Skolan till trots

Mitt stora intresse handlar om vuxna som redan som barn visste vad de ville göra. Det finns många femåringar som ställt frågor de inte fått tillräckliga svar på och som drivit dem att på egen hand fortsätta att undersöka. Inte alltid har skolan stöttat dem. I litteraturen kan de berätta hur de som barn stakade ut sin bana därför att de var intresserade av det de höll på med. Professor Dave Goulson var tidigt intresserad av insekter, djur och idag arbetar han med det han en gång fick utforska. Lars Lerin, konstnär, visste redan tidigt vad han ville ägna sig åt. Som liten berättade han för sin farmor att han skulle måla, bli konstnär (Ur SVT Vänligen Lars Lerin 2, avsnitt 2).

Lars Lerin skriver i sin bok Naturlära, 2014:

I folkskolan blev jag hånad av min dumma lärarinna för att jag ritade svarta konturer kring björkar och moln. ”Det finns inga konturer i naturen”, bestämde hon. Eva-Stina Byggmästar har upplevt något liknande:

”Nakna träd! – det finns inte, så går det inte att skriva, sa modersmålsläraren till mig när vi elever i tredje klass i tur och ordning fick komma fram till katedern för att ta emot kritik respektive beröm för våra dikter.

Vi hade fått i uppgift att skriva varsin dikt på modersmålslektionen. Jag kan än i dag förundras över min reaktion, att jag inte kände mig nedslagen och bedrövad över det pedagogiska bemötandet. Men den dominerande känslan var förvåning, över lärarens fantasilöshet och bristande inlevelseförmåga. Jag tyckte just då bara synd om läraren, inte om mig själv. På något paradoxalt sätt gjorde detta att min självkänsla växte. Jag hade skrivit ”nakna träd”, det gick visst att skriva så, oavsett vad läraren tyckte och sade.

 

Posted in Anpassning, Läraren i litteraturen | Tagged , | Leave a comment

Undervisningen där två är korrekta och en är falsk

Jag brukade inleda lektioner med tre påståenden där två var sanna och en var falsk. Eleverna fick undersöka på vilket sätt de förstod det jag skrivit och vilka frågor de ville ställa. Det handlade om att kritiskt tänka, inte genast tro på det jag skrev utan ställa källkritiska frågor också i undervisningen. Då fanns det inte mycket diskussion om falska nyheter men jag ville att eleverna inte genast skulle uppfatta allt som fanns i undervisningen som innehåll som inte behövde granskas och ifrågasättas. Det blev intressanta diskussioner som involverade eleverna att tänka, kommunicera och lära.

Skriver lite om detta i min kommande bok. Läs mer om källkritik här! 

Posted in Källkritik och undervisning | Leave a comment

Detta räknande, insamlande, hållande – att göra skolutflykter

P1110945

Idag såg jag tre klasser, oberoende varandra, som var ute i trafiken, gick över gator, åkte tunnelbana och buss. Jag såg också en liten grupp med treåringar med händerna i de vuxnas och i varandras med blickarna hit och dit, ledsagade av vuxna med glada men bestämda röster tryggt korsa övergångsställen på ett säkert sätt. De har sina västar på sig. Jag tycker det är fint att se.

Ned på tunnelbaneperrongen kom en lärare med många, många, många elever. Läraren förde dem nära väggen, långt ifrån spåren och där stod de och väntade på tunnelbanan. Läraren räknade eleverna inte en, utan två, tre, ja till och med fyra gånger. Lärarens blick gick fram och tillbaka över eleverna. Jag minns det där ansvaret. Inget får hända.

Det rusas i tunnelbanor, snabba språng på tåg och av tåg och att göra det tryggt för eleverna, att se till att alla elever är med och att de håller ihop är ett mycket ansvarsfullt uppdrag och ett självklart sådant. Den här läraren gjorde det så fint. Jag gick fram till läraren och berättade att jag såg lärarens gärning och förmåga. Det såg väldigt, väldigt bra ut. Tryggt helt enkelt.

Eleverna hade varit på Nationalmuseum. De arbetar med kroppen fick jag veta. Årskurs två. Tänk vad skolan ger och vad lärare möjliggör.

 

Posted in Geografi, Lektioner och lektionsförslag, Ordning och reda | Tagged , , , , | Leave a comment

Jag läser mitt pass – vad innehåller det egentligen?

En twitterkollega har nyligen fått ett nytt pass. I den en dikt. När jag läste hennes tweet blev jag nyfiken på mitt pass. Vad innehåller denna värdehandling egentligen? Jag tog fram mitt pass och gick igenom sida för sida. Detta fann jag:

Passet har:

  • i varje uppslag en kartbild över svenska städer: Uppsala, Visby, Umeå, Luleå,Östersund, Malmö, Stockholm, Göteborg, Västerås, Norrköping.
  • Passet innehåller 34 numrerade sidor.
  • Meningen du nyss läste är översatt till 23 språk.
  • Alla viktiga texter är översatta till 23 språk.
  • På baksidan är det tre flygplan, vänder man på det kan man tolka det som tre blommor.
  • Passet är en värdehandling, får inte vikas, böjas för det påverkar passet.
  • Konsulär hjälp – artikel i föredraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Mycket text och innehåll tror vi oss veta något om men kanske finner vi att vi inte vet riktigt vad de innehåll – bara att.

Posted in Litteratur och läsning | Tagged , | Leave a comment

Högläste igår …

P1130498

Under 90 sekunder högläste jag för en samling vuxna. Det blev fotboll och litteratur, inre tankar och om att kunna vinna och förlora, en konst. Men också om en farmor och nötta skosulor.

Efter att jag högläst frågade någon om bokens titel och en annan kände till författaren och utgivningen och gav mig inblick om vad mer som fanns att läsa. Samtal som både utbildade mig och som lät mig lyssna till en annan läsares läsupplevelser. Då jag högläser för elever får jag alltid frågor om boken, om fortsättningen, om att låna boken och ibland  vad berättelsen tangerade egna upplevelser eller händelser.

Posted in 90 sekunders högläsning | Leave a comment

Höglandet från ovan

Höglandet. Mot Edinburgh.

Höglandet. Mot Edinburgh.

 

Jag reste en sommar. Höglandets små bilvägar. Ödsligheten. Det lilla hotellet med den lilla tanten som hade rum att hyra ut över natten. Havets slag. Kusterna. Det mjuka kullarna. Så här såg det ut när vädret sprack upp. Snöns mönster. Några minusgrader.

Posted in Fotograferingen | Leave a comment

Karta över skolans texter – från årskurs ett till årskurs nio

I min bok Vägen till skriftliga omdömen, 2007 skrev jag att man skulle ta en textbok från varje årskurs och varje ämne, från årskurs ett till årskurs nio, och åskådliggöra för föräldrar hur och genom vad eleverna förväntas kunna och kommer att läsa i skolan. För att skapa pedagogiska samtal gör så här:

Ta en bok från varje årskurs, från årskurs 1 till årskurs nio. Synliggör dessa genom att studera hur texterna utvecklas och vad som krävs av undervisning för att eleverna ska kunna läsa dem.  Åskådliggör för eleverna och föräldrarna så att det blir tydligt hur texterna ser ut och vad de kräver av läsförmåga.

Jag har, i god tid inför årskursövergångar, gett mina elever nästa års matematikbok, nästa års biologibok för att de ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som kommer med undervisningen.

Inom ett ämne kan man också göra denna progression. Jag följde exempelvis texterna i matematikböckerna från årskurs ett till årskurs nio. Detta tänkt att skapa diskussioner mellan kollegor kring de texter man förväntas kunna läsa i skolan och hur läsundervisningen måste läggas upp, förståelse för vad som förväntas skapas och vilken undervisning som möjliggör för eleverna att delta för att lära, kommunicera och tänka.

Som sagt – detta skrev jag om i Vägen till skriftliga omdömen, 2007.

Posted in Synligt läsande, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen | Leave a comment