Vi fortsätter läsa, läsa och läsa

Skärmavbild 2017-11-24 kl. 09.33.27

Nu äntligen. PIRLS visar att elever/barn läser bättre än tidigare. Vi har gjort ett lyft. Och vi fortsätter nu arbetet att läsa för att lära, läsa för att tänka och läsa för att uppleva.

Vi ska också ta bollen där vi är, verka för barn och ungas läsning där vi befinner oss. I skolan ska vi läsa mer, både av det vi måste och det vi vill läsa. Vi kan och bör avsätta gott om tid till självständig läsning så att barn och unga får möjlighet att läsa länge och därmed få möjlighet till den koncentration som en sådan läsning kräver. I skolan kan vi läsa och barnen som får lära sig där kommer hem till sina hem med skol-bibliotekens böcker och därmed kommer läsningen hem med barnen. Jag tror vi ska göra mer där vi är, se om och se till läsmöjligheterna och göra läsandet tillgängligt för alla.

 

I skolan ska vi få lära oss att läsa och få fortsätta att läsa. Jag skrev i boken Textsamtal-och bildpromenader (2017) att lära barn att läsa skapar möjligheter för barnet att lära, tänka, kommunicera, få idéer och lösa problem:  ”Vill du förändra världen lär ett barn att läsa”.

Hej HOPP!

Bilden är från Kulturrådets skrift om BOKSTART! 

Posted in Högläsning, Hur lärde du dig att läsa?, Kollegial läsande, Skolrättigheter, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen | Leave a comment

Den vackraste av lärare mötte jag igår i Bangkok

P1410719

Är i Bangkok. På skolbesök. På förlagsbesök. Och avslutar alltsammans med att föreläsa för väldigt, väldigt många lärare och bibliotekarier. Och som den skolmänniska jag är vill jag inget hellre än att komma nära skolan där jag är. Svenska ambassaden i Bangkok
och förlaget hjälpte mig till skolor. Och jag kommer för alltid bära denna lärare med mig.

Körling fotograferar i Bangkok 2017

Blir tårögd då jag tänker på besöket i skolan där de flesta elever kommer från hem som inget har. Skolan har gett dem läsande, skrivande och lär dem om sociala koder så att de kan växa också ute i samhället. Till vidare studier, till yrkesliv och till en extra liten inkomst. Läraren i klassrummet någon av de vackraste lärare jag sett och fått förmånen att följa. Även om jag inte förstod språket så går inte värmen mellan elever och lärare att ta miste på. Det kommer inte till resurser. Det handlar om kontakt, kontakt, kontakt. Och att se till ett innehåll gemensamt. När ett klassrum är varmt och bejakande så känner man det omedelbart. Också jag som står på kanten till språket kan läsa av det som sker. Det är det vi med stora ord kallar värdegrund.

Skolans rektor, stolt och rak i ryggen som få, höll en inledande presentation värd namnet. Hon hade med sig elevarbeten från varje stadie så att vi kunde få se vad och hur eleverna fick arbeta. Eftersom eleverna inte har så mycket så möjliggör man för dem att borsta tänderna, tvätta sig och att på olika sätt göra det lätt med skoluniformerna. Man har flera olika skoluniformer och dessa skänks av skolan mot att föräldrarna köper en. Det betyder att de aldrig är utan skoluniform. Med hjälp av skoluniformerna kan ingen tyda varifrån barnen kommer utan de är skyddade av skolans klädsel vilket är syftet med klädseln. Barnen lär sig också om samhället genom att ofta vara ute i det och med uppdrag att intervjua människor från andra kulturer och med andra synsätt.

Varje dag inleds med att man möts vid en scen och får ett ordspråk för dagen, och ett ord på engelska. Den första skoltiden ägnas åt att lära sig läsa. Ingenting annat än att varje elev får lära sig läsa.

Jag återkommer. Vi har kollegor i världen. Vi lär oss av att möta varandra. Det utvidgade kollegiet är vi.

