Undervisning/lektion i engelska – varsågoda bara låna, ta, förändra eller …

Hej igen! 

Här kommer ytterligare uppgifter att göra under lektionerna eller om ni är hemma. Om du inte är klar med de uppgifter du fick förra gången arbeta vidare med dem. Vi lär oss bättre om vi inte är stressade.

Arbetsformen samma – innehållet nytt

Tänk på att arbetsformen är den vanliga och vi gör som vi alltid gör oavsett innehåll.

Därför tänker jag att ni vet vad ni ska göra eftersom det bara är innehållet som förändras.

Det här gör vi alltid:

  • utvecklar vårt ordförråd
  • utvecklar vår stavning
  • högläser engelsk text tillsammans med en kompis
  • översätter från engelska till svenska och omvänt; från svenska till engelska
  • skriver av meningar och uttryck som vi väljer själva
  • skriver eget utifrån det vi vill och blir inspirerade till

Ofta använder vi penna och papper (det är jag som vill ha det så men om ni hellre vill skriva på paddan är det upp till er). Jag tycker om att anteckna i era arbeten så att jag ser vad ni är i färd med att lära er och på så sätt kunna utmana just där.

 

Den här texten inleder en berättelse om tre barn:

 

”If you are interested in stories with a happy endings,

you would be better off reading some other book.

In this book, not only is there no happy ending, there

is no happy beginnings and very few happy things

in the middle.

This is because not very many happy things happened

in the lives of the three Baudelaire youngsters.

Violet, Klaus and Sunny Baudelaire were intelligent

children, and they were charming, and resourceful,

and had pleasant facial features, but they were

extremely unlucky, and most everything that

happened to the was rife with misfortune,

misery, and despair. I am sorry to tell you this,

but that is how the story goes.

This misfortune began one day at … ”

 

Hur hittade jag den här boken: 

Som du kan förstå är det en riktigt sorglig berättelse. Titeln på boken är THE BAD BEGINNING och den ges ut i en bokserie som heter A SERIES OF UNFORTUNATE EVENTS. Jag köpte den i en bokhandel i Skottland. Jag blev nyfiken på innehållet då jag läste samma inledning som du har fått läsa nu. Om du hittar något stycke du vill ska bli allas ge mig förslag så skapar vi undervisning tillsammans.

Ord/uttryck

  • rife of misfortune – flod av missförstånd/olyckor
  • be better off – vore bättre
  • beginning, in the middle, ending
  • resourceful – kloka, kunniga
  • facial features – ansiktsdrag
  • youngsters – ungdomar

Uppgiften är att:

  • läs texten två och två
  • översätt det du kan översätta och hjälp varandra med det som utmanar er
  • fundera över ord som har med otur, olycka och förtvivlan att göra
  • fundera över vilket tempus är det: nutid, dåtid, framtid – förklara hur du vet vilket tempus det är
  • hur skulle du skriva fortsättningen… använd din fantasi och hitta på så mycket du vill
  • hitta en bild som du tycker illustrerar det texten handlar om

Alternativ till uppgiften är:

  • skriv av de ord du är säker på
  • skriv av de ord du skulle vilja lära dig
  • låt någon högläsa texten för dig
  • vad tror du att texten handlar om
  • skriv av hela texten – du lär dig ord och meningsuppbyggnad
  • hitta en bild som du tycker handlar om sorg, olyckor och otur

Attityd till arbetet: 

Minns att det är viktigt att ha roligt och att man inte behöver kunna allt genast.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Till elever och vårdnadshavare: 

Varför denna uppgift?

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet

Svaret finns i kursplanen i engelska LGR 11:

  • engelska språket i olika situationer och för skilda syften
  • verka för en allsidig kommunikativ förmåga
  • förstå talad och skriven engelska
  • bidra till att kunna formulera sig och samspela med andra i tal och skrift
  • erfarenheter, livsvillkor och intressen
  • reflektera över andras livsvillkor
  • uttal
  • stavning
  • fraser och uttryck
  • inleda och avsluta olika typer av framställningar
Posted in Boken i undervisningen, Frågekonsten, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Godmorgontext: Siffran i botten av glaset

Det här kanske påminner er om något

ni gjorde i matsalen en gång i tiden:

 

”Längst ner i botten på glaset står det en siffra.

Så gammal är man just den dagen, så har vi bestämt.

Till exempel: Om det står en åtta i glasets botten så

är man åtta år den dagen. Om det står en femma så

är man fem år. I mitt glas står det en etta idag.

Ett år!

Jag frågar Lacke vad han fick.

– Femti! flinar Lacke.

Haha, Lacke är femtio år!

Och jag är bara ett!

En gubbe och en bebis!

Vi fnissar en lång stund innan

fröken börjar se sur ut borta vid sitt bord.

Då fnissar vi ännu mer och fnisset smittar av sig på Siri.

– Jag ska kolla, säger hon. Ska bara dricka opp

mjölken först.

Och precis när Siri har hela munnen full av mjölk,

börjar vi fnissa igen. Det gör Siri också.

Och mjölken sprutar!

Rakt på Lacke!

Som gapskriker och skrattar

och säger Uäää uäää!

på en och samma gång.”

Ur Emma Adbåges bok Jag är jag som gavs ut 2011 på Rabén & Sjögren.

 

Minns du?

Hej HOPP hälsar Anne-Marie

Posted in Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet | Tagged , , , , | Leave a comment

För undervisningen: Möt dagen med en godmorgontext

”Ändå vill magistern lära mig att rita.

”Rita en morot”, säger han och delar ut papper med stödlinjer.

Vi får varsin krita.

”Försök att hålla er innanför linjerna.”

Jag tänker på morötterna i trädgårdslandet bakom vårt hus.

”Magistern!”

Jag räcker upp handen.

”Våra morötter ser inte alls ut så där.

Får jag rita av en hemma istället?”

Då tittar magistern strängt på mig.

”Gör dig inte till.”

Hur ser saker ut?

Egentligen?

Jag brukar fundera över det.”

Detta lilla stycke är hämtat ur boken Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg.

Boken handlar om en flicka som levde i Sverige i början av 1900-talet. Hon ville bli konstnär.

Men hon behövdes hemma på gården. Där fanns kor och sysslor att göra. Utan hjälp

från dem som såg hennes intresse för konst och hennes vilja att måla, rita och teckna

hade hon aldrig kunnat bli konstnär. Men det som gav henne mest kraft var hennes egen

envishet och faktiskt också hennes trots. Jag tycker mycket om hennes frågor:

  • Hur ser saker ut?
  • Egentligen?

Din vilja, din envishet och allt du lär dig

Man ska aldrig underskatta den egna viljan

och drivkraften. Låt den också vara din. Utbildningen är din och det är en rikedom att

kunna och få lära sig.

Så här går det för teckningen som flickan ritar av moroten:

Detta är en illustration ur boken FÅGELN I MIG FLYGER VART DEN VILL och är illustrerad och skriven av Sara Lundberg

Hej HOPP kära elever och kollegor,

Anne-Marie Körling 

Posted in godmorgontext, Kollegial läsande, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Svenskämnet, Synligt läsande, Väck läshungern | Leave a comment

Detta kan vi göra: Social distans i klassrummet under Corona

Vi tvingas hålla social distans till våra närmaste och i samhället i stort. Det är en fysisk distans och ska inte hopblandas med den sociala aktiviteten som kommer genom att vinka, le, hälsa och visa närvaro där vi är. Avstånd är för att skydda oss i en tid när vi behöver skydda både oss själva och varandra. Förslag på åtgärder i ett klassrum skulle kunna vara och då i tanke om att inte alla elever är närvarande utan hemma på grund av samma orsak som vi andra. Nu måste en annan slags anpassning göras och läras.

Vi kan också lägga till en undervisning som inkluderar våra måsten och behov i dessa tider. Så här tänker jag:

Detta skulle vi kunna tänka på:

  • Distans: att vi håller 2 meters distans mellan bänkarna och eleverna (kan vara önsketänkande att lokalerna möjliggör detta) – på minst två meter – åskådliggör hur stor yta vi behöver för att hålla en sådan distans, går det? Kan vi göra det? Varför
    ska vi hålla distans? Kan vi göra det tydligt genom att markera med maskeringstejp vad som menas med en sådan distans?

 

  • Material: att vi har egna pennor, sudd, linjaler och annat vi kan behöva i undervisningen – och att vi, trots att vi är generösa, inte kan dela dem mellan varandra – hur kan vi handskas med pennor som hela klassen kan behöva – rådgör med eleverna eftersom de ska uppmanas att lösa uppkomna problem på ett kreativt sätt – vad har de för idéer om hur vi kan agera i klassrummet?

 

  • Rengöring: att vi torkar av dörrhandtag och bänkar – det kan höra till allmän trivsel att göra det och att eleverna involveras i gemensamt underhåll

 

  • Vädring: att vi påminner om att vädra klassrummen – det är något som ska ske efter varje lektion men under pollentider tänka på och konsultera astmatiker och allergiker behov av att inte öppna fönstren

 

  • Distans och mellanrum: att vi inte går ut i samlad trupp utan att vi går ut med jämna mellanrum och likaså när vi går till skolmaten. Hur använder man ögonmått och hur säkert är det, hur kan man lära sig uppskattning kan vara ett undervisningsinnehåll.

 

  • Hygien: handtvätt innan vi går in på lektionerna och att det får ta tid att tvätta händerna. Om man sjunger en snutt så är det bara ett roligt sätt att påminna sig om tiden. Hitta på olika sånger att sjunga. Utöka elevernas repertoar och sjung mer i klassrummet. Välj dagens handtvättarsång. Utbilda ur visskatten eller ta en häftig rocklåt.

 

  • Avstånd: att vi går in med jämna mellanrum och att köer inte bildas i korridorer utan vi ser till att eleverna går in under olika tider. Jag såg en skola där man samlade eleverna utanför och släppte in dem fem om fem, det fungerad utmärkt bland de mellanstadieelever jag såg göra detta.

 

  • Klassrumsförberedelser: Förbered klassrummet innan eleverna kommer in. Det de behöver för lektionen ligger framme på bänkarna. Det kan vi hjälpas åt att göra. Det underlättar för eleverna att materialet redan finns. Sätt gärna på en sång eller någon melodi under insläppet av eleverna eller lägg fram en intressant text på interaktiva tavlan som stöttar fokus och ger tid för andra att komma in under en utökad insläpps tid. Eller låt dem titta på ett konstverk. Låt kladdpapper ligga på bordet. Det kan ge eleverna möjlighet att spontant skriva eller teckna. Låt dem göra det. Uppmuntra aktiviteten.

 

 

  • Fokus på gemensam undervisning: Undervisningen ökas från tavlan och enskilda frågor görs till gemensamma. Det handlar om att skydda läraren från att smittas eller att smitta. Mer av undervisning än av hjälp med andra ord. Det skapar gemenskap genom innehåll.

 

  • Hygien: vi lär oss om handtvätt och påminner om den – även när eleverna säger att de inte är barn och minsann kan – jag har lärt mig massor om handtvätt och dess betydelse de senaste dagarna och om handtvättens betydelse finns det massor att läsa om i vetenskapshistoria.

 

Detta kan säkerligen kompletteras med andra förslag. Välkomna att tänka tillsammans med mig.

Bjud in eleverna att tänka, lösa, berätta, fundera över hur de skulle kunna göra. Utgå ifrån deras behov av kunskaper i frågan. Låt dem vila från Coronaoro och ge dem annat. Det är skolan experter på. Läs mer högt oavsett årskurs. Ha roligt och bjud upp till möjligheter att skratta en stund.

Hej HOPP,
Anne-Marie Körling

 

Posted in Anpassning, Ansvaret, Undervisningen, Verkligheten | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Att läsa: Hur ska man annars veta att det finns/fanns något annat?

Jag läser just nu böckerna om Kulla-Gulla. När jag läser blir jag ömsom det barn som läste böckerna en gång för länge sedan och ömsom den vuxne som läser dem med all den kunskap jag har. Jag dras med in i berättelsen. Den första boken fångar mig med allt vad den har att berätta. Jag känner starkt med Kulla-Gullas rättspatos, hennes omsorg om andra och hennes styrka både i sinnet och i armarna. Hon står upp. Hon lägger sina armar om den svagaste. Hon tål stryk från en matmor och lever bland ord hon inte skulle behöva höra. Berättelsen handlar om ett mycket hårt liv i det fattigaste av fattiga. Alla lider nöd. Livet är att kämpa från det att man kliver upp tills stunden man går och lägger sig. Fylla och alkohol är en flykt och ställer till det med slag och ilska. Sjukdomar är farliga. Det onda. Det som klöser invärtes. Korna ska mjölkas och lagården ska mockas.

Ur boken Statare (1975), kan  vi läsa berättelserna om hur hårt och svårt livet i fattigdom kunde vara:

Jag var äldst av barnen. Fick börja redan vid 8-9 års ålder att köra tröskverket för 40 öre om dagen. Sedan när jag var 15 år. då hade jag 67 öre om dagen på sommaren. Arbete i 10 timmar, 40 öre på vintern om dagen. Dessa pengar såg jag inte ett öre av. De fick far takt, nr månaden var slut. Han behövde dem så väl. Jag är så glad och tacksam för att jag inte gjorde något anspråk på den lilla förtjänsten. Min far och mor behövde dem så väl.

Västergötland 1890-talet.

Och om svälten: 

”Vi voro totalt utan annan mat än några brödkakor. Mor var borta som vanligt. Jag tog en korg på armen och stegade upp till gårdens kök och begärde man, fick korgen full med diverse läckerheter. Vad mor skall bli glad, tänkte jag i mitt stilla sinne. Men det blev hon inte – tvärtom. Om det var stolthet eller skamkänsla som behärskade henne låter jag vara osagt, en ordentlig avbasning var vad som serverades mig. Jag lovade mig själv att förr skall jag dö av hunger än att skaffa mat på detta sätt. I stället snattade jag ärter i gårdens magasin och åt. Ibland letade jag fram någon bit hästbröd i någons dricka. Att gårdens varmblodiga vagnshästar blevo lidande därpå tänkte jag aldrig på. Smuts, köld, svär och ohyra av alla slag, är vad jag har som minne från min barndom.

Granhammars gård, Västra Ryds socken, Uppland 1870-80-talet.

 

 

 

 

 

Magnus Västerbro har beskrivit hungersåren i boken Svälten (2018) där en flicka skickades iväg från sina utblottade föräldrar till en rik familj i grannsocknen. Att läsa om hur hon får sitta och titta på när familjen äter handlar om att också kunna se det som också borde vara möjligt för flickan. Hon tvingas se på och i det fysiska rummet kan hon uppleva onödiga orättvisor och bristande omsorg om andra men det ger henne tyvärr också kunskaper om att vilja göra något annat än det som nu upplevs och är en faktisk verklighet. Ett annat liv finns där inom räckhåll men är inte förunnat henne. Hon är elva år och detta berättas om hennes hunger och hennes hårda arbetsliv.  Hon är elva år och detta berättas om henne:

Under nödåret skickade hon bort av sina utblottade föräldrar till en rik familj i grannsocknen, där hon fick till uppgift att mot mat och husrum ”geta”. Hela 75 djur hade hon att ta hand om, två gårdars samlade besättning Inte mindre än 16 nötdjur, 28 får och 31 getter. Det var ett hårt arbete att se till att vart och ett överlevde dagen och kom helskinnat till gården om kvällen. Familjen hon bodde hos hade det gott ställt och kom aldrig i närheten av svält ens under den svåraste tiden. Men henne behandlade de så hårt att hon var nära att svälta ihjäl. Många verkade tycka att det hörde till. Tjänstehjon och löst folk som fattigare getareflicor behövde man bara ge det allra mesta så hade man gjort sitt, mer kunde ingen begära.

Därför fick flickan varje morgon nöja sig med en bit tunnbröd, en klick mesost och halvstopsflaska sur tjockmjölk, som skulle räcka till en hel krävande arbetsdag på fjället. För att överleva lärde hon sig att äta gräs. På försommaren samlade hon den högväxande tjälltoltan och skalade stjälken, så att det mjuka och saftiga kom fram. Detta åt av så mycket hon orkade, så att magen fick något slags fyllning. Senare gjorde hon samma sak med trätan och ängssyran, som fanns kvar långt in på sensommaren. Hade hon inte gjort det hade hon aldrig överlevt denna tid, det var hon själv övertygad om i varje fall. Och när hösten kom plockade hon så mycket bär hon bara kunde i en näverskopa, och ibland tjuvmjölkade hon lite från fåren och hällde över bären. På så sätt fick hon sig en riktig festmåltid. Men det vågade hon bara göra sällan, och bara lite, för fåren måste mjölkas när hon kom hem också, husbonden vaktade ständigt över både henne och djuren.

Tillbaka i huset på kvällen fick hon inte äta med familjen, som intog en stor måltid även när resten av Norrland svälte. Istället sattes hon på en pall vid spisen och gavs en skål blaskig soppa eller välling. Där satt hon och hörde hur det lät när husbonden och husfrun och barnet åt så mycket de hade lust med, till deras magar svällde så där ljuvligt av mättnad, så som hon själv bara kunde drömma om.

Ibland, när deras måltid var över, fick hon tillfälle att smyga bort till bordet och äta upp fiskbenen som de lämnat efter sig. Hela livet skulle hon minnas hur gott det smakade. Och ibland – ljuvliga stunder! – hände det att även potatisskal låg kvar, och då kunde hon äta dem också.

Ibland kräktes hon grön galla för att hon var så hungrig, så ”svältfödd och hoptorkad invärtes” som hon själv uttryckte det.

Ur Västerbro; Svälten (2018) s. 111 ff.

I Kulla-Gulla är svälten konstant närvarande. Den ensidiga kosten
gör barnen insjunkna och livsslöa:

Men den förut så maktlystna lillungen var det annorlunda. Hon ville inte äta alls, vände bara uttråkad bort huvudet från vattgröten och gnällde. Hennes ben kroknade, hennes huvud blev stort och huden plufsig. Och sällan, sällan skrattade hon.

Martha Sandwall-Bergström; Kulla-Gulla håller sitt löfte (1946/2020) s. 17

Kulla-Gulla är en berättelse om det karga livet där barn arbetade hårt och där skolgången inte ännu var barns rättigheter då skolan kunde innebära just det där andra som barn behöver få inblick i för att förstå sin egen värld och sina relationers betydelser. Som sådan kan Kulla-Gulla läsas som en inblick i hur barn hade det i Sverige en gång i tiden.

Jag började gå barfota 1 maj i skolan och så höll jag på till långt fram på hösten när marken var så vit av frost om mornarna som om det sant, men det var bara att raska på så att man kom till skolan.

Granhult, Högsby socken, Småland, 1890-talet ur Statare, 1975

Jag är både barnet och den vuxne som läser

Jag läser Kulla-Gulla. Jag var nio, tio år då jag läste böckerna som barn. Idag är jag en ömsint äldre läsare och som sådan vill jag sträcka mig in i boken och säga att allt kommer att bli bra.

Jag minns att jag som barn inte alls hade några som helst kritiska frågor rörande resan   mellan det fattigaste av fattigaste till den rikaste av rikast. I berättelsen finns den andra världen. Patron som fjärmat sig över andra, sitter högt i sin vagn och på sitt gods. Patron som styr och ställer och med varje gest påverkar sina undersåtar.  Kulla-Gulla kommer att göra tjänst på godset eftersom hennes matmor ligger på lasarettet med krämpor som berättar att det är något allvarligt och farligt som händer henne. På godset ser Kulla-Gulla en målning av en flicka. Hon känner igen sig i målningen och ser en vän i porträttet. Också patron ser något i Kulla-Gulla. Något försvunnet. Den egna dotters försvinnande när hon väljer att följa sin kärlek och lämna sin familj. De ser sitt barnbarn i Kulla-Gulla.

Jag kämpade själv med en barndom som inte alltid var så lätt och som gång på gång satte krokben för mig. Om jag inte hade läst böcker hade jag inte vetat att det kunde finnas något annat för mig. Om jag inte bodde hos andra människor skulle jag inte veta något om hur andra gav omsorg och skydd. Böckerna med sina svart-vita världar betydde också att jag kunde få lära mig att detta som jag hade kunde förändras. Det fanns något annat.  Kanske inte ett slott med guld och diameter, god mat och rikedomar upp över öronen utan något i det egna livet som kunde innebära en skillnad. Böckerna gav mig fantasi att tänka mig bort och leka i en annan  värld samtidigt som jag kunde spegla mig i utsattheten och svårigheterna i Kulla-Gullas liv.

Som vuxen kan jag läsa böckerna om Kulla-Gulla som den utvalda goda. Hon som hamnat i ett träsk men genom sin godhet, sin syn på människor, sin vilja att göra gott och stå upp för de som har de svårt får en slags upphöjd position. Det syns mig förljuget. Hon tillhör inte dem hon är bland. Hon tillhör samhällsskiktets topp. Jag vill inte att berättelsen ska vara så svart-vit men då är jag en vuxen läsare som är distanserad barnets upplevelser.

Hur ska man som barn veta att det finns något annat än det liv man själv har fått och som inte alltid är så enkelt och lätt:

  • Hur skulle jag veta att det finns andra sätt för pappor att vara pappor?
  • Hur skulle jag kunna veta att man inte behövde vara rädd utan att man kunde säga ifrån även om det var hotfullt och skört?
  • Hur skulle jag kunna veta var jag kunde få tröst och se in i något annat?
  • Hur kan man förstå att det finns en annan slags rättvisa än den man får uppleva?

Barnet i mig läser mig stark. Jag står på Kulla-Gullas sida. Jag blir modig av hennes vilja att göra gott för andra. Jag lånar Kulla-Gullas mod att stå upp för de svaga, följa sin inre röst och hålla på de löften hon gett att inte överge barn som behöver henne och fortfarande veta att det finns något i framtiden som kanske kan innebära en förändring, och då inte så stort som boken lovar utan just det att det finns något annat.

Kulla-Gulla – också en Askungesaga:

Invävd i det karga livets berättelse innehåller också Kulla-Gulla sagan. Den som kan liknas vid Askungen. Askungen som lever i askan får som alla andra flickor en inbjudan till en bal på slottet. Där finns en prins som ska hitta sin prinsessa. Där blir Askungen ”upptäckt” och får sin prins och ett helt annat liv. Det är en saga och spränger sig in i det hårda och slitsamma livet. Kulla-Gulla lär sig med ökad ålder att skilja sagan från verkligheten men tycks ha förståelse för att sagan måste finnas som en slags inre näring. Det äldsta barnet Johannis har sin tro på ett annat rike och i hans berättelser och inre världar ger Kulla-Gulla honom en väg att följa. Han kan bli präst och förkunna.

Sagor har ofta varit underlag för livliga diskussioner. Är det bra att läsa dem? Är det inte att ge en verklighetsflykt? Ska man verkligen ge barn tillgång till sagorna? Jag kommer att återkomma frågan om sagor. Skriver på ett långt inlägg om sagans kraft.

Tänker och funderar gör jag

Jag befinner mig själv i funderingarna vad en vuxen läser och hur ett barn förstår och vad det läser. Jag kommer återkomma i den frågan. Lyssna till Ola Magnell och sången som handlar om när vällingklockan ringde.

Hej HOPP 

Anne-Marie Körling

Litteratur detta inlägg:

  • Sandwall-Bergström, Martha; Kulla-Gulla, 1945/2020
  • Sandwall-Bergström, Martha; Kulla-Gulla håller sitt löfte, 1946/2020
  • Statare, 1975 Nordiska museet och Sveriges Radio
  • Västerbro, Magnus, Svälten, Hungersåren som formade Sverige, 2018

Vidare läsning finns bland annat hos dessa författare:

Moa Martinsson, Jan Fridegård, Ivar-Lo Johansson och …

 

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Läs högt för innehåll och gemenskap

Barn vill höra om annat än Corona. Nu är det dags att bunkra upp med sagor som speglar världen och människans dilemman. Öppna böckerna och läs högt för innehåll och gemenskap. Låt eleverna rita fritt och släpp för en stund hetsen att lära i klassrummet, hälsar jag med ett Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Posted in Barns rättigheter, Litteratur och läsning, Verkligheten | Leave a comment

En stund utan Corona – barns behov är randigt

Jag gjorde en film efter Tsunamikatastrofen. Den heter ”Barns sorg är randig” och myntade därmed begreppet om hur vi kan betrakta barns sorg. Den handlade om hur barn kan få prata om det som är svårt och om vuxnas förhållningssätt. Att vara lyhörda för barns uttryckssätt och frågor. Filmen sändes ut till varenda skola till vårterminens start för att lyfta frågan inom kollegiet.

När jag själv kom tillbaka till min klass bad eleverna mig om att få vila lite från Tsunamin. De ville göra något helt annat än att prata om den, tänka på vad som hänt eller sörja dem de sörjde. Jag tänkte att deras behov också var randig. De vill inte bombarderas med information och de vill heller inte hela tiden tala om sina känslor. De vill göra något annat.

Jag hade förberett min första skoldag med alla tänkbara scenarion. Det jag lade vikt vid handlade om att

  • räkna in och samla ihop oss till en gemenskap
  • säga elevernas namn så ofta jag någonsin kunde
  • läsa högt ur böcker som gav oss äventyren kopplade till människans utsatthet och förmåga att lösa problem – främst folksagor läste jag
  • plockade fram fria saker att göra – som att teckna, rita och måla, lägga stora pussel
  • lade fram möjligheter till att skapa i annat material för att bygga och konstruera

Eleverna fick också räkna där de själva ville – och det var många som räknade och löste problem just för att de fick välja att räkna och lösa problem. Andra ville skriva berättelser och några skrev dikter som handlade om tröst och tårar. Men jag styrde inte vad man skulle göra utan såg till att det gavs möjligheter att göra olika saker.

Det jag ansåg vara det viktigaste var att vi fick vara tillsammans och att vi fick vara de vi var i klassrummet.

Eftersom också kungen deltog i filmen fick jag många samtal från journalister världen över. Jag svarade sakligt på frågorna, kort och koncist, och på frågan vad jag själv gjorde som lärare svarade jag:

– Ger en möjlighet till lyssnande, skapande och gemenskap.

Hej HOPP kära ni,

Anne-Marie Körling

Posted in Barns sorg är randig, Boken i undervisningen, Pedagogiska samtal, Skolstart, Sorg, Synligt läsande, Undervisningen, Verkligheten | Tagged , , , , , | Leave a comment