Lektionsförslag: En vardagsköttbulle rullar in i litteraturen

- Idag är är det köttbullar, skrek eleverna.

I skolmatsalen serverades köttbullar. Det smakar gott i elevernas munnar. Jag minns den gång då jag skrev en mening ur en bok:

I matsalen serverades köttbullar, potatis, lingon, gurka och sås.

Meningen skapade livliga diskussioner mellan eleverna. En del ville ändra ordningen i meningen. Upprörda var de. Och upprördhet är engagemang.

Det borde stå så här sa eleverna, och jag skrev:

  • I skolan fick de potatis, lingonsylt, gurkbitar, sås och så ger mattanten dit fyra köttbullar, man får bara fyra, på tallriken.

- Nej, det ska stå så här:

  • I skolmatsalen fick de kokt potatis, skivad gurka, lingonsylt, brunsås och så får man tjata sig till köttbullar om man vill ha fler än fyra av tanterna som jobbar där.

Ja, som ni förstår skrev vi många meningar om texten hämtad ur elevernas vardag.

Det är då man drar sina ess ur undervisarärmen: De litterära köttbullarna som författarna beskrivit och därmed kan lektionen namnges:

Vardagsköttbullen rullar in i boken! 

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 15.17.54

 

 

 

 

 

 

 

 

En litterär köttbulle återfinns i Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga;

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 15.18.07

 

 

 

 

 

 

 

 

Då har lektionen tagit fasta vid den text eleverna möter i skolmatsalen, det vardagsspråk eleverna använder i sitt tal, två olika författares beskrivningar där köttbullen har en central plats. Och för att trudilutta upp det hela så sjunger vi att vi vill ha köttbullar, köttbullar, köttbullar.

Posted in BOKEN I UNDERVISNINGEN | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Öga mot öga med dagens elever och bakom dem läraren

P1250192

Valstugorna är bemannade. De är också befolkade. Besökta av skolungdomar rustade med frågor, pennor och block. En bit ifrån står läraren. Läraren, som tog eleverna ut till stugorna och genom lektioner om demokrati, val, riksdag och regering, genom förberedelser, lektioner efter lektioner byggt upp kunskap, skapat diskussioner, står en bit ifrån tillgänglig för alla elever att se och knyta kontakt med, tanka frågeställningar, pröva motargument och frågvist mod hos. Skolans elever står där. Det är lektoner i samhällskunskap. Det är valtider och skolfrågorna syns upphängda på affischer överallt.

Jag ser partianhängare i gruppsamtal med elever. Jag hör frågor ställas. Jag ser anteckningar skrivas. I eleverna kan politikerna se eleverna av idag, de frågvisa, de lärarledda, de antecknande, de undersökande och bakom och med dem – läraren!

 

Posted in En lektion i Skolsverige | Leave a comment

Textsamtal gör mig till en undervisande lärare

Textsamtalen är textens trådar ut i klassrummet, fäster sig vid elevens erfarenhet, knyter samman textens innehåll med elevens vardagsspråk, gör läraren nyfiken på sin egen undervisning och hur undervisningen ger så många ingångar för läraren att verka i sin profession. Jag har utvecklat min förmåga att textsamtala sedan 2002 då jag fick utbilda mig i konsten att genomföra dem, få kunskap och insikt om varför de ska genomföras och hur de möjliggör för eleverna att lära, tänka och utmanas.

För mig betyder textsamtalen:

  • en återkommande undervisningsform som omsluter alla skolans ämnen
  • att jag får undervisa
  • en möjlighet att genom textsamtalen utveckla min förmåga att undervisa och utveckla undervisningen
  • att möta de utmaningar som synliggörs genom att eleverna tydliggör sina kunskaper och visar på vad de behöver få lära sig. Det eleverna inte kan blir nya innehåll i kommande lektioner.
  • kreativitet och nyfikenhet. Frågorna jag ställer måste jag fundera på och hur jag ska få texten att bli elevernas likaså.
  • Ta vara på den förvåning jag känner – förvåning över hur eleverna lär sig genom att formulera sig och hur andra elever knyter an till innehållet genom att lära av varandra i klassrummet.
  • Undersöka elevernas frågor. De kan något som frågan visar. Vad och hur är något jag undersöker.
  • ger mig yrkeskänslor av mening och sammanhang. Att mina lektioner påverkar elevernas lärande. Att de får modeller och får lära sig.