Anne-Marie

 

Posted in Kommunikationen, Lärande, Läraryrket och lärarrollen | Tagged , | Leave a comment

Förhandsglutta: Här är omslaget till min nya bok

Väck läshungern_omslag_VALD

 

 

Posted in Barns rättigheter, Biblioteken | Tagged , , , | Leave a comment

Astrid Lindgren och konferensen idag

Körling tecknar

Astrid Lindgren. Hennes namn är en hel värld. Namnet är min barndom. Saltkråkan är mitt barndomsprogram. Ronja Rövardotter är boken jag läste då jag väntade mitt barn. Högt för magen läste jag. En gång skrev jag ett brev till Astrid Lindgren. Jag fick svar och läste den vackra handstilen. Jag minns att jag grät. Så nära kontakt. I böckerna bjuder hon oss att lyssna, leva och fantisera. Med fötterna på jorden kan vi stå, som de föräldralösa vi kan uppleva oss vara och faktiskt någon gång blir och få tröst som barn och som vuxen. När mitt liv trasslar till sig, vilket det ibland gör för livet är sådant, ägnar jag mig åt att läsa något ur Astrid Lindgrens böcker. Det har stillat min oro och min rädsla och gjort mig trygg i världen för en stund. Som barn var jag Pippi och inte för att hon gjorde det hon gjorde. Hon var ensam. Hennes föräldrar försvunna. Det var jag bekant med.

Idag är det konferens. Det är ett vackert program med många intressanta talare och tänkare. Jag har fått förmånen att delta i ett samtal om Astrid Lindgrens betydelse idag och vikten av att hitta vägar till böckerna och se till att varenda kotte får lyssna till berättelser och att de får uppskatta böckernas innehåll. Det vilar en gädda i böckerna, en sagans gädda som får oss att vilja lyssna till mer, och mer och mer. Vi blir helt enkelt fast i berättelsen. Men det betyder att vi måste få tillgång till böcker och att vi får dem höglästa för oss. Boken skapar gemenskap när vi är tillsammans runt den. Det i sig är en liten fred. En liten fredshandling.

Tack Astrid! Tack Astrid Lindgren. Tack.

Posted in Biblioteken, Litteratur och läsning | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Koncentration. Hur och när vi uppfattar den

P1360277

Eleven hoppar hopprep. Det är rast. Hoppandet går så där. Repet trasslar in sig i elevens ben. Inte alltid lyckas eleven få till ett hopp och föra repet ett helt varv runt den egna kroppen. Men eleven fortsätter envetet och koncentrerat. Vill kunna. Ger inte upp. Jag brukar studera koncentrationen. Jag tänker att inte alltid möjliggör undervisningen för den. Då brukar jag undra varför utan att lägga ansvaret i elevens knä.

Posted in Hinder för lärande, Klassrummet, Ordning och reda, Pedagogiska samtal | Leave a comment

De nationella målen

Elever samtalar och resonerar om hur att bygga. Körling 2007

Elever samtalar och resonerar om hur att bygga. Körling 2007

Om vi tittar mer till de nationella målen och bär dem med oss i våra lärarryggrader kan vi genom dem se, upptäcka och utveckla undervisningen i förhållande till dem. Vi kan också höra, se och lyssna när elever talar, har idéer och se att skolan faktiskt leder lärandet mot dessa mål.

På rasten bygger eleverna att torn. De resonerar. De utforskar. De gör om. De samarbetar. De konstruerar. Och allt detta kallas för lek och sker på rasten. Lärande vi bör uppmärksamma men varsamt lägga oss i. Lyssna till! Tänka om!

Posted in Styrdokumenten | Leave a comment

Allting faller ner och samtal om varför

Körling fotograferar 2016

Jag högläste Ulf Stark Jul i Stora Skogen för eleverna.

Bokens farfar är upptagen av att tänka och hans tankar kretsar kring frågor om varför allting faller ner. Eleverna (årskurs 2) fick frågan hur det kommer sig att farfar tänker så, varför man behöver tänka och vad man kan tänka om. Eleverna berättade om varför saker faller ner och inte faller uppåt. Det handlade om dragningskraften, om atmosfären och tyngdlagen. De var så inne i sina resonemang och ju mer samtal ju fler kunskaper. Kanske var det jag som sa att nya himlakroppar kommer till då jag blev rättad av en elev som sa:

– Nej det kommer inte några nya planeter eller himlakroppar, de finns redan men det är vi som upptäcker dem.

Jag tänker på boken som underfundigt ger oss utrymme mellan raderna att utforska våra tankar, kunskaper och språk. Och att eleverna tänker och kommunicerar och att elev efter elev får sina kunskaper väckta.

– Det är viktigt med träd och skog. De ger oss syre. Därför skulle jag vilja säga att vi ska vara försiktiga med skogen. Den ger oss liv.

– Ja, säger en annan elev, och renar vår luft. Träden omvandlar något som jag inte minns vad det heter till något rent.

Japp, årskurs två.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Posted in Textsamtal | Tagged , , | Leave a comment