Från oordning till starka innehåll

Det är mycket samtal om ordning och reda i skolan och naturligtvis måste vi komma tillrätta med oordning. Men jag har funnit, efter många år som handledare, att det finns kritiska moment som vi måste lösa pedagogiskt:

  • lektionsstartens ramar och ingång till lektionen
  • informationen om vad att göra och bristen på hur att göra med starka modeller att lära genom
  • elevens eget arbete och ensamarbete eller övergivna grupparbeten
  • tid för moment och fler avbrott för gemenskap kring lärandet som pågår
  • lärarens mandat för prat och skapa starka innehåll att samtala och diskutera kring
  • avslutning, sammanfattning och återkoppling – vad innehöll lektionen och hur förstod vi det vi mötte

där vi diskuterar hur vi kan göra pedagogiskt och därmed vända klassrumsklimatet till ett undervisningsklimat där vi tillsammans utvecklar innehållet i klassrummet. Att ständigt diskutera samma frågor och sakna lösningar är frustrerande och leder till uppgivenhet.

Jag har alltid lutat mig mot min undervisning och innehållet som kommer med det. Jag är noga med tider och jag vill inte förspilla varken humör eller tid på att skapa ordning om och om igen. Därför utbildar jag mina elever i hur jag vill att undervisningens ska vara. Jag har alltid tagit fasta på vad min undervisning innehåller och hur jag kan ta stöd av den då eleverna inte är med eller inte har förstått att skolan är för och med dem. Jag tog exempelvis tid på vartenda moment som rörde att lektionen inte kom igång i mina egna klasser. Jag hade tagit över en ny klass och de hade sen ankomst, de pratade och de hade parallella och konkurrerande intressen som gjorde att de inte deltog. Det visade sig att under en vecka försvann så mycket tid att en hel dag gick till ingenting. Det betydde att fyra dagar fungerade men 20% av tiden försvann. Det är inte acceptabelt och det gör inte skolan till en lustfylld plats varken för lärare eller elever. Jag skriver om detta i mina böcker, främst i Undervisningen mellan oss, 2015, (vilken recenseras här).

Jag tog saken till pedagogiken och undvek att skuldbelägga eleverna. Jag lade upp en plan för starka innehåll och höll mig till dessa samt att jag i varje stund relaterade till eleverna med positiv förväntan och nyfikenhet. Inom några veckor var det den arbetsro och den gemenskap som skolan ska betyda och jag och eleverna kunde arbeta hela skoltiden. Jag är envis men inte dömande utan lär mig att se hur jag kan skapa mikromöten med var och en och att ständigt hålla undervisningens centrum i aktivitet och fokus. Jag sällar mig till Margareta Normells hållning i ansvarsfrågor och till ett lågaffektivt bemötande vilket är beskrivet och formulerat av Bo Hejlskov.

En av de saker jag kom att göra var att högläsa, dramatisera sagor och så inleddes varenda lektion. Hellre saga än tillsägelser. Hellre innehåll än väntan. Om ni vill se exempel på ett klassrumsarbete så finns det tre snuttar då UR var och spelade in ”Hur man startar en språklektion, 2009″ i serien I love språk. Där eleverna själva tar tid på att lektionen startar i tid och att äventyret kan börja.

Aisypos fabler och A-M´s brev 2016

Posted in Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordning och reda, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal | Tagged , , , | Leave a comment

Beröm som får att tappa sugen

Berätta hur du löste det här? brukar jag fråga och med visat intresse lyssna till det eleven berättar. Jag tänker på detta när jag läser denna lilla notis.

 

Ur Dagens Nyheter den 8 maj 2016

Posted in Lärande, Pedagogik, Pedagogiska samtal | Leave a comment

I trädet med en Bamsetidning

P1330806

Då solen sprack upp under kvällen tog jag mig en lång runda runt sjön. Jag gick i mina tankar då jag hörde ett litet barn skratta högt. På en kraftig gren, den som sträckte sig ut över vattnet, satt en pojke och en mamma och dinglade med benen. Mamman högläste ur en Bamsetidning och de lutade sig båda över den. Jag stannade upp. Det såg så härligt ut.

