In i de djupa ögonens tankar

Barnet såg på mig, så där nära som barn kan titta och sa

Bakom magen har man en rygg. 

Jag tittade gravallvarligt på den lille, kände hur det kluckade i magen av skratt. Alltså i den mage som var framför ryggen.

Posted in Relationer och vänskap, Till J | Leave a comment

Skogens nu

IMG_2540

 

 

 

Skogen.Jag går i den. Under fötterna knirr och knarr. Ovanför huvudet grenverk och himmel. Ljuden av fåglarna. Kvirrelikvirr. Jag ser på vägen framför mig. Jag får tänka på varje steg jag tar. Lösa uppkomna problem under vägens gång. Lyssna till ljuden. Tänka på fotsteget. Snubbla till och hämta balansen och återställa mig. Skogen är nu. Doften är nu. Allt är nu. Det slår mig att det helande inte ligger i själva skogen utan att skogen behöver min närvaro. Jag är i den. Rör mig framåt. Tänker här och nu på mina steg.

Inget då. Inget sen. Bara nu.

Posted in Skriver om ditt och datt | Tagged , | Leave a comment

Detaljerna genom barnets ögon

DSC_0316

Jag minns den lilla parveln som stod framför en gigantisk målning på ett museum. I hörnet av målningen fanns en liten fågel. Den kunde ha blivit bortglömd om inte barnet pekade in mot den och framkallade den för oss andra. Fågeln var i bakgrunden, i utkanten och i mörkret. Barnet pekade och vips så fanns fågeln. Barn ser detaljerna.

Ett annat litet barn upptäcker siffrorna åtta och fem. På Ikea läser treåringen alla hyllmetrar av siffror och bokstäver medan föräldrarna bökar och krånglar med något paket av det större slaget, baxar den över till varuvagnen så går treåringen och söker upp bokstäverna b, ö och o och siffrorna åtta och fem. I det stora hela finns det lilla.

På en gata hör jag ett barn säga till sin mamma:

– Det tutar på taket. Tut. Tut.

Mamman undrar vad barnet menar men ser inte det barnet ser. Barnet har sett något. För att se det barnet har sett måste man gå några steg tillbaka. Det gör mamman och barnet. Barnet pekar upp mot himlen. Huvudet nästan intill ryggen. Blicken rakt upp. Och då ser mamman också en liten trumpet på taket. Trumpeten är så liten, så liten. Mamman blir förvånad. Att du hittar det där små detaljerna, säger hon.

Barn hittar detaljer. Vi vill att de ska förstå och se helheten. Den har sin början i något litet. I det stora hela börjar det med någon detalj.

Posted in Läraryrket och lärarrollen | 1 Comment

Mörkrädd

Mörkret. Rädslan. Så många som är rädda för mörkret. Barn och vuxna. Lampan tänd. Bekanta rösterna runtomkring, tryggheten i en radioröst, teveljudet eller ett avlägset samtal från rummet intill. När man blir lite större vill man bemästra rädslan och säger att man inte är rädd för någonting alls. Ungdomar kan säga så. Sen skriver de till Kamratposten och frågar om allt de är rädda för. Berättar, beskriver, frågar. Kamratposten är en vän dit man kan skicka iväg det man tror sig ensam om.

Böcker berättar om hur det kan vara att känna sig rädd. Ljuden. Vinden. Skuggorna utanför fönstret. Knarret i golvet och ingen är där. Kläder som syns levande. Krokodilen under sängen.

Jag hatade verkligen mörkret och natten. Jag fattade inte varför dom skulle behöva finnas. Varje gång solen sjönk bakom träden på kvällen så kändes det som om nåt sjönk inuti mig också.

Av Mats Strandberg, ur boken Monstret i natten, 2016  illustrationer av Sofia Falkenhem

Bokens titel berättar att det vi kommer att få möta är just det som händer under natten. En sådan berättelse kan läsas i dagsljus och i gemenskap med andra. Där vi tillsammans kan känna den där läskiga känslan. En elev i mitt klassrum läste något så spännande att han började gå och läsa. Han läste stående intill mig. Rörde jag mig åt något håll följde han med under det att han läste. När det läskiga var två sidor bort slog han sig ned och fortsatte att läsa vidare. Han hade ingen aning om att han ställt sig upp och gått intill mig. Då jag frågade om boken berättade han att det var så läskig men att han nu klarat av att läsa igenom det partiet. Flera elever ville läsa boken han läste.

Natten kan vara rosa också. Inte alls mörk, svart. Natten kan vara vänlig och berättelserna kan vagga in oss i sömnen genom den trygga rösten som tar oss in i det vi läser och låter oss fortsätta berättelsen under natten. Så är sagorna som ALMA-pristagaren Kitty Crowther ger oss att läsa:

I DEN DJUPA skogen, inte långt härifrån, bodde Nattvakten. Varje kväll, just innan månen steg upp, slog hon på sin gonggong.

ur Kitty Crowther Sagor om natten, första kapitlet, i översättning av Ulf Stark.

Natten illustreras i rosa. Det är något annat än det svarta. Och när mamman pussar godnatt är rummet, ljuset, himlen rosa. Mamman säger:

”Välj en stjärna som leder dej hela vägen fram till i morgon.”

Det är en liten uppgift att gå till sängs med. Att välja något att somna till. Sagan ger oss möjligheten.

 

Posted in Känslor, Litteratur och läsning, Textsamtal | Tagged , , , , | Leave a comment

Helgens bokinköp

Jag älskar att gå omkring bland böcker. Jag älskar att ha böcker omkring mig. I bokhandeln kan man på några sekunder bläddra sig in i nya världar och få lite nytt att tänka på. Det är bara att öppna en bok. På mitt köksbord ligger alltid en trave böcker och jag dukar gärna upp böcker när jag får besök. Inte för att man måste läsa men för att böckerna själv talar till oss. Man bläddrar lite här och där. Om läsaren fastnar är det inte för att jag säger att boken är bra utan för att boken och läsaren själv stämt träff, det blir en fortsättning som jag inte känner till. Några ord, någon mening och själva fortsättningen som sker någon annanstans.

Och jag köper också böcker:

  • Laurain; Presidentens hatt (den rekommenderades lågmält och eftersom samma boklåda tidigare rekommenderade en bok jag köpte, läste och älskade så innerligt att jag köpte fler och sände iväg som presenter) Hatt, kappa, skor – att klä sig i boktitlar. Böcker från topp till tå. Läs kappan. Läs kappan! 
  • Harari; Sapiens, en kort historik över mänskligheten (för att bokhandlaren och jag började prata om den och det fortsatta samtalet krävde att jag läste boken)
  • Giolito; Störst av allt (Baksidestexten ”Fem tonåringar, och en lärare som vill väl. Det slutar i katastrof.”).
  • Nyman; Nerverna (för att omslaget visade en pappa som låg och läste och …)

Jag köpte också Graham Swift Mödrarnas söndag och läste den i ett svep till frukost. En långfrukost bestånds av fyra koppar kaffe och 154 sidor.

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

Promenad bland gula böcker

Påskpromenad i boklådor. Som att vara i ett påskägg. Godis för mig.

P1410242P1410251P1410272P1410273P1410255P1410257

P1410262

P1410266

Posted in Litteratur och läsning | Leave a comment

Min vårdikt

Hemligheterna

Utanför

viskar träden till varandra

om knopparna

de är havande med

Fåglarna

sjunger opublicerade artiklar

Om våren.

Ännu hemliga.

Posted in Skriver om ditt och datt | Leave a comment