Dåtidens dröm om framtidens skola

I en längre fram här meddelad uppsats ger jag några antydningar om vad man redan dun kunde göra för att förhindra ”själamorden i skolorna”. Men först i framtiden skall man kunna låta själarna erhålla en full, fri självutveckling. Här tecknas endast i korta drag drömmar om denna skola. Jag säger med avsikt drömmar, på det ingen må tro mig framträda med anspråk att ge ett reformprogram, som redan nu kunde förverkligas.

Ellen Key; Barnets århundrade; Kapitel Framtiden skola, Albert Bonnier Förlag AB 1912, s. 51

Kanske drömde hon om barns rätt till den fria leken ”låt det vara en plats där barnen, ute eller inne, med samma frihet som kattungar och valpar få leka själva, hitta på själva, och endast förses med medel att hitta på och kamrater att leka med.Låt en klok kvinna sitta och se på; ingripa ifall ungarna hålla på att skada sig själva och varandra; stundom lära dem en rolig lek, ge dem en handräckning, en saga, men för resten vara passiv till det yttre, ehuru outtröttligt aktiv i fråga om att iaktta … ”

Kanske drömde hon om att tänka annorlunda kring ”Det stillaste, lydigaste barnet är det bästa skolbarnet. Det vill säga de mest opersonliga och färglösa bli alltid ”mönster”. Sålunda förvridas redan i skolan värdebegreppen. Ju mer kropp och själ visa sig passiva, lätt dresserade och receptiva, dess bättre resultat från skolans synpunkt. Odygsmakarna, de trotsigt individuella, de ensidigt originella bli i skolan martyrer för sin verksamhetslust, sin motsägelseanda, sina ”galenskaper”.

När jag läser Ellen Key och Barnets århundrade tänker jag på vad hon skulle säga idag och vilka drömmar om skolan hon skulle skriva nedteckna och belysa. Jag tänker också att hon kanske kunde vara en kollega vars drömmar vi lyssnade till, eller inte hann att lyssna till eller tyckte hennes tankegångar vara oss främmande, och därmed tystade hennes röst om skolan.

Hursomhelst – jag får många tankar och tycker att utgåvan från 1912 fortfarande innehåller drömmar och visioner om det kommande århundradet. Idag skriver vi 2016.

Posted in Pedagogiska samtal, Visionerna | Leave a comment

En skämtares fråga och det livligaste tankearbete

En skämtares fråga varför han skulle göra något för sina efterkommande, då dessa ingenting gjort för honom? försatte mig redan i min ungdom i det livligaste tankearbete.

Ellen Key; Barnets århundrade; kapitlet Uppfostran, s. 49. Min utgåva är från 1912.

Posted in Frågekonsten | Leave a comment

Rådfråga – ett kollegialt förhållningssätt

RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA

Alldeles nyligen hörde jag en läkare säga att hen skulle rådfråga en kollega. Rådfråga? Så professionellt att rådfråga. Den som rådfrågar en kollega håller sig inom professionen och vet redan något men vill lyfta frågan med en kollega. Det är alltså inom yrkeskåren vi rådfrågar varandra.

Den läkare som rådfrågade en annan läkare väckte inga tankar om okunnighet – tvärtom. Det vittnar om kunskap att rådfråga. Det vittnar också om att frågor inte behöver omedelbara svar utan att en fråga ställd till professionen kan behöva bli en fråga för professionen, dvs, att frågan gör att vi blir gemensamma och att vi professionellt samlar de kunskaper vi har gemensamt. Att ställa en fråga gör att vi kan rådfråga varandra och därmed utveckla kompetens.

Det är inte alla gånger en rådfråga tas emot som en kollegial fråga. Det finns en risk att vi uppfattar rådfrågor som kritik eller som ifrågasättande eller t.o.m. blottläggande av okunskap. Att inleda sin fråga med att bekräfta kompetens och yrkesskicklighet kan se ut så här:

– Jag skulle vilja rådfråga dig … hur undervisar du …

När läkaren återkopplar någon dag senare är jag omsluten av de råd fler inom professionen bidragit till. Läkaren berättar:

– Nu har jag rådfrågat och sammantaget tänker vi så här …

RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA RÅDFRÅGA

 

Posted in Frågekonsten, Konsultation av något slag, Pedagogiska samtal | Leave a comment

Boken om ”Flickan utan språk”

Igår fick jag en bok på posten. För några månader sedan ringde författaren upp mig. Vi träffades och samtalade över en kopp kaffe. Om språket, om att komma ny, om vilja att lära sig det nya, om självkänslan och viljan att delta och ingå. Jag har inte läst boken, den är alldeles ny, men jag har lyssnat till författaren.

P1340724

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

Skira blommor

P1340671P1340672P1340673P1340674

Posted in Fotograferingen | Leave a comment

Plenisalen i Vimmerby

P1340720

Posted in Barns rättigheter | Leave a comment

Med diktens precision

Låt oss, Lesbia, leva, låt oss älska

och ej akta vad sura gubbar säga

värt så mycket som en ett enda öre.

Solar kunna gå ned och åter uppgå:

oss, när en gång vår korta dag förrunnit,

väntar natt och en sömn som varar evigt.

Ge mig tusen kyssar, sedan hundra,

sedan ännu tusen och så hundra.

När vi sedan har samlat så många tusen,

ska vi blanda dem, så att ingen kan dem

räkna mer och i avund ont oss vålla,

om han vet att det var så många kyssar.

 

Av Gaius Valerius Catullus, från latin av Gerhard Bendz och jag har hämtat dikten ur

DEN SVENSKA HÖGTIDSBOKEN, red. Göran Palm, Marie Lundquist, Carl-Johan Kleberg

 

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment