Återkopplingar av föreläsningen för Förskolan:

Reflektion, Anne-Marie Körling föreläsning förskolan: 

  • Jag kommer ta med mig det här med kollegial information i rummet. att tydliggöra vårt förhållningssätt för varandra men också för tex. vikarier vårdnadshavare osv..

 

  • Jag tar med mig att förskolans arbete med böcker ska bli en självklar del i det som vi lämnar över till skolan

 

  • Att barn inte behöver sitta still vid läsning, att barn tar in på olika sätt, något som jag tror alla egentligen vet numera, men kanske har svårt att uppfylla. Ska verkligen ska belysa detta  hos mina kollegor. Viktigt!

 

  • jag tar med mig ”hur får man barnen intresserade?” Vikten av att hela tiden skapa nyfikenhet för att fånga barnen.

 

  • Det som stannar kvar hos mig är exemplet när förskolans arbete med högläsning  kunde bidra till att en pojke men även pojkens föräldrars fick en ny relation till läsning och böcker.

 

  • Det är mkt jag tar med mej men bla att om en förälder frågar mej något så kan jag återkomma med ett bra genomtänkt pedagogiskt svar, behöver inte svara direkt.  Och det här med för vem är det stökigt… och att överallt i förskolan sker ett samspel , som kanske inte syns… tack!

 

  • Jag kommer definitivt börja arbeta med konkreta bilder såsom visades i föreläsningen med syfte att leka med ord! 🙂

 

  • Blev väldigt inspirerad av ordlistorna, skulle vilja använda dem både privat, med barnen på jobbet och med kollegor.

 

  • att synliggöra de vuxnas förhållningsätt. att härinne  gäller det här

 

  • Gemensamma regler i rummet, så bra och tydligt!

 

  • Att ta tillvara och skriva ner på barnens frågor som kommer under dagen, återkoppla till barnen, hitta svaren tillsammans och synligöra för vårdnashavare.

 

  • Jag tar med mig att leka med ord, reflektera kring en bild och ”för vem är det stökigt?”.

 

  • Släpper inte heller tankarna om hur jag kan arbeta med bilder och ord. Tack för många klokheter.

 

  • Jag tar med mig ett bekräftande på att barn tar in sagor/berättelser på olika sätt och inte endast stilla sittande.

 

  • Diskussionen om hur det ska vara under läsningen. Ska alla sitta som tända ljus eller kan det vara lite rörigt? Superintressant!

 

  • Låta barnen återberätta boken, läsa för oss vuxna. Prata och diskutera ord, ordens betydelse mm

 

  • Lärorik föreläsning! fastnade vid leklandet av ord, bokstäver och bilder och vill gärna utveckla detta i det mesta vi gör på min förskola. även. vid matrutiner osv.

 

  • Det jag b.la. fastnade för är hur vi genom litteratur kan arbeta och synliggöra svenskans grammatik.

 

  • Jag tar med mig sättet att avsluta en bok, att det finns en början, ett under och ett efter. Nej, det var tråkigt, nu var föreläsningen slut, men den fortsätter hos mig i tanken.

 

  • Intressant föreläsning, jag tror att det är ditt engagemang som smittar av sig. Tack!

 

  • Att man alltid ska tänka framåtsyftande. Och at man ska ha något att skriva i. Tänk vad man missar.

 

  • ”Veckans bild” och ”förväntningar på den vuxne” är det som fångade mig allra mest denna förmiddag, samt vikten av läsningen som ej kan sägas för ofta! Tack Anne-Marie!!!

 

Posted in Föreläsningar jag ger | Leave a comment

Aha, en barnbok, sa kollegan tveksamt

Jaroslaw Luteracki

Jag läser högt ur boken. Kollegan pysslar och jag berättar.

– Visste du att … frågar jag.

– Näe, säger läraren.

– Visste du att … frågar jag efter att ha läst ett stycke.

– Näe, men så konstigt, svarar läraren.

– Visste du det här, frågar jag igen.

Jag är själv alldeles förvånad. Alla saker jag får läsa och lära.

Läraren jag läser högt för säger samma sak. Att nu fick jag lära mig lite nytt.

– Vad är det för bok du läser? frågar kollegan sedan.

– Den här, visar jag.

– En barnbok? Jaha!

Jag har tänkt på det många gånger. Vi lärde oss något båda två. Blev förvånade. Överraskade av det vi inte visste. Men så – en barnbok? som om den inte också utbildar oss och får oss att häpna eller fortsatt undra.

Det är drabbande med värderingar. Hellre se vad vi faktiskt fick veta och förundras över det. Inte detta placerande av var boken hör hemma utan att den fanns där vi två fanns. Här och nu med sitt berättande och förklarande innehåll.

 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in 90 sekunders högläsning, Boken i undervisningen | Leave a comment

… de kramar varandra …

Den upplysta annonsen

I mörkret går jag

Den upplysta annonsen

De fyra människorna i bild

Jag går ensam.

Min kind ensam.

Länge sedan jag rörde vid någon.

Spritar händerna torra.

Spritar bort.

De fyra människorna på bilden.

Nära är de. 

Skrattande faller de mot varandra.

Den ena lägger sin kind på den andres rygg.

De andra två famnar varandra som vore de två tröstande.

I tio månaders svält.

Vill ett över-kaffe-kopps-samtal

Att trösta en ledsen liten en.

Att lägga en hand på den gamles hand.

Stryka gråhåret ut ett ansikte.

Krama den som fyller år.

Pussa på kinden 

både hej och hej då

I mörkret går jag .

Skylten med de glada människorna,

de som omfamnar varandra.

Utopisk förefaller den.

Det som var så vardagligt nyss.

det självklara då

nu overkligt sällsynt. 

 

 

Posted in Verkligheten | Tagged , , , | Leave a comment

Ge eleverna Dagsaktuella ord 11 november 2020:

Dagens ord ur morgontidningen Dagens Nyheter. Låt eleverna få möta orden utan att du genast säger något om att kunna, förstå och kräva något:

 

  • övertygelser

  • dröja

  • träningsmatchen

  • butiksdöden

  • visning

  • sommarnatten

  • civilkurage

  • obekväm

  • stadskärnor

  • posten

  • kvalmatch

  • segermatch

  • insändare

  • trippel

  • mulet

  • luft

  • samband

Repetition från tidigare blogginlägg:

Så här gör du

Minns att skolan är generös. Låt eleverna möta orden och prata om dem.

Cirkulär undervisningsaktivitet (modell att härma):

  • Läraren: Jag läser alla ord högt
  • Eleverna: eleverna får härma (oavsett årskurs)
  • Läraren: jag säger att dessa tre ord gjorde mig nyfiken: lönnlöven, pizzasnäckor och marginal.
  • Eleverna: Jag ger eleverna samma möjlighet, två och två för de diskutera tre ord de blev intresserade av – två minuters samtal
  • Gemensamt i klassrummet: Återför till helklass och orden får återigen berättas om inför alla
  • Läraren: Jag säger: Ett ord jag skulle ta bort är herre. Jag ger en förklaring till varför:
  • Eleverna: Eleverna får diskutera ett ord de vill ta bort och varför. Två och två i samtal om ca 90 sekunder.
  • Gemensamt i klassrummet: Vilket ord skulle vi ta bort?
  • Läraren: Jag säger: Om jag fick fråga någon om skulle jag fråga om ordet ”upptåg”.
  • Eleverna: Två och två: Härma meningen ”Om jag fick fråga någon skulle jag fråga om ordet …”

Varje dag nya ord. Varje dag börjar med fokus, gemenskap och samtal. Nytt tillförs. Mina frågor om vad att ta bort, välja tre ord och fråga någon om ett ord handlar inte om värderingar utan om att förnya kontakten med listan av ord. Jag är lika intresserad som eleverna av frågorna och deltar själv genuint och nyfiket.

Vad uppfattar jag av elevaktivitet:

  • eleverna börjar prata om ordens betydelse
  • eleverna börjar diskutera sammansatta ord och varför de finns
  • eleverna blir engagerade då de inte får orden i läxa eller att de måste kunna dem genast
  • eleverna refererar till listan med ord och diskuterar den under skoldagen
  • eleverna ställer frågor om orden
  • eleverna diskuterar bestämd form och varför jag har skrivit i bestämd form
  • eleverna diskuterar hur ord blir till och varför man hittar på ord

Lärarens tanke:

Om mötet med orden inte genast genererar alla samtal eller elevernas intresse behöver du låna ut dina frågor och ditt sätt att närma dig ordförrådet. Över tid förstår eleverna att vi får möta ord. Då ändrar de inställning. Det är en aning förödande med allt vi ger dem för att sedan kräva att de kan. Ordförrådet är gigantiskt. Oändligt. Låt oss upptäcka det.

Skolan är generös. Initialt ger den eleverna något. På längre sikt skulle jag säga att skolan ger värde.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Ordförrådet, Undervisningen | Tagged , , | Leave a comment

Vad eleverna också gör på lektionerna

Har förmånen att vara med på lektioner där andra lärare undervisar. Idag var jag med under en mycket engagerande matematiklektion. Eleverna hade arbetat intensivt och några satt och småpratade om… ja, om vad då?

Jag blev nyfiken och lyssnade och blev snart inbjuden i samtalet. Samtalet eller snarare diskussionen handlade om ordet Ramlösa och hur man uttalar det. Eleverna i årskurs fem, pojkar var det, var oense i frågan. Ramlösa har ett m och inte två därför ska det också låta som ett m och inte två m resonerade de. En av pojkarna stod på sig och sa att det stavas med ett m men uttalas som om det vore med två m.

– Rammlösa.

– Ramlösa.

Jag googlade på ordet och om det fanns någon diskussion att koppla till deras. Jag hamnade på Wikipedia. Där läste jag om ordets betydelse och hur gammalt det var. Pojkarna var nyfikna.

– Va, sa dom. Är det så gammalt? Sedan … va … det är ju jättegammalt.

Det visste dom inte. Jag googlade också på hur procenten såg ut rörande hur man ska uttala ordet Ramlösa. Många uttalade ordet som det stavades – nämligen Raaamlösa medan de något flera minsann uttalade det som Rammlösa. Det korrekta skulle då vara uttalet Rammlösa. Uttalar man det så är man i alla fall mer historiskt förankrad språkligt med rötter i betydelsen av just ramm.

Ramm betyder också något som hör ihop med fukt. Googla på ni nyfikna. Idag är Ramlösa ett varumärke. Jag vill påpeka att de inte har betalat för platsen på bloggen.

 

Vad gjorde eleverna på lektionen:

Det pågick alltså ett resonemang om stavning, uttal genom argumentation och att få äga sina synpunkter. Jag tillförde information. Det kunde jag göra eftersom jag var den enda som hade tekniken. Jag brukar inte ta över frågor från eleverna utan stötta deras frågor och vad dessa möjliggör för aktivitet. Nu sökte jag. Eleverna frågade vad jag fann. Sen diskuterade de vidare. Ibland tror jag vi missförstår det eleverna pratar om som meningslöst och utan värde. Jag vet att de ofta, om vi lyssnar noga, faktiskt pratar om något som är väsentligt för dem.

Hej HOPP kära ni,

Anne-Marie Körling

 

Om ni behöver en koppling till vad eleverna ska kunna så står det ganska tydligt i kursplanerna att de ska kunna använda språket för att argumentera, förklara och beskriva. Eleverna ska också att uttrycka sig på ett rikt och nyanserat sätt (om och ur varierade innehåll).

 

Posted in Anpassning, Barns rättigheter, Eleverna!, Inkludering, Klassrummet, Kommunikationen, Lärande, Ordförrådet, Ordning och reda | Tagged , , , , , , , , , , | Leave a comment

Dagens ord ur dagstidningen den 10 november 2020:

Dagens ord ur Dagens Nyheter är dessa. Se tidigare blogginlägg om hur du gör undervisning där du ger eleverna ord och låter dem möta dem utan att villkora något alls.

Upptäck orden. Och fråga om tre ord som väcker din nyfikenhet. Om du är lärare så pröva själv…

  • årsskiftet

  • lagförs

  • magstarkt

  • snoozande

  • vapendragare

  • total

  • ombord

  • silverskatt

  • inlåst

  • hela

  • minimalt

  • klumpig

  • rampljuset

  • ursäkt

  • ointressant

  • stilla

  • prisa

  • bön

  • flamsig

  • presentböcker

  • slänggunga

  • själ

Så här gör du. Minns att skolan är generös. Låt eleverna möta orden och prata om dem. Repetition från tidigare blogginlägg:

Cirkulär undervisningsaktivitet (modell att härma):

  • Läraren: Jag läser alla ord högt
  • Eleverna: eleverna får härma (oavsett årskurs)
  • Läraren: jag säger att dessa tre ord gjorde mig nyfiken: lönnlöven, pizzasnäckor och marginal.
  • Eleverna: Jag ger eleverna samma möjlighet, två och två för de diskutera tre ord de blev intresserade av – två minuters samtal
  • Gemensamt i klassrummet: Återför till helklass och orden får återigen berättas om inför alla
  • Läraren: Jag säger: Ett ord jag skulle ta bort är herre. Jag ger en förklaring till varför:
  • Eleverna: Eleverna får diskutera ett ord de vill ta bort och varför. Två och två i samtal om ca 90 sekunder.
  • Gemensamt i klassrummet: Vilket ord skulle vi ta bort?
  • Läraren: Jag säger: Om jag fick fråga någon om skulle jag fråga om ordet ”upptåg”.
  • Eleverna: Två och två: Härma meningen ”Om jag fick fråga någon skulle jag fråga om ordet …”

Varje dag nya ord. Varje dag börjar med fokus, gemenskap och samtal. Nytt tillförs. Mina frågor om vad att ta bort, välja tre ord och fråga någon om ett ord handlar inte om värderingar utan om att förnya kontakten med listan av ord. Jag är lika intresserad som eleverna av frågorna och deltar själv genuint och nyfiket.

Vad uppfattar jag av elevaktivitet:

  • eleverna börjar prata om ordens betydelse
  • eleverna börjar diskutera sammansatta ord och varför de finns
  • eleverna blir engagerade då de inte får orden i läxa eller att de måste kunna dem genast
  • eleverna refererar till listan med ord och diskuterar den under skoldagen
  • eleverna ställer frågor om orden
  • eleverna diskuterar bestämd form och varför jag har skrivit i bestämd form
  • eleverna diskuterar hur ord blir till och varför man hittar på ord

Lärarens tanke:

Om mötet med orden inte genast genererar alla samtal eller elevernas intresse behöver du låna ut dina frågor och ditt sätt att närma dig ordförrådet. Över tid förstår eleverna att vi får möta ord. Då ändrar de inställning. Det är en aning förödande med allt vi ger dem för att sedan kräva att de kan. Ordförrådet är gigantiskt. Oändligt. Låt oss upptäcka det.

Skolan är generös. Initialt ger den eleverna något. På längre sikt skulle jag säga att skolan ger värde.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Undervisningen | Leave a comment

Undervisning: Vad behöver vi veta för att förstå en vetelängds avstånd?

Det finns det skyltar som säger att vi ska hålla fem vetelängders avstånd. Längder i matematiken och bilder av längder i verkligheten. Igår fick jag se en lärare visa en bild på skylten med ”håll fem vetelängders avstånd” och jag funderade sedan på vikten och betydelsen av att tala om längder, avstånd och annat vi har kommit överens om.

För att kunna hålla fem vetelängders avstånd måste vi veta/kunna:

  • ordets betydelse
  • förstå liknelsen
  • utgå från det vi tidigare vet om x antal meters avstånd
  • omvandla cm till meter (då vetelängden inte är angiven i meter) och omvänt meter till centimeter
  • vad vet jag redan om syftet med avstånd idag? Kan jag applicera min kunskap på detta med vetelängden?

(Underbara) Problem som måste beaktas är att:

  • vetelängder inte har ett bestämt mått och alla vetelängder är lika långa
  • vi behöver ta ett beslut om ett generaliserat mått – en vetelängd är ungefär x cm – och gärna tillsammans – det här gör att vi också kan diskutera hur vi beslutade om att en meter är ett bra mått och något vi kan använda tillsammans. Meterns historia kan därför kopplas till tanken om vetelängdens beslutade längd.

Vetelängdens längd enligt Vår Kokbok:

När man slår på vetelängder och hur man bakar dem föreslås en längd av cirka 30 cm. Som allt vi gör för hand så höftar vi mått. Mina vetelängder är inte så långa men kallas ändå vetelängder. Vetelängder betyder att man gör ett bröd som är långt och som ska räcka till flera. Vetelängden ersätter bullen. Alltså besparar det arbete. Man gör en vetelängd istället för x antal bullar. Samma deg, samma innehåll men inte samma utförande. Vetelängdens längd hör också i sin tur samman med plåtens och utrymmet i ugnen. Man gör säkert en krans av vetelängden när man upptäcker att plåten är för liten och ugnen likaså. Vi är uppfinningsrika.

Cirka är ett spännande ord.

Cirka – ett ord att studera lite närmare:

 

Undervisningens längd:

Om jag vore lärare skulle jag ta bort alla linjaler och låta elever fundera över hur lång deras vetelängd skulle vara. Alla skulle få ett papper, ett snöre, eller något annat som de kan utgå ifrån. Sen skulle vi lägga ut alla våra trettio centimetrar och studera skillnaden. Den skillnaden skulle vi sedan diskutera. Varför behöver vi ett exakt mått? Varför behöver vi inte det?

På lärarens fråga om hur lång en vetelängd är svarade en elev mycket tyst, men ändå så jag kunde uppfatta det:

– Det är hur långt vi vet!

Jag önskar er en undervisarvänlig dag,

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Posted in Källkritik och undervisning, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Matematikundervisning, Ordförrådet, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen, Verkligheten | Leave a comment