Var är skogen vi ärvde? En slags värdegrund!

Postat den 14 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Helena von Schantz skriver om Zarembas artiklar om skogen vi ärvde.  Jag berördes starkt av Zarembas artiklar.

Då jag flyger över Sverige är det skogen jag ser. Men jag ser inga träd. Jag ser skog, skog, skog. Och skogen självklarar jag. Det är farligt. Allt man tar för självklart löper en risk att man blundar för, inte ser, tror sig se eller glömmer av att se på nytt.

Jag gick i skogen, ja den skog som fanns i närheten. Det var inte en djup skog. Snarare grund. Men några kliv in i den så upplevde jag mig liten, trollbunden, djupt rotad och faktiskt en aning rädd.

Jag har inte sett mig som arvtagare av skogen. Jag har trott den vara sin egen. Skogen lurar mig att tro det. Jag ska vårda min skognyfikenhet. Kliva rakt in i skogen där jag tycker mig uppfatta att den börjar. För det handlar om erfarenhet också. Min skog är liten. Andras skogar är gigantiska.

Min barndoms skog bestod av fyra träd och fem buskar. Då kröp man in under grenar och satt och tittade ut mot världen. Den som bestod av asfalt och en sandlåda med röda plastspadar.

 

Publicerat i Värdegrunden | 1 kommentar

Fågelsång och fågeltrumma

Postat den 14 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Fåglarna i trädet samsas. De har olika uppgifter tycks det mig. Och jag lyssnar till en fågels sång. Tror på den. Hör en hackspett hacka. Den trummar på trädstammen. Det finns en takt i skogen. Är det hackspetten som skapar den? Men hur låter den själv? Hur låter sången?  Och jag går till fots. Ibland känns det som jag kan gå i sambatakt eller ta några danssteg runt en tall. Skogens ljud.

Denna text vill jag ge till Zaremba – för artiklarna om skogen! 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Lämna en kommentar

Socialisation – språksocialisation – och alla ämnens begrepp

Postat den 14 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Socialisation – skolan är en plats för det. Språksocialisation – varje ämne erbjuder begrepp som eleverna ska få erövra. Det betyder att ämnen ska öppna sig genom lärarens språk, begreppen utvecklas och användas, och läraren kan följa hur begreppen blir elevens. Alla kursplaner handlar om begrepp och om språk. Och i kunskapskraven syns den språkliga förmågan i alla ämnen.

Jag slår i min ordbok:

Social – detta ofantligt stora begrepp – och betydelserna är många. Vi använder ordet social när vi berättar om människor – Han är social, han kan verkligen ta folk. Hon är inte så social av sig, drar sig undan. Hur ser vi då på samma människas språkliga socialisation?

Och hur vet vi?

Socialisation – ordboken skriver kortfattat om detta ord: Överföra samhällets normer till barn. Ja, hela läroplanen handlar kanske just om det. Vad samhället förväntar och vill möjliggöra. Hur ser vi på samhällets språkliga socialisation? Vad är det som krävs idag?

Jag upptäcker att jag mycket snabbt kommer efter i mitt språk då det gäller IT och begreppen där. Språket utvecklas oändligt snabbt och jag vet att jag inte förstår, en del begrepp vet jag innebörden av, andra begrepp prövar jag för att förstå och andra ord och begrepp är jag utanför. Och bakom begreppen öppnar eller stängs en värld för mig.

Ordet socialisera – förklaras i ordboken med att överföra samhällets äga eller under samhällets kontroll. Hur ser det ut om vi tänker språksocialisation? Jag stängs ute eller inbjuds genom språket och i språket. Mina barn sänder mig sms med förkortningar som jag inte förstår. Jag vill förstå. Jag vill också äga språket de har och jag vill inte stå utanför det språk som används. Är det så jag kan se på språket som en nyckel jag äger?

Jag ordbokspromenerar i orden. Och varje ord öppnar världar. Så kan ämnen i skolan bli erövrade. Jag går i träslöjdens lokaler. Jag ser redskapen. Jag ser orden. Jag ska kunna använda redskapen både med händerna och med språket. Beröra dem mångfaldigt. Varje lärare är en väg in i språket. En väg in i ämnet.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Lämna en kommentar

Lärartycket – 100 lärarröster om läraryrket – så här gick det till!

Postat den 13 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Det började med en tanke, en omtanke om läraryrket, en längtan efter en mångfald av lärarröster som kunde beskriva läraryrket inifrån. Tanken har jag burit i flera år. För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg som kom att bli uppstarten till en bloggstafett. Jag döpte den till lärartycket.

Från att bloggen publicerades och en tweet lades upp på Twitter kom gensvaren i en hastighet jag knappast hade förväntat mig. Lärare efter lärare retweeetade blogginlägget och lärare hörde av sig på facebook och … det är tack vare engagemanget, hejaropen och lusten att delta som skapat lärartycket. En idé är ingenting utan aktörerna kring den.

Jag hade inte organiserat för bloggstafetten, bara önskat och initierat den. Under några skälvande minuter insåg jag att hela idén kunde gå om intet om vi inte genast skapade struktur och ordning. Via twitter kom hjälpen inom några sekunder. @themoosch skrev ville hjälpa och så började allt ta form tack vare henne.

Vi skrev ett välkomstbrev till lärare som ville delta, en lista ordnades, turordning skapades. Samtalet mellan mig och Camilla Lindskoug tog fart. Det mesta inför öppen ridå, via twitter, en del direktmeddelanden kom med mailadresser. Och jag tycker det är stort. Jag och Camilla har aldrig träffats. Nu är vi samarbetspartners och ja… på så sätt är nätet mer än fantastiskt.

Nästa utmaning blev att skapa en blogg för de lärare som ville skriva men inte hade skrivplats, dvs, en egen blogg. Inom knappt en timme var bloggen igång och jag, Kristina Alexandersson publicerade våra inlägg om läraryrket. Dag två kom Camilla Lindskoug och från och med dag tre publicerar vi ett blogginlägg om dagen.

På twitter uppkom diskussionen om hastigheten på blogginläggen, några tyckte att vi skulle publicera två om dagen, andra tyckte det räckte med ett. Jag funderade om vi skulle publicera så många att vi hade en grandfinale till sommarlovet. Den tanken lade vi ned och beslutet ligger nu fast – ett blogginlägg om dagen.

De flesta som anmält sig till lärartycket har gjort det via sociala medier. I stort sett alla skulle jag säga. Det känns stort att gå i mål med en vision. Jag drömde om 100 lärarröster om läraryrket beskrivet inifrån yrket. Nu på söndagskvällen är vi i mål. Och det är vi lärare som är det. Vårt utvidgade lärarkollegium. I mål.

#lärartycket Du hade rätt A-M!!!!! Det blev 100 idag:)

Och här är namnen på lärare som skriver:

  1. Ann-Marie Körling (iniativtagare)
  2. Kristina Alexanderson
  3. Camilla Lindskoug (organisatör)
  4. Linda Smiths
  5. Katarina Lycken
  6. Petter Bergenstråhle
  7. Anna Kaya
  8. Karin Nygårds
  9. Patricia Diaz
  10. Christina Löfving
  11. Peter Habbe
  12. Ann Hultman Jakobsson
  13. Mats Olsson
  14. Maria Grundström
  15. Fredrik Clausson
  16. Mia Melin
  17. Magdalena Ronnby
  18. Elisabet Landström
  19. Sarah Rombrant
  20. Jens Croneman
  21. Ida Aspviken
  22. Ylva Pettersson
  23. Peter Ellwe
  24. Sanna Wirland
  25. Hanna Stehagen
  26. Magnus Ehinger
  27. Marie Andersson
  28. Karoline Thordson
  29. Markus Tilly
  30. My Zetterman
  31. Karin Sonnerås
  32. Daniel Barker
  33. Hanna
  34. Terese Silverbåge
  35. Anna Lena Larsson
  36. Linda Odén
  37. Jacob Möllstam
  38. Linda Larsson
  39. Mikael Arevius
  40. Morrica
  41. Charlotta Wasteson
  42. Linda Karlsson
  43. Frida Linden
  44. Andreas Odén
  45. Helena von Schanz
  46. Cecilia Nilsson
  47. Anna Östman
  48. Hanna Tjörnhed
  49. Theres Swittgren
  50. Malin Larsson
  51. Annika Haugsöen
  52. Pernilla Weman
  53. Karin Jern Karlsson
  54. Jonas Lindhal
  55. Mr. X
  56. Fröken Backman
  57. Malin Eriksson
  58. Sara
  59. Fredrik Sjöstrand
  60. Adriana Sturesson
  61. Emelie Öhrn
  62. Janna Scheele
  63. Catharina Källgren
  64. Ann Nyström
  65. Louise Guldbrandsson
  66. Ylva Staberg
  67. Ann Löwbeer
  68. Dan Svanbom
  69. Mick Hellgren
  70. Linda Forssén
  71. Malin Lundberg
  72. Johan Lanz
  73. Hadar Nordin
  74. Patrik Glad
  75. Marika Nylund Ek
  76. Ingrid Paulin Rosell
  77. Åsa Klausen
  78. Karin Zarrouk
  79. Björn Kindenberg
  80. Marie Horn
  81. Linda Ekemalm
  82. Jan Lenander
  83. Hulya Basaran
  84. Anna Johansson
  85. Inger @vindelalvan
  86. Birgitta Wikström
  87. Marie Linder
  88. Benita Sjöberg Reuter
  89. Irene Wirdelov
  90. Dagmar Machutta
  91. Sven Järgenstedt
  92. Britt-Marie Hagman
  93. Anna Sköldeborn
  94. Anna Öjehagen
  95. Ulrika Eriksson
  96. Ulrika Jonson
  97. Katarina Trobäck
  98. Louise Callmer
  99. Bertram S. Fridell
  100. Camilla Carlberg

    

Jag vill bara ödmjukast tacka och med nyfikenhet och glädje invänta lärare efter lärares syn på läraryrket! Hej HOPP!

Anne-Marie

 

Publicerat i LÄRARTYCKET, Läraryrket och lärarrollen | 4 kommentarer

Ett textsmakprov ur sjätte inlägget i Lärartycket

Postat den 13 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Det är en speciell sak att ha drygt 100 elever man möter varje vecka. Under tre år möts vi nästan varje dag, sen rymmer eleven till nästa lärare till nästa steg. Här finns en stor del av lärarskickligheten. Att skapa relationer med våra elever, bra, positiva relationer som lyfter och hjälper eleven och läraren i vårt gemensamma arbete.

ett litet textsmakprov ur Lärartyckets sjätte inlägg, av Petter Bergenstråhle, .

Publicerat i LÄRARTYCKET, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , | Lämna en kommentar

Att krama ett träd och omfamna en skog

Postat den 13 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Jag läser Zarembas artiklar om Skogen vi ärvde.

Jag gjorde det Zaremba bad mig göra. Att stanna upp vid den undersköna bilden av skogen och titta ut över Änoks delta. Stanna upp och betrakta något jag aldrig har sett, en bild av Sverige jag tror mig ha förstå och äga men aldrig riktigt studerat.

Skogen finns i mig. Överallt finns skog. Så mycket skog att man inte ser den. Skogen tar jag för given. Jag har heller aldrig betraktat mig som arvtagare. Och ”skogen vi ärvde” är en vacker textrad som jag sjunger.  Det är något med distansen.

Jag bor i storstaden och älskar skogen – den lilla oas som finns för mig att kalla skog. Skogen gör mig levande. Ljuden är många och dofterna unika – de finns bara där. Skogsdoften.

Jag minns läroböckerna. En gång i tiden läste jag i läroböckerna om skogens kapital, om förädligen av skogen, om industrin och om maskinernas möjlighet, närheten till vattendragen och hur timmermännen arbetade. Jag var skolelev och matades med texter om vad skogen skulle användas till. Men jag inser att faktatexterna bör ha delat plats med poesi, ljud och skönlitteratur. Faktatexterna handlade mycket om pengarna, produktionen och skogen som gjord att hämta hem den till staden och bygga upp något av den. Pappersmassan, ja se själva skolboken – den var skogen.

Jag var ett barn i industrialismens tid. Allt som vi lärde oss handlade om hur att använda och förädla resurser, inte hur att bevara och förstå mångfald och värde. Jag lärde mig skogsbruket i mitt inre. Jag lärde mig skövla skog utan att skövla den. Sverige är rik på skog. Det ordnar sig med skogen. Så ungefär.

Det var långt senare i livet som jag lärde mig hur man ser att skogen är planterad och inte urskog. Det var långt senare jag lärde mig om ändlighet – inte oändlighet. Det var långt senare som jag förstod att skogen jag ärvde den finns inom mig. Som ett vackert fotografi i DN.

Jag tycker om att gå i skogen. Jag tycker om att höra mina steg på stigarna. Jag tycker om att klättra över stockar som vinden vält och som ingen rört. Jag drar alltid djupa, djupa andetag i skogen. Som om jag kunde fylla hela mig med skog.

Jag är långt, långt ifrån fotografiet över Ånoks delta. Den skogen jag ser där är inte den skog jag har upplevt som barn och vuxen. Jag har skogsvandrat i ordnade reservat. Jag lever med några få och korta rader i min SO-bok och ser skogen som resurs.

Distansen mellan min skog och den svenska skogen är gigantisk. Den bygger på okunskap. Jag tycker om att fotografera träd i bilplåt.

 

Publicerat i Personligt skrivande om ..., Verkligheten | Etiketter , , | 1 kommentar

Lärartyckare! Nytt ord, ny slags fråga!

Postat den 12 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Får jag också bli en lärartyckare? 

Jag fick denna förfrågan på facebook. Och jag tyckte så mycket om den. Och ordet. Och frågan. Och alltsammans. Hej HOPP!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Lämna en kommentar

49 namn på lärartycklistan – 49 dagar av lärarröster

Postat den 12 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Varje dag från dag 1 till dag 100 är fyllda av pedagogik! En vision är verklig. Här är namnen som skriver de första 49 dagarna. 49 berättelser om läraryrket.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Lämna en kommentar

Lärartycket 5 och ett litet, litet textsmakprov

Postat den 12 maj 2012 av Anne-Marie Körling

I den nyfiknes landskap är vägarna sällan snörräta. De är inte alltid så bekväma heller. Muminpappan går och går, och hamnar andra natten på sin resa ut i världen på en slingrig väg i tilltagande storm. När han drar sina kalla tassar under magen och försöker somna är hans sista tanke ”I morgon!”. Och så är det faktiskt alltid i skolan. I alla fall för en lärare. Imorgon! Jag kan försöka på ett annat sätt imorgon, nästa termin, nästa läsår. Hur priviligierat är inte det? 

Ja, detta inlägg kan du läsa i sin helhet på Lärartyckets blogg. Det femte inlägget publicerat och det tackar jag med pedagogisk kraft för! Gå vidare och läs det i sin helhet.

 

Publicerat i LÄRARTYCKET, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Textrörlighet i flygplanskroppen

Postat den 12 maj 2012 av Anne-Marie Körling

Ögat letar efter mening. Vi är meningssökande. De skrivna orden läser vi om vi kan läsa. Ögat söker dem. På toaletten läser vi fabrikens namn på elementen. Vi läser det lilla ordet som kommer med vattenlåsen, vi läser och vi läser. På flygplanets stilla vita väggar blev jag mycket överraskad över texten i taket. Jag satt sedan och grubblade på innebörden. Jag var 2 800 meter över jordskorpan då jag såg meningen. Då jag tänkte på spannet av tid mellan ordets uppkomst och min läsning insåg jag att bevarandet av meningen är en större sak än att jag kan lyftas upp i en flygplanskropp. Orden är tusentals år gamla. Jag skulle gärna göra lektion av det här – hur människorna lyckats spara innehåll? Genom vad? Hur? Varför just denna mening? Hur kan det vara möjligt att vi fortfarande kan läsa texter skrivna för så länge sedan? Jag skulle vilja låta eleverna fundera och tänka.

Jag funderar också över varför just den här meningen ska finnas i en kropp som lyfter? Jag funderar över textval utan att värdera. Jag tänker – vem valde den här meningen? Mellan vilka andra meningar valde man? Sedan söker jag med mina textläsarögon över flygplanskroppen – finns det andra meningar någon annanstans? Har de satt in en mening om livet på toaletten? Men nej. Jag har bara denna mening att ta del av. Och då läser jag den mummelhögt för mig själv. Resten av resan funderar jag på vad som menas och vad jag gör där jag är. Livet? Då och nu? Är vi ständigt samma frågeställare?

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar