Leka och fantisera mellan raderna

P1420346

Då jag var liten läste jag allt som handlade om att få en hund. Mest av allt tyckte jag om att läsa det Astrid Lindgren skrivit och framför allt om Olle som fick skomakarens hund och Lillebror i Karlsson på taket som också fick en egen hund.

Då jag läste Barnkultur på Stockholms Universitet fick vi fundera över en bok som vi mindes särskilt och som vi läst eller fått lyssna till som barn, den fick vi berätta om. Vi var vuxna och många, många år hade gått sedan vi läst det vi berättade om. Jag minns att jag trodde att kapitlet om Olle och hans hund i Barnen i Bullerbyn i princip var hela boken. Många minnen och många tankar hade jag vävt in i berättelsen. Om och om igen läste jag favoritpartierna. Och som jag drömde, tänkte och fantiserade om att jag var den som fått hunden. När jag läste boken som vuxen fann jag att den var några sidor lång och att jag skrivit in mig själv och att den berättelsen fortfarande gick att läsa med osynliga bokstäver. Mina egna.

Jag tänker på eleven som idag sa:

– Jag är rädd om min fantasi. Jag drömmer om att jag får behålla den. Min fantasi.

Hej HOPP!
Anne-Marie

Posted in Litteratur och läsning, Textsamtal, Väck läshungern | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Jag vet personer som tyckte om att skolan var varm. Det var då barn kom från hem där kylan kröp in på skinnet. Skolan uppvärmd. Musikförläggare och musikern Stikkan Anderson tjänade sin första slant genom att hämta ved och se till att skolan var uppvärmd innan klasskamraterna kom. Denna värme.

Den upplevda värmen är också den som kommer med skolans värdegrund. Skolan som är för alla, tillgänglig och där anpassningen kommer då läraren kommer nära elevens lärande. Och vaktmästaren som är tidig på skolan är också den som öppnar skolans dörrar. En vaktmästare jag kände kunde nästan samtliga elevers namn på skolan. De han kämpade med att lära sig var namnen på de nya sexåringarna. När han väl kunde dem använde han dem så ofta han kunde. Namnet och hur vi säger det är också en slags värme.

Jag läser i Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, Forum, 2017;

När min gammelfarbror dog flyttade vi in i huset och vi fick varmvatten och spoltoalett, men huset var väldigt kallt på vintern. Jag har alltid avskytt att frysa. Det finns faktorer som avgör ens vägval, och de är sällan möjliga att identifiera och peka ut exakt, men ibland har jag tänkt på hur jag brukade stanna kvar till sent på skolan där det var varmt, bara för att få känna mig varm. Med en tyst nick och ett oerhört vänligt ansiktsuttryck släppte vaktmästaren alltid in mig i ett klassrum där det fortfarande väste om elementen och så gjorde jag mina läxor där. Ofta kunde jag höra det svaga ekot från gymnastiksalen där hejaklacksledarna tränade, eller studsade från en basketboll, eller så kanske skolbandet övade i musiksalen också, men jag förblev ensam i klassrummet, och varm, och det var då jag lärde mig att få jobbet gjort genom att helt enkelt göra det. Jag kunde se logiken i mina hemuppgifter på ett sätt som jag inte kunde om jag gjorde dem hemma.

Sid; 25

Och värmen som kommer med detta att se på barn med värme; ett oerhört vänligt ansiktsuttryck.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

Tanke för alla dagar och skolan i synnerhet

I DN idag intervjuas Bob Hansson och jag tänker att detta kan vara skolord att fästa i skolan. Han säger:

Verbala trakasserier med ironiska gliringar är svåra att komma åt. Ofta bortförklarar vi det med att allt ju bara var ”på skoj”. Men det är ett allvar som ledde till mycket smärta. Och det finns ingen smärta som är ”på skoj”.

Jag brukar alltid tänka; bli två, bli en Alfred tillsammans med Emil. Att utbilda i gemenskap snarare än att isolera i ensamhet. Bli ett vi.

Posted in Värdegrunden | Leave a comment

Inte finna något nöje i böcker och …

Richard Ford om läsning i boken Mellan dem, 2017,

 

 

 

 

 

 

 

Jag samlar på berättelser om läsning. Här Richard Ford och ett stycke ur boken Mellan dem, till minne av mina föräldrar, 2017. s.63. I marginalen ritar jag alltid en bok så att jag lätt hittar bland mina böcker. Och ja, jag brukar ofta ha två av samma titel eftersom jag både antecknar, ritar och tänker under det att jag läser. Och sent finner jag att boken jag fått borde ha fredats från mina krumelurer. Denna är signerad av författaren.

Posted in Hur lärde du dig att läsa?, Kommunikationen, Litteratur och läsning, Synligt läsande | Tagged , , , , | Leave a comment

Så intressant om föräldern i helfigur

Skärmavbild 2018-02-11 kl. 09.41.08
Jag läser Richard Fords bok Mellan dem, till minne av mina föräldrar. Jag fick boken i gåva då jag fyllde år.

Omslaget visar en grön bil, av det slag man körde på femtiotalet, den gröna färgen, och vilade mot bilen två personer: en kvinna och en man. De står med ryggen mot oss läsare. Mannen tydligare än kvinnan. Han vänder sig mot henne. Hon blickar ut över havet, eller vattnet och det krusar sig i vitt skum. Måsar flyger ovanför dem. Om jag tänker ljud så hör jag deras skratt och väsen. Himlen mer grå än blå. Kvinnan har klänning i brunt med gula prickar. Mannen i vit skjorta, något för vid, kanske uppknäppt i halsen. Vinden syns i kvinnans hår men knappast i mannens. Kanske pomada eller hårfett som håller frisyren på plats. Jag anar den svarta kammen i bakfickan. Den där frisyren som krävde två, tre tag med kammen och så den efterföljande handen som lade håret tillrätta. Som två ögon syns bilens ljuskäglor.

Eftersom boken är till minne av författarens föräldrar så syns det mig rimligt att föräldrarnas liv inte är så åtkomligt i sin helhet. Barnet som betraktar, beskriver, begriper dem och nedtecknar deras berättelse är mellan dem. Barnet har inte den hela bilden av föräldern. Därför är föräldrarnas ryggsidor vända mot oss. Det tar tid att se sina föräldrar ur ett större perspektiv än som det barn man är. När författaren plötsligt inser att hans föräldrar är egna och kan ses utifrån får han som barn mycket att tänka på. Richard Ford skriver om upptäckten efter ett samtal med en kvinna i grannskapet. Hon beskriver mamman utifrån det hon sett och förstått. En bagatell egentligen men så avgörande för barnet. Richard Ford skriver:

Men jag minns det här som en milstolpe i livet. Till synes bagatellartad men viktig. Den gjorde mig uppmärksam på min mors – vad då? – offentliga sida. På den andra människor såg och interagerade med och som alltid fanns där, vid sidan av det jag såg. Jag tror inte att jag någonsin tänkte på henne igen utan att samtidigt tänka på det.

Richard Ford; Mellan dem, 2017 s. 117

Detta att förstå att föräldrarna också är levande i andra sammanhang, att de har ett eget liv och de tänker, funderar och agerar i ett större sammanhang än vad man som barn förstår och kanske vill acceptera. Richard Ford beskriver det som att se sina föräldrar i helfigur:

Ju mer vi ser våra föräldrar så att säga i helfigur, ser dem som världen ser dem, desto större är våra chanser att se världen som den är.

Richard Ford; Mellan dem, 2017, 117 ff.

Jag minns hur jag väcktes upp till världen då jag förstod att mina föräldrar klev omkring i den på olika sätt och umgicks med vänner och kollegor på ett sätt som var en aning obekant för mig men som jag nyfiket undrade och funderade över.

När jag läser boken om föräldrarna och det som är mellan dem, handlar det om barnet som ser sina föräldrar och förstår det barnet kan och vill förstå. Hemligheter finns och fortsätter att finnas. I boken om föräldrarna stryker jag under den mängd frågor författaren har. Boken innehåller många och jag finner att de frågor han ställer är frågor jag skulle ställa mina föräldrar. Jag fortsätter att undra över vilka de var och söker dem i helfigur för att förstå.

Posted in Litteratur och läsning | Tagged , , , , , | 1 Comment

Boklånen, de roliga och viktiga, och lite matematik bara för att

P1410917

Eleverna i årskurs två har lånetid i skolans bibliotek varje torsdag. Och som de lånar. Innan de går iväg brukar jag få se hur många böcker de lämnar tillbaka. Och när de kommer tillbaka vällastade med nya läsäventyr så har jag ett litet möte med dem. På mattan sitter vi i ring och böckerna travar vi upp framför oss. Det främjar läsningen och det främjar boken. Idag lånade eleverna tillsammans 43 böcker.

Andelar av klassens samlade lån av böcker

Den här formen av matematik tar sin utgångspunkt ur det verkliga och det eleverna har gjort och kan se och röra vid. Travar av böcker att räkna genom. Vi inleder med att summera alla böckerna och någon elev börjar räkna; 1-2-3-4 och fem. Nästa tar vid; 5-7-8 osv. Det är inte jag som ska räkna. Det är eleverna som ska få det nöjet att summera gemensamt antal.

