Textsamtal: Världsalltet och modeller att skriva genom

”En dag sa pappa att han skulle visa mej världsalltet. För han tyckte att jag blivit tillräckligt gammal för det.

– Var ligger det? frågade jag.”

Så här börjar Ulf Stark boken ”När pappa visade mej världsalltet” som han tillsammans med illustratör och konstnär Eva Eriksson berättar om hur och vad detta världsalltet är.

Det fina med berättelsen är att världsalltet är ju alltsammans. I den första illustrationen syns världsalltet i det ordnande av saker och ting som berättarjaget donar och grejar med. Man anar vad pappas världsallt är för något då man i bakgrunden ser en bok med stjärnhimmel och stjärnbilder i pappans läsfåtölj. Genom boken går pappa och barn genom staden, på gatorna och pappan har en övergripande bild av alltsammans, han ser inte detaljerna utan ser det stora. Hans händer riktas upp mot himlen medan pojkens ögon är riktade mot det som händer där han går och frågar om världsalltet är i Konsum-huset, parken, fiskaffären och så vidare. Det är en fin bildpromenad och visar hur ett barn ser på världen och hur pappan ser den mer övergripande. Väl framme vid utgångspunkten för utsikten mot världsalltet känner barnet igen sig, det är samma gamla äng.

– Ser du? sa pappa.

Och jag såg fast det var nästan mörkt.

Jag såg en snigel från världsalltet som kröp på en sten. Jag såg ett grässtrå som vajade för universums vind. Det växte en blomma som heter tistel. Och där var pappa som stirrade mot skyn. – Ja pappa, viskade jag. Jag ser.

Och barnet ser mot det som finns på jorden medan pappan vill att blicken ska gå uppåt mot skyn och stjärnbilderna. Boken är utgiven 1998 och är en originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm.

”Världsalltet” och undervisningen 

Jag skulle gärna presentera de två texterna här ovan för eleverna. Jag skulle inleda med tre ord för att väcka ordförrådet och att eleverna ska få använda orden:

  • världsalltet
  • skyn
  • tistel

En fras skulle vara:

”För han tyckte att jag blivit tillräckligt gammal för det.”

Jag skulle låta eleverna diskutera ”tillräckligt gammal för”

Samtal om perspektiv.

Jag tänker att boken är en underbar berättelse om hur vi ser olika. Vi ska visa på det olika och låta barn och vuxna diskutera hur olika vi ser på saker och ting. Jag tänker att världsalltet är en underbar skrivuppgift. Jag modellar en egen text:

Jag smakar på världsalltet.

Jag äter ett äpple. Äpplet är rött. Det finns ett blad kvar. Bladet berättar att äpplet hör ihop med ett träd. Trädet berättar att det hör ihop med marken. Marken berättar att det hör ihop med en tants trädgård. Tantens trädgård hör ihop med staden. Staden hör ihop med landet. Landet hör ihop med vattnet. Vattnet hör ihop med jorden. Jorden hör ihop med solen. Solen hör ihop med universum. Universum hör ihop med …

Av Anne-Marie

Förslag på titlar kan vara många och bör vara det så att eleverna kan hitta på vad att välja. Det viktiga är att också läraren ger en modell hur att skriva så att eleverna också förstår hur man kan göra genom att få ta del av lärarens uppgift. Jag gör alltid uppgifterna jag ger eleverna i undervisningen. Det gör arbetet tydligare och samtalen blir fler runt texterna.

  • Världsalltet och jag.
  • Världsalltet och smakerna.
  • Världsalltet och skolan.
  • Världsalltet och mandarinen.
  • Världsalltet och min hund.
  • Världsalltet och snigeln som kryper fram på vägen.

Ha det pedagogiskt utmanande där ni är,

Hej HOPP

Anne-Marie

Posted in Textsamtal, Undervisningen | Leave a comment

”Nu märks har inte längre i klassrummet”

– Hur går det för eleven? frågar någon.

– Det går bra. Nu märks han inte längre i klassrummet, svarar någon.

 

Posted in Anpassning | Leave a comment

Skapa läsvänliga klassrum

Att få prata om bokens innehåll. Ur mitt klassrum 2004.

Att få prata om bokens innehåll. Ur mitt klassrum 2004.

Att skapa en läsvänlig miljö i klassrummet hör till det pedagogiska arbetet att främja läsning. Man kan studera klassrummet utifrån frågan:

  • Kan jag läsa här?
  • Vill jag läsa här?
  • Finns det böcker att läsa här?
  • Vad behövs för att skapa ett läsvänligt klassrum?

Böcker där barn är

Jag brukar säga att ”det ska finnas böcker där barn är” och det gäller också för ett klassrum. Men det räcker inte med att det ska finnas böcker där barn är utan det måste också synas att böckerna har värde, dvs, att de är omhändertagna, uppställda och att de inte förvandlas till böcker som står stilla utan blir böcker som rör sig mellan eleverna och läraren. Skolans bibliotek betyder också att läraren kan låna böcker, gärna en trave om dagen, för att sprida böckerna bland eleverna. Jag införde 90 sekunders högläsning för att introducera böckerna genom att låta dem berätta om sina innehåll. Det ökade också läsintresset hos eleverna.

Möjliggöra för självständig läsning

Det kan skapas områden i klassrummet där man fredar den självständiga läsningen, dvs, att man får flytta till en plats i klassrummet där läsningen får och kan äga rum. Det kan betyda att det finns en soffa eller några bänkar som är vända från klassrummet och dit elever kan sätta sig för att försvinna in i sin bok. Detta område ska också respekteras för ett läsande område och där det är tillåtet att småprata om det man läser, visa sin granne vad boken handlar om. I ett klassrum i Origon såg jag en pedagogisk skylt som hängde över en sådan plats och där det tydligt stod beskrivet för pedagogerna hur de skulle tänka och vilket arbete de skulle bedriva när de var där tillsammans med eleverna. De skulle bland annat:

  • tala positivt om böcker
  • visa nyfikenhet på vad eleverna läser
  • själva läsa något
  • lyssna till elevernas läsning
  • värna elevens möte med boken

I ett klassrum bestämde eleverna att de skulle ha med sig egna läskuddar vilket blev lyckat eftersom de kunde sitta på dem eller luta sig mot dem. Kuddarna blev en succé precis som böckerna och stunden blev det.

Möjlighet att välja att läsa

Att kunna välja att läsa är tillåtet. Mycket tid handlar om att vänta in lärare, vänta in elever, och att vara klar men inget ha att göra. Om boken får en given plats på bänken, på den, kan man alltid välja att läsa som elev. För att möjliggöra det behöver lärare och elever tala mer om böckernas innehåll, inte prata om att eleverna måste ta till boken, utan att boken är en del av arbetet i klassrummet.

Lästiden och lärarens attityd till den

Lästiden, den vi ger eleverna, bör vara väl tilltagen. Det betyder att vi läser i klassrummet. För att utbilda elever i lästid handlar det om att börja ge dem tid att läsa, till en början tio minuter och öka det i takt med att läsningen blir intressant och något eleverna längtar efter att göra. Låt oss säga att vi har en förskoleklass, eller en årskurs ett, där barnen har olika erfarenheter av att läsa vilket gör att lästiden måste bli intressant och att koncentrationen att läsa övas upp. Istället för att klaga på elever som inte orkar, kan eller vill, låta dem successivt upptäcka böckerna och utöka tid att läsa dem på. Det är avgjort viktigt att förhålla sig till läsningen som ett pågående inslag i all undervisning och i alla årskurser varför arbetet i de lägre stadierna kan möjliggöra läsning också i de högre stadierna. Lästiden kan mycket väl vara en hel timme om dagen. När eleverna får läsa vill de läsa. Under arbetet med att utveckla lästiden se till att då eleverna läser inte göra det svårt för elever som ännu inte tycker om att läsa eller har liten erfarenhet av att läsa. Att vara lyhörd för att en del elever kan koncentrera sig i fem minuter, andra i tio, handlar bara om att de ännu inte kan. Över tid brukar eleverna begära mer tid. Här gäller att vara envis, ha tålamod och se till det långsiktiga läsandet där läsintresset ska väckas och inte slockna.

Självständiga läsval och den pedagogiska högläsningen och undervisningen

Och som alltid när det gäller val av böcker respektera de böcker eleverna väljer att läsa och inte bekymra sig för deras läsval eller skapa osäkerhet hos eleven att eleven läser fel sorts litteratur och att eleven läser på fel sätt. I undervisningen ska eleverna få möta annan litteratur, vald av läraren, för gemensamma samtal och gemensamt lärande. Den pedagogiska högläsningen ska också möjliggöra för upptäckterna vad som finns att läsa. Den upptäcken kommer med att läraren läser det eleverna ännu inte kan läsa på egen hand. Det bör också vara så att det barn får av innehåll, dvs, den tid de får läsa på i skolan inte ska avsluta utan pågå under hela skoltiden. Därför är det viktigt att redan tidigt skapa en positiv attityd till både tiden och vad tiden ger möjlighet till.

P1330894

 

 

 

Posted in Litteratur och läsning, Synligt läsande, Undervisningen | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Kontakt med konstverk

P1400272

Vakten som stod intill detta konstverk informerade om, eller berättade, att idén byggde på de här små djuren Tamagochi som fanns som interaktiva husdjur som krävde ett och annat av sin innehavare. De behövde mat på vissa tider och de krävde uppmärksamhet i tid och otid. Här är en liknande figur. Det fanns inget ljud när jag var där men det går att få med ljud. Jag är glad att jag slapp det eftersom jag då själv kan föra kommunikation med konstverket och tänka själv. Onekligen dras man till det ögonen berättar och uttrycken som kommer med samspel öga och mun.

Konstnären heter Tony Oursler och utställningen finns att se på Magasin 111 under våren 2017. Det var också Tony Oursler som gjorde David Bowie Where are we now? 

Tony Oursler på Magasin tre 2017

Tony Oursler på Magasin tre 2017

Tony Oursler på Magasin tre 2017

Tony Oursler på Magasin tre 2017

Tony Oursler på Magasin tre 2017

Tony Oursler på Magasin tre 2017

Tony Oursler på Magasin tre 2017

Tony Oursler på Magasin tre 2017

P1400270

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Tagged , , , , , | Leave a comment

Kartbilden blir modell för något helt annat

Jag fick den här vasen då jag talade för gymnasielärare i Botkyrka. Den är gjord som efter Botkyrkas kartbild och symboliserar därför något mycket större. Det här kan vara en idé för ämnet bild eller för geografin. Många elever gillar att studera kartböcker.

Återvunnet glas och en karta över Botkyrka gör en vas.

Återvunnet glas och en karta över Botkyrka gör en vas.

Skärmavbild 2017-02-19 kl. 18.06.39

Posted in Kartan och geografin | Tagged , , , , | Leave a comment

Det föll några teckningar ur skolans kartbok

Det föll några teckningar ur en gammal skolkartbok jag hittade:

P1360818P1360823P1360825P1360822

Posted in Kartan och geografin | Leave a comment

Inte ens orka läsa

Att läsa en bok innebar samma problem. Det var som att alla bokstäverna hoppade runt på sidorna. Jag var tvungen att dölja raderna både ovanför och under den txt jag försökte läsa med två vita papper för att ens ha en chans att ta in vad jag läste. Trots det var det som om bokstäverna i orden låg huller om buller.

Ja, så skriver Theresé Lindgren i Ibland mår jag inte så bra, 2016 om att må dåligt och inte kunna sova, inte ha energi och att ha en hjärna som orkar fem, max tio minuters koncentration och fokus.

Jag minns då jag var i djup sorg och inte orkade läsa böcker alls. Bara det var en sorg i sig men en följd av att det inte fanns något utrymme att ta in yttervärlden och bearbeta den, ens delta i den. Det gick inte att läsa något som var långt och som var mycket och som man borde läsa och som andra tyckte var så bra och …

Men dikterna. Den där enda sidan med de korta meningarna och de stora innehållen. De gick att läsa. Dikterna lekte i hjärnan, skapade små stigar och andra vägar än de motorvägar som sorgen och depressionen plöjde djupa och breda. Det gick att läsa:

Livets skog hade höga granar. Mängder av livsträd.

De växte medan vi gick.

Våra fötter grävde stigar …

ur Harry Martinson Ensamma vandringar ur diktsamlingen Dikter om ljus och mörker, 1971

Posted in Litteratur och läsning, Sorg | Leave a comment