Sommarlovet är en tid då många elever inte läser. De tar en paus från läsandet. Ofta förknippar de läsningen med skolarbetet och menar att sommarlovet innebär att man inte behöver läsa. De tar en sommarpaus från läsandet. Det är något med läsningen och nyttan.
Nyttan med att läsa har slagit rot i de flesta. De som älskar att läsa talar aldrig om nyttan. De läser på och berikar sina inre liv med de skatter som böckerna ger dem. De har redan det stora ordförrådet, den trygga läsförmågan och kunskap om vad en bok kan betyda för dem. De har tillräckligt med läsupplevelser för att veta vad det är att läsa. När man frågar dem varför de läser pekar de in i boken och säger att ”det går inte att sluta”, ”den här boken är bara … så himla bra.” De som saknar läsupplevelser vet därför inte om att man kan njuta och upptäcka andra sidor av livet genom att läsa.
Jag vet sällan varför jag läser. Jag läser. Ibland fångar boken in mig med ett mening och andra gånger läser jag på några sidor för att börja förnimma bokens atmosfär och dess dunkla rum. När elever frågar mig om varför jag läser boken jag läser svarar jag att jag inte vet. Jag har funnit att ett sådant svar är det mest provocerande och gör de som frågar en aning behövligt upprörda. Jag har tröttnat på att sitta på den vita hästen och tala läsningens lov. Jag hamnar bara högre och högre upp på denna vita häst och längre och längre ifrån dem som frågar. För de som frågar är de som inte riktigt vet varför man läser.
Däremot vill jag att de ska få läsa och i upprördheten ta min bok och börja undersöka varför jag inte vet varför jag läser den. Det går alltid hem. När boken bytt händer blir den hållen, undersökt och öppnad. Inte sällan händer det att den som tar boken också läser en och annan rad ur den. Det är vad jag strävar efter. Att boken får öppna sig och visa fram sitt innehåll.
När eleverna springer ut på sommarlov lämnar alldeles för många elever böckerna bakom sig. Även om det låter så bra när rektorn påminner om bokläsandet och den gratisresa den erbjuder faller orden ner i en jord där de inte kommer att gro. Därför gäller det för skolan att ha en plan för hösten. En sådan plan måste innebära att man knyter samman ordet LÄSÅR med möjligheten att läsa i skolan. Varje läsår bör börja med att alla ämnen skjuts åtsidan för någon vecka eller två och ersätts av de böcker som barn och unga kan upptäcka och därmed läsa. Högläsningen kan vägleda eleverna till bokval men också påminna om att berättelser väntar på att bli lästa eller upplästa.
De som börjar i årskurs fyra kommer att få möta en helt annan undervisning än den de hade på lågstadiet. Undervisningen sker oftast med en starkt koppling till ett specifikt innehåll. SO-ämnena är stora kunskapsområden men specifika begrepp. Likaså matematiken, NO och ja… i princip vartenda ämne. Den som nyss slutade årskurs tre kanske precis hade börjat att knäcka den där koden till läsningen men så kom sommarlovet och gjorde ett avbrott i utvecklingen. Det kan vara en påminnelse om att skolan underhåller läsandet samtidigt som skolan kräver läsförmåga. Ett sommarlov kan dra undan fötterna på den elev som började förstå att det var spännande att läsa (i årskurs 3) men som i fyran dessvärre fick känna av att det inte räckte för årskurs fyra.
Jag återkommer med läsråd för hur föräldrar kan göra och läsråd för hur man i skolan kan tänka. Fyll gärna på med kommentarer hur ni tänker, gör eller skulle önska att vi gjorde.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
