Oavbrutet samtal, småprat, egetprat, prat-med-händerna och prata till och med. Sexåringen berättar, funderar, tänker och grubblar. Frågorna är många och de hör till. Jag svarar inte. Säger att frågorna också får mig att tänka. Jag vill gärna tänka säger jag. Sexåringen hoppar upp och ner. Ena stunden uppe på trappan. Nästa på gräsmattan. Tar min hand och säger:
– Livet är så roligt tycker jag.
Hej Hopp!
Anne-Marie Körling
Läser Gropen för sexåringen. Läser den lika mycket för mig själv. Berättelsen är ett möte mellan barn och vuxna. Eller rättare sagt en värld som är och som finns för barn att leka och skapa äventyr i och en skapad värld som ges barn för det ordnade och säkra.
De vuxnas ordnade lekar är begränsande. Barnens lekar uppstår i en grop. Fotbollen är nixpix. Gungorna är tråkiga. Det är där de vuxna vill att barnen ska leka. Men barnen leker i gropen. Sen säger de vuxna stopp. Och då leker barnen vid kanten. En dag är det stopp för det också. En måndag finns det inte längre en grop. Som i en dimma upptäcker barnen att det inte längre finns en grop. Marken är jämn och … och ingenting annat än rakt fram.
Sexåringen drog ett djupt andetag, som i förskräckelse, på sidan med illustrationen som visar att ingenting finns kvar av gropen. Sexåringen, som annars livligt pratar om allt, är tyst. Som om leken försvann också mellan mig och sexåringen. Fantasin kändes utplånad.
Men …
Barnen vänder sig om och upptäcker högen. Sexåringen intill mig drar en lättnadens suck. Jag får läsa om boken flera gånger. Nästa kväll likaså. Då är det sexåringen som begär den igen.
– Ramla … näsblodet … skosnörena … trappan … berättar sexåringen.
Hej HOPP
Anne-Marie Körling
Lyssnar till Hästpojkarna inläst av Johan Ehn, författaren själv. Vid flera tillfällen berättar författaren om andra böcker. Böckerna som det berättas om blir ett slags bibliotek för läsaren. Det är berättelser om böckerna och ett annat sätt att få boktips.
Hej HOPP
det här blev kort,
Anne-Marie
Lånar ut min bok. Den jag läste högt ur i 90 sekunder. Dessa viktiga nittio sekunder brukar leda till att några elever vill fortsätta att läsa boken på egen hand. Igår lade jag boken på elevens bord som en hälsning från en läsare till en annan.
Hej HOPP kära ni,
Anne-Marie Körling
En text att läsa högt, samtala om och kanske också skriva något kort om hur texten kan begripas i en tid som denna, dvs, om covid-19. Men minns att det kan räcka att högläsa en text och samtala om den. Låt eleverna samtala en-två minut i grupper om två och två. Sammanfatta gärna i helklass. Här är texten:
Smittan var borta och vi kunde gå upp igen. Jag minns att det hade regnat ute, det droppade fortfarande från träden och solen glittrade i vattenpölarna på marken.
Örn och Juno sprang ut och började hoppa och plaska, men själv vågade jag inte. Jag var rädd att smittan fortfarande var kvar.
De vuxna sa att jag inte behövde vara orolig längre, att faran var över, men jag trodde inte på dem. I flera dagar höll jag mig inomhus, satt i fönstret och tittade på när de andre lekte i grästet.
Ni kommer att ångra er, tänkte jag. När ni blir sjuka kommer ni att få se att jag hade rätt.
Men så blev det inte.
Ur Cecilia Lidbecks bok Familjen som Lilla Piratförlaget har gett ut till oss läsare.
Om du vill granska att jag skrivit av korrekt så får du läsa på sidan 105 i boken.
Hej Hopp kära ni,
Anne-Marie Körling
Hej kära lärare,
Här är en lektion du kan ta direkt. Fundera över hur du ska presentera den för dina elever.
Jag har medvetet uteslutit upphovsmän och vilken låt jag hänvisar till. Det gör jag för att väcka medvetenheten om vad det betyder att inte ange upphovsmän. Jag har alltid kritiska frågor till undervisningens innehåll. På så sätt kan jag ge en modell av varför och hur. Det kommer med undervisningen i rummet. Eleverna ska utbildas i att ställa frågor om undervisningens innehåll. Vad fattas den?
Under strecket har du själva undervisningen:
____________________________________________________________
Så här går en refräng till en låt. Den handlar om att ha en fest (vilken som helst) och att man får gråta eftersom något händer på festen som gör att man gråter. Vad får du berätta om:
It´s my party
and I cry if I want too
cry if I want to
You would cry to
if it happened to you
En annan låt har denna textrad, du kan beskriva vad som har hänt, vilka som är inblandade och varför. Vad gör att man inte vill prata, göra någon ledsen, be om ursäkt:
I don’t wanna talk
If it makes you feel sad
And I understand,
you’ve come to shake my hand
I apologise
En annan låt har denna textrad. Här kan du följa mönstret och fortsätta skriva i oändlighet. No more sunshine.
No more apples, no more rain… osv:
No more pencils
No more books
En gammal låt som handlar om att sjunga, vara glad och lycklig. Vad gör att man känner sig så glad att regnet inte spelar någon roll. Skriv en anledning, en fortsättning och ett avslut:
I’m singin’ in the rain
Just singin’ in the rain
What a glorious feeling
I’m happy again.
I’m laughing at clouds.
Du får välja vad du vill skriva om och kanske har du en egen låt du vill använda några rader ur. Det får du göra.
Tänk bara att du måste på något sätt få med raderna från låten.
Hej HOPP bästa elever,
Anne-Marie Körling
