då en individuell hjälpare. Jag har sökt mig ifrån detta mönster och istället organiserat så att eleverna får träffa mig i olika konstellationer för att utveckla sin förståelse eller fördjupa det vi gått igenom. Jag blir därmed en följande, stöttande och utmanande lärare som ständigt verkar för att undervisa. Jag kommer närmare och närmare varje specifik lärsituation och elevens lärande genom att utveckla klassrummets organisation.

I mina klassrum har jag organiserat för:

  • gemensam undervisning (helklass)
  • repetition av gemensam undervisnings innehåll för de som behöver ytterligare undervisning innan prövande av hur och varför i egna (inte ensamma) arbeten
  • vägledd undervisning för grupp om fyra till sex elever under det att alla de andra arbetar i klassrummet
  • parundervisning, två som får stöttning, utmaning och dialog med läraren kring fokus (enklaste sättet att börja är att då en elev behöver hjälp inbjuda den som sitter bredvid att delta i samtalet, att se sin lärarroll som en viktig resurs för eleverna, så viktig att den intill kan inkluderas).
  • Individuell undervisning; en-till-en-undervisning. Vi brukar använda en-till-en-undervisning utifrån elevens inbjudan, eleven vill ha hjälp och räcker upp handen, och så kommer vi. Jag har individuell undervisning med alla oavsett de behöver hjälp eller inte. Det betyder att jag för nära och utvecklande samtal med varje elev.

Vill man börja med detta handlar det om att utveckla medvetenhet för organisationens möjligheter. Elever som arbetar intensivt med något, kanske i grupp, kan utvecklas till att få en undervisande lärare som samspelar med elevernas tankar och samtal. Det betyder att man prövar genom att slå sig ned bland eleverna, att man antar ett nyfiket förhållningssätt och inte värderar eleverna utan söker ställa frågor som problematiserar och generaliserar det eleverna arbetar med. Det är eleverna som under vägledd undervisning ska få tillgång till lärarens medvetna frågor. Detta går att pröva i uppkomna situation i klassrummet. Läraren kan alltså lära sig hur att göra genom att pröva. Vägen till denna organisation går genom att se sig själv som undervisande lärare och att som sådan utveckla möjligheterna till undervisning i flera konstellationer.

 

Posted in Klassrummet | Leave a comment

Kompetens i mötet med andra människor

Läraryrket är utmanande. Jag läser i DN idag om ”Det gäller att väcka elevens nyfikenhet” och då gäller det matematikundervisningens innehåll. Jag brukar tala om att kittla hjärnan. Reta upp systemet. Hellre lite känslor än likgiltighet.

Nåväl. I artikeln står det att lärarens kompetens handlar förutom ämneskunskaper kunna stimulera och väcka nyfikenhet. Undervisningen måste engagera. En lärare måste vara kompetent i mötet med andra människor.

Vi blir till i gemenskapen med ämne och varandra. Att underhålla relationen är ett läraransvar. Den att reparera brustna relationer i lärandet likaså.

Posted in "Läraren inom mig", Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

”Det finns inget ensamt arbete”

Jag lekte med tanken att ensamt arbete inte längre fanns som begrepp. Att det inte längre var en pedagogisk idé om att varje barn skulle lära sig själv och genom ensamt arbete. Lärande är något som sker i gemenskap. Jo, visst kan man lära sig genom att läsa en bok själv, men då är den läsningen också byggd utifrån relation. Eleven som läser har knutit an till boken, berättelsen eller personerna i den.

Jag tror på korta intensiva samtal mellan elever för att diskutera och argumentera, lyssna och samtala. – På dina lektioner hinner eleverna inte med något annat än att hålla sig till det ni har i undervisning, sa en av mina många skolbesökare. Och så är det. Jag håller i innehållet som vore det ett glas vatten, släpper det aldrig med händerna, och genom det och förberedelser för på hur många sätt vi ska möta detta innehåll, full av öppna frågor, ger jag eleverna möjlighet att under korta intensiva stunder diskutera det vi frågar om.

- En minut. Använd detta ord i egenkonstruerade meningar. Lyssna på varandra.

Och så sätter eleverna igång. Jag får lyssna in under en minut. Och jag lär mig hur jag ska utveckla mina frågor. Jag lär mig också att jag alltid måste ha en plan för hur jag ska iscensätta det som är nytt för eleverna och när jag ska utvärdera det jag velat göra om i min undervisning. Det som är nytt tar tid att lära sig. Jag kan inte omedelbart begära att eleverna är med på noterna.

Jag införde:

  • samtalspartner, den närmaste du kan ha för att tala högt om ditt lärande och ställa frågor eller dela text
  • diskussionspartner, den du ska argumentera med, och då ska du ta en ny vid varje tillfälle
  • högläsarvän, med den du delar dagens text med, lyssnar till och läser för. Hela texten ska läsas mellan dessa två.
  • självständigt arbete fick ersätta det ensamma. Självständighet är något helt annat än ensamhet. Man vill pröva själv.

Skolan är en social och kulturell mötesplats. Lgr 11 i det inledande kapitlet.

Posted in Konsultation av något slag, Lektioner och lektionsförslag, Ordförrådet, Pedagogiska miljöer | Leave a comment