Text möter text; de utvidgade texterna bidrar till flerstämmighet

I min bok Textsamtal och bildpromenader presenterar jag hur man kan låta text efter text vidga betydelsen för eleverna. Det betyder att man väljer ett fokus (här himlavalvet, stjärnhimlen och oändligheten) och låter eleverna möta fler författarröster om det vi undersöker. Det betyder olika språkliga gestaltningar, författarens perspektiv och de bilder som kan sökas på nätet eller i litteraturen.

Skolan ska bidra till att eleverna får möta språket på ett rikt och nyanserat sätt. Det betyder att texter kan bidra genom den flerstämmighet som uppstår då fler röster gestaltar samma ämne samt suddar ut gränserna mellan vilken ålder som passar för vem. Här leder innehållet och då kan vi hämta korta stycken ur vilka böcker som helst.

Här handlar texterna om att vara tillsammans med sin pappa eller sin kompis,  titta upp mot himlen och se stjärnhimlen och fundera över oändligheten, undervisningen passar alla årskurser:

TEXT 1:

Pappa hade pekat uppåt, rakt upp. Hart hade lutat sig båkåt.

Hela himlen hade legat öppen ovanför dem och den hade gnistrat som ett regn av diameter, en drömsk ljuskrona av stjärnor som svärmade runt dem i mörkret. Hart hade aldrig upplevt ett sådant myller av stjärnor förr, de lös så intensivt och så nära att han hållit andan och bara stirrat. Det var det märkligaste och samtidigt det vackraste han någonsin sett.

Pappa hade sagt:

Ser du ett stjärnfall så kan du önska dej vad du vill. Gör det tyst, för dig själv.

De hade stått bredvid varandra i mörkret på jordens runda plattform och blickat upp i evigheten. Aldrig förr hade Hart fått en sådan känsla för rymdens obeskrivliga oändlighet. Han hade lyfts upp så nära att han skulle kunna sträcka ut handen och plocka stjärnorna en och en. En ofantlig fruktträdgård med hundratusentals tända världar att välja mellan. Han hade känt sig yr av de myllrande stjärnorna och tanken på att de aldrig tog slut utan bara fortsatte åt alla håll över himlen och långt dit han inte kunde se. Natten hade varit mild och öm och behagligt varm och han och pappa hade stått där bakåtlutade i vad som kändes som timmar. Världen var så ofattbar stor. Pappa hade sänkt huvudet och vänt sig mot honom.

Ur Torbjörn Flygt Flyktvägar s.141 ff, 2017 Norstedts förlag

Textsamtal och aktiviteter till denna text:

Gör rörelsen i texten:

  • peka uppåt
  • bakåtlutad
  • sänk huvudet
  • stå bredvid varandra
  • önska något tyst för dig själv

Textsamtal frågor

  • vad behövs för att man ska kunna se stjärnor?
  • hur långt kan man se?
  • Vilka är det som tittar på himlen?
  • Vem berättar för vem?

Diskutera ord, begrepp och liknelser:

  • Hur kan man förstå liknelsen att stjärnhimlen liknar en fruktträdgård?
  • hur kan man förklara begreppet ”tända världar”?
  • hur förstår man evigheten?
  • hur kan man förklara ett stjärnfall?

Andra frågor:

  • vilka är det som tittar på himlen?
  • vilken tid på dygnet är det?
  • vem berättar?
  • hur upplever Hart stunden med pappan?
  • Hur kan vi förstå vad Hart upplever?

Text 2

Sen släckte han och stjärnorna började lysa.

Då berätta jag för honom om rymden och stjärnorna. Om det oändliga.

”Vet du”, jag jag. ”Vet du att många av stjärnorna som vi ser på himlen är döda sen länge? Det är bara det att mörkret inte hunnit hit än. Ljuset vi ser kan vara hur gammalt som helst.”

”Jag vet”, kved pappa.

”Vet du att man kan mäta avstånd i rymden med hjälp av ljuset?”

”Mmmmm”, sa han bara.

”Vet du att rymden är oändlig? Fattar du att det betyder att det inte finns nåt slut? Att den bara fortsätter. Kan du förstå det?

Ur Oskar Kroon och Josefin Sundqvist: Mitt fönster mot rymden, 2018, s 19 ff

Textsamtal frågor:

  • Vem berättar för vem?
  • Vilka är det som berättar?
  • Vad händer med pappan när de pratar om oändligheten?
  • Varför behöver man ha mörkt för att se stjärnor?
  • Hur kommer det sig att en stjärna dör?
  • Vad vet vi om ljusets hastighet?
  • Hur förstår vi oändligheten?

SÄTT SAMMAN DESSA TVÅ TEXTER och diskutera likheter och skillnader. Exempelvis kan man lyfta berättarperspektivet och

  • vad som krävs för att berätta något om stjärnhimlen?
  • Vad måste man kunna?
  • Behöver man kunna något alls?
  • Hur kommer det sig att författare skriver om stjärnhimlen?
  • Vad är det som fängslar dem med himlen?

TEXT 3

Den här texten är hämtad ur Stian Holes bok Hermans hemlighet,2011. Det är en berättelse om Herman och hans vän. De har hemligheter och de tänker stort om saker och ting. En läsvärd bok för oss som läser utan att ringa in åldrar:

”Tror du det finns en planet därute som är helt likt vår?” frågar Johanna. ”Hoppas inte det”, säger Herman och hoppar ner från grenen.

Textsamtalsfrågor:

  • Låt eleverna besvara frågan som Johanna frågar. Låt frågan gå runt till alla elever. De får låna varandras svar och de får tänka fritt om frågans innehåll.
  • Vilka är det som tänker tillsammans?
  • Vilken kan deras relation vara?
  • Var befinner de sig?
  • Vilka ledtrådar ger texten om var de befinner sig?
  • Om man skriver om en ”gren” vad behöver man då förstå utan att det sägs?
  • Vad vet vi om grenen? (Den orkar bära Herman. Den sitter på ett träd. osv)
  • Om man tänker att det är en gren, och vi tänker träd, hur kan vi skapa en ännu större miljöbeskrivning utifrån dessa två ord?

TEXT 4 ORD OCH BETYDELSE

Den här texten kommer ur ordboken. Ordet oändlighet förklaras med:

Något som saknar bortre begränsningar i rum eller tid och därför är ofattbart stor, lång etc.

Ett tänkt tal som är större än varje tal som kan uttryckas matematiskt;

(Visa oändlighetstecknet).

Bilder för att utveckla undervisningen:

Stian Hole Hermans hemlighet, 2011

Ta fram fem-sex fotografier, illustrationer som rör himlavalvet. Låt eleverna fundera över vilken bild som hör ihop med vilken text. Det handlar om att få argumentera för sin sak och förklara vilken bild man valt. Genom ett sådant arbete kan eleverna få upptäcka texterna igen men också möta det oändliga i illustrationer och fotografier.

Här finns spännande bilder att studera.

Mitt fönster mot rymdenStjärnhimmel Kattvinden av Helen Öberg, Kristin Lidström, 2018

 

 

 

 

 

Det finns naturligtvis oändligt många fler texter. Detta är ett exempel som ni kan använda.

Gör ett bildspel och lyft in texterna där, låt eleverna få höra texterna genom er högläsning

och ställ frågor som bjuder in eleverna att samtala, tänka och lära.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

 

Posted in Bildpromenaden, Boken i undervisningen, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , , , , , , , , , | Leave a comment

Prata läslov och lova läsandets fortsättning

Imorgon börjar eleverna skolan igen. Jag vill ge några råd om hur att tala om läsandet och inte se till mängd av böcker utan mer av vad vi har läst, dvs, innehållet.

Lärarens förhållningssätt till läslovets läsning och det läsfrämjande arbetet som kommer med lärarens nyfikenhet och fokus. Helt kort skulle jag vilja säga; Prata mer om boken som blev läst än böckerna som inte blev lästa. Här är några tips om hur vi kan förhålla oss öppet och nyfiket:

  • var nyfiken på vad eleverna har läst
  • värdera inte böcker som svåra eller lätta
  • värdera inte läsaren utan fokusera på läsarens intresse för det läsaren har läst
  • var nyfiken på vad de skulle vilja berätta om det de läst
  • tala mindre om mängd lästa böcker utan mer om boken som lästes
  • tala mindre om böckerna som vi skulle läsa och mer om det vi läste
  • visa att vi fortsätter att läsa i skolan, både det vi gemensamt måste läsa och det vi får läsa och de böcker vi själva väljer att läsa
  • visa vad vi lärare har läst och ta gärna med mjölkpaketet, annonsbladet och boken med de vackra dikterna i
  • duka fram med böcker på bänkarna; på ett generöst sätt och omsorgsfullt sätt
  • läs högt, ca 90 sekunder, ur elevernas böcker – läsfrämjande så det står härliga till
  • se till allas läsning och inkludera böckerna genom att läsa ur dem eller berätta om dem

Körling undervisar 2018

Här är bokcirkeln som träffas innan vi går till biblioteket. Vi talar om böckerna vi lånat, inte nödvändigtvis har läst, utan talar om boken vi läst. Detta gör att eleverna får boktips av klasskamraterna innan de besöker biblioteket vilket kan stötta och främja vad att läsa. Vi samlas också efter att vi lånat böcker på biblioteket. Då talar vi om varför vi lånade den och inte nödvändigtvis vad den handlar om. Vi kan tala om bokomslagets färger, titel och författaren, vad boken väger och hur den luktar och vi kan läsa första meningen som startar upp äventyret att läsa boken.

Då börjar vi skolan igen. Hej HOPP för fortsatt läsundervisning, textsamtal och självständig läsning där eleverna får läsa det de vill, kan och lockas till.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling 

 

 

Posted in 90 sekunders högläsning, Biblioteken, Högläsning, Kollegial läsande, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , | Leave a comment

Den här tävlingen! Kommittélöpningen!

Tävlandet. Någon är bättre. Någon är sämre. ”Jag läser bättre än du. Du läser sämre än jag.” Jämförelserna. Vi jämför. I mätandets tid handlar kapplöpningen om att vinna, vara bäst, prestera mest och högst och i allt. Den här tävlingen är annorlunda. Den är hämtad ur Alice i underlandet av Lewis Carroll. I min utgåva kan man läsa om detta på sidan 25:

Först ritade den (dronten, min anteckning) upp en bana, i en sorts ring (vad det är för form spelar inte så stor roll, sa den) och sen ställdes hela sällskapet ut lite varstans längs banan. Det behövdes inget ”Klara, färdiga, gå” utan man kunde börja springa när man ville och sluta när man ville, så det var inte så lätt att veta när löpningen var slut. Men när de hade sprungit i ungefär en halvtimme och var alldeles torra igen, ropade dronten plötsligt:

– Nu är det klart! och alla samlades flåsande runt dronten och frågade:

– Nå men vem vann?

Den frågan kunde dronten inte svara på utan att tänka efter länge och den stod en lång stund med pekfingret mot pannan (så som man för det mesta ser stora författare avbildade på tavlor) medan de andra stod tysta och väntade. Till slut sa dronten:

– Allihop har vunnit och alla måste få pris.

Diskutera gärna med eleverna. Läs stycket högt. Resonera och lyssna till elevernas synpunkter och åsikter och varför inte … pröva tävlingen, göra den. För det är som med det mesta vi ska lära oss:

Bästa sättet att förklara det är att vi gör det.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in 90 sekunders högläsning, Anpassning, Eleverna!, Lässtrategier, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Strategier, Synligt läsande | Leave a comment

Vardagsritualen med elev

Innan vi börjar äta vår mat i matsalen lutar vi oss framåt och jag sjunger sången på begäran

”Var nöjd med allt som livet ger…” 

Sen skrattar vi åt sången och tar en första tugga av det som ligger på tallriken.

Hej HOPP!
Anne-Marie

Posted in Anpassning | Leave a comment

Handslag och ta i hand och hälsa på varandra

Handlingsplan McMinville, Oregon

Jag tackar alltid mina elever för samtal och undervisningssituationer. Jag säger:

– Tack för denna stund, så mycket jag fick lära och så många tankar jag fick lyssna till, sen tar jag i hand eller gör en ”give-me-five.”

Detta med att i mikrostunder ge eleven den fulla uppmärksamheten och att visa tacksamhet för en stund tillsammans handlar om att inleda och att avsluta. Vi kan mekaniskt hälsa för att vi får veta att det är så vi ska göra på morgonen. Vi ska hälsa på eleverna. Detta ska gör att vi kan reducera hälsandet till något vi måste göra. Sällan fungerar ju det. Vi hälsar för att vi vill hälsa, ta tillfället i akt att välkomna varje elev och se in i deras ögon och möta dem med vår blick. Men man kan också hälsa för att fostra eleverna. Då innebär hälsningscermonien att vi fostrar dem och bedömer deras förmåga att hälsa eller inte hälsa.

– Så där hälsar man inte, kan vi säga eller visa.

Men då glömmer vi bort att vi inte längre hälsar för att vi vill. Vår fostran är långsiktig och när vi hälsar lär vi barn och unga att hälsa. För att det är viktigt för oss och för att se varandra.

Det finns de som inte tycker om att hälsa. De som skyr bacillerna eller känner obehag av andra skäl. Det finns de som undviker handen, undviker ögonkontakten, undviker den stund av plötslig närhet som hälsandet ger. När detta sker måste man visa respekt men ge hälsandet samma innebörd som tidigare trots att man kanske ändrar från att ta i hand till  att lägga en hand på axeln och själv titta varmt på den man hälsar på.

Att hälsa är en vi-akt. Du och jag. Även om jag initierar den visar jag att jag vill ha kontakt och att den jag hälsar på är viktig för mig.

Det går inte att beordra hälsandet men det går att utforska hälsandets betydelse för samhörighet och känslan av att vara sedd och välkomnad. I de flesta fall är läraren den som välkomnar och därmed har läraren ansvar för själva hälsningscermonien. Läraren öppnar klassrummet och tar emot eleverna. Det är samma sak då vi är i vårt hem och tar emot våra gäster. Vi välkomnar dem in till det som är vårt och som ska delas för en stund.

Att få höra sitt namn sägas eller få uppleva att bli välkomnad med namn och hand tillhör det mellanmänskliga och de små vardagshändelserna som skapar förutsättningar för den större gemenskapen.

Så många ögon jag har tittat in i och med värme välkomnat till skolan. Jag ser om de är ledsna, trötta eller glada. Jag vet att jag har sett varje elev och att jag lagt värde i att se dem. Om och om igen under dagen hälsar jag, tar i hand, tackar och firar det vi lärt tillsammans. Om och om igen.

Tack!

Anne-Marie Körling

Posted in Anpassning, Ansvaret, Barns rättigheter, Inkludering, Kommunikationen, Lektion, Modellerna, Värdegrunden | Leave a comment

”Det barn väljer att läsa kan inte vara bra”

Självständig läsning i mitt klassrum 2002

Osäkerheten rörande barns egna val av böcker handlar om vuxenvärldens syn på desamma. Jag möter så många föräldrar som är osäkra på vilka böcker de ska läsa för sina barn och samtidigt rädda för det barnen själva vill läsa. Inte sällan avfärdas böcker som för svåra eller för lätta vilket gör läsningen till en förväntad prestation som pekar mot läsarens kompetens istället för ett gemensamt läsande där vi tillsammans får utforska vad boken vill berätta och den gemenskap barn kan känna med böcker.

Jag föreläste på en bokhandel där föräldrarna lyssnade till det jag hade att berätta. Innan föreläsningen kom en orolig mamma fram med två böcker i famnen, de böcker hon ville ge sin son, samtidigt som sonen hade en bok i famnen som han vägrade släppa taget om. Mamman kom fram till mig för att fråga vilken bok som var mest lämplig. Jag frågade henne vad hon själv tyckte och vad hon själv lade in för betydelse i ordet lämplig. Hon sa att hon ville att sonen skulle få det bästa och att det skulle leda till hans utveckling. Jag frågade varmt om vilken utveckling hon ville främja. Hon svarade att det skulle främja hans läsintresse och intresse för böcker i allmänhet. Jag såg på henne. Denna oroliga mamma. Jag bad henne se sig om och berättade att vi står i en bokhandel, och där i en barn- och ungdomsavdelning. Böckerna här finns där av en anledning. Den att locka med sin mångfald av innehåll och genom roliga och viktiga ord, sköna och fantasieggande illustrationer få barn att läsa. Jag bad mamman fundera över de bokval hon hade gjort och samtidigt se den bok som sonen valt och som han vägrade släppa taget om.

– Hur kan vi inkludera den boken som din son har valt i vår diskussion? frågade jag.

Hon svarar att hans val inte bygger på någon kunskap. Han väljer ju bara. Och just där inser jag vad som kan göras. Mammans val är av annat innehåll. Det måste också få finnas. Sonens innehåll likaså. Hans intresse måste få utrymme. Mamman måste lita på sin sons val annars betyder hans val ingenting alls. Det är avhängt de vuxna att bestämma om vad att läsa. Jag har förståelse för det eftersom vi vuxna gärna vill försäkra oss om att våra barn lär sig att läsa och samtidigt lär sig tycka om att läsa. Men att hindra deras val från att bli betydelsefulla är direkt kontraproduktivt i frågan om att få barn att läsa. Barn förlorar sin röst i bokvalet.

Då sonen fick visa fram sin bok för mig visade det sig att hans val liknade mammans bokval, med den skillnad att hans bok innehöll ett annat ämne, och tillsammans hade de nu tre faktaböcker som de kunde läsa. Pojkens bok handlade om fåglar och man kunde trycka på knappar för att framkalla fåglarnas ljud. Mammans handlade om andra saker.

– Så spännande med fågelljud, sa jag. Berätta om fåglarnas ljud.

Pojken berättade och mamman fick höra hans intresse i sak. Hon såg att det var just den här boken hon skulle köpa. Hon förundrades över att hon ringaktat hans val. Nu såg hon på bokvalet med andra ögon och blev själv intresserad av det boken handlade om. Speciellt när hennes son var så intresserad. Tänk… sa mamman. Hon köpte två böcker, en som hon ville läsa för sin son, och den boken sonen ville ha och som de också skulle läsa tillsammans. Så bygger man ett läsintresse, tänker jag.

Man behöver inte köpa böcker man kan också låna dem. Kanske handlar ekonomin om att en bok ska köpas och att det blir svårt att kosta på sig två. Det kan vara på sin vakt att säga det. Men läsare, unga och nyfikna, måste bejakas genom att man visar intresse för vad de vill läsa och varför. Inte för att vi så snabbt räknar ut deras val som mindre värda.

Min morbror var bokhandlare. De serieböcker som barn och unga läste i mass såg både föräldrar och bokhandlare ner på, berättade han. Barn som frågade om en ny bok i serien behandlades lite som ickekunder. Min morbror berättade att han bestämde sig för att inte bedöma böckerna utan att läsa dom. Så gjorde han. När barnen kom in för att köpa ytterligare en bok kunde han därför samtala med dem. Han minns att han tyckte språket var knepigt men innehållet spännande. Det var många ord han förvånades över och fick tänka om. Med sin kunskap om vad barn läste och tyckte om kunde han visa att han också läste dem. Det dröjde inte många år förrän de unga kom tillbaka som ungdomar då med ett förtroende för den gamle bokhandlaren. Kunde han nu visa dem något annat, nu när de vuxit ur böckerna?

Det bokbandet. Det bokbandet! Det livslånga läsintresset handlar om att följas åt. Inte att värdera och förringa. Det vi vill att barn ska läsa kan vi läsa högt för dem. Då knyter vi många fler band än det till boken. Vi knyter samman vår historia och kan alltid relatera till en gemensam läsupplevelse. Den läsningen! Den famnen! Det innehållet!

Läs mer i VÄCK LÄSHUNGERN, 2018 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Lässtrategier, Litteratur och läsning, Relationer och vänskap, Strategier, Synligt läsande, Väck läshungern | Tagged , , | Leave a comment

Tessa Hadley: ”Huset var fullt av barnböcker”

”Huset var fullt av barnböcker, inte bara från hennes och eller hennes syskons barndom, utan också från deras döda mors. Alla Alices böcker hade ex-libris klistrade på insidan av pärmen, daterade och med hennes namn skrivet i den lite skakiga skrivstil hon fått lära sig i skolan. Hon tog en bok på måfå och öppnade den i ett slags spådomslek – det blev Edith Nesbits Snällvillarna – och läste en sida eller två. Och sedan såg vi något som hade gjord den långa resan mödan värd – bäcken försvann plötsligt in under ett mörkt stenvalv, och hur man än stod i vattnet med huvudet nedböjt mellan knäna kunde man inte se minsta ljus får andra sidan. Själva tyngden av boken i hennes hand, det fina tjocka pappret mot hennes fingrar när hon bläddrade bland sidorna och bilderna av pojkar i kortbyxor och flickor i klänning med förkläde återuppväckte minnet av svunna tider – den tid då hon för första gången läste den här boken, och ännu längre bakåt, den tid då barn som dessa existerade.”

Ur Tessa Hadley; Syskonen, Wahlström & Widstrand förlag, 2018  s. 18 ff.

Mina funderingar

Nyss mindes jag en hall. Hallen innehöll bokhyllor från golv till tak. De nedersta hyllorna fyllda av barn- och ungdomsböcker. Jag satte mig ner på golvet och plockade fram böckerna jag läst för länge sedan, förundrades över hur mycket jag läst in i det som inte stod, de äventyr jag skapade för mig själv samtidigt som jag läste det som faktiskt stod skrivet och det illustrationerna visade. Jag minns hur länge jag kunde titta på en bild ur boken och jag minns de historier jag hittade på då jag läste boken. Och samtidigt; varenda rad kunde jag utantill. Jag var fem år och bodde tillfälligt hos några släktingar.

Hej HOPP! Anne-Marie

Posted in Litteratur och läsning | Tagged , , , , , | Leave a comment