Dramaten. Bruno K Öijer.

På dramatens scen.
Dikten.
I dramatens bänkar.
Vi som darrade genom den.
Dikten.

 

Orden slungades rakt in i det innersta.
Orden som for över oss. Genom oss.
Landade i mitt hjärta, min mage och
i de plötsliga tårarna, i det befriande skrattet,
och tystnaden innan nästa
dikt exploderade med sitt innehåll.

Posted in Litteratur och läsning | Tagged , , | Leave a comment

Är den frågvise ett minne blott?

Körling undervisar 2002

Frågorna i klassrummet. Då jag är i klassrummen räknar jag dem. Jag räknar också vilken form av frågor eleverna ställer. Det har jag gjort sedan jag började som lärare. Frågorna gör att jag kan orientera mig. För många frågor om form; dvs vilken sida i boken, till när, visar att jag inte varit tydlig nog och har fått mig att utforska hur jag kan vara tydligare och på hur många sätt jag behöver utveckla denna tydlighet. Frågor om innehållet visar mig att eleverna är engagerade i det och att de krockar med det nya och utsätter det gamla med något nytt att bita i. Lärande är att ställa frågor. Frågorna visar engagemang.

Då jag besöker lärare räknar jag frågor. Då jag gör studiebesök räknar jag frågor. Jag skriver också ned vilka frågor läraren ställer. Frågor som vidgar och ger eleverna talutrymme att tänka på och redogöra genom. Frågor som ger enordssvar och fungerar som bevis för att eleven följer med och att eleven kan besvara något specifikt efterfrågat. Frågorna är av vikt. Frågor ska förberedas, utvecklat och ta det eleverna vet ytterligare ett steg till eller en omväg över ett annat problem.

Men jag upptäckt att en aspekt för den vetgirige och frågvise sätter käppar i hjulen. Den att frågor betraktas som okunskap och att frågorna tas med i bedömningar av att eleven inte kan. Frågor ska undersökas och utforskas. Elever som frågar har kunskaper bakom sin fråga, vilket gör att man kan be eleven berätta mer om det eleven undrar om. Min erfarenhet är att eleven som frågat har ställt frågan för att det finns något som eleven kan eller som eleven föreställer sig och som frågan tar sin utgångspunkt ur. Frågan är därför en dörr mellan det inre och det yttre. Alltså det eleven vet och det undervisningen utmanar med.

Om man inte kan fråga om det som är i undervisningens centrum och att frågor behandlas som en del i bedömningen av att eleven inte kan är kunskapsbildandet i fara. Vi behöver genast sätta oss i de pedagogiska samtalen och gå igenom våra föreställningar om frågor och våra kunskaper om hur man bedömer. Därtill läsa det forskningen beskriver och pröva att omsätta tillsammans med våra elever.

Och ställa oss frågor till oss själva – kan vi fråga om vi inte förstår, vill ha förtydliganden eller för att vi blivit engagerade? Och vilka frågor uppkommer för oss lärare då vi undervisar? Frågor som utvecklar oss?

Vi kan utmana eleverna att utveckla frågorna, att formulera dem, finna dem, skapa dem och naturligtvis ställa dem.

*******

I samtliga böcker jag skrivit belyser jag vikten av frågeställande och hur att beakta frågorna, i den kommande boken har jag skrivit ett helt kapitel.

 

 

Posted in Frågekonsten, Läraryrket och lärarrollen | Tagged , , | Leave a comment

Spiken i rumpan

En liten spik. En hel klass. En frökenstol. Plötsligt ligger det en fin kudde i den. Klassen tittar på fröken. Fnissiga. Ögonen som vandrar från fröken till stolen och tillbaka igen. Fniss. Sätt dig fröken. Sitt ner och läs för oss. Och den vackra kudden säger fröken. Och den glada klassen kluckar fröken. Och allting annonserar att det är första april. Spiken i rumpan!

Posted in "Läraren inom mig" | Leave a comment

Tomas Tranströmer.

Körling fotograferar 2011

och handen griper en solvarm sten

Foten sparkar tanklöst en svamp.

Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.

Resenären står under trädet.

Jag har läst dikterna sedan 1994. Dagligen. Jag har läst dikterna. Idag läser jag dikterna. Det är en punkt. Det finns en gräns.

Tomas Tranströmer. Fyra strofer ur olika dikter. Jag satte ihop dem i saknad. I bokhyllan ropar dikterna. Levande vill de bli. Dikterna lever. De ser oss.

Posted in Litteratur och läsning | Tagged | Leave a comment

Läskepsen

Körling fotograferar i Reggio Emilia 2010

– Jag satte alltid på mig en keps då jag läste som barn och elev, berättar en vuxen jag talar med. Jag behövde avskärma mig och kepsen hjälpte mig att koncentrera mig. Jag läste bättre.

Jag prövade då jag kom hem. Tog en keps. Satte mig ned och läste. Huruvida det var kepsen eller boken som gjorde att jag kunde läsa vet jag inte. Att jag kan läsa tror jag är avgörande för min förmåga att läsa. Kepsen avgränsade mig en aning från annat. Och det var gott att läsa.

