I trädet med en Bamsetidning

P1330806

Då solen sprack upp under kvällen tog jag mig en lång runda runt sjön. Jag gick i mina tankar då jag hörde ett litet barn skratta högt. På en kraftig gren, den som sträckte sig ut över vattnet, satt en pojke och en mamma och dinglade med benen. Mamman högläste ur en Bamsetidning och de lutade sig båda över den. Jag stannade upp. Det såg så härligt ut.

Jag ville läsprata men höll min iver i schack. Jag tänkte på skrattet, hur de skrattat ihop,  och plockade fram den här boken då jag kom hem. Jag har grubblat över det stora äventyret att köpa skosnören.

Posted in Högläsning, Litteratur och läsning | Leave a comment

Läraren som går igång …

Sista lektionen på fredagen. Religion. Som vanligt hade vår SO-lärare Torbjörn eldat upp sig ordentligt när han talade om sitt favoritämne, den gamla seden.

Jag läser Magnus Nordin, Offerträdet, Berghs förlag, 2015 och jag tänker och funderar över hur mina elever skulle förklara mig när jag går igång på de ämnen jag älskar eller de frågor jag blir nyfiken på.

Posted in Läraren i litteraturen | Leave a comment

Hur att skapa undervisning för alla

Körling fotograferar 2016

Jag har alltid funderat över hur man kan göra undervisning för alla. Jag blir bekymrad då jag lyssnar till hur elever får släcka ned inom sig eftersom de måste anpassa sig till undervisningens innehåll och kan inte påverka den eller utmanas genom den. Jag har gjort flera förändringar, och det ganska snart då jag blev lärare och detta för att anpassa innehåll till varje elev. Jag gjorde så här:

  • funderade över mitt förhållningssätt och bemötande
  • lyssnade till varje elev och intervjuade dem var och en flera gånger per termin
  • accepterade elevernas vägar att lära och när de själva tyckte att uppgifterna inte utmanade gav dem andra efter samtal och konsultation
  • tog in varenda matematikbok från årskurs 1-9 i klassrummet och eleverna fick räkna och utmanas genom att räkna och lösa problem oavsett årskurs
  • istället för en uppgift tog jag fem olika uppgifter och eleverna fick välja de uppgifter de ville göra
  • accepterade läsval och av faktaböcker och kartboksläsning etc
  • lyssnade in till synpunkter om hur jag undervisade, hur jag repeterade för alla, och förändrade till att repetera i olika former
  • stora feta frågor för tänkande
  • noggrant lyssnande av hur vi lär oss och hur vi ser variation snarare än att det finns ett enda sätt
  • Ge utrymme för kunskapen som eleverna äger
  • Öva i tolerans och generositet
  • Stimulans genom samtal och acceptans av andra läromedel och annan litteratur
  • Dokumentation av varje elevs lärande – och mina utmaningar i undervisningen
  • Tog undervisning från andra klasser, böcker från årskurs åtta när vi gick i årskurs fyra
  • Lånade prov som eleverna fick på högstadiet för de som ville pröva och läsa för och till
  • Ta kommentarer om undervisningens innehåll på allvar, inte oordning utan dialog om innehåll
  • Se över klassrumsmöblering så att flertalet olika undervisningar kan skapas
  • Att ta vara på elevernas kunskaper
  • Att inte tro mig ha alla svar

Jag har fler tankar om vad att göra.

Posted in Lektioner och lektionsförslag, Undervisningen | 2 Comments

Att känna till eller inte känna till – det är frågan

Körling fotograferar 2016

Det är 400 år sedan Wilhelm Shakespeare dog. Om litteraturen lever vidare beror på utgivning, dramatikerna, teaterbesökarna, filmskaparna och slutligen på oss läsare. Det handlar om tillgänglighet. Jag funderar över hur många gånger vi låter eleverna möta Shakespeare? I vilken form? I de klassrum jag har undervisat har jag lyst upp med denna textrad:

Upp flyga orden men tanken stilla står

Ord utan tanke aldrig himlen når

Det var en text för mig. En text för lärandet. En text att grubbla på. En text att tänka kring. Den utmanade mig. Och eleverna frågade om den. Mikromöte med Shakespeare.

Idag läser jag DN´s tidning om Shakespeare. Och jag samlar på mig frågorna som ställs i tidningen. Det kan jag behöva om jag vill göra undervisning. Ur Harold Blooms artikel ”Shakespeares figurer är verkligare än du och jag” lånar jag Blooms frågor, den sista frågan kan vi använda i undervisningen: för att göra en inblick i mötet, platsen, dofterna, känslan, sorlet från den tid då vi kanske kunde ha suttit vid samma bord som skalden:

Varför Shakespeare?

Finns det någon annan?

Vem utom Shakespeare har påverkat så många skapande intellekt?

Vem utom Shakespeare har funnit så fulländande uttryck för människans livserfarenheter och förmått bredda och påvisa hela vidden av hennes möjligheter?

Om jag finge privilegiet att ta en drink med Shakespeare på en krog, utan tvivel i oanständigt sällskap, och under förutsättningen att jag förmådde rikta min uppmärksamhet bort från sällskapet och dryckerna, tror jag att jag skulle ha frågat honom: gissar jag rätt att alltihop, efter de stora tragedierna som kulminerar med ”Kung Lear” och ”Macbeth” och sedan så storartat växlar över i ”Antonius och Kleopatra”, till sist kom att kosta dig för mycket?

Ur artikeln ”Jag ville göra Ofelia mer medveten och upprorisk” lånar jag tre frågor av artikelns författare journalisten Maria Schottenius:

Varför ska man fira Shakespeare nu 400 år efter hans död?

Vad hände då med kvinnorna?

Men hur hade du önskat att din Hamlet slutade?

Jag hämtar också Eva Ströms inledande fråga där hon berättar om ”Att översätta sonetterna är en ren lycka” där översättningarna gav en känsla av att ha mött William Shakespeare, att han kom henne till mötes. Denna fråga skulle jag ställa eleverna oavsett om de fått undervisning om eller fått lyssna till något av Shakespeare:

Hur kommer det sig att jag fick för mig att översätta Shakespeares sonetter, någon gång under senhösten 2007?

Och ja, platsen där allt tog sin början, dessa platser vi besöker för att, ja varför är vi där. Johan Hilton reser i sin artikel ”En färd ur stoft till evigheten blott – i bardens spår”  till Strafford-upon-Avon och London för att, ja…

Man står där utanför ett ganska vanligt hus och tänker: så det var alltså här det började?

Det var här som den mänskliga fantasin tog en ny riktning?

Och ja … jag tycker hela tidningen kan vara ett uppslag för undervisning i och om Shakespeares liv och verk. Den kan generera i bejakande svar på den fråga Åsa Beckman ställer oss, den fråga som manar oss vidare i vår läsning eller i våra möten med skalden:

Och om ni fortfarande är tveksamma till om Shakespeare lever?

Och när vi talar om tiden vi inte har kanske vi kan låna de ord som Leif Zern ger oss i ”En kritikers fem favoriter”. Här ur ”Trettondagsafton”:

O tid! Lös gåtan själv, den tillhör dig.

Ty denna knut är alltför hård för mig.

Och det är inte självklart att vi alla minns. Man kan tro att det är så. Men jag är inte säker. 
Anne-Marie

 

Posted in Frågekonsten, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Leave a comment

”Syster snigel”

Syster snigel

står nästan stilla i gräset, känselspröten sugs in

och rullas ut, störningar och tveksamhet …

Vad den liknar mig själv i mitt sökande!

 

Raderna är hämtade ur Tomas Tranströmers dikt Östersjöar 1974. Jag tycker så mycket om det som stör och det som innebär tvekan. Jag tycker om att inte veta. Inte självklart slå fast. Och att vara snigeln som måste tänka genom att dra sig undan ett tag.

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

”Choklad med predikatsfyllnad”

Boken låg framför mig. En bok som ligger där börjar jag ofta bläddra i. Och jag slår på måfå upp sidor lite här och där. Läser inte från början. Jag börjar någonstans i mitten. Och jag ser att författaren har inspirerats av OA´s figur Mannen som gör vad som faller honom en. Det är en man likt Ove av Backman. Nåväl. Jag läser:

Det var många O.A.-skämt som smittade av sig på oss killar och en dag föll det Sigge Nilsson in att på hemvägen från plugget kila in i Augusta Nilssons gottaffär på Nybrogatan och fråga med den oskyldigaste min i världen:

– Har ni choklad med predikatsfyllnad?

Augusta Nilsson, en fet tant bakom disken, visste inte alls vad det var för choklad. Men hon var ambitiös och ville följa i choklad- och karamellbranschen, så hon svarade:

– Nej, den är tyvärr slut för dagen.

Ja, detta var en liten berättelse ur boken som låg framför mig på bordet där jag äter frukost på ett hotell fyllt med böcker. Boken heter Humoristens pojke och är skriven av Kar de Mumma, Wahlström och Widstrand, 1960

Posted in Boken i undervisningen, Svenska, Svenskämnet, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen | Leave a comment

En plats att skriva på

Hotell Gästis

Igår kom jag till Varberg. Ska föreläsa här. Om högläsning och om läsfrämjande arbete. Hotellet jag bor på är smått legendariskt. Det kittlar hjärnan att vara här. Musiken är noga utvald. Konsten på väggarna både retfulla, lekfulla och allvarliga. Roliga texter här och där. Böcker precis överallt. Jag är uppe tidigt. Sitter i en biblioteksliknande miljö och äter min frukost. Kaffet är starkt, svart och hett. Allt stämmer. Och jag märker att tiden försvinner. Jag bara är. Då vet jag att det är en plats att skriva på.

Hotell Gästis

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment