Böckerna jag läst och några citat ur var och en av dem

Från oktober till december läste jag dessa böcker. Ni får några citat också eftersom alla mina böcker är arbetsunderlag för undervisning, tankegångar som går att omsätta till skola på ett eller annat sätt eller i livet i allmänhet.

Västerbro, Magnus; Svälten

Och är det något som driver människans skaparkraft så är det den gränslösa driften att undvika döden så länge det bara går, driften att få leva och sedan föra nytt liv vidare.

Sid. 126

Rausing, Sigrid; Malström En Memoar

Allt fick maskeras. Varför är det så viktigt att maskera ångest? Jag vet inte. Det är lätt att visa sårbarhet när man är stark och nästan omöjligt när man är svag.

Sid 43.

Som David Grossman sa, att sätta ord på känslor är vad som gör oss mänskliga. Talandet, skrivandet, lyssnandet skapar kulturer. Att hitta ord, att formulera händelser och känslor till meningar och berättelser hjälper en att förstå – och att inte förstå negativa känslor kan vara riskabelt.

Sid. 49

Wiman, Björn; Sent på jorden, 33 tankar om världens största nyhet.

Jag vill i fortsättningen inte kalla mig någonting som slutar på ist, skrev Tage Danielsson. Utom humanist och cyklist.

Sid. 137

Lindquist, Bosse; Macchiariniaffären, Sanningar och Lögner på Karolinska

… det outtalade, oskrivna kontrakt mellan patient och vårdgivare, denna ojämlika situation av enorm skillnad i makt och kunskap. Som hålls samman av tillit och ansvar.

Sid. 20

Kroon, Oscar/Sundqvist, Josefin; Mitt fönster mot rymden

På kvällen, där under stjärnorna, läste pappa Trollkarlens hatt och sen pratade han som Tofslan och Vifslan.

– Godnattsla älskade Gurkslan.

– Sov gottsla.

– Får jag pussla dig på noslan?

– Okejsla.

Sen släckte han och stjärnorna började lysa. Då berättade jag för honom om rymden och stjärnorna. Om det oändliga.

Sid. 19

Flygt, Torbjörn; Flyktväg

Pappa hade sagt:

Ser du ett stjärnfall så kan du önska dej vad du vill. Gör det tyst, för dej själv.

De hade stått bredvid varandra i mörkret på jordens runda plattform och blickat upp i evigheten. Aldrig förr hade Hart fått en sådan känsla för rymdens obeskrivliga oändlighet. Han hade lyfts upp så nära att han skulle kunna sträcka ut handen och plocka stjärnorna en och en. En ofantlig fruktträdgård med hundratusentals tända världar att följa mellan.

Sid. 141

Rosling, Hans; Hur jag lärde mig förstå världen

Som så ofta är det inte tänkandet som ger insikter utan slumpmässiga observationer.

sid. 156

Jägerfeld, Jenny: Comedy queen

Jag sitter i klassrummet och försöker skriva en text där jag ska argumentera för skoluniform. Vi har alla fått olika saker vi ska argumentera för eller emot. Märta ska argumentera mot olaglig nedladdning av film. Alltså, att man inte betalar för den. Nisse ska argumentera mot djurförsök. Cecilia sitter framme vid katedern och skriver på datorn. Tangenterna klapprar i så snabb takt att det är svårt att hon faktiskt skriver på riktigt och inte bara trycker ner olika bokstäver och siffror helt random.

Sid. 96

Lunde, Maja; Blå

Anna log inte på bilden. Hon var i svartvitt, lite svår att känna igen. Man såg inte att håret hade en gyllene ton. Eller att ögonen hade gröna fläckar. Eller att hon gick så snabbt, som om hon hade lite bråttom och var glad, till och med när det var tvärtom. Men det var den enda bilden jag hade.

Sid. 57

Öberg, Helena/Lidström, Kristin; Kattvinden

Jag tog ett foto, på mig själv och på flygeln, och har inte fixat med bilden alls. Ändå finns handen på dörren, som om någon just är på väg in i rummet. Hade jag bara väntat en sekund till, kanske jag hade sett mer? Kanske ett ansikte?

Sid. 87

Hedström, Ingrid; Gick obemärkt förbi

– Farbror Gösta, säger sexåriga Inger, vet du, jag har fått en bok i julklapp och Anna har lärt mig läsa. Vill du höra när jag läser i min bok?

Hon hoppar upp och ner av iver så att den röda rosetten i håret hamnar på sned. Modern ler och ger tillstånd till en stunds uppläsning ”medan kaffet klarnar”, och flickorna springer och hämtar boken, en bilderbok av Elsa Beskow. Gösta sitter mellan dem i Malmstenssoffan och hör Inger läsa ur berättelsen om solägget nästan utan att staka sig.

sid 17

Johansson, Per Magnus/Liedman, Sven-Eric; En spricka i språket, Marx och Freud – våra samtida

Det är vår förhoppning att vi i texten kan förmedla den kunskapsglädje och den förundran inför tillvaron som kännetecknar vårt samarbete.

Sid. 16

Vi lever i en tyda obehärskad vrede och tanklöst prat. Men det är också en tid av förenklade lösningar på komplicerade problem.

Sid. 135

Freud har sagt att pengar inte är en önskan som härstammar från barndomen och att det är därför som rikedom ger så lite lycka.

sid. 114

Ernman, Malena/Thunberg, Svante; Scener ur hjärtat

Greta är ledsen. Hon har inte haft några lektioner på hela dagen, för inga lärare dök upp. Hon saknar fortfarande lärare i flera ämnen och vi måste få till ännu ett krismöte med skolledningen. Hon är besviken, för när hon fick en lärare i NO som var bra så slutade hon att undervisa Gretas klass eftersom hon ville kunna vara ledig på måndagar och fredagar.

”Det ska vara en skola för barn med särskilda behov men det är det inte” suckar Greta. ”Det är en skola för lärare med särskilda önskemål.”

Sid. 118

På kvällen när alla har somnat sätter jag mig i soffan och gråter ur mig all den där oron som barnen inte får se och som jag måste hålla inom mig.

s. 119

Efendic´, Negra; Jag var precis som du

I skolan har man bestämt att jag ska gå på fler lektioner. Jag förstår ingenting lärarna säger. Det är lättare på rasterna, då förklarar klasskamraterna på ett annat sätt, använder enkla ord som jag kan. På historielektionerna hänger jag inte med alls. Det handlar om Moses, tror jag. Läraren gestikulerar och gör miner när han pratar. De andra i klassen skrattar. Plötsligt ställer han sig på ordet och börjar vifta med armarna samtidigt som ändrar sin röst så det låter lite som att han pratar ur en tunna. Jag tittar förskräckt.

Sid. 145

På mattelektionerna känner jag mig i alla fall duktig. Jag får gå i särskild mattegrupp och jag klarar alla uppgifter lätt, utom de som går ut på att lösa problem som är beskrivna i text.

De räknar annorlunda i Sverige. Ställer upp talen på ett annat sätt än vad jag har lärt mig. Men läraren säger att det går bra så jag fortsätter räkna på mitt sätt.

s. 146

Schulman, Alex; Bränn alla mina brev

Små tecken, jag såg dem i blickar och gester. Hur mina barn hela tiden läste av situationerna och kontrollerade hur jag skulle reagera. De reagerade inte på världen, utan på min reaktion på den.

Sid. 11

Jag blir skakad, men det är skräcken i mormors blick som påverkar mig starkast.

sid 58

Ferrante, Elena; Dagar av ensamhet

För varje samtal märke jag allt tydligare att jag hade ett stort behov av att lösa upp min stelnade kropp i leenden, ord och vänliga gester.

Sid. 154

Strandberg, Mats; Slutet

Och när pappa fick reda på det märkte jag för första gången att han blev orolig. Han försökte dölja det. Det var det som gjorde mig livrädd.

Sid. 107

Orrenius, Niklas; Skotten i Köpenhamn

Ungdomarna i Vivalla vill ha bekräftelse. De pepprar sin närpolis med frågor. Jobbar du bara här för att du får pengar för det? Du säger att du bryr dig, men visa det då. Fredrik Malm försöker vinna förtroende genom ”att gå lite utanför ramarna för vad som är polisiärt”. Som att läsa sagor för barn på biblioteket.

– De tyckte väl vissa att ”inte ska polisen sitta och läsa sagor”. Men då har man frälst de femåringarna. De kommer ihåg det fortfarande. och nu är de sju, åtta år. Och då har man den relationen.

sid. 204

Lerin, Lars/ Högstrand, Kerstin; RÅSKINN

När jag studerar den spegelvända historien i fickspegeln skymtar jag ibland mitt nutida ansikte lutar över arbetsbordet och liksom hajar till inför den plötsliga åldern.

Sid. 163

Jansson, Tove; Sent i november

Han var hemskt gammal och hade lätt för att glömma. En mörk höstmorgon vaknade han och hade glömt vad han hette. Det är lite melankoliskt att glömma de andras namn men bara skönt att kunna glömma sitt eget. Han brydde sig inte om att stiga upp, hela dagen lät han nya bilder och funderingar komma och gå  som de ville, sov lite ibland och vaknade igen och visste inte alls vem han var. Det var en fridfull och mycket spännande dag.

sid. 39

Ferrante, Elena; Plågsam kärlek

I gamla människors ansikten är det svårt att se hur de sett ut som unga.

sid. 70

Ekman, Marie-Louise; ”Få se om hundra är snälla ikväll…”

Han säger att han ser ut som en gråsugga.

Jag säger att han är vacker.

Lundell, Ulf; Vardagar

Från det som var

så mycket!

in i ålderdomen

Som är ett helt annat land

sid 97

 

Jägerfeld, Jenny; Brorsan är kung!

Mamma har två tatueringar; ett stort rött hjärta med ett svärd rakt igenom som gör att det droppar blod på ena arman och en stor grönsvart eldsprutande drag över halva ryggen. Typ kinesisk.

Pappa har sagt att han aldrig ska skaffa några tatueringar. Han säger att han vill vara cool på ålderdomshemmet för där kommer ALLA ha tatueringar, enligt honom. Och om alla har tatueringar och han inte har någon kommer han tydligen att bli extra cool? Alltså, ursäkta mig om jag missar något viktigt här men är inte det en jättekonstig anledning att inte skaffa en tatuering?

sid. 72

 

Jag återkommer.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 

 

 

 

 

 

 

 

Posted in 90 sekunders högläsning, Litteratur och läsning, Synligt läsande | Leave a comment

Medarbetarsamtalet som jag önskade mig det

Det var efter x antal år i skolan som jag bestämde mig för att fundera över hur jag ville ha mitt medarbetarsamtal. Jag önskade mer besök av rektor och mer samtal om pedagogik, undervisning och elevers lärande. Jag ville att min rektor skulle ha insikt i det jag gjorde, vad jag undervisade om och hur samtidigt som jag ville ha respons på hur eleverna lärde sig och relaterade både till mig som lärare och till det innehåll jag presenterade eller som eleverna diskuterade eller processade. När jag blev kallad till medarbetarsamtal frågade jag min rektor om jag kunde lägga fram mina önskemål. Rektor var lyhörd. Jag bad om följande:

  • att rektor någon vecka innan medarbetarsamtalet besökte klassrummet och deltog i undervisningen
  • att rektor hade medarbetarsamtalet i klassrummet och inte på rektors kontor
  • att rektor lyfte aspekter av undervisningen, elevernas lärande och innehållet samt något som problematiserade det hela

Rektor kom någon vecka innan och deltog inte en timme utan en hel dag. Rektor både deltog i undervisning, dvs, antog elevernas perspektiv samt studerade det som ägde rum både rörande relationer mellan elever och mellan mig och elever. Medarbetarsamtalet hölls i mitt klassrum. Det underlättade för mig då jag skulle prata om förutsättningarna för undervisningen, eventuella brister i miljön samt att kunna på plats lyfta fram elevarbeten för att exemplifiera. Det är ett av de medarbetarsamtal jag minns. Det var innehållsrikt och det var fokuserat på det centrala i skolan; dvs undervisningen och aktörerna kring den.

Jag är mycket medveten om att rektorer dränks av arbetsuppgifter och att, som allt annat i skolan, inte ges tid eller möjlighet till detta. Det betyder inte att man ska lägga en idé åt sidan utan om rektor och lärare, för den delen också elever som får se rektor i verksamheten där de är, är värdefullt så måste vi tillsammans bidra till möjligheten genom att påtala den och beskriva värdet av den.

Rektor ska verka som pedagogisk ledare. Bland annat. Frågan är i vilken grad och hur mycket tid som läggs på den inre verksamheten. Med detta vill jag också belysa att fritidsverksamheten bör upplevas på plats, med barn och med dem som arbetar där. Det är då vi kan förstå och förändra det vi ser, vet och upplever. Det är en fråga om hur vi ser på skolans inre arbete.

Jag minns en rektor på Nya Zeeland. Hon läste högt i varje klassrum, varje dag, alla dagar i veckan. Det kom att betyda att hon fick se och verka i klassrummen, 10 minuter om dagen, och därigenom kunde hon uppfatta både läraren och eleverna och miljön de befann sig i. I skolan ska rektor synas men också visa vad rektor kan komma med. I en annan skola i ett annat land höll rektor lektion i engelska för hela skolan på en och samma gång. Den avsatta tiden var 15 min per vecka.

Det här betyder att tilltron till rektors roll i skolan måste frigöras genom tid för den inre verksamheten. Det ger också en vink om att lärarens arbete kräver både förberedelser och efterarbete så att skolan kan förklaras för omvärlden och för dem som verkar i den.

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

 

Posted in Kollegialt lärande, Kommunikationen, Konsultation av något slag, Läraryrket och lärarrollen, Modellerna, Om jag vore rektor, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Värdegrunden | Tagged | Leave a comment

”Så här är jag med vänner som har ADHD”

Eleven berättade om hur det är att vara vän, syskon eller på annat sätt känna en person med ADHD. Jag lyssnade och frågade.

– Vad behöver man veta?

Eleven berättade att man behöver inte veta men man behöver förstå. Och samtidigt måste man, även om man blir irriterad, behålla sitt lugn inom sig.

– Hur gör man det?

– Lugnet kommer när man lär sig att vara lugn, svarade eleven. Det blir värre för den med ADHD om man själv blir irriterad och arg. Den som har ADHD kan inte hjälpa det och om man vet det så blir man inte irriterad. Jag känner ett lugn inom mig och det lugnet har jag kvar.

– Så hur tycker du att vuxna ska göra?

– De måste förstå och inte stressa upp sig. Man måste vara sig själv och hålla sitt lugn. Sen är det ju en person som har ADHD och den kan ju inte göra på något annat sätt.

Jag tackade eleven för sina tankar. Och tänkte på vikten av att lyssna på barn och unga. Inte lägga ord i munnen på dem utan låta dem lägga ut orden.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Anpassning, Ansvaret, Autodidakten, Kommunikationen, Konsultation av något slag, Ordning och reda, Pedagogiska samtal, Relationer och vänskap, Strategier | Tagged , | Leave a comment

Lektionsförslag för vilken årskurs som helst: LasseMajaböckerna och Slutet

LasseMajaböckerna är så otroligt populära. Eleverna där jag är kan låna tio stycken och läsa dem alla. De känner sig hemma och det är bekanta med författarens röst och illustratörens bildspråk. Deras läsmotivation går att ta på. De drivs att läsa för att lösa mysteriet. Ibland tittar de upp från boken och säger;

– Jag tror jag vet…

för att sedan dyka ner i sidorna igen. I undervisningen har vi tömt LasseMaja böckerna på ord och funderat över de ord vi möter. Det myllrar som bekant av ord i böcker och det gör det i LasseMaja böckerna också. Ordförrådet kommer med var, när, hur och varför och så vem naturligtivs. Och det har varit riktigt viktigt och roligt. Jag vill inte förstöra barnens läslust med för mycket pedagogik utan vi gör sådant som inte skadar upplevelsen men undersöker orden som vore vi detektiver. Vad menas och varför står det här?

Hur som helst, böcker som barn tycker om att läsa gör att de kan läsa och om vi måste och behöver se till nyttan; att de tränar sig i att läsa. Men den träningen är nästan obemärkt eftersom de läser med vilja och drivs fram genom handling. Kanske att man ska ge tonåringarna lite återkoppling till de populära böckerna de läste en gång.

Med framgång gjorde jag en Alfonslektion där nior läste Alfons så det stod härliga till. Vi tittade på filmerna, jämförde högläsarröster och började så smått nynna Alfonssången. Det som hände var att vi återknöt till något bekant och något omtyckt. Men inte alla hade läst det jag trodde var bekant så för några var det nyheter. Men diskussionerna om vem Alfons skulle bli som tonåring och skiftet som kom med vilket perspektiv man funderade kring var spännande att följa. Pappan måste bli lite mer bestämd om Alfons skulle kunna bli en tonåring. Att eleverna talade om sig själva och vad de behöver kan man hålla inom sig och härbärgera.

De här tankarna fick jag då jag läste Mats Strandbergs ungdomsbok SLUTET, 2018. Det är en spännande bok om en undergång och att tiden för den är utsatt. Därmed är det slut. Vad livet har att erbjuda och hur man ska leva det fram till detta slut är en intressant läsning som påverkar också mig. På sidan 323 skrivs ett meddelande som lyder:

Du och Simon måste sluta leka LasseMajas detektivbyrå. Det här är ingen lek. Jag blir orolig för dig. Jag funderar allvarligt på att berätta för dig vad du håller på med.

Det här går ju förstås att visa eleverna i årskurs 1, 2, 3 och fyra också. Att författares verk skrivs in och blir en berättelse eller en förklaring i en annan författares bok. Det går att väcka så många frågor:

  • Vad är lek och vad är allvar?
  • Vilken är skillnaden?
  • Vad berättar det att man kan använda liknelsen om LasseMaja?
  • Vad behöver man då förstå?
  • Vad behöver man då kunna?
  • Vad gör man om man inte förstår liknelsen?
  • Hur söker man upp böckerna man inte har läst?
  • Barn som leker detektivbyrå – är det på lek eller på allvar?
  • Hur betraktar barn sina lekar?
  • När övergår en lek till allvar?
  • Varför leker man detektiv?
  • Hur leker man detektiv?
  • Vad behöver man för att vara detektiv?
  • Vad kan vi lära av LasseMajas detektivbyrå?

Jag tycker också att man kan låta de äldre eleverna få återknyta till de böcker de än gång läste och skratta, berätta, förklara vad igenkänningen betyder för dem. En elev i årskurs nio sa att han ofta gick till skolsköterskan. Inte för att han egentligen hade så många saker att plåstra om utan där fanns Bamsetidningarna. Han gick dit för att få lite barndom sa han. Mer kan du läsa i min bok Ovan trädtopparna där jag intervjuat läsare från 2 – 95 år.

Japp, så kan det vara.

Läs så det ryker!

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 

Posted in Högläsning, Hur lärde du dig att läsa?, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Miljöperspektivet, Relationer och vänskap, Strategier, Svenskämnet, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Nu ler Vysotskij är kurslitteratur och det betyder …

Fick ett mejl av en lärarkandidat. Det visade sig att min bok Nu ler Vysotskij är kurslitteratur i lärarutbildningen. Jag är alltid intresserad av lärarkandidater och de som är på väg in i läraryrket. Så när jag var i samma stad, i uppehållet mellan två tåg, möttes vi för ett pedagogiskt samtal under en timme. Möten av detta slag är mycket, mycket värdefulla och jag hoppas att vi alltid kliver in i dialog om det vi lär oss som vuxna. Det handlar om skolan och eleverna.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

Posted in Undervisningen, Värdegrunden, Vygotskij | Tagged , , , | Leave a comment

Ansvaret att skriva en pedagogisk kartläggning

 

Jag skriver en pedagogisk kartläggning rörande en elev. Frågorna jag fått är många och ibland styrande med sitt innehåll. Jag gjorde en utredning rörande utredningar en gång och fann att de pedagogiska kartläggningarna var fåordiga och ofta ganska innehöll känslor som ibland smittade kartläggningen. Nu sitter jag här med en mängd frågor och fyra rader att skriva på. Jag känner ansvaret och vikten av att vara saklig och noga ge information om det eleven kan och gör och inte endast fokusera på de problem eleven har. Detta dokument ska utgöra en möjlighet för eleven och inte vara en fullständig bild av vem eleven är. Detta ska vara, tillsammans med andra utredningar, ge en bild av hur eleven kan få hjälp, stöd och förutsättningar. Det är ett mycket stort ansvar att skriva svar på dessa frågor. Jag måste också ha underlag som visar exempel på det jag skriver samt se till hur och vad jag undervisar om. Jag kan inte skriva; Det går bra. En pedagogisk kartläggning är inte ett stumt dokument utan ett levande.

Språket, lärarkompetensen och skolan

Jag tänker också på den tid jag behöver för att skriva. Det här är inget någon lärare kan göra över en kafferast. Jag har nu arbetat i tre timmar med kartläggningen och är halvvägs. Jag tror det är viktigt att vi berättar om detta arbete som också presenterar skolan, språket och lärarens kompetens. Det är inte bara en kartläggning utan också en presentation av skolans värdegrund, tolerans och förmåga att bedöma sakligt.

 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Ansvaret, Barns rättigheter, Formativ bedömning, Kommunikationen, Lärarens språk, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Pedagogiska samtal, Skolrättigheter, Styrdokumenten | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Astrid Lindgren om läsning och barns rätt till böcker

För Astrid Lindgren var det en brinnande övertygelse att alla barn behöver böcker, och hon visste att biblioteken, förskolorna och skolorna spelar en enormt viktigt roll för att locka barnen till läsning. Jag vill gärna formulera både det Astrid Lindgren har sagt och skrivit och infoga vad jag menar att vi bör göra och hur vi ska förhålla oss till barn och ungas läsning och givetvis vår egen. Det mesta hämtar jag från Det gränslösaste äventyret som kom ut på Eriksson & Lindgrens förlag 2007. Jag har lagt till de tankar jag får och har erfarenhet av genom min tid som läsfrämjare. Jag har också skrivit boken Väck läshungern och ger där en hel del tankegods kring hur vi kan verka för och så att varje barn kan få lära sig att läsa och fortsätta att läsa. Det livslånga perspektivet är viktigt att hålla. Därför ska vi motverka att såra läsare. Hur och varför får och kan ni läsa i min bok Väck Läshungern.

  • Det livslånga läsandet

”Kärleken till böcker bör grundläggas tidigt, helst redan med modersmjölken,” skriver Astrid Lindgren.

Det betyder att vi själva läser och tycker om att läsa för egen del. Det är lika grundläggande som maten vi äter. Att tidigt se sina föräldrar läsa och tidigt höra deras högläsning skapar band till både föräldrarna och läsandet. Ur böckerna finns både gemenskap och äventyr. Minns också att det alltid finns en början, oavsett när den äger rum, om barnet är nio år så kan vi börja då. Det handlar inte om att fylla luckor som barnet inte har utan om att öppna fönster till något barnet inte vet. Ett livslångt perspektiv handlar det om. Allt arbete ska främja ett livslångt läsintresse och en läsförmåga som möjliggör för studier och för texter som tillhör de vi måste läsa. Därför är det viktigt att inte tänka att det är individen som inte kan utan undersöka hur individen kan få möta vuxna som ger och skapar förutsättningarna och hyvlar ner trösklarna.

  • Läs varierat

”Det är bredd i min läsning, vill jag lova! utbrister Astrid Lindgren.

Det betyder att barn och unga ska få möta olika röster och från hela världslitteraturen. Läs högt och variera utbudet och se gärna till att olika texter talar med eller mot varandra. Plocka fram ramsor från hejaklacken, vetenskap från mjölktetran, läs om ursprungsplatsen för var saker och ting kommer, t.ex på russinpaketet, sjung sånger och läs noveller, dikter och lite passande stycken ur det som du själv läser. Oändligt är äventyret. Läs bilderböcker som vore de filmer och poesi, öppna en faktabok om tänder och stirra in i gapet som vore det en spegel.

  • Läs med alla sinnen

Astrid Lindgren tog in en bok med alla sinnen. Inte bara synen, utan även känseln, lukten och smaken. Hon sa:

”Jag hoppas för din egen skull, att du tycker lika mycket om böcker som jag. Jag tycker inte bara om att läsa dom, jag tycker om att känna på dom, ta i dom, veta att jag rår om dom.”

Det betyder att en bok har dofter. Är det en ny bok kan man känna dofter av dess tillblivelse. Trycksvärtan, limmet, pappret. Smakar man på boken kanske den är lite söt och pappret känns strävt. Känner man med fingrarna över boken kan man upptäcka räfflade bokstäver eller konturerna av en katt. Ser man boken i mörker kan man upptäcka att titeln lyser och får oss att hitta boken att läsa. Böcker doftar också av andra läsare. Tidiga böcker har förälderns doft kvar och barnet minns nästan ordagrant hur pappa lät när han läste eller hur mamma skrattade. Har läsaren varit storrökare kan man känna nikotinet mellan sidorna.

  • besök biblioteket och se till att kunskapen om biblioteket kantas av lust och utvecklas till en livslång mötesplats med litteraturen.

För Astrid Lindgren var biblioteken ett andningshål och en tillflyktsord, en plats som i Mio, min mio representerades som vore den ”en brunn av glömda sagor och sånger, sådana som har funnits i världen för länge sedan och som man har glömt för länge sedan”

Det betyder att varje barn ska få kunskap om biblioteken. Också de som ännu inte vet och som inte har den erfarenhet av bibliotek och vet vad som finns att upptäcka. De barn som kan uppföra sig på biblioteket har lärt sig att låna och vet var att hitta både nya böcker och hur att fortsätta läsa. De är bekanta med bibliotekarien och vet hur lånekortet fungerar. Alla barn och unga behöver det stöd som innebär vårt varsamma medlyssnande och vår lyhörda vägledning. När elever uppför beror det oftast på att de inte kan läsa, inte vet vad som finns att läsa utan rusar runt i en värld som till synes ser tillgänglig ut men inte är det. Hellre att man lägger stor omsorg på att utbilda så att barn och unga får veta att på biblioteket vill man värna om allas läsintresse och att läsa kan betyda så många olika saker. Minns det livslånga perspektivet. Utbilda för det. Tar det tid så är det värt allt arbete.

  • Barns rätt till böcker som enligt Astrid Lindgren ger ”näring för fantasin, som tröst och för sin livsglädje, och de behöver böcker som hjälper dem att växa till mogna, insiktsfulla människor.”

Böcker behöver förutom författare som kan skriva också engagerade förmedlare; både föräldrar, lärare och bibliotekarier. Astrid Lindgren skrev till ”en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel då de läser.”

  • Barn läser in sig och skapar också berättelsen

”Det är läsaren själv som åstadkommer undret. Hos barnet, och bara hos barnet finns denna evigt avundsvärda fantasi som kan skapa sagoslott om man bara ger den ett par ömliga stenar att bygga av. Allt det där mystiska som ryms mellan en boks pärmar, det skapar författaren och läsaren gemensamt. Läsaren måste med sin inbillningskraft hjälpa till, där författaren bara kan ge honom ett torftigt material att arbeta med.”

Ofta tänker jag att vi letar efter rätt förståelse och rätt i tankegångar. Att litteraturen öppnar upp för läsarens egna erfarenheter tillika medskapande och fantasi gör att rätt och fel inte är vägar att samtala om innehållet kring. Det finns inga rätt eller fel i hur vi tänker kring det vi läser. Vi har rätt till våra tankar och vår förståelse. Däremot behöver vi kunna läsa av korrekt, dvs, läsa det som står och sägs och därmed inta en grund för vårt medskapande. Vi behöver kunna och få lära oss att läsa eller för den delen kunna lära oss att lyssna och att få lyssna och få rik tillgång till de samtal som kommer ur det vi läser. Litteraturen ska vara allsidig och ge många källor och det gäller också för samtalet om det vi läser. Lika stor källa är det att samtala och lyssna till hur vi förstår och fantiserar olika och varför vi gör det.

  • Böcker behöver och kräver att vi vuxna läser och vårt engagemang för barn- och ungdomslitteraturen

Astrid Lindgren skriver att vi så lätt glömmer bort hur det är att vara barn;

”Många människor tycks ha glömt helt och hållet, de har sprängt alla broar mellan sig och det där sällsamma barndomslandet, där enkla ting är så underliga och underliga ting är så enkla. De har glömt de speciella seder som råder i barnens värld, där man skrattar åt så egendomliga saker och gråter i de mest oväntade sammanhang.

Att läsa barn och ungdomsböcker som vuxen är att få en inblick och en påminnelse om hur det är eller hur det var att vara barn och ung. Inte sällan berörs jag av de barnböcker jag läser, inte sällan öppnar de ett fönster mot något jag har glömt och som jag får möjlighet att blicka mot återigen. Inte sällan lär jag mig om barn på det sätt författarna och illustratörerna beskriver och förklarar dem. Vi som arbetar med barn och unga, oavsett var, skulle som fortbildning läsa barn-och ungdomslitteratur och diskutera vad vi tänker på, hur vi förstår och vad vi får för konstnärliga upplevelser och vad som träffar just oss. Länge har jag talat om vikten av att läsa för egen del och värdet av att göra just det. Böcker jag läser gör barn och unga nyfikna och de vill gärna titta i böckerna. De läser lite här och där och ställer nyfikna frågor om varför jag läser och vad berättelsen handlar om. Då läser jag högt för dem, ca 90 sekunder och vips vill barnen låna.

– Efter dig, snälla!

  • Barnet läser och vi bedömer både innehåll och läsare

”Alla böcker som jag över huvud taget ville läsa var underbara böcker, och jag märkte ingen skillnad i kvalitet.” Astrid Lindgren menar att vi inte vet varför barn tycker om en bok eller inte.

Och vi ska inte lägga oss i huruvida boken är bra eller dålig. Inte heller bedöma läsarens lust eller brist på lust för att boken inte passar vår standard eller det vi önskar att barn skulle läsa. Det är många läsare som är känsliga för omvärldens syn på vad de läser och hur de blir bedömda genom vad de läser. Också barn får snart veta att boken de valt är antingen för lätt eller för svår och därmed har de fått sin förmåga bedömd och ifrågasatt. Att boken lockat med sitt innehåll nämns inte. Det är boken vi ska fokusera på. Vad berättar den? Hur hittade barnet boken? Vem lockade barnet att läsa den? Ofta är böcker sociala i den bemärkelsen att barn läser det andra barn har läst. Därför kan boken också fylla en social funktion. Det ska vi inte glömma.

  • Boken och läsningen som en vardaglig del av det vi alltid gör

”Men nog var det en härlig tid, när en enda bok kunde ge ens liv innehåll för flera veckor framåt. Nog var det härligt , när man lekte Anne på Grönkulla varenda kväll en hel sommar i sågspånshögen och när dynghögen bakom lagård var Mörka spelande vågen. Är det inte ungefär så barnet upplever boken – till och med en dyngpöl kan det förvandla till Mörka speglande vågen.”

Det betyder att berättelsen i bild och text är en rik källa för det vi kan göra tillsammans. Vi kan härma illustrationerna och göra rörelserna som finns i dem. Vi får språket att använda i tal och skrift, ord och uttryck är leksaker i en värld att leka, fantisera, tänka, förstå, pröva och skapa med. Jag minns två små barn som lekte med ett glittrigt papper och skapade en förtrollad värld genom det. De hade språket som gjorde leken så mycket hemligare och gav pappret en så stor betydelse. Att sitta ner och lyssna, som en fluga på väggen, när barn använder språket för att kommunicera, leka, tänka och skapa världar av till synes ingenting är viktigt och betydelsefullt för oss vuxna.

  • Högläsningen – för den finns ingen åldergräns

Astrid Lindgren skriver

”Jag vet inte om alla föräldrar ännu har fattat att det där med högläsning, det är rena nöjeslivet. Inget kan vara mer stimulerande för familjekänslan än just detta – att man gör någonting gemensamt. Och ingenting kan ersätta boken, när det gäller att locka fram gemensamma skratt eller rentav tårar.”

Högläsningen är den gemensamma läsningen. Rent krasst kan jag skriva att genom högläsningen förtätas ordförrådet, skapas gemenskap med grammatiken, får vi lyssna till skriftspråket. Ibland tror vi att vi måste göra det nyttiga. Man läser för att det är bra för barn att lyssna till böcker. Det går bra för dem i skolan då. Men tänk efter på din egen närvaro och barnet du har intill dig. Hur också du möter bokens äventyr och språket som ni tillsammans kan använda för kontakt och relation. Liknelserna som ni kan upptäcka i er vardag och ord och talesätt som ni får att gemensamt använda. Boken är det fönster för samtal, närhet och gemenskap. Du kommer sakna den när barnen blir stora men gör inte misstaget att avsluta högläsningen för att de kan läsa på egen hand. Högläsningen visar den litteratur som finns och som de ännu inte kan läsa själva. Och tänk gemenskap med ett innehåll. Ni står intill varandra och hoppar in i boken tillsammans och vida är ert äventyr.

Livslångt läsperspektiv

Det är ett livslångt engagemang att läsa och förkovra sig. Vi blir aldrig färdiga och aldrig sinar utbudet vad att läsa. Vi måste kunna läsa vissa saker och krävs att kunna för att vara delaktiga. Därför är böcker som barn och unga vill läsa inte på något sätt mindre värda utan tvärtom, de får barn att läsa och hur barn förstår och vad som roar dem kan vi inte veta något om. Barn skrattar åt sådant vi för länge slutat skratta åt. 

 

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 

 

Posted in Astrid Lindgren, Synligt läsande, Väck läshungern | Tagged , , , | Leave a comment