Undervisningmodell Alfons Åberg: att upptäcka mönster, specifikt ordförråd och …

Under många år har jag visat hur man mycket tidigt kan få upptäcka mönster i böcker tillsammans med barnen och eleverna. Jag har då använt mig av Alfons Åberg, LasseMajas detektivbyrå och andra serier. På begäran visar jag nu hur man kan arbeta med Alfons Åberg. Räds inte att göra undervisningen också i andra årskurser än på förskola och lågstadium eftersom modeller handlar om att utveckla ett lärande. Innehållet må vara bekant men innehållet problematiseras utan att för den skull förstöra det litterära verket och dess innehåll.

Powerpoint

Om du vill jag kan sända dig en powerpoint så att du kan pröva i klassrummet. Då vill jag att du ger mig din adress här nedan så sänder jag den till dig.

Lärande förhållningssätt

Om du gör något nytt är eleverna inte bekanta med det du gör. Låt inte detta hindra dig från att fortsätta. Om de är tysta och osäkra skapa säkerhet genom att själv bli en berättande lärare. Du kan visa hur du tänker och försök att göra detta på ett autentiskt sätt så att de verkligen förstår att också du engagerar dig i innehållet. Undervisning sker på många olika sätt men att förmedla är inte alltid vägen. Att berätta och åskådliggöra genom sina egna tankegångar, om än pedagogiska, väcker ofta intresse. Jag brukar ställa frågor högt:

– Men, hur ska jag nu tänka? Det är samma färger men ändå så olika? Hur har illustratören gjort?

Det bjuder eleverna att hjälpa mig och därmed får tänka tillsammans med lärare och klasskamrater om det som visas.

Jag ger inte upp ett gott undervisningsinnehåll utan fortsätter att berätta och resonera och samtidigt relatera till elevernas medverkan och påverkan.

Modellen kan användas i andra sammanhang:

  • vi kan titta på översättningar av Alfons Åberg och följa samma mönster där
  • oavsett årskurs kan vi genomföra modeller för lärande där vi själva blir berättande lärare och samtidigt bjuder in eleverna i våra undervisningsinnehåll

Att titta på fler omslag och få jämföra och resonera om eventuella likheter och olikheter

Denna bild är hämtad ur från Bokmakarens sida. Gå dit för att upptäcka böckerna om Alfons.

 

 

 

 

 

Då det gäller böckerna om Alfons Åberg är det flera saker som är återkommande och detfår eleverna upptäcka när de ser de olika titlarna. Låt dem studera omslagen. Gå inte fort fram. Deras berättelser är också en del av att få använda språket och knyta det till ett innehåll. Det du verkar för är att ge möjlighet att låta eleverna resonera, prata, beskriva och jämföra. Det använder det språk de har och utvecklar det i relation till det innehåll du ger.

Så här berättade eleverna i årskurs 2:

  • Varje bok heter något med Alfons Åberg
  • Böckerna är skrivna av Gunilla Bergström och det är också hon som har illustrerat dem
  • Det saknas fotografier
  • Det är samma typsnitt (ett undervisningsinnehåll jag ofta återkommer till – läs vidare i Textsamtal och bildpromenader, 2017)
  • De är färgglada omslag
  • Det är olika – frågetecken, utropstecken och sånt
  • osv

Gå inte fort fram. Gör detta vid ett tillfälle men fortsätt inte genast med nästa innehåll. Detta samtal kan man påminna om när man fortsätter med att studera böckernas innehåll.

Bokens första och sista mening

Vid nästa tillfälle ger jag eleverna ett exempel på hur berättelsen om Alfons Åberg inleds och avslutas, dvs, den första meningen i boken och den sista. Första och sista meningen ramar in innehållet. Det är viktigt med tydliga ramar.

Utifrån dessa meningar kan man låta eleverna diskutera vilket omslag det är som hör ihop med meningarna. Det betyder att man måste använda sig av ledtrådar. Fråga om hur eleverna skulle göra. Om de inte vet och kan bli en berättande lärare och visa hur du tänker. Ledtrådarna kan vara:

  • Alfons Åberg
  • linbana
  • bindbygge
  • leker

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här gäller det att klura och tänka. Det behöver inte betyda att barnen/eleverna måste hitta rätt bok men de får samtala och tänka tillsammans. Barn lär sig genom något och när de möter ett innehåll ska de få samtala, ställa frågor och lyssna till olika sätt att tänka på.

Ordförrådet är specifikt och alltid generöst

Nästa innehåll att fundera kring är de ord Alfons Åberg genom Gunilla Bergström delar med sig av. Hur hör kan vi ta stöd av dessa ord? Hur kan vi använda orden? Läs orden högt och låt barnen/eleverna läsa dem tillsammans med dig. Läs gärna en till två gånger. Läs på olika sätt och dramatisera med rösten. Läs skrattande, läs allvarligt, läs med spökröst. På så sätt repeterar ni orden men utan att det märks.

Resonera om:

  • vad är gemensamt för orden
  • om man skulle sätta en rubrik överst – vad skulle den vara?
  • vilken bok tror ni nu att det handlar om?
  • Varför då?
  • Berätta mer om hur ni tänker?
  • Vilka ord beskriver själva knytredskapet (snöret)? (här kan man skapa ytterligare organisering av orden – mer specifikt ex: skosnören/garnnystan/snöre/rullen)
  • Vilka ord beskriver något som är resultatet av att knyta? (rosett/knutar)
  • Vilka ord beskriver det som händer då man ska knyta? (trassel … osv)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Låt eleverna få samtala om orden och hur de själva gör när de knyter, eller hur de lärde sig att knyta, eller om de inte kan knyta. Bedöm inte utan lyssna och fundera. Kanske själva förmågan att knyta ska bli ett innehåll där vi faktiskt får lära oss att knyta och knyta olika saker.

Samtala också om vad boken kan handla om och låt barn/elever berätta. De får berätta som de vill och använda orden som de kan och förstår. Boken visar vägen och beskriver hur författaren har använt ord. Det handlar inte om rätt eller fel.

Läs boken högt

Läs boken högt. Att läsa en Alfonsbok tar knappa femton minuter. Det har du tid till. Glöm inte att böcker är rika på grammatik, ordförråd och allt det andra som du vill att eleverna ska få lära sig. Det är alltså nytta med högläsningen och det ska du som lärare veta om. Du behöver ju inte säga det till eleverna. För eleverna är det roligt att lyssna och ta del av bokens berättelse.

Lära sig att knyta – vi gör bokens innehåll till vårt

Låt Alfons Åberg vara modell också här. Det är ju han som lärt sig att knyta. Hur skulle vi kunna lära oss det Alfons kan:

  • Alfons Åberg är ju fem år då han lär sig men hur gick det till?
  • Vad behöver man för att lära sig att knyta?
  • Hur tycker ni pappan ska tänka och säga till Alfons när han lär sig att knyta?
  • Hur lär man någon att knyta?
  • Visa hur ni skulle göra?
  • Lär mig att knyta? (Jag brukar alltid vara den som inte kan och eleverna brukar då få vara mina lärare. Ett mycket roligt sätt att utbilda sig i konsten att knyta relationer och knyta eleverna till innehållet. Pröva?)

Matematiska funderingar som kan väckas hos barnen/eleverna:

  • Hur långt snöre behöver man för att knyta?
  • Om man ska knyta fast en hund vid en stolpe – hur långt måste kopplet vara?
  • Vilket är det kortaste snöre man kan knyta med?
  • Om hela klassen får en meter snöre och ska knyta ihop alla snören med varandra – hur långt blir klassens snöre? (tänk att knuten tar lite av metern men säg inte det till eleverna. Låt dem mäta snören utan att knyta och ett långt snöre som är med knutar.)

Undersök också:

  • Varför knyter man?
  • Vad knyter man?
  • Hur knyter man?

Se filmen och förstärk upptäckterna

Tre böcker att arbeta vidare med 

Gör ett likadant arbete med ytterligare tre böcker men glöm inte att behålla de tre böckerna så att barnen kan få studera dem närmare och kanske upptäcka något du inte upptäckt.

Välj ut tre böcker ur serien och studera mönster och gör på samma sätt som ovan:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Posted in Biblioteken, Bildpromenaden, Boken i undervisningen | Tagged , , , , | 27 Comments

Pusslet i min barndom – något trasigt kunde bli helt igen

Jag minns då jag gick på daghemmet. Där fanns pussel. Jag älskade att ta bort alla bitarna,  som om världen gick att ta itu för att sedan sätta tillbaka igen och rätta till delar till helhet. Det som först var helt, blev trasigt och sedan helt igen. En slags trygghet att kunna bemästra något. Min uppväxt var många gånger ”trasig” och jag behövde ”reparera” den. Pusslet gav mig möjligheten om och om igen.

Som barn var jag ofta på sjukhus. Jag låg nedbäddad större delen av sjukhustiden men fick gå en timme om dagen till lekrummet. Där fanns pussel. Det var ett äventyr för hjärnan att upptäcka att jag kunde lägga dem. Jag minns tillfredsställelsen när jag var klar. Nästan som ett lyckligt tillstånd. Det trasiga var helt igen. En slags symbolik uppfattar jag det som idag. Jag var sjuk. Jag skulle repareras. Jag skulle bli hel igen.

I klassrummet hade jag ett bord för ett stor pussel. Eleverna gick i fyran. Inte sällan var det konflikter på rasterna och när klassrumsarbetet var igång kunde de elever som hamnat i en konflikt få stå en stund vid pusslet och hjälpas åt att lägga det helt igen. Först lite ovilliga men uppgiften gjorde dem gemensamma. Något trasigt kunde bli helt igen. Relationen utvecklades och eleverna började småprata med varandra.

Igår läste jag Mats Olssons fråga om pussel i gruppen Förskolan. Det väckte minnen och på ålderns höst och med distansen också en viss förståelse. Pusslen hanterar en helhet, delar och visar att något som tas sönder går att reparera och göra helt igen. Detta viktiga arbete vi behöver göra lite då och då. Reparera relationer. Reparera i en trasig barndom. Reparera en nära värld.

Som barn såg jag hur människor runt omkring mig reparerade det trasiga. Mormor lagade strumpor och sockor. Jag minns hur jag kände lagningen i sockan jag hade på fötterna. En liten klump av extra trådar som lagat ett hål. Ett öra från en kopp limmades tillbaka med omsorg och