Inte finna något nöje i böcker och …

Richard Ford om läsning i boken Mellan dem, 2017,

 

 

 

 

 

 

 

Jag samlar på berättelser om läsning. Här Richard Ford och ett stycke ur boken Mellan dem, till minne av mina föräldrar, 2017. s.63. I marginalen ritar jag alltid en bok så att jag lätt hittar bland mina böcker. Och ja, jag brukar ofta ha två av samma titel eftersom jag både antecknar, ritar och tänker under det att jag läser. Och sent finner jag att boken jag fått borde ha fredats från mina krumelurer. Denna är signerad av författaren.

Posted in Hur lärde du dig att läsa?, Kommunikationen, Litteratur och läsning, Synligt läsande | Tagged , , , , | Leave a comment

Så intressant om föräldern i helfigur

Skärmavbild 2018-02-11 kl. 09.41.08
Jag läser Richard Fords bok Mellan dem, till minne av mina föräldrar. Jag fick boken i gåva då jag fyllde år.

Omslaget visar en grön bil, av det slag man körde på femtiotalet, den gröna färgen, och vilade mot bilen två personer: en kvinna och en man. De står med ryggen mot oss läsare. Mannen tydligare än kvinnan. Han vänder sig mot henne. Hon blickar ut över havet, eller vattnet och det krusar sig i vitt skum. Måsar flyger ovanför dem. Om jag tänker ljud så hör jag deras skratt och väsen. Himlen mer grå än blå. Kvinnan har klänning i brunt med gula prickar. Mannen i vit skjorta, något för vid, kanske uppknäppt i halsen. Vinden syns i kvinnans hår men knappast i mannens. Kanske pomada eller hårfett som håller frisyren på plats. Jag anar den svarta kammen i bakfickan. Den där frisyren som krävde två, tre tag med kammen och så den efterföljande handen som lade håret tillrätta. Som två ögon syns bilens ljuskäglor.

Eftersom boken är till minne av författarens föräldrar så syns det mig rimligt att föräldrarnas liv inte är så åtkomligt i sin helhet. Barnet som betraktar, beskriver, begriper dem och nedtecknar deras berättelse är mellan dem. Barnet har inte den hela bilden av föräldern. Därför är föräldrarnas ryggsidor vända mot oss. Det tar tid att se sina föräldrar ur ett större perspektiv än som det barn man är. När författaren plötsligt inser att hans föräldrar är egna och kan ses utifrån får han som barn mycket att tänka på. Richard Ford skriver om upptäckten efter ett samtal med en kvinna i grannskapet. Hon beskriver mamman utifrån det hon sett och förstått. En bagatell egentligen men så avgörande för barnet. Richard Ford skriver:

Men jag minns det här som en milstolpe i livet. Till synes bagatellartad men viktig. Den gjorde mig uppmärksam på min mors – vad då? – offentliga sida. På den andra människor såg och interagerade med och som alltid fanns där, vid sidan av det jag såg. Jag tror inte att jag någonsin tänkte på henne igen utan att samtidigt tänka på det.

Richard Ford; Mellan dem, 2017 s. 117

Detta att förstå att föräldrarna också är levande i andra sammanhang, att de har ett eget liv och de tänker, funderar och agerar i ett större sammanhang än vad man som barn förstår och kanske vill acceptera. Richard Ford beskriver det som att se sina föräldrar i helfigur:

Ju mer vi ser våra föräldrar så att säga i helfigur, ser dem som världen ser dem, desto större är våra chanser att se världen som den är.

Richard Ford; Mellan dem, 2017, 117 ff.

Jag minns hur jag väcktes upp till världen då jag förstod att mina föräldrar klev omkring i den på olika sätt och umgicks med vänner och kollegor på ett sätt som var en aning obekant för mig men som jag nyfiket undrade och funderade över.

När jag läser boken om föräldrarna och det som är mellan dem, handlar det om barnet som ser sina föräldrar och förstår det barnet kan och vill förstå. Hemligheter finns och fortsätter att finnas. I boken om föräldrarna stryker jag under den mängd frågor författaren har. Boken innehåller många och jag finner att de frågor han ställer är frågor jag skulle ställa mina föräldrar. Jag fortsätter att undra över vilka de var och söker dem i helfigur för att förstå.

Posted in Litteratur och läsning | Tagged , , , , , | 1 Comment

Boklånen, de roliga och viktiga, och lite matematik bara för att

P1410917

Eleverna i årskurs två har lånetid i skolans bibliotek varje torsdag. Och som de lånar. Innan de går iväg brukar jag få se hur många böcker de lämnar tillbaka. Och när de kommer tillbaka vällastade med nya läsäventyr så har jag ett litet möte med dem. På mattan sitter vi i ring och böckerna travar vi upp framför oss. Det främjar läsningen och det främjar boken. Idag lånade eleverna tillsammans 43 böcker.

Andelar av klassens samlade lån av böcker

Den här formen av matematik tar sin utgångspunkt ur det verkliga och det eleverna har gjort och kan se och röra vid. Travar av böcker att räkna genom. Vi inleder med att summera alla böckerna och någon elev börjar räkna; 1-2-3-4 och fem. Nästa tar vid; 5-7-8 osv. Det är inte jag som ska räkna. Det är eleverna som ska få det nöjet att summera gemensamt antal.

  • 3/43 var böcker av Martin Widmark. Under hösten har de lånat mängder men denna gång var böckerna utlånade och de lånade andra.
  • 2/43 av böckerna var blåa
  • 7/43 var bilderböcker
  • 16/43 var lättlästa
  • 3/43 var tjocka och massor av sidor
  • osv

Ju fler bråk vi kan skapa desto bättre. Vi kan leka med hur man skapar bråk.

Mening ur boken

Därefter kan vi läsa första meningen ur en av böckerna vi väljer. Då får alla höra hur språket låter ur böckerna och hur de inleds. Därefter letar vi efter en fråga ur böckerna och besvarar den på det sättet vi vill. Frågans ord ska dock finnas med i svaret vi konstruerar.

Exempel:

  • – Var han med på resan?
  • Svar: Ja, han var med på resan till Kanada.
  • – Kom, förstår du inte att det är bråttom?
  • Svar: Jag vet att det är bråttom och jag förstår att jag måste skynda mig

Presentera den bok du vill börja att läsa

Alla elever i ringen får visa fram den bok de ska börja att läsa. Den får de beskriva och berätta varför de blev nyfikna på just den boken. Ofta kan man höra att skolbibliotekarien har haft ett spännande ord med i laget. Att själva tipset kommer från den läsfrämjande skolbibliotekarien (jag har upprepat skolbibliotekarien två gånger för jag tycker att det yrket är så viktigt i skolan).

Detta gör att eleverna får prata om böcker. Elever verkar också läsfrämjande genom att visa vad de är intresserade av. Men det viktigaste är att skolan visar intresse för vad elever väljer att läsa och ger det utrymme i klassrummet. Sen ska vi läsa varje dag och upptäcka vad böckerna har att locka oss med.

– Jag vill ha tjocka, tjocka böcker, sa eleven i årskurs två och visade fram Lisbet och sambakungen.

Lässtatyer

På fotografiet har vi skapat lässtatyer. Hitta en position där du läser. Roligt tyckte eleverna när de blev statyer med böcker.

Hej HOPP

Läs om undervisningen:

Jag skriver om undervisning i Undervisningen mellan oss, samt Textsamtal och bildpromenader och om läsning i synnerhet i min kommande bok Väck läshungern. Den utkommer den 28 februari och finns säkert i bokhandeln veckan därpå. Väl mött!

 

 

Posted in Biblioteken, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Matematikundervisning, Svenskämnet, Synligt läsande, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Förlåt Lars Lerin och en skola man aldrig blir klar i

Jag brukar skriva ner det jag tycker är viktigt, vackert, tänkvärt och sådant jag vill spara. Ämnet bild är ett ämne som intresserar mig men jag sällar mig till nyfikenheten och att man inte kan betrakta sig som färdig och klar. Och Lars Lerins konstskola är mer av funderingar än om så här gör du. Att lära sig att se och att inte tro sig ha förstått vad man ser gör världen så oändligt mycket rikare. Efter att ha sett det lilla avsnittet om ljus på Svt ville jag skriva ner det Lars Lerin sa. Det blev som en dikt. Han avslutar sina ord med att säga att ”Det är en skola man aldrig blir klar i” och det tycker jag om. Vi blir aldrig färdiga och det är som det ska. Se programmet med eleverna. Fundera över ljus. Inga skuggor över elevernas tankar och upptäckter.

Lars Lerins ord om ljus

Det är en skola man aldrig blir klar i

Ibland hänger det liksom upp sig

Som den där raden av Torgny Lindgren

Det där medelmåttiga man avskyr

Då är det bättre med en riktigt dålig målning

 

För mig är det ljuset som är motivet

Det är det jag är ute efter

Stämmer inte det

Så stämmer ingenting

 

Att hitta olika ljus

Du vet, elektriskt ljus,

Eller om man är ute

Och har molnigt

eller soligt ljus

Eller om man går på kvällen

Om det är neonljus

Och olika gatljus

Som har kyla eller värme i sig

Att försöka skilja på det där

Det är det som är spännande

 

Det är nog så att det är svårt

Man måste träna ögat att se

Vad som är kallt eller varmt

Temperatur, fuktighet och så där

 

Jag …

Det är väl det som det går ut på

Konsten

Att lära sig att se

Det är så lätt att bara gå ut och tro

Att gräset är grönt och himlen är blå

Det är så otroligt mycket att ta reda på

Nyanser hit och dit

Det är en skola man aldrig blir klar i

Posted in Litteratur och läsning | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Nej, inte på en fredag

P1400445

Fredag är sista skoldagen i veckan och sista arbetsdagen för läraren. Helgen väntar. Ledigheten i dagarna två. Därför ska vi inte lägga möten med elever, inte heller föräldrar och inte med lärare som rör något som ger oro och som behöver ventileras flera gånger.

Det betyder att veckans sista dag fredas, i det syfte att man som elev går hem utan oro i magen, att man som lärare inte har rektorns sista tankar om förändringar med sig hem. Möten som tar upp saker om förändringar, klagomål eller andra frågor som rör den egna personen i skolan ska läggas under de veckodagar då eleven kan se läraren igen, där föräldern kan nå läraren vid besök eller på telefon, och där läraren kan återkoppla till rektorn dagen därpå.

Detta gäller naturligtvis inte akuta saker då dessa har företräde och kräver stundens insatser. Men de saker som handlar om något som man kan förlägga vid en annan dag är sådant man kan tänka på. Jag vet föräldrar som ringt varandra kring hembrev som skolan sänder fredagar, där saker som oroar föräldrar är nedskrivet, och eftersom läraren har sin ledighet ringer föräldrarna runt och undrar och frågar varandra. Det kan skapa oro och missförstånd.

Jag vet föräldrar som fått samtal från skolan där föräldrarnas värld vänds upp och ner och de under lördagen försöker förstå och hör sig för med andra hur de ska göra. Skolan är stängd och läraren svarar inte då föräldern ringer.

Likaså lärare som får veta något, eller skolans rektor likaså, som handlar om något som krävs eller något som måste åtgärdas. Hellre att en sådan fråga kommer under måndagen än följer med hem som en oro under helgen.

Freda fredagen. Om hembreven inte är av det slaget att de lugnar så kanske man ska skicka hembreven på måndagarna. Då finns det tid till återkoppling och föräldrarna kan både ringa eller besöka skolan. De flesta saker vi behöver prata eller formulera kan vänta.

Freda fredagen och berätta om skolans innehåll. Lyft innehållet i skolan i ljuset.

Denna vecka har vi arbetat med:

  • geografin kring Medelhavet
  • hur man använder kommatecknet
  • begrepp som dragningskraft, fulleren, ekvation
  • torrnål och hur man använder en sådan
  • grafik och hur man skapar grafik

Det väcker samtal om det skolan vill att vi ska prata om. Skriver om hur man gör detta i Undervisningen mellan oss, 2015

P1400447

Hej HOPP!

Posted in Ordning och reda, Pedagogiska samtal, Skolorden, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Värdegrunden, Verkligheten | Leave a comment

Undervisning: Låna från författaren och spegla med eget skrivande

Denna skrivuppgift tar sin utgångspunkt ur ett kort stycke ur boken Norra Latin. Oavsett årskurs kan vi låna ett ord och denna text av författaren Sara Bergmark Elfgren. Kapitlet jag hämtat stycket ur heter TAMAR, vilket är kapitlets berättare:

Första gången jag såg Clea Borglund var jag tio år gammal. Det var i en julkalender där hon spelade en av huvudrollerna, och hennes namn formades med tomtebloss-skrift i förtexterna. Hon hade långt, mörkt hår och stora, bruna ögon. Nästan overkligt söt, som om hon kommit direkt från dockfabriken. När jag letade information om henne upptäckte jag att vi var födda på samma dag.

Det var nog det som gjorde att jag hakade upp mig på Clea. Vi var tidstvillingar. Vi hade upplevt exakt lika många dagar, exakt lika många nätter.

Jag tänker mig att vi kan, innan vi visar texten på whiteboarden, börja med att diskutera ordet

1) Tidstvillingar

Frågorna kan vara:

  • Berätta vad ordet får dig att tänka på?
  • Vilka ord är ordet tidstvillingar skapat av?
  • Hur skulle du använda ordet tidstvillingar?
  • Vad kan ordet tidstvillingar betyda?

Därefter tar vi ut en mening:

2) Vi hade upplevt exakt lika många dagar, exakt lika många nätter.

  • Vad betyder tidstvillingar nu?
  • Hur ser släktskapet ut?
  • Med vem kan man vara en tidstvilling?
  • Vad krävs för att vara en tidstvilling?
  • Stämmer innehållet i meningen?
  • Hur är meningen uppbyggd?
  • Första ordet i meningen?
  • Sista ordet i meningen?
  • Vilka skiljetecken har författaren använt?
  • Vad menar jag om jag säger att min farmor och jag är födda på samma dag men olika år. Vad har vi gemensamt? Vad skiljer oss åt.

3) Första intrycket av en person.

Denna fråga leder in i texten. Men innan det kan vi fundera över hur och vad vi observerar. För att göra det kan vi visa ett fotografi av en person. Vi tittar noga på fotografiet under en minut (ta tid) och ta sedan bort det. Låt eleverna kortskriva om vad de såg och vad de uppfattade.

  • Färger?
  • Kläder?
  • Hår?
  • Något som personen höll i?
  • Ting som förstärkte?
  • Hur höll han/hon händerna?
  • Något speciellt att notera?

4) Läs hela texten högt så att eleverna får lyssna.

Om du projicerar texten på tavlan kan alla blickar riktas mot den. Inta en lyhörd och generös attityd till elevernas funderingar och de samtal texten väcker:

Första gången jag såg Clea Borglund var jag tio år gammal. Det var i en julkalender där hon spelade en av huvudrollerna, och hennes namn formades med tomtebloss-skrift i förtexterna. Hon hade långt, mörkt hår och stora, bruna ögon. Nästan overkligt söt, som om hon kommit direkt från dockfabriken. När jag letade information om henne upptäckte jag att vi var födda på samma dag.

Det var nog det som gjorde att jag hakade upp mig på Clea. Vi var tidstvillingar. Vi hade upplevt exakt lika många dagar, exakt lika många nätter.

Och säg ofta och återkommande:

– Detta har Sara Bergmark Elfgren författat.

  • Hur skulle vi författa något liknande?
  • Vad kan vi låna och hur ska vi göra detta lån av texten så att vi säkert kan visa det?
  • Hur kan vi skriva om vår tidstvilling? En verklig? En påhittad?
  • Kan Alfons Åbergs hemlige kompis Mållgan (visa boken och läs lite ur den, oavsett årskurs) vara en tidstvilling? Beskriv varför?

5) Låt eleverna skriva.

Låt eleverna under skrivandet läsa upp det de skrivit och låt dem småprata om texterna de skapar. Två minuters skrivande. En minuts samtalande. När eleverna kommit igång var nyfiken på vad de har skrivit och fråga inte genast om det de inte har skrivit. När det gäller att mana framåt går vi ofta miste om det som eleven faktiskt har skrivit. Jag brukar högläsa det eleverna har skrivit och det brukar ge dem mod att fortsätta. Om detta skriver jag i Skolverkets lärportal – samtal om elevens text.

6) Dela innehållet med varandra i klassrummet

Alla texter är värda att läsa upp. Låna din lärarröst åt de författade alster som skapas i klassrummet. Håll tillbaka din iver att rätta och kommentera. Texten ska delas och viktigt skrivande innehåll uttryckas. Eleverna lär sig att lyssna och får också idéer att skriva vidare med. Att låna är att utforska och ofta blir ett lån något man utgår ifrån men som man sedan får egna idéer av.

 

Posted in Biblioteken, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Frågekonsten, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Textsamtal, Undervisningen | Tagged , , | Leave a comment

När koncentrationen går att ta på

P1410894

Jag läser Sara Bergmark Elfgrens bok Norra Latin (2017) och stryker under några rader som jag tycker kan illustrera också lärare och elevers koncentration:

Koncentrationen som vävs mellan skådespelarna och publiken bildar ett nät av fina trådar.

s. 16.

Jag tänker att när undervisningen är sådan kan vi låna meningen och härma med det vi gör i klassrummen:

Koncentrationen som vävs mellan lärare och elever bildar ett nät av fina trådar.

 

 

Posted in Undervisningen | Tagged , | Leave a comment