Källkritiken och tjuvfröken

Källkritik

 

Eleverna började kalla mig för ”tjuvfröken” en aning skämtsamt och kärleksfullt. De hade kommit på en sak som fattades i min undervisning. Det var den där sidan med den svarta lilla texten som sa det mesta om bokens upphovsmän, tryckår, översättare, utgivare och alla de där numren som kom med boken. De hade börjat undra varför jag inte undervisade om den sidan. De hade därför själva börjat studera den. Och så hade de kommit fram till svaret.

Det står klart och tydligt att kopiering inte är tillåten. Också på den sidan.

– Det står så i alla böcker, berättade eleverna. Det är därför du undviker den sidan och nu vet vi. För Anne-Marie, du kopierar ju? Eller hur? Det gör inget, säg som det är? Vi är i alla fall dina elever.

Jag hade utbildat mina elever i hur att förstå källor, hur kritiskt granska texter, göra bildpromenader, knyta ihop sida med sida, förstå ord och meningar, bilder och rubriker … men den sidan hade jag hoppat över. Mina elever gick bara i årskurs tre.

Man ska aldrig underskatta elevers förmåga att klura ut saker och ting. Man ska aldrig någonsin tro att man inte kan undervisa om angelägna saker även om de till en början syns vara över elevernas huvuden. De har sina huvuden på skaft.

Det slog mig också att källkritiken jag undervisat om också handlade om hur jag undervisade om text och vilken text jag inte undervisade om. Varför hoppar lärare över stycken? Det borde uppstå frågor hos eleverna, vad är det vår lärare inte vill att vi ska lära oss? Varför ska vi inte läsa dem? Vad innehåller de?

Nyfikenhet inte lättnad!

Posted in Källkritiken och undervisningen | Leave a comment

F. F. F. F. F. F. F. F. F. F.

P1240762

Det går att läsa av elevens betyg. Det räcker med att läsa av elevens ögon. Det räcker med att se hur snabbt eleven pinnar iväg ut ur skolan, lite arrogant med storjackan på och med en kompis intill som gör det uthärdligt att bära med sig betyget hem. Jag fångar upp eleven. Går inte att fånga elevens blick. Den flackar hit och dit. Om våra blickar möts kommer de där tårarna. De arga. De sorgsna. Men öronen är vidöppna för det vi kan säga och berätta. Det som egentligen inte gör någon skillnad längre.

– Du är nästan där. Du lyckas nästa termin.

Betyg är betyg. Det är en akt. Ingen hör det som sägs utan ser till det som står.

Posted in Kommunikationen | Leave a comment

Uppsatsskrivning av en 13-åring – vad tänker ni?

”Det är en vacker augustimorgon. Solen har just gått upp, och astrarna, vilka växa på ett land mitt på gården, börja resa sina daggtyngda huvuden. Det är så tyst, så tyst på gården. Inte en människa syns till. Jo, vänta, där komma ju ett par småflickor, livligt språkande med varandra.”

Så inleds uppsatsen. Vad tänker ni?

Posted in Lektioner och lektionsförslag | 2 Comments

Tre linjer på ett golv och plötslig oändlig lekyta

Det tejpades linjer för Luciatåget. Tre rader sjungande barn skulle veta var de skulle stå i det stora rummet. Linjerna på golvet och så uppstod leken.

IMG_0886

IMG_0893

IMG_0894

IMG_0896

IMG_0898

IMG_0901IMG_0900

Posted in Barns nya rättigheter | Leave a comment

Njuthögläs och lyssna till hur språket dansar

P1250820

Högläs gärna för dig själv eller för någon i din närhet.

”Som exempel hade Hutte berättat för mig om en person som han kallade ”badstrandsmannen”. Denne hade tillbragt fyrtio år av sitt liv på badstränder eller vid simbassänger, älskvärt konverserande sommargäster och rika dagdrivare. I glada gruppers mitt figurerar han, klädd i baddräkt, i ena hörnet eller i bakgrunden på tusentals semesterfoton, men ingen skulle kunna tala om vad han hette eller varför  han överhuvudtaget finns med. Och ingen lade heller märke till att han en dag hade försvunnit från korten. Jag vågade inte säga det till Hutte, men jag hade trott att ”badstrandsmannen” var jag. För övrigt hade jag inte gjort honom förvånad om jag erkänt det. Hutte brukade alltid säga att vi alla i själva verket är ”badstrandsmänniskor” och att ”sanden” – här citerar jag hans egna ord – ”bara för några ögonblick bevarar märket av våra fotspår.”

Ur Patrick Modiano ”De dunkla butikernas gata” 1980, 2014 

Posted in Den meningsfulla högläsningen, Litteratur och läsning | Leave a comment

Luciatågets lärare och musiklärare går tunga fjät

Körling fotograferar 2014

Kära musiklärare. Kära lärare.

Det övas för något årligt återkommande. Med tunga fjät ska ljuset in i verksamheten. Det trallas om pepparkaksgubbar och de tippetippetippas hos små tomtar med lyktor i händerna. Det strålar en stjärna långt ovanför de gråtunga molnen ovanför skolan. Det övas idag.

I varje hjärta armt och mörkt finns en musiklärare. Tippetippetipptapp

Posted in Lektioner och lektionsförslag, Musik | Leave a comment

Den lovar mig ett minne

Sätter på kaffe. Värmer en lussebulle. Och en till för karaktären gör bakut och vill ha mer, en bulle till. Står alldeles stilla en stund. Lyssnar till vinden utanför. Så stilla är det här.

Dammtussarna ligger där de ska. Jag öppnar boken. Den lovar mig ett minne. In i gatuvimlet hamnar jag. Det dunkelt där jag är. En annan tid. I en annan värld. I ett minne. I en svartvit bild.

Språket är lätt. Det går att förstå vartenda ord. Inget ord retar mig och gör mig vilsen. Meningsbyggnaden är enkel. Men sedan är jag förlorad. Jag befinner mig i en annan tid. I något annat drama. Det tycks mig vindstilla där. Bilderna inom mig är svart-vita.

Boken spionerar på mig. Jag är avslöjad.

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment