Se föräldern som rufsar om håret på sitt barn och säger ha en fin dag i skolan.
Se föräldern som känner oro för sitt barns dag i skolan.
Se föräldern som frågar läraren om det föräldern är orolig för.
Se föräldern som gör en matsäck sent på kvällen för att barnet plötsligt berättar att fröken har sagt att alla ska ha matsäck med sig.
Se föräldern som under hela utvecklingssamtalet ställer en fråga utan att ställa den: Tycker du om mitt barn?
Se föräldern som vill att läraren ska se att föräldern gör sitt allra bästa för sitt barn.
Se föräldern som skyndar för att hinna till skolan och klockslaget som darrar på sekund och minut och föräldern som vill vara en bra förälder.
Se föräldern som inte vet hur föräldern ska framföra kritik till skolan utan att det ska drabba det egna barnet och skapa en spricka mellan skola och hem.
Se föräldern som ser något annat i sitt barn än det som skolan berättar om.
Se föräldern som vill älska sitt barn och tillåtas göra det.
Se föräldern som ligger sömnlös på nätterna för att ekonomin inte går ihop.
Se föräldern som har förlorat en anhörig och inte längre kan läsa läxorna med sitt barn.
Se föräldern som försöker steka lika goda pannkakor som en annan elevs förälder.
Se föräldern som sitter tyst men frågande under föräldramötet.
Se föräldern som inte kan läsa men förväntas kunna det.
Se föräldern som själv inte var skolans ljus men har ett barn som visar kunnande och intresse för matematik.
Se föräldern som berövas sin stolthet över sitt barn och kämpar med att förstå att barnet inte alls kan eller visar upp det kunnande som föräldern önskar och tror.
Se föräldern som inte gör det skolan förväntar men som ändå gör sitt allra bästa.
Se föräldern som skriver mail efter mail, i oro och förtvivlan, men bemöts som den jobbiga och besvärliga, där tystnaden skapar fantasier och oro.
Se föräldern som gärna vill komma till skolan för att ta del av sitt barns vardagsliv.
Se föräldern som lycklig ser in i lärarens ögon!
Se föräldern som inte kunde skriva skrivstil och frågar om hur barnets lärare ser på just skrivstilen.
Se föräldern som har fått ett sjukdomsbesked och som gör allt för att få vardagen och fungera och kämpar för sitt barns bästa.
Se föräldern som inte har någon att prata barnuppfostran och barnfrågor med än med skolan.
Se föräldern som säger till sitt barn – Snälla låt mig tala med din lärare? men möts av barnets absoluta motstånd.
Se föräldern som hade tomt kylskåp på morgonen men som önskade att barnet hade fått en rejäl frukost för att starta dagen.
Se föräldern som stannar kvar en stund efter föräldramötet för att ställa en försiktig fråga.
Se föräldern som måste berätta om något känsligt och är orolig för att det ska påverka det egna barnet negativt.
Se föräldern som inte har skickat med barnet papper som måste tillbaka till skolan men som är borta därhemma.
Se föräldern som får höra att barnet mobbat ett annat barn.
Se föräldern som får höra att barnet är mobbat av andra barn.
Se föräldern som läser betygen.
Se föräldern som inte förstår betygen.
Se föräldern som inte kan skolspråket.
Se föräldern som är arg.
Se föräldern som stolt berättar om barnets skola.
Se föräldern som blir orolig när klassen ska på utflykt.
Se föräldern som vinkar hej då och pussar på kinden och inte kan skiljas från sitt barn utan stannar kvar för att se att allt går bra.
Se föräldern som söker kontakt med skolan!
Se föräldern!
Körling undrar och funderar.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Se föräldern? När man blivit förälder så kanske man måste ha kommit över det här ”Se mig!” Herregud, då är det väl snarare dags att ta så pass mycket ansvar för sitt barn och sin föräldraroll att man gör sig synlig när det är det behövs.
Oerhört löjligt inlägg i mina ögon.
Wow vet inte hur jag ska uttrycka mig men sitter med gåshud och tårar i ögonen … Som förälder och pedagog, den här texten är poesi för mig, jag kommer dela den med mina kolleger . Tack för att du satte ord på det jag ser dagligen, tack
Bra och tänkvärt innehåll! Visar på den stora mångfald som samarbete med hemmet innebär. Föräldrar är viktiga för barnen och deras skolgång och därigenom även viktiga för läraren och skolan.
Som jag uppfattar det så handlar det inte att se föräldern och ömka för denne utan om att se att alla har olika livssituationer och dagsformer. Man bör bli bemött med hänsyn till sin dagsform, annars känns det orimligt. Men självklart har vuxna/föräldrar ett ansvar för sina barn men det är inte alltid så lätt att stå rakryggad i alla lägen. Som lärare bör man nog ha en inkännande, empatisk och ödmjuk sida inför människors känslolägen oavsett om de är barn eller vuxna.
Men så tänker jag…alla tänker vi olika.
Det var det finaste jag läst på länge. Så sant så. Jag kommer dela med mig av det här hoppas det är ok 🙂
Pingback: Elin Dahné Branting (brantingelin) | Pearltrees