Posted in Litteratur och läsning | Tagged | 1 Comment

Tvåspråkiga klurigheter

 

P1070411De talar spanska och svenska. Barnet talar spanska och svenska. Svenska på förskolan. Spanska i hemmet. Mamman och barnet leker en ordlek. Man ska lasta bokstavstågets vagnar med saker som börjar på bokstaven den och den.

”Och så kommer bokstavståget med bokstaven A.”

Barnet klurar på bokstaven a. Vilka saker kan man stoppa i tågets vagn? Barnet säger något på spanska som inte alls börjar på a. Mamman säger att det stämmer inte. Sen upptäcker mamman att barnet har översatt inom sig. Utan att säga ett ord. Det spanska ordet börjar inte på a men det gör det svenska.

Denna gåva.

 

 

Posted in Barns nya rättigheter, Frågekonsten, Kommunikationen, Ordförrådet | Leave a comment

Åtgärd, handling och välkomnande vid författarbesök

Läsambassadören @Lasambassadoren · 6h 6 hours ago:

 

Alla som RT-ar nu, tack! Ville få fram är att det är skillnad på en trevlig lektion och en läsfrämjande. Den senare kräver större förarbete.

Johanna Lindbäck skriver en mycket viktig påminnelse till oss alla. Jag funderar på hur vi kan göra skolan till en plats där vi gemensamt skapar mening och sammanhang, där allt vi gör har betydelse och att vi värnar de viktiga besök vi får. Så här tänker jag:

Körling undervisar ur text till bild 2001

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland får skolan besök. Ibland är det författarbesök. Skolan får dem. Författaren kommer till skolan för att samtala om litteratur, skrivande med, till och för eleverna och läraren. De här besöken går hand i hand med skolans uppdrag både då det gäller läroplanens inledande stycken samt kursplanerna i svenska, samhällskunskap och bild. Det är värdefulla besök skolan får. Besöken ska förberedas, möjliggöras och efterarbetas eller efterföljas. Det är av vikt att påminna om att skolan, dvs, alla som är i skolan presenterar skolan. Därför bör vi ha en plan för hur vi tar emot besök.

Rektors förberedelser

Låt säga att vi har ett författarbesök. Det är författare x som kommer. Rektor ska ha kunskap om vilka som besöker skolan, när och i vilket syfte. Därför kan rektor i god tid innan författarens besök berätta att författaren kommer till skolan. Rektor kan också ha en bok som författaren skrivit och läsa ett kort stycke ur den får att ge författarens verk plats i lärarnas verksamhet och i det pedagogiska samtalet. Det tar inte lång stund att läsa ett kort stycke ur en bok, det viktiga är att man väljer ett innehåll som man själv tycker om, och att man modellar högläsning och ger lärarna detta innehåll.

Det är också av vikt och betydelse att skolan välkomnar författaren genom att annonsera på tavlor och väl synliga välkomstplatser att:

Skolan välkomnar författaren

Xxxxx Xxxxxx

som under måndagen den 15 mars 2015 

besöker eleverna i årskurs fyra.

Eleverna har under flera veckor förberett

detta möte med att läsa författarens verk,

konstruera frågor att ställa och är nu 

nyfikna på denna författardag.

Varmt välkommen till vår skola och 

till klassrummet YYY där elever, 

lärare och bibliotekarie

förberett en dag i författarens namn! 

 

Detta belyser skolans arbete, värdegrund, syn på litteratur och ger utrymme och plats för besöket. Det handlar om förberedelser, det handlar om välkomnande, det handlar om respekt och det ger en spegel av skolans verksamhet och bemötande. Det skapar mening och sammanhang.

Genom att göra besöket väl förankrat genom rektor synliggörs:

  • skolans värdegrund
  • skolans inre arbete
  • litteraturens plats i skolan
  • Lgr 11; att skolan är en social och kulturell mötesplats

Hela skolan läser för varenda elev

Varje lärare, varenda lärare, kan förbereda varenda elev på detta besök genom att högläsa ett stycke ur författarens verk för eleverna och genom detta förbereda för bokens innehåll och att skolan har glädjen att välkomna författaren under dagen eller morgondagen. Det går att ge högläsning av ett kort stycke som belyser författarskapet och som ger författarens verk ett möte med varje elev.

Jag modellar ur Stian Hole ”Hermans Sommar” 2008:

”Alla gamla tanter oroar sig för vintern. För kyla och mörka kvällar och plogbilar och snöskottning och hala trottoarer. För att stulta omkring med broddar under kängorna och sjuta rullatorn genom snön. ”Så konstigt att någon är rädd för vintern, förundrar sig Herman och tänker på snögrottan han ska bygga och pulkabacken i parken och varm choklad med vispgrädde.”

Jag skulle konstruera frågor för varje klass att diskutera:

  •  på vilket sätt förstår vi vintern olika?
  • hur förstår vi varandra när vi kan tycka så olika om saker och ting?
  • ge exempel på egna erfarenheter där skillnaderna mellan vad vi tycker och tänker är olika?