  • 3/43 var böcker av Martin Widmark. Under hösten har de lånat mängder men denna gång var böckerna utlånade och de lånade andra.
  • 2/43 av böckerna var blåa
  • 7/43 var bilderböcker
  • 16/43 var lättlästa
  • 3/43 var tjocka och massor av sidor
  • osv

Ju fler bråk vi kan skapa desto bättre. Vi kan leka med hur man skapar bråk.

Mening ur boken

Därefter kan vi läsa första meningen ur en av böckerna vi väljer. Då får alla höra hur språket låter ur böckerna och hur de inleds. Därefter letar vi efter en fråga ur böckerna och besvarar den på det sättet vi vill. Frågans ord ska dock finnas med i svaret vi konstruerar.

Exempel:

  • – Var han med på resan?
  • Svar: Ja, han var med på resan till Kanada.
  • – Kom, förstår du inte att det är bråttom?
  • Svar: Jag vet att det är bråttom och jag förstår att jag måste skynda mig

Presentera den bok du vill börja att läsa

Alla elever i ringen får visa fram den bok de ska börja att läsa. Den får de beskriva och berätta varför de blev nyfikna på just den boken. Ofta kan man höra att skolbibliotekarien har haft ett spännande ord med i laget. Att själva tipset kommer från den läsfrämjande skolbibliotekarien (jag har upprepat skolbibliotekarien två gånger för jag tycker att det yrket är så viktigt i skolan).

Detta gör att eleverna får prata om böcker. Elever verkar också läsfrämjande genom att visa vad de är intresserade av. Men det viktigaste är att skolan visar intresse för vad elever väljer att läsa och ger det utrymme i klassrummet. Sen ska vi läsa varje dag och upptäcka vad böckerna har att locka oss med.

– Jag vill ha tjocka, tjocka böcker, sa eleven i årskurs två och visade fram Lisbet och sambakungen.

Lässtatyer

På fotografiet har vi skapat lässtatyer. Hitta en position där du läser. Roligt tyckte eleverna när de blev statyer med böcker.

Hej HOPP

Läs om undervisningen:

Jag skriver om undervisning i Undervisningen mellan oss, samt Textsamtal och bildpromenader och om läsning i synnerhet i min kommande bok Väck läshungern. Den utkommer den 28 februari och finns säkert i bokhandeln veckan därpå. Väl mött!

 

 

Posted in Biblioteken, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Matematikundervisning, Svenskämnet, Synligt läsande, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Förlåt Lars Lerin och en skola man aldrig blir klar i

Jag brukar skriva ner det jag tycker är viktigt, vackert, tänkvärt och sådant jag vill spara. Ämnet bild är ett ämne som intresserar mig men jag sällar mig till nyfikenheten och att man inte kan betrakta sig som färdig och klar. Och Lars Lerins konstskola är mer av funderingar än om så här gör du. Att lära sig att se och att inte tro sig ha förstått vad man ser gör världen så oändligt mycket rikare. Efter att ha sett det lilla avsnittet om ljus på Svt ville jag skriva ner det Lars Lerin sa. Det blev som en dikt. Han avslutar sina ord med att säga att ”Det är en skola man aldrig blir klar i” och det tycker jag om. Vi blir aldrig färdiga och det är som det ska. Se programmet med eleverna. Fundera över ljus. Inga skuggor över elevernas tankar och upptäckter.

Lars Lerins ord om ljus

Det är en skola man aldrig blir klar i

Ibland hänger det liksom upp sig

Som den där raden av Torgny Lindgren

Det där medelmåttiga man avskyr

Då är det bättre med en riktigt dålig målning

 

För mig är det ljuset som är motivet

Det är det jag är ute efter

Stämmer inte det

Så stämmer ingenting

 

Att hitta olika ljus

Du vet, elektriskt ljus,

Eller om man är ute

Och har molnigt

eller soligt ljus

Eller om man går på kvällen

Om det är neonljus

Och olika gatljus

Som har kyla eller värme i sig

Att försöka skilja på det där

Det är det som är spännande

 

Det är nog så att det är svårt

Man måste träna ögat att se

Vad som är kallt eller varmt

Temperatur, fuktighet och så där

 

Jag …

Det är väl det som det går ut på

Konsten

Att lära sig att se

Det är så lätt att bara gå ut och tro

Att gräset är grönt och himlen är blå

Det är så otroligt mycket att ta reda på

Nyanser hit och dit

Det är en skola man aldrig blir klar i

Posted in Litteratur och läsning | Tagged , , , , , , | Leave a comment