 

 

Posted in Textsamtal | Leave a comment

Det blir svårt att läsa när …

Körling fotograferar 2014

Det blir svårt att läsa när …

  • det förväntas av mig att jag kan läsa
  • då jag inte förstår ord eller begrepp
  • då jag måste läsa ett visst antal sidor på en viss tid
  • då jag inte förstår det jag läser eller finner mening i läsningen
  • om texten inte på något sätt knyter mig till sig eller aktiverar min förförståelse eller min fantasi
  • om läsningen omsluts av för många krav
  • om jag inte får samtal om det jag läser
  • om jag inte får fråga om det jag läser
  • om jag inte får berätta om det som intresserar mig
  • då jag inte själv valt text
  • om läraren inte visar något intresse för min läsning
  • om läsning bara tycks vara för dom andra och inte för mig
  • känslor av att vara den enda som inte kan, förstår eller orkar

Undervisningen är elevens möjlighet. Undervisa!

Posted in Hinder för lärande | Leave a comment

Går fantasin att mäta?

Läser Björn Wimans krönika i Dagens Nyheter söndagen den 31 augusti 2014

”en mätningsfixerad samtid, styrd av själsdödande binära tankemodeller, hotar de oberäkneliga krafter som ligger till grund för skapandets villkor”

är en mening jag måste fundera över.

Fantasin, kreativiteten, glädjen och lekfullheten, allvaret och spegeln i samhället synliggör och utmanar tänkande. Jag funderar mycket över hur skapande synliggör kunskaper, alltså de vi mäter, men att själva omsättandet, skapandet ger en palett av kunskapens uttryck och vägar.

Posted in Barns nya rättigheter | Leave a comment

”med ögonen i boken”

dikten jag tycker så mycket om. den har jag läst för alla mina elever.

”Med ögonen i boken

är du ute i hela världen,

är du inne i grannens själ

och löser din egen gåta.

Men med bara en bok i handen

fryser du

som bokstäverna fryser

i sin olästa ensamhet.

Klockan, kartan, bokstaven

är kniv, sked och gaffel.

Men du kan alltid äta med fingrarna!

Ur Ord till Johanna, Margareta Ekström, 1973P1250166

Och ett litet gensvar från en elev i årskurs fem

Posted in BOKEN I UNDERVISNINGEN | Leave a comment

I en lärande kultur får man lära sig

P1230912

I matsalen söker sig eleven till sig själv. Ryggen vänd emot. Böjd över tallriken. Jag hälsar. Ler. Sätter mig intill. Eleven sitter stilla. Gaffeln och kniven i samma hand. Eleven kan inte använda dem.

Allt är nytt. Ensamkommande barn har inga föräldrar. Ingen famn som samlar ihop barnet efter en skoldag där allt, allt, allt är främmande och nytt. Gaffel och kniv. Det är inga självklarheter. Det handlar inte om en brist. I andra kulturer äter man med fingrarna, med pinnar och med bröd. Kniv och gaffel är en kultur för sig. Det handlar om att vara i en kultur där man äter med kniv och gaffel. Men samtidigt vara i en kultur där man måste kunna det man inte kan.

Ett barn sitter med ryggen mot världen. Kniv och gaffel i en hand. Jag tar en gaffel i min hand lägger den i elevens. Tar den andra handen och lägger dit kniven. Jag håller om händerna och för elevens händer över tallriken. Vi hjälps åt med gaffeln. Köttbullen fastnar i den. Jag visar. Sen kniven. Då gaffeln har fångat in köttbullen kan kniven dela den. Jag visade två gånger. Sen gjorde eleven själv.

Jag är i en lärande kultur. Då behöver man inte kunna. Då får man lära.

Posted in Barns nya rättigheter, Skolstart | Leave a comment