Läsaren i stolen bredvid

Han sitter och läser. Vi känner inte varandra men sitter bredvid varandra. Jag blir nyfiken på boken och frågar om den. Han blir glad men gömmer undan boken en aning. Det är något jag ofta ser läsare göra. Som om de skyddar sig och är rädda att boken berättar för mycket om läsaren och förklarar vilken slags läsare man är. Han berättar att han inte har tid att läsa och därför läser han den sortens böcker han läser. I vanliga fall läser han annat. Svårare böcker. Annat innehåll. Jag frågar varför vi försvarar de böcker som vi är djupt försjunkna i och varför vi tror att vi måste läsa något annat än det vi läser.

Han känner igen sig i beteendet. Det är något med de där bedömningarna av oss läsare som gör att vi tycks behöva förklara oss.

– Berätta om boken du läser, frågar jag.

När han blir trygg med att jag inte bedömer honom utan är intresserad av boken han läser berättar han att han gärna läser böcker av det slag han nu läser. En bok som läsaren läser har något att berätta. Det är om den vi ska prata.

Om läsare och hur de ser på sin läsning har jag skrivit om i Ovan trädtopparna, 2016, BTJ förlag.

Posted in Synligt läsande, Textsamtal | Leave a comment

Jag högläste Anne Franks dagbok …

 

Skärmavbild 2017-10-03 kl. 07.02.13

… på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för några dagar sedan. Därmed bidrog jag till den marathonläsning av Anne Franks dagbok som pågick under mässdagarna. Oavbrutet lästes boken 15 minuter av en rad högläsare. Jag slog mig ner och lyssnade till de högläsande och när jag lyssnade tittade jag oavbrutet på Anne Franks ansikte, hennes glittrande leende och hennes blick. Texten är ju hennes röst och när man ser henne blir upplevelsen stark av hennes närvaro.

Då jag läste under mina femton minuter kunde jag inte tänka på de andra som lyssnade. Jag högläste för mig själv och tänkte att min röst var Anne Franks. Hon hörs och får höras igen då vi lånar våra röster till hennes ord. Det kan vi göra om och om igen. Och därmed aldrig glömma.

Svenska Pen och Berättarministeriet var initiativtagare och genomförare av detta med hjälp av Catarina och Sven Hagströmer. Må detta göras om och om igen, på olika platser och i många olika sammanhang.

Posted in Relationer och vänskap, Synligt läsande, Värdegrunden | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Är du pensionär? Om att nollställa sig för att lyssna

Jag nollställer mig ofta då jag samtalar med barn och unga. Jag vill inte genast ta över utan ge barn en ordentlig möjlighet att berätta, förklara, tänka och formulera sig. Därför ber jag dem att berätta. Häromdagen hade jag en liten en som frågade om jag var pensionär. I ärlighetens namn kan jag ju inte direkt påstå att jag hoppar av glädje för den frågan eftersom jag genast tänker att jag snart är det och att åldern syns och tar ut sin rätt. Frågan får mig att tänka på mig själv och allt det som sätter igång av tankar inom mig. Men jag frågade barnet om barnet kunde berätta om vad barnet tänkte om det. Då öppnade sig en helt annat perspektiv:

– Du har så fina kinder. Är dom lena?

Jag kände på mina kinder. Jodå, de var lena. Nu var jag inte med i tankegångarna om pensionär och lena kinder och frågade barnet om barnet kunde berätta om kinderna:

– Pensionärer har lena kinder. Det är så fint med pensionärer för deras kinder är så röda och runda och lena. Vad är egentligen en pensionär?

När vi är snabba med våra svar (och alldeles för snabba med våra egna känslor) missar vi möjligheten att lyssna till hur barn förstår och hur barn tänker. När vi låter dem berätta och förklara visar vi att vi är intresserade av hur de ser på saken och det kan leda till att vi själva får ett nytt sätt att tänka och se på saken.

Här sitter jag nu och tänker att jag kommer att ha väldigt lena kinder den dagen då jag blir pensionär. Röda och runda kommer de också att vara.

Posted in Barns rättigheter, Ordförrådet, Pedagogiska samtal, Relationer och vänskap, Värdegrunden, Verkligheten | Leave a comment

Vad mer har vi lärt oss?

P1260776När undervisningen påverkas av att vi ska lära oss a och inte abc finns en risk att vi inte ser det till det lärande som verkligen äger rum. Med frågan vad mer lär vi oss? kan vi komma ifrån detta snäva att se på vad vi ska lära och vad vi faktiskt lär oss. Jag brukar be elever att berätta;

  • Berätta om undervisningens innehåll?

Detta brukar leda till samtal om innehållet snarare än vad eleven ska prestera för svar för att visa läraren vad eleven har lärt sig.

Posted in Anpassning, Barns rättigheter, Frågekonsten, Kommunikationen, Om jag vore rektor | Leave a comment

Tänka, kommunicera och lära

Tre ord som kommer från kursplanen i ämnet svenska. Jag tycker de kan omsluta all undervisning. Kring innehållen ska eleverna ges möjlighet att tänka, kommunicera och lära. Att bilda sig handlar om att möjliggöra för dessa tre ords förverkligande.

Posted in Föreläsningar jag ger, Kommunikationen, Ordförrådet, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal | Leave a comment

”Jag vill tänka lite”

På loppmarknaden går pojken med en tjugolapp i handen. Han letar medvetet efter favoritsakerna. De där samlingssakerna. Han hittar dem och står länge och tittar på dem. Inte genast köper han. Han håller upp en figur till försäljaren och säger att ”jag har en sån” och vill gärna prata lite om det. Försäljaren har inte den lusten. Pengaklirret är viktigare. Men det här är en liten finurlig konsument. Inte genast vill han köpa. När han väl hittar sina saker vill han tänka ytterligare en stund. Inte genast slår han till. Barnet och pappan går ett varv och barnet funderar och tänker till. Han tänker efter före han handlar. Så går de tillbaka och köpet äger rum.

Det här får mig att tänka om eftertänksamhet och att vänta. Barn kan det om de får den tid de behöver för att få göra just det; tänka och fundera.

Posted in Barns rättigheter | Leave a comment

”Nej, bara fakta och på riktigt”

IMG_3029

Nej, det fungerar inte för killen. Han vill inte ha några sagor eller berättelser. Han vill ha fakta och blodomlopp, celldelning och hur stjärnorna förhåller sig till varandra. Han protesterar inför sagorna och fantasin. Han vill ha fakta. Då blir han glad. Han är sex år.

Det tål att tänka på.

Posted in Ordförrådet, Pedagogiska samtal | Leave a comment