Undervisning: Frågorna bär också information – vilken information bär de på?

Frågor brukar jag undervisa mycket om. I matematikundervisningen går vi igenom frågans uppbyggnad och begrepp, enheter och information. En elev i årskurs åtta sa att om man arbetade så här så blir uppgifterna mer begripliga och man kan hämta information ur frågorna. När man väl gör det kan man också ställa sig kritisk och föra in kritiken i sitt svar men utan att överge frågorna.

Om detta skriver jag i mina flesta böcker men framför allt i Undervisningen mellan oss (2016), läs vidare där.

MATEMATIK: Låt oss studera en enkel matematikuppgift (dvs frågedelen av uppgiften) : 

Hur många apelsiner köpte Elin för 15 kronor?

Svaret bör då innehålla orden:

  • Elin
  • köpte
  • apelsiner
  • 15 kronor

Underförstått och förväntat är att vi också ska svara på:

  • antal apelsiner

ENGELSKA: Låt oss studera en fråga på engelska:

– You want me to tell Julian to come and talk to you?

Svaret bör då innehålla:

  • Julian
  • want
  • come
  • talk
  • tell

Svaret bör komma från första person varför tilltalet you (om det är en enskild) måste besvaras med I – samt tilläggas med artighetsfraser eftersom engelskan flödar av dem samt ytterligare tillägg på det sätt man önskar besvara frågan:

Svaret kan därför bli på olika sätt men jag ger ett exempel:

  • Yes please, I would very much like/want you to tell Julian to come and talk to me about the things that happened yesterday.
  • Svaren kan varieras i oändlighet men vi prövar att låna frågans innehåll.

SVENSKA: Låt oss studera en fråga ur ett prov:

Beskriv hur du uppfattar hur slagsmålet börjar och vem det är som ligger bakom det?

Ord/begrepp som du kan låna ur frågan är:

  • uppfattar
  • beskriv
  • slagsmålet
  • vem
  • vem ligger bakom det/slagsmålet
  • börjar

Det du också måste ge i ditt svar är:

  • en beskrivning
  • din uppfattning och ditt perspektiv
  • en saklig beskrivning av slagsmålet
  • hur du förstod upprinnelsen
  • vem du uppfattade låg bakom utan att peka ut denne som den skyldige

Jag har arbetat så här i många, många år. Det gör att eleverna börjar studera frågor på ett annat sätt och med en större nyfikenhet. Vad kan frågan ge dem för ledning, vad är det för ord de måste återknyta till i sina svar.

Tänka och grubbla på frågor som läsande lärare:

Och litteraturen ger oss en mängd möjligheter att lära oss mer i konsten att ställa just frågor och i dem hitta information och väga den i sin riktighet, subjektivitet eller hur de är kopplade till faktiska förhållanden och historiska skeenden. Jag har hämtat mitt exempel ur författaren och radiojournalisten Gunnar Bolins bok Hovjuvelerarens barn, 2019:

Men det var så mycket jag ville veta om pappas uppväxt. Hur var det till exempel för min farmor, som vi barnbarn bara kallade Babi, en diminutiv form för babuschka. Babi växte upp i Moskva i tt jättehem fyllt av kokerskor, jungfrur och barnflickor. När revolutionen stod för dörren och första världskriget bröt ut flyttande hon till Sverige, och 23 år gammal blev hon hemmafru i en liten stad söder om Wien. Hur gick det till när Babi träffade min morfar? Hur blev de förälskade, överklassflickan och den idealistiske socialisten Ernst Hoffenreich? Och hur kändes det för henne när de sedan flyttade till en än mindre stad, Sauerbrunn, söder om Wien? Där min farfar blev borgmästare.

Och var der när min farfar fängslades av den fascistiska regeringen i Österrike i februari 1934? Då han kastade i läger tillsammans med nazister som också sågs som regimens fiender. Vad gjorde min farmor och hennes två söner, pappa och Hans? Hur försörjde de sig under de månader som min farfar satt fängslad? Hur upplevde den socialdemokratiska borgmästaren och hans fru tider efter 1938, när nazisterna tog över Österrike?

Och inte minst: hur kom et sig att pappa 1934, 13 år gammal, skickades till Wien för att bo hos sin faster, tant Hilda och hennes sadistiske och nazianstrukne man Hugo? Han tvingades att stanna hos dem fem år. Hur kunde min älskade farmor, min Babi, gör så mot sin son? Och min varför, Grossvater? Han som nästan brutit med sin konservativa familj för att följa sitt politiska kall, hur tänkte han när han överlät uppfostran av sin äldste son till denne ingifte farbror med helt andra värderingar?

Och var det nödvändigt att min far skulle hamna i den tyska armén under andra världskriget, när Babi ändå lyckades få ut Hans till Sverige? Vad gjorde pappa egentligen under kriget?

Så många frågor. Och alla bär de på information att tänka vidare på. Frågor som leder läsningen vidare men som också berättar mycket om det som undras över.

Frågor intresserar mig.

Svaren vi kan lämna är många fler än ett.

Hej HOPP kära ni,

Anne-Marie Körling

 

Posted in Frågekonsten, Undervisningen | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Böckerna jag läste 2019 och tankar om att återbesöka böckerna jag läst

Varje år börjar med att jag sorterar in böckerna jag läst under förra året. Jag börjar en ny hög för det kommande läsåret. Det handlar inte om prestera läsning. Jag vill kunna återknyta till dem. När jag lägger mina böcker framför mig bläddrar jag lite i dem, ser mina anteckningar och studerar alla mina postitlappar som visar att jag blivit intresserad, tänkt eller känt något speciellt.

Här är mina lästa böcker (exkluderade är samtliga jag läste för Barnens Romanpris 2019) samt böckerna jag återkommer till om och om igen:

  • Sörlin, Sverker; Till bildningens försvar, Den svåra konsten att veta tillsammans, 2019
  • Sundh, Cecilia/Myrefelt, Lotta; Volmar & Vera, Mysteriet med råttfällorna, 2019
  • Sundh, Cecilia; Tusen gånger om, 2018
  • Pine, Emilie; Allt jag inte kan säga, 2018
  • Lerin, Lars; Trollet är inte hemma, 2019
  • Nelson, Maggie; The argonaouts, (Både på engelska och svenska)
  • Taikon, Katarina; Zigenerska, 2016
  • Hjort, Vigdis; Arv och miljö, 2016 (Av fri vilja göra det man måste)
  • Camerini, Valentina; Gretas historia, Ingen är för liten för att göra något stort, 2019
  • Lundell, Ulf; Vardagar 2, 2019
  • Snyder, Timothy; Vägen till ofrihet, 2019
  • Winnicott, D.W; Spädbarn och deras mödrar, 1987 (omläst för femte gången)
  • Skov, Leonora Christina: Den som lever stilla, 2018
  • Nordlund, Anna/Wanselius, Bengt; Selma Lagerlöf, Sveriges Modernaste kvinna, 2018
  • Möller, Lotte; Bin och människor, 2019
  • Gustavsson, Matilda; Klubben, 2019
  • Jackert, Cilla: F som i sämst, 2018
  • Kristof, Agota; Analfabeten, 2019
  • Moeyaert, Bart; Kärleken vi inte förstår, 2019
  • Nilsson, Moni; Så mycket kärlek kan inte dö, 2018
  • Tolstoy, Lev, Efter balen,
  • Jackson, Stina; Silvervägen, 2018
  • Kitamura; Katie; Separationen,
  • Nyman, David; Nerverna, 2017
  • Klein, Naomi; Nej är inte nog, 2017
  • Berg, Aase; Haggan, 2019
  • Magnusson, Margareta; Döstädning, Ingen sorglig historia, 2017
  • Tyrenius, Elisabet; När ett barn dör. Från att överleva till att leva,
  • Hansson, Cecilia; Aupair, 2019
  • Åsbrink, Elisabeth; Orden som formade Sverige, 2018
  • Korczak, Janusz; Gettodagboken, 2018
  • Lindgren, Barbro/Höglund, Anna: Titta Hamlet,
  • Lodalen, Mian; I döden för dig, 2019 -(Samla inte berättelser om mig, ställ frågor)
  • Kaur, Rupi; Mjölk och honung,
  • Wennstam, Katarina; Har du ingen humor? 2018
  • Adbåge, Emma; Jag är jag,
  • Fried, Hedi/Wirsen, Stina: historien om Bodri (Jag har skrivit en lärarhandledning till berättelsen. Sök hos Natur och Kultur.

Nu återstår att titta in i dem och undra, tänka, fundera, fördjupa.

Hej HOPP kära ni.

Anne-Marie Körling

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

En trave av böckerna vi läst – och det vi minns dyker upp bland sidorna

 

 

En gammal bok ligger framme på köksbordet. Sonen minns att han läste den för några år sedan. Han grabbar tag i boken. Börjar bläddra, ögna igenom och under en lång tid är han mycket tyst. Ögonen vandrar över sidorna.

– Jag letar efter ett parti jag minns… mumlar han. Det är svårt att hitta men …

Han läser, ögnar, bläddrar. Efter en halvtimme tittar han upp och säger att han hittat det. Han börjar spontant högläsa, glad och generös. En text att dela med sig av. Jag lyssnar. Får en bild av berättelsen, språket och plats, dofter, saker och personer. Högläsningen är inte längre än 90 sekunder.

Skola:

Att låta eleverna återmöta sina böcker, på samma sätt, bläddra, ögna, känna igen och återigen bli nyfikna med. Få en stund att högläsa ur den för att dela med sig. Vi hastar ofta över till nästa, nästa, nästa bok. Genom en stunds återkoppling kan vi få hämta hem något från förr och njuta av att upptäcka igen.

 

Hej HoPP kära ni,

Anne-Marie Körling 

Posted in 90 sekunders högläsning, Biblioteken, Boken i undervisningen, Lässtrategier, Lektion, Litteratur och läsning, Synligt läsande, Textsamtal | Leave a comment

Vad hoppas vi om tre år?

När det kommer till förändringar i skolan behöver vi det långsiktiga perspektivet. Inte endast vad vi ska göra här och nu, inte heller varför vi ska göra det utan också vad det är vi hoppas se av utveckling när vi fått genomföra förändringen.

När det gäller det som sker i skolan idag, som fungerar, som lärare och elever är trygga med, känner förtrogenhet för och som de inte vill förändra, undersöka vad som sker där och låta det fortsätta vara ett innehåll.

Jag brukar tänka:

  • vad för slags lärare är jag om tre år?
  • vad påverkar min lärargärning och vad tror jag kommer att påverka min profession?
  • vad måste jag försvara då det gäller mitt yrke?
  • därtill kommer de följdfrågor som hör ihop med varför, när, vem osv

Detta är ingen färdigt inlägg.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Posted in Visionerna | Leave a comment

Lösögonfransar och Tove Janssons ögon

Den lilla bebisen kramar sig själv när hon ser sig i spegeln. Blundar och kramar. Det är en så innerligt vacker bild av att upptäcka sig själv.

 

Fyra unga flickor kommer in på tunnelbanan. Deras ögon stora. Ögonlocken bär på långa ögonfransar. Jag förundras över lösögonfransarna. Hur man kan bära dem och vad som händer när man inte har dem på sig? Är de tunga undrar jag? Jag vet att jag inte kan fråga eftersom mina frågor skulle verka kränkande. Själv har jag korta fransar och målar dem alltmer sällan. Jag ser också att flickorna har huvorna långt över ansiktet. Som skyddade de sig från insyn. Jag viker bort blicken. Vill inte titta och gör det inte. Men jag tänker. Minns när jag överdrev och målade mina ögonlock med knallblå ögonskugga. Jag använde för mycket och idag kan jag förstå det. När jag var liten förstod jag inte det. Min lärare påpekade att han inte kunde undervisa mig om jag hade såååå mycket blå ögonskugga. Jag förstod inte vad han menade och blev mycket ledsen.

När jag tänker på ögonen och att vi målar dem, gör oss fina, lägger till extra, flera lager av ögonfransar eller färger så dyker Tove Janssons berättelse om Trollkarlens hatt upp. Under en kväll låter trollkarlen alla önska sig något och få sin önskan uppfylld. Detta som gentjänst för att han fått tillbaka Kungsrubinen. Snorkfröken önskar att hennes små ögon ska bli stora och vackra. Snorkfröken har beundrat trädrottningens ögon och önskar dessa.  Innan trollkarlen genomför önskningen frågar han Snorkfröken om hon är säker på att de passar henne. Hon är säker.

Snorkfröken får sina ögon och förvandlas därmed. När hon upptäcker att andra inte tycker hon är vacker börjar hon gråta. Hon ser sig i en spegel och ser att ögonen inte passar henne alls. Hon ser hemsk ut. Hon upptäcker att de egna ögonen är precis som de ska vara och övertalar förtvivlat sin bror att låta hans önskan gå till henne. Hon får ögonen tillbaka:

Snorkfröken tittade i spegeln igen och ropade till av förtjusning. Hennes gamla hemtrevliga ögon satt på plats igen, men ögonfransarna hade faktiskt blivit lite längre! Hon omfamnade sin bror och ropade: Ljuvlig! Älskling!

På några rader låter Tove Jansson Snorkfröken att upptäcka sig själv och vara nöjd med det hon ser. Men det är efter att hon fått önska sig ett annat utseende. Kanske är det en slags berättelse om tonåren. Jag blev väldigt påverkad av denna korta berättelse när jag var barn. Kanske för att den slutligen handlade om att vara nöjd med den man är.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

Posted in Litteratur och läsning, Skriver om ditt och datt, Värdegrunden | Tagged , , , , , | Leave a comment

Den utvidgade kontakten kring boken handlar om förtrolighet

När jag är på ett fik eller i skolmatsal, eller på något ställe där vi ska samlas, kända och okända för varandra, lägger jag fram boken jag läser. Igår var jag på kyrkkaffe. Jag tog en plats, lade fram boken och så gick jag och hämtade en smörgås och en kopp svart kaffe. När jag kom tillbaka hade kvinnan intill vridit lite på boken och när jag slog mig ner frågade hon om vad jag tyckte om den bok jag läste. Jag visade mina anteckningar i marginalen och sa att boken ger mig många tankar.

Astrid Lindgren menade att boken inbjuder till utbyte av förtroligheter mellan de som samtalar. Denna förtrolighet funderar jag mycket över eftersom jag så ofta möter den i samtal om boken, oavsett om den är läst eller inte, och vad boken möjliggör för oss att berätta om oss själva. Vi kan göra det eftersom boken ger oss en möjlighet. Samtalet sipprar fram ur något gemensamt. Den bok som ligger mellan oss. Hur gamla eller unga vi än är skapar vi gemenskap ur något.

Förtrolighet är ett vackert ord. Enligt ordboken betyder ordet ”tillitsfullt förhållande.” Förtrolig är ett vänskapligt och öppet förhållande där meddelanden, berättelser och det innersta kan lämnas tryggt. Jag tänker ofta på de samtal jag haft med människor där jag lagt fram min bok. Jag bjuder in i samtal genom min bok. Inte för att visa vem jag är, vad jag läser, utan vad som finns att läsa och att det som finns att läsa ligger mellan mig och dig, mellan två koppar kaffe, mellan två kakor och två bullar.

Kvinnan intill mig börjar berätta. Hon har inte läst boken som jag lagt fram. Men titel, författare, omslag väcker tankar, funderingar och berättelser. Den utvidgade kontakten tänker jag. Boken ger mig den. Jag är tacksam för det mänskliga som samtalet ger och dricker värmen ur gemenskapen.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

 

När vi har något att prata om så börjar vi ofta att prata. Detta något finns mellan oss. Det är min grundtanke då det gäller undervisning. Om detta har jag skrivit i Undervisningen mellan oss.

Posted in 90 sekunders högläsning, Astrid Lindgren, Boken i undervisningen, Inkludering, Lässtrategier, Pedagogiska samtal, Synligt läsande, Verkligheten | Tagged , , , | Leave a comment

Inte vem eleven är – utan vad eleven lär

Risken med bedömningar är att vi fokuserar alltför ensidigt på vem eleven är och inte vad eleven lär. Jag har följt med föräldrar på samtal där jag fått lyssna till att en elev är på ett visst sätt och att eleven måste ändra på sig. Jag brukar fråga om hur man vet vad eleven kan och vad eleven lär sig och får dessvärre mycket knapphändiga uppgifter om det. Jag funderar över om samma sak skulle ha uttryckts om mig och hur jag då skulle känna mig. Om inget berättades om mitt arbete utan berättade vem jag var och hur jag är. Jag skulle känna skam och när skammen tar överhand reagerar vi antingen genom ilska eller genom att dra oss tillbaka. Inget av dessa sätt handlar om möjligheten att lära utan om att värja sig mot att vara någon eller dra sig undan eftersom man inte duger som den man är. Skam och skamkompass är något lärare bör utveckla förståelse för och i bästa fall agera i det yttre och beskriva vad vi ser av lärande och vad vi kan berätta att vi ser det eleven kan.

I min bok Vägen till skriftliga omdömen, 2007, beskrev jag hur man inte uppehåller sig kring vem eleven utan ser till det eleven lär, gör och kan. Det betyder också att man är uppmärksammad på lärandet och inte på vem eleven är.

Det är ofta ett envist och krävande arbete att se till det eleven kan också när det är för litet eller inte räcker för att bedöma. Men allt arbete går att ge gensvar på. När jag i en skola uppfattade hur en elev lyssnade till läraren, mumlade svaret på lärarens fråga, kunde addera genom huvudräkning och kunde formulera ett svar skrev jag ner detta på ett papper och gav eleven och elevens lärare. Eleven, som fått höra mycket om vem eleven var och är, fick nu veta något om vad eleven kan och hur eleven har deltagit i undervisningen. Eleven blev så lycklig och stolt och bad mig kopiera upp 19 stycken kopior. Dessa delades ut bland rektorer, mattanter, vaktmästare, föräldrar, lärare, resurser och i många dagar därefter kom eleven in och gjorde tummen upp. Stolt. Glad. Och sedd ur ett lärande perspektiv.

Det jag menar är att vi som lärare kan förklara vad eleven kan, hur eleven lär och att eleven gör det. Ofta talar vi om när eleven inte gör och för att eleven är som eleven är. Skam uppstår då man får veta vem man är och hör alltså inte ihop med vad man gjort, fel eller rätt, utan att man är som man är. Detta leder till känslor som vi alla delar. Viljan att försvinna. Många elever försvinner från skolan. En väg att knyta an till skolan är att tala om deras kunskapsutveckling och att vi uppfattar deras engagemang och att de syns intresserade. För minsta vink om intresse måste uppfattas. Arbeten som visar på lärande måste beaktas. Jag plockar exempelvis alltid upp slängda papper ur papperskorgen och har i dem funnit att uppgifterna blivit gjorda men att självförtroendet inte har räckt till för att lämna in dem.

Om detta skriver jag i Vägen till skriftliga omdömen 2007 och i Läraren inom mig 2014 samt i Undervisningen mellan oss 2016.

Jag har inte slutat att tänka kring detta och kommer därför att fortsätta att tänka i dessa banor.

Anne-Marie Körling 

Posted in Barns rättigheter, Inkludering, Känslor, Kommunikationen, konflikthantering i skolan, Lärande, Skolrättigheter, Utbilda i ordning och reda, Värdegrunden | 1 Comment