Att ständigt vara bedömd och begränsningarna det medför

Denna illustration av Pija Lindenbaum överförde vi till rörelser och jämförde vilka vi var genom att ömsom titta på bilden och ömsom titta på våra rörelser. Otroligt roligt att göra och att upptäcka bilder på.

– Vad händer med våra betyg om vi funderar i andra banor, leker med tanken och frågar läraren? frågar elever och lärarkandidater, ja, också lärare. Du bedömer ju oss?

Att bli bedömd och uppleva att man ständigt är bedömd gör det svårt att ta ut svängarna, pröva det man får lära sig, ställa frågor om det man tror eller tänker. Det är vad många uttrycker när jag ber dem tänka ytterligare ett steg än det först svarade.

Det är problematiskt att man som lärande ska uppleva sig bedömd och inte känna att man är fri att vara lärande, dvs, både kunna och inte kunna, samt resonera och ställa frågor.

Tvärtom är det ju; Ju fler frågor desto mer kan vi lära oss. Frågor är kungsvägen för lärandet. Vi ska uppmuntra elever, lärarkollegor och lärarkandidater att ställa frågor och dessa ska välkomnas som en väg in i innehållet där frågan visar på intresse, vetgirighet. Samt också att få förtydliganden och fördjupning.

Jag bedömer ju alltid men inte på det sätt som de jag undervisar tror. Jag bedömer hur jag ska anpassa mitt innehåll, hur jag ska problematisera det, hur jag kan tillföra ytterligare information, hur de som ska få lära sig aktiveras eller inte aktiveras, och när de blir intresserade hur jag upptäcker det. Jag måste tala om att jag bedömer undervisningens innehåll och alla de vägar som innehållet tar genom våra olikheter och våra olika sätt att lära och delta.

Jag kommer återkomma i frågan om bedömningar och dess betydelse för tänkandet.

Hej Hopp!

Anne-Marie Körling

Posted in Hinder för lärande, Kommunikationen, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Strategier, Undervisningen | Tagged , | Leave a comment

Många känslor i ett klassrum

I min gröna bok UNDERVISNINGEN MELLAN OSS skriver jag om konflikter och om lärarens känslor i klassrummet:

Det är många känslor i ett klassrum. Lärare känner, påverkas av elevernas känslor och svarar på dem. Många hinder kommer med lärarens föreställningar om hur det kommet att bli och vad som eventuellt ska hända. Dessa föreställningar påverkas av rädsla, krav och förväntningar och viljan att göra rätt.

När läraren upplever att saker och ting börjar gå överstyr agerar läraren för att stävja detta. Läraren fylls av oro, ilska och frustration. Inga känslor läraren vill kännas vid men finns ändå. Ingen lärare längtar efter att under skoldagen tappa humöret och snäsa av elever eller skälla ut hela klassen i en kollektiv bestraffning som man senare känner skuld och ånger över. Vi kan lära oss att hålla på våra föreställningar och se till det som faktiskt äger rum.

Det handlar om tolerans, om översikt och om förmåga att för en stund hålla på de egna känslorna för att hinna tänka över dem. Inte agera genast. Utan tänka. Och genom tanke komma till sans och verka som den lärare man vill se sig som.

Det är svårt för eleverna utmanar oss känslomässigt och vi påverkas av våra föreställningar om vad so kan hända om vi inte håller ordning på eleverna.

Härbärgera lärarkänslorna och vänta till tankesystemet kan stötta

Det går att göra på andra sätt. Det handlar om en fördröjning där vi inte agerar på känslan utan hinner tänka om det vi uppfattar och undersöka om vi måste agera. För att vi känner något behöver inte betyda att vi vet att det är så. Vi behöver veta innan vi reagerar. Det krävs att vi själva förstår att vi har en roll för hur det hela kommer avlöpa. Att skälla ut en elev inför klassen skapar onödig självmedvetenhet hos eleven, kanske också skam och skuld, sorg över att vara missförstådd och utlämnad åt hela klassen. Det leder till onödigt avstånd och hindrar eleven att lära att tänka om sig själv. Det handlar ofta om försvar att

”skita i det läraren säger” eller på annat sätt visa sitt avstånd. Det är sorgliga situationer där distansen måste minska och relation mellan lärare och elev repareras. Det finns en föreställning om att läraren genast måste agera. (Läraren måste agera omedelbart om eleverna utsätts för fara eller skada, behöver skriva det för att inte bli missförstådd).

Syftet med att lösa konflikter på andra sätt handlar om att konflikter tar tid och påverkar undervisningen för alla elever samt att utbilda eleverna i att lösa konflikter och reparera relationerna till klasskamrater samt att klassen i helhet får lära sig att det finns andra sätt att lösa konflikter på.

Det som kan rädda läraren i dessa situationer är;

  • inte agerar på sina känslor utan vänta tills känslorna svalnat och det går att tänka om situationen
  • fortsätta med innehållet i lektionen – innehållet är starkare för fokus och sammanhållning i klassen – lita på innehållet och förstärk relationen till det
  • läraren förstår att läraren inte vet hur eller vad som är anledningen till bråk mellan elever utan måste vara beredd på att inte kunna bedöma det utan bidra till lösning för eleverna
  • samtala med elever mer enskilt och inte inför hela klassen
  • att hitta lösningar till konfliktlösningar och detta är ett innehåll för pedagogiska samtal

Andra sätt att lösa konflikter

Jag har flera sätt att hantera konflikter och här är en av de sätt jag gjorde:

Jag minns två elever som alltid var i dispyt med varandra. De var så arga att jag satte dem intill varandra (dvs, jag gjorde tvärtom och skilde dem inte åt). De fick varsitt papper och uppgiften att rita ett skepp. Den ena eleven skulle rita fören och den andre eleven skulle rita aktern. De fick inte prata med varandra fundera över hur de skulle få sina båtdelar att bli en båt. De började göra tecken åt varandra, visa med pekfingret hur de skulle göra för att få ihop båten. De fick inte prata men började till slut skratta.

Konflikten var löst.

Efteråt var jag trött. Många känslor att hålla styr på. Elevernas ilska påverkar mig. Jag måste hålla mig lugn och se till båda eleverna.

Detta ur boken Undervisningen mellan oss, 2016 … där jag skriver med om lärarens känslor …

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Posted in Känslor, Kommunikationen, konflikthantering i skolan | Tagged | Leave a comment

– Läser ni? frågar jag några tonåringar och bet sedan i min tunga

Då jag besöker skolor
vill jag gå omkring i skolan och läsa av den. Jag vill också småprata lite med vaktmästaren, eleverna och lärarna. Jag är nyfiken på rektorernas arbete och jag är nyfiken på var man slår sig ner om man är elev. Jag läser av skolan och ser vad texterna vill förmedla. En del skolor har bara ordningsregler och pekfingrar. Andra skolor har affischer och fotografier. En del har inga ordningsregler alls och ser inte heller ut att ha problem med nedskräpning eller klotter. Det är iakttagelser jag gör när jag läser av skolan.

Lyssnande läsfrämjande

Igår samtalade jag med några nyfikna tonåringar. Jag frågade dem om de läser. Det unisona svaret kom omedelbart.

– Nej. Varför skulle man läsa. Ingenting läser man. Mer än läxorna men det är ju inte så kul.

– Hmmm, fortsätter jag.

De fyller på sina berättelser. Om att de läste på sommaren. Läste böcker de inte ville berätta mer om.

– Det är privat vad man läser, sa någon.

– Hmm, sa jag.

Jag aktar mig noga för att säga något skolpliktigt eller ens övertyga om läsningen. Det fungerar bara som förstärkande av motstånd. Hellre lyssna och stanna kvar.

– Alltså, jag läser. Men jag talar inte om det. Jag läser på kvällarna. En bok. Men jag vill inte berätta om vad den handlar om.

– Nä, sa jag.

– Men jag läser inte, sa en annan. Förutom på sommaren då.

– Berätta om sommaren, säger jag.

Eleven berättar om lugnet under sommaren och att någon bok ligger framme och så läser man lite i den och sen fortsätter man läsa.

– Hmm, säger jag.

Sen böljar samtalet fram. Jag lyssnar mest. Säger inget om boken eller läsningen. Det får eleverna göra. Jag är där. Jag vill inte ge pekfingrar till måsten och jag vill inte göra böckerna illa genom att tala om varför man ska läsa dom. Men jag funderar över sommarens behövliga lugn som gör att en bok kan bli den lästa boken. Jag funderar också över varför unga så ofta (min erfarenhet) börjar med att säga att man inte läser. Och hur samtal sipprar fram genom att man inte förstärker kravet på att läsa. Att böckerna också blir mer privata kan vara en anledning till att man inte vill prata om böckerna. Kanske för att man vill ha sitt privata liv ifred. Men boken skapar en gemenskap med det en enskilde grubblar över eller känner. På så vis blir boken också en förtrogen – som en slags spegel för att hitta sig själv. Men boken säger inget om det heller. Boken är sig själv och författarna låter texten betyda vad den vill för läsaren. Kanske måste elever skydda sin identitet och säga att de inte läser.

Hur som helst. Frågan om man läser, hur man läser, var man läser, när man läser är viktiga vardagliga frågor. Men det är den som ställer frågorna som måste hålla för svaren. Och stanna kvar. Jag övar mig ständigt på att lyssna och inte värdera. Bara vara där när samtalet prövande utvecklas.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Posted in Anpassning, Ansvaret, Frågekonsten, Hur lärde du dig att läsa?, Kommunikationen, Lässtrategier, Litteratur och läsning, Strategier, Väck läshungern | Leave a comment

Belägga med forskning i efterhand: Göra, reflektera, analysera och tillföra

Det ska vara evidensbaserat. Skolans arbete ska vila på vetenskaplig grund. Jag är utbildad och har en vetenskaplig grund men är också praktiker. Hur jag studerar undervisningen kan ske på flera sätt. Dels måste jag ha tid för att koppla det jag gör med forskning men inte bara hypotetiskt utan reellt, dvs, det jag ser av det jag gör i undervisningen och det eleverna gör, förstår, lär och tänker, kan jag upptäcka kopplingar till teoretiskt.

Jag brukar upptäcka att jag belägger med forskning i efterhand. Det betyder att i en annan undervisningssituation har jag redan belagt det jag gör med vetenskap.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Verkligheten, Vetenskap och teori | Leave a comment

60 minuters innehåll: En lektion i bilder och en summering av undervisningen

Lektionen innehåller undervisning där vi upptäcker språket genom att tala, skriva, lyssna och härma. Eleverna är i en grupp om tio. Detta är elever som kommer till Sverige och får undervisning genom Svenska Distans.

Jag ger undervisning genom att vägleda genom film och vi blir det man gör på filmen. Eleverna skriver, tänker, uttrycker sig och får pröva att vara sakletare i miljön utanför. Det jag upptäckte var att eleverna först tog upp mänskliga saker men att dessa inte gjorde dem särskilt glada men när de började upptäcka rosa blad, kottar och insekter blev de ivriga. Det är som professor Dave Goulson beskriver i sina böcker, bland annat i Den stora humleresan (2018):

När jag betraktade barnens glada miner påmindes jag om den kloke och berömde biologen E.O. Wilsons ord: ”Alla barn har en insektsperiod … jag växte aldrig ifrån min.” Det är intressant att fundera över varför barn har en sådan medfödd fascination för naturen, varför de tycker om att samla på saker, oavsett om det är snäckskal, fjädrar, fjärilar … hålla i och titta på alla sorters levande varelser.

/… /

… att barn får för lite möjligheter att interagera med naturen i vår moderna, urbaniserade värld. Våra barn kommer aldrig att värna om naturen om de inte får uppleva den på egen hand, på nära håll, regelbundet. Det kan inte lära sig att älska något de inte känner till.” 

 

 

Posted in Barns rättigheter, Fotograferingen, Klassrummet, Kommunikationen, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet | Tagged , , , , , | Leave a comment

Rapport från Statens medieråd och alla frågorna vi kan låna

När vi får ta del av en rapport får vi veta något om hur saker och ting ligger till. Dessa kan vi undersöka där vi är. Hur ligger det till med app-användningen där vi undervisar? Hur brukar eleverna ta till sig nyheter? Vilka nyheter litar eleverna på och varför?

Vad kan skolan göra eller hur kan skolan medverka till ett ökat bokläsande om den syns sjunka? Hur kan böckerna bli lästa i skolan? Eller hur vi ger högstadieeleverna möjlighet att lyssna till lärarens högläsning?

Det fina med rapporten är att vi kan låna de frågor man ställt till barn och unga. Ett helt batteri av frågor som också vi kan ställa och därmed delta i en undersökning där vi är och kanske också fundera över våra egna vanor:

Posted in Frågekonsten, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Pedagogiska samtal | Tagged , , | Leave a comment

Uppstarten och ledarskapet; tydlighet, engagemang och ärlighet

Nyligen var jag inbjuden till UR´s kickoff där jag skulle hålla ett litet anförande. Det blev en intervju där UR´s VD Sofia Wadensjö Karén ställde mig frågor och av sådant slag att jag blommade ut och kunde ta sats och säga både det jag ville och det jag önskade.

Det var därför jag fick vara med om själva uppstarten för de som arbetade på UR.

Uppstarter känner jag igen från skolan. Rektor hälsar välkomna och så är det visionerna och tugg-tugg-tugg och så är det elevvårdsärenden och tugg-tugg-tugg – och så är det…

Jag finner mig ofta fantisera om andra slags uppstarter med lite rappare inramningar men inbjudan till både allvar och skratt. En liten tillbakablick som skapar möjlighet för det som ska komma vore också fint. Ja, så tänker jag.

Uppstarter ska kännas som just uppstarter. En uppstart ska förena oss som sitter där och skapa gemenskap med verksamheten. Vi ska kunna glädjas åt resultat, ja åtminstone några, och vi ska få en vägbeskrivning om det år vi har framför oss. Jag regisserar uppstarterna och vill göra om dem speciellt om jag ser att personalen sjunker ihop i stolarna och ser ut att längta bort. Första dagen ska vara en skjuts in i det som ska komma att ske men med en förankring i det som har ägt rum.

Så satt jag där på UR´s uppstart och fick uppleva det jag önskade mig. På trettio effektiva och uppmuntrande minuter redogjorde VD för det som gjorts, det som var i ”pipa-line” och det allmänna förhållningssättet. Det var roligt och allvarlig. Det gick också att låna entusiasm och arbetsiver av VD. Tempot var högre än det jag har upplevt på skolan, innehållet välskrivet och noga repeterat och så den viktiga kontakten mellan ledning och personal som synliggjordes i en dialog under samma stund. Med teknikens hjälp besvarade tre frågor:

  1. Vilka förväntningar har de som arbetar på sin VD?
  2. Vad kan VD förvänta sig av de som gör arbetet?
  3. Vad förväntar vi oss av varandra?

Det blev en tavla av ord där de tydligaste ordet blev större beroende på antal svar. För ledningen syntes ordet TYDLIGHET.

För personal syntes ordet ENGAGEMANG.

Av kollegorna syntes bland annat ordet ÄRLIGHET.

Jag tänker att det kan sammanfatta vad man kräver av en verksamhet:

Tydlighet, engagemang och ärlighet. 

Hej HOPP! 

Anne-Marie Körling

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Tagged , , | Leave a comment