Jag ville läsprata men höll min iver i schack. Jag tänkte på skrattet, hur de skrattat ihop,  och plockade fram den här boken då jag kom hem. Jag har grubblat över det stora äventyret att köpa skosnören.

Posted in Högläsning, Litteratur och läsning | Leave a comment

Läraren som går igång …

Sista lektionen på fredagen. Religion. Som vanligt hade vår SO-lärare Torbjörn eldat upp sig ordentligt när han talade om sitt favoritämne, den gamla seden.

Jag läser Magnus Nordin, Offerträdet, Berghs förlag, 2015 och jag tänker och funderar över hur mina elever skulle förklara mig när jag går igång på de ämnen jag älskar eller de frågor jag blir nyfiken på.

Posted in Läraren i litteraturen | Leave a comment

Hur att skapa undervisning för alla

Körling fotograferar 2016

Jag har alltid funderat över hur man kan göra undervisning för alla. Jag blir bekymrad då jag lyssnar till hur elever får släcka ned inom sig eftersom de måste anpassa sig till undervisningens innehåll och kan inte påverka den eller utmanas genom den. Jag har gjort flera förändringar, och det ganska snart då jag blev lärare och detta för att anpassa innehåll till varje elev. Jag gjorde så här:

  • funderade över mitt förhållningssätt och bemötande
  • lyssnade till varje elev och intervjuade dem var och en flera gånger per termin
  • accepterade elevernas vägar att lära och när de själva tyckte att uppgifterna inte utmanade gav dem andra efter samtal och konsultation
  • tog in varenda matematikbok från årskurs 1-9 i klassrummet och eleverna fick räkna och utmanas genom att räkna och lösa problem oavsett årskurs
  • istället för en uppgift tog jag fem olika uppgifter och eleverna fick välja de uppgifter de ville göra
  • accepterade läsval och av faktaböcker och kartboksläsning etc
  • lyssnade in till synpunkter om hur jag undervisade, hur jag repeterade för alla, och förändrade till att repetera i olika former
  • stora feta frågor för tänkande
  • noggrant lyssnande av hur vi lär oss och hur vi ser variation snarare än att det finns ett enda sätt
  • Ge utrymme för kunskapen som eleverna äger
  • Öva i tolerans och generositet
  • Stimulans genom samtal och acceptans av andra läromedel och annan litteratur
  • Dokumentation av varje elevs lärande – och mina utmaningar i undervisningen
  • Tog undervisning från andra klasser, böcker från årskurs åtta när vi gick i årskurs fyra
  • Lånade prov som eleverna fick på högstadiet för de som ville pröva och läsa för och till
  • Ta kommentarer om undervisningens innehåll på allvar, inte oordning utan dialog om innehåll
  • Se över klassrumsmöblering så att flertalet olika undervisningar kan skapas
  • Att ta vara på elevernas kunskaper
  • Att inte tro mig ha alla svar

Jag har fler tankar om vad att göra.

Posted in Lektioner och lektionsförslag, Undervisningen | 2 Comments

Att känna till eller inte känna till – det är frågan

Körling fotograferar 2016

Det är 400 år sedan Wilhelm Shakespeare dog. Om litteraturen lever vidare beror på utgivning, dramatikerna, teaterbesökarna, filmskaparna och slutligen på oss läsare. Det handlar om tillgänglighet. Jag funderar över hur många gånger vi låter eleverna möta Shakespeare? I vilken form? I de klassrum jag har undervisat har jag lyst upp med denna textrad:

Upp flyga orden men tanken stilla står

Ord utan tanke aldrig himlen når

Det var en text för mig. En text för lärandet. En text att grubbla på. En text att tänka kring. Den utmanade mig. Och eleverna frågade om den. Mikromöte med Shakespeare.

Idag läser jag DN´s tidning om Shakespeare. Och jag samlar på mig frågorna som ställs i tidningen. Det kan jag behöva om jag vill göra undervisning. Ur Harold Blooms artikel ”Shakespeares figurer är verkligare än du och jag” lånar jag Blooms frågor, den sista frågan kan vi använda i undervisningen: för att göra en inblick i mötet, platsen, dofterna, känslan, sorlet från den tid då vi kanske kunde ha suttit vid samma bord som skalden:

Varför Shakespeare?

Finns det någon annan?

Vem utom Shakespeare har påverkat så många skapande intellekt?

Vem utom Shakespeare har funnit så fulländande uttryck för människans livserfarenheter och förmått bredda och påvisa hela vidden av hennes möjligheter?

Om jag finge privilegiet att ta en drink med Shakespeare på en krog, utan tvivel i oanständigt sällskap, och under förutsättningen att jag förmådde rikta min uppmärksamhet bort från sällskapet och dryckerna, tror jag att jag skulle ha frågat honom: gissar jag rätt att alltihop, efter de stora tragedierna som kulminerar med ”Kung Lear” och ”Macbeth” och sedan så storartat växlar över i ”Antonius och Kleopatra”, till sist kom att kosta dig för mycket?

Ur artikeln ”Jag ville göra Ofelia mer medveten och upprorisk” lånar jag tre frågor av artikelns författare journalisten Maria Schottenius:

Varför ska man fira Shakespeare nu 400 år efter hans död?

Vad hände då med kvinnorna?

Men hur hade du önskat att din Hamlet slutade?

Jag hämtar också Eva Ströms inledande fråga där hon berättar om ”Att översätta sonetterna är en ren lycka” där översättningarna gav en känsla av att ha mött William Shakespeare, att han kom henne till mötes. Denna fråga skulle jag ställa eleverna oavsett om de fått undervisning om eller fått lyssna till något av Shakespeare:

Hur kommer det sig att jag fick för mig att översätta Shakespeares sonetter, någon gång under senhösten 2007?

Och ja, platsen där allt tog sin början, dessa platser vi besöker för att, ja varför är vi där. Johan Hilton reser i sin artikel ”En färd ur stoft till evigheten blott – i bardens spår”  till Strafford-upon-Avon och London för att, ja…

Man står där utanför ett ganska vanligt hus och tänker: så det var alltså här det började?

Det var här som den mänskliga fantasin tog en ny riktning?

Och ja … jag tycker hela tidningen kan vara ett uppslag för undervisning i och om Shakespeares liv och verk. Den kan generera i bejakande svar på den fråga Åsa Beckman ställer oss, den fråga som manar oss vidare i vår läsning eller i våra möten med skalden:

Och om ni fortfarande är tveksamma till om Shakespeare lever?

Och när vi talar om tiden vi inte har kanske vi kan låna de ord som Leif Zern ger oss i ”En kritikers fem favoriter”. Här ur ”Trettondagsafton”:

O tid! Lös gåtan själv, den tillhör dig.

Ty denna knut är alltför hård för mig.

Och det är inte självklart att vi alla minns. Man kan tro att det är så. Men jag är inte säker. 
Anne-Marie

 

Posted in Frågekonsten, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Leave a comment

”Syster snigel”

Syster snigel

står nästan stilla i gräset, känselspröten sugs in

och rullas ut, störningar och tveksamhet …

Vad den liknar mig själv i mitt sökande!

 

Raderna är hämtade ur Tomas Tranströmers dikt Östersjöar 1974. Jag tycker så mycket om det som stör och det som innebär tvekan. Jag tycker om att inte veta. Inte självklart slå fast. Och att vara snigeln som måste tänka genom att dra sig undan ett tag.

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment