Lånar ut min bok. Den jag läste högt ur i 90 sekunder. Dessa viktiga nittio sekunder brukar leda till att några elever vill fortsätta att läsa boken på egen hand. Igår lade jag boken på elevens bord som en hälsning från en läsare till en annan.
Hej HOPP kära ni,
Anne-Marie Körling
En text att läsa högt, samtala om och kanske också skriva något kort om hur texten kan begripas i en tid som denna, dvs, om covid-19. Men minns att det kan räcka att högläsa en text och samtala om den. Låt eleverna samtala en-två minut i grupper om två och två. Sammanfatta gärna i helklass. Här är texten:
Smittan var borta och vi kunde gå upp igen. Jag minns att det hade regnat ute, det droppade fortfarande från träden och solen glittrade i vattenpölarna på marken.
Örn och Juno sprang ut och började hoppa och plaska, men själv vågade jag inte. Jag var rädd att smittan fortfarande var kvar.
De vuxna sa att jag inte behövde vara orolig längre, att faran var över, men jag trodde inte på dem. I flera dagar höll jag mig inomhus, satt i fönstret och tittade på när de andre lekte i grästet.
Ni kommer att ångra er, tänkte jag. När ni blir sjuka kommer ni att få se att jag hade rätt.
Men så blev det inte.
Ur Cecilia Lidbecks bok Familjen som Lilla Piratförlaget har gett ut till oss läsare.
Om du vill granska att jag skrivit av korrekt så får du läsa på sidan 105 i boken.
Hej Hopp kära ni,
Anne-Marie Körling
Hej kära lärare,
Här är en lektion du kan ta direkt. Fundera över hur du ska presentera den för dina elever.
Jag har medvetet uteslutit upphovsmän och vilken låt jag hänvisar till. Det gör jag för att väcka medvetenheten om vad det betyder att inte ange upphovsmän. Jag har alltid kritiska frågor till undervisningens innehåll. På så sätt kan jag ge en modell av varför och hur. Det kommer med undervisningen i rummet. Eleverna ska utbildas i att ställa frågor om undervisningens innehåll. Vad fattas den?
Under strecket har du själva undervisningen:
____________________________________________________________
Så här går en refräng till en låt. Den handlar om att ha en fest (vilken som helst) och att man får gråta eftersom något händer på festen som gör att man gråter. Vad får du berätta om:
It´s my party
and I cry if I want to
cry if I want to
You would cry to
if it happened to you
En annan låt har denna textrad, du kan beskriva vad som har hänt, vilka som är inblandade och varför. Vad gör att man inte vill prata, göra någon ledsen, be om ursäkt:
I don’t wanna talk
If it makes you feel sad
And I understand,
you’ve come to shake my hand
I apologise
En annan låt har denna textrad. Här kan du följa mönstret och fortsätta skriva i oändlighet. No more sunshine.
No more apples, no more rain… osv:
No more pencils
No more books
En gammal låt som handlar om att sjunga, vara glad och lycklig. Vad gör att man känner sig så glad att regnet inte spelar någon roll. Skriv en anledning, en fortsättning och ett avslut:
I’m singin’ in the rain
Just singin’ in the rain
What a glorious feeling
I’m happy again.
I’m laughing at clouds.
Du får välja vad du vill skriva om och kanske har du en egen låt du vill använda några rader ur. Det får du göra.
Tänk bara att du måste på något sätt få med raderna från låten.
Hej HOPP bästa elever,
Anne-Marie Körling
Det här är en folksaga. Du får se den som en film. Folksagan berättas i många länder. Det är många som fått lyssna på den. Den har berättats för min mormor. Hon kunde den.
Folksagorna ville berätta för barn och vuxna hur man skulle uppföra sig. Därför lyckas alltid den som gör gott för andra. Folksagan berättades inte bara för barn och unga utan alla fick lyssna till den.
Den handlar om att vara hjälpsam och alltid göra sitt bästa. Det är vad folksagan vill lära oss. Om vi är hjälpsamma och hjälper till kommer vi en dag att också få hjälp ”in return”.
Men en hjälpare hjälper inte för att få något tillbaka även om det ofta blir så.
Här är ord/fraser som du får möta i folksagan:
The friendly one:
The lazy one:
And as always:
They lived happily ever after!
Vad kan du göra:
-Med ett ord kommer alltid fler, säger jag.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling, som gjorde lektionen med mina elever. De fick uttala/läsa högt/översätta och diskutera vad de kunde lista ut av orden. Som exempelvis – herself – som bygger på her och self vilket därmed synliggör vem det handlar om.
______________________________________________________________
Varför denna undervisning:
Undervisningen innehåller/berör:
Jag har handlett i undervisning i många år. Det betyder att jag är med på lektionerna och ser på det som sker i klassrummet. Det betyder att jag och läraren delar undervisningens innehåll.
Jag har lärt mig en hel del om vad som sker i ett klassrum. Särskilt har jag sett hur läraren ofta missförstår ”prat” för något störande och jag kan ge läraren rätt. Det läraren förmedlar ”stör” eleverna. De börjar prata om det som läraren berättar om. Deras ”prat” är därför inte något som stör innehållet men har påverkat och berört eleverna. Deras ”prat” har därmed varit engagemang och delaktighet. Det har lett till att läraren har sett på pratet på ett annat sätt och genom samtal och diskussion har vi därmed gjort något av elevernas behov av att prata. Jag brukar ge eleverna ”en-minuts-samtal” om det som väckt upp deras tankevärld, nyfikenhet och deras förvåning eller, för den del, deras erfarenheter.
Karta över klassrummet, bänkar och lärarens klassrumspromenader
Det jag gör då jag besöker ett klassrum är att rita en karta över klassrummet och elevernas placering. Det jag sedan gör är att markerar ut eleverna med kryss så att jag vet var de sitter. Jag skriver också P eller F. Det är kanske inte nödvändigt men jag gör så ändå. Jag är medveten om att det kanske inte bör stå något alls men anteckningarna är för mig och ingen annan.
Ickevärderande kartläggning i lärarens tjänst
När lektionen börjar följer jag sedan lärarens ”promenad” i klassrummet. Jag värderar ingenting jag ser utan följer det som sker. När läraren säger något elevnamn skriver jag upp det på den markerade platsen. Om namnet sägs återigen gör jag en markering om det.
Elevernas rörelser och småprat
Jag följer naturligtvis elevernas handuppräckning, deras ”prat”, vad de säger och vad jag hör att de samtalar om. Inte sällan ställer eleverna frågor till den som sitter vid bänken intill. Frågor som ”Vad sa hon, menar hon att…” vilket sker så tyst att läraren inte uppfattar varken frågan eller engagemanget. En liten elev blev så intresserad av vattnets kretslopp och började hoppa upp och ner i bänken och sedan börja prata med sin klasskompis intill. Det hade gått upp för honom att varenda vattendroppe i hans hem hörde ihop med vattnets kretslopp. Det var en upptäckt han gjort och den upptäckten satte sprätt på hans kropp. Hans resurs försökte genast lugna ner honom men jag bad resursen att avvakta något. Engagemang ska inte stillas eller bannas.
Lärarens utblick över klassrummet
Men … det är mycket jag ser och skriver om … men kanske mest synliggör jag det osynliga. Det läraren omöjligt kan uppfatta eller förstå. Att vara lärare till 25-29 elever är som att stå med ett metspö och se ett stim av fiskar. Man vet inte var man ska kasta sin krok. Det kan vara en dålig liknelse men det är rörigt för en lärare när läraren ser ut över klassen. Det är så mycket som äger rum och som läraren måste ”välja” att reagera på eller inte reagera på. Ofta hamnar vi i ordningsfrågor och dessa kan komma att hindra själva läroprocessen. Engagemang är inte stillasittande. Engagemang är plötsligt framåtlutande. Något har blivit intressant. ”Vad” vet vi inte. Men ”att” kan vi se. Frågor som riktar sig till innehållet likaså. Dessa frågor hastar vi ibland över, som om frågorna stör oss. Elevernas frågor ska lyftas fram och få utrymme. Ibland tänker läraren att läraren inte hinner. Men om vi tänker i andra banor: Vad vi hinner är inte samma sak som vad eleverna lär sig.
Vilka elever och varför:
Ofta upptäcker jag att några elever, låt oss säga fyra eller fem, är de som får mest uppmärksamhet i klassrummet. Deras namn nämns många, många gånger. Om man då undrar varför ser man snart att det är deras uppförande som fokuseras. Det är inte konstigt att det är så eftersom läraren måste och ska främja för ett gott klassrumsklimat där det ska råda ordning och reda. Lärare har under lång tid fått höra att det är ordning och reda som ska råda. Att undervisningens innehåll bidrar till ordning och reda är det färre diskussioner om. Ordning skapas kring något. Undervisningens innehåll kan därför bidra till ordning. Men då kommer vi till frågan – vad är ordning när vi lär oss? Spontana frågor utan att räcka upp handen? Är det oordning? Plötsliga upptäckter som spritter i både kropp och tanke är en slags oordning som kommer med att man lär sig.
Även om vi lärare vill så är det inte alla elever
Hursomhelst. Många elever får inte höra sitt namn. De möter lärarens blick. Men de ges inget talutrymme eller får någon annan uppmärksamhet. Jag har granskat min egen undervisning och min kontakt med elever, något jag gör varje lektion eftersom jag har en elevlista med mig där jag markerar att jag samtalat med eleven den och den. Jag har därmed sett hur lätt det är att, utan att vilja eller att avse det, missa elever. De vi missar är de som gör det vi vill att de ska göra, de som förstått skolkoden och förstår hur man anpassar sig till den, de tysta och de som tvingats bli mer tillbakadragna. Jag brukar vända på fokus och ge dem mer uppmärksamhet och det har visat sig bli en kungsväg till att inkludera också de som vi oroar oss för. Eftersom jag tänker undervisning i alla mina möten med eleverna vet jag att det jag säger och det jag återger av elevernas resonemang blir en källa för samtliga elever. Jag har övat, övat och återigen övat på att anta ett annat förhållningssätt och inte kliva in i klassrumsmönstret utan söka bryta det.
Ta ett steg tillbaka och se till aktiviteten
Jag vet också att lärare vill, värnar och välkomnar eleverna i klassrummet och lärandet. Men att lärandets kultur inte är stelt utan rörligt så måste man ständigt se över hur och varför det är som det är. Att fånga en situation och analysera och diskutera den tillsammans. När vi är i arbete kan det vara meningsfullt att ta ett steg tillbaka och se med andra ögon på det vi möjliggör för eleverna. Hur uppfattar vi deras engagemang? Varför är de intresserade? Vad triggade deras tankeverksamhet? Hur gick det till?
Jag återkommer i frågan.
Och som alltid – det är en konst att vara lärare. Ett mycket svårt arbete och både roligt och utmanande.
Hej HOPP,
Anne-Marie Körling
Läs mer i Läraren inom mig, 2014 (DEN ÄR NEDSATT TILL 100 KR så passa på) och Undervisningen mellan oss, 2016