Synliggör böckerna och sätt upp författarporträtt

Vilka böcker har skolan? Det ska naturligtvis finnas böcker av författaren vid skolan. Det ska gå att låna författarens böcker och de ska finnas framställda och exponerade så att eleverna ser dem. Att det finns böcker i skolans fik och i skolans lärarrum så att det med lätthet går att dela det författaren skrivit. Likaså författarporträtt.

Skolbibliotekarien och biblioteken

Författarbesök och planering för dessa arrangeras av biblioteken och därför är samverkan med bibliotekarien en del av arbetet att ta emot och nyfiket välkomna en författare i skolan. Vi bör vara kollegiala och ge utrymme till samverkan där samtal och pedagogiska funderingar berikar och utvecklar både bibliotekarie och lärare. Vi bör veta varför vi gör det vi gör och hur vi gör det vi gör och vad som är i centrum för det som ska ske. Ungas läsande och språkutveckling är i fokus. Biblioteket är en del av samhället och samspel mellan skola och bibliotek bör synliggöras och lyftas fram. Att skolan får stöttning i arbetet med litteratur betyder inte att skolan ska ta emot detta som ett paket utan som en del i det skolan gör och ger. Det som hör ihop med att få läsa, skriva, tala, lyssna och få möta berättelser och komma nära källan – författaren.

Till och i klassrummet

Det vore en styrka i att rektor följer författaren till klassrummet och att rektor visar att rektor har ansvaret att välkomna och ge över nyfikenheten till lärare och elever.

Klassrummet är en social och kulturell mötesplats. En författare kommer in i hjärtat av skolans verksamhet. Att förbereda för detta möte och alla andra möten med undervisande och berättande andra ska eleverna få redskap för hur man tar emot, hur man presenterar sig och hur man visar respekt och nyfikenhet på den som är där. De ska inte uppleva att de får besök utan att de aktivt får ta emot besök. Det handlar om att dramatisera detta besök innan besöket kommer.

Läraren måste, ska och bör ha givit författarens verk ett centrum i undervisningen långt innan författaren kommer på själva besöket. Böcker ska läsas. Frågor ska ställas. Tankar ska väckas. Frågeställningar ventileras. Egna berättelser skapas. Författarporträtt läsas. Frågor till författaren skapas. Läraren ska ha ett pedagogiskt samtal med författaren för att också förstå vad författaren önskar, behöver och förväntar sig för att fullt ut kunna dela och ge det författaren tänker. Vid författarbesöket måste läraren engagera sig, visa nyfikenhet, ha läst det författaren skrivit och modella välkomnande, engagemang och stå stadigt i skolans värdegrund. Skolan presenterar sig; med innehåll med mening och med nyfikenhet.

Att motverka allt det som uttrycks av – oj, ja, just det – idag var det författarbesök… vänta nu … var ska vi vara? Allt måste vara förberett och genomtänkt. Hela skolan ska välkomna, visa nyfikenhet och förbereda för det som ska ske. Skolan ska verka som en sammanhållen plats där det som ska ske i den är av vikt och betydelse. Då blir det möjligt för eleverna att uppleva att besöket är viktigt och att innehållet är viktigt. Det är skolans uppdrag att skapa centrum för delaktighet och gemenskap.

Läroplanen styr oss in i centrum

Läroplanen ger oss frågorna:

  • Hur visar vår skola förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse? s. 7
  • Hur visar vår skolan de värden som kulturell mångfald ger och har? s. 7
  • Hur syns det att vår skola är en social och kulturell mötesplats? s. 7
  • Hur syns det att undervisningen är saklig och allsidig? s. 8
  • Hur främjar vi det fortsatta lärandet? s. 8
  • Hur förbereder skolan för aktivt deltagande i samhällslivet? s 8
  • Hur förbereder skolan eleverna för att leva och verka i samhället? s. 9
  • Hur förstår skolan sitt uppdrag att verka för att varje elev får utveckla sina möjligheter att kommunicera och få tilltro till sin språkliga förmåga? s. 9
  • Hur stimulerar skolan elevernas kreativitet, nyfikenhet? s. 9
  • Hur främjar skolan elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden? s. 10

Skolan ska vända sig mot sitt centrum och lyfta in läroplanen i allt det skolan gör och verkar för. Skolan kan bytas ut mot läraren, skolsköterskan, vaktmästaren och fritidspedagogen. Då vi får besök i skolan ska vi visa att vi är skola och att besöken som ska vidga vyerna och perspektiven har en trygg väv av sammanhang som gör att skolbesöket kan förverkligas och att innehållet får möta eleverna.

Inte planlöst utan med en plan mitt i prick! 

Detta kan gälla för andra besök i skolan, räddningspersonal, RFSU och så vidare.

 

Posted in Biblioteken, BOKEN I UNDERVISNINGEN, Hinder för lärande, Inkludering, Klassrummet, kollegialt lärande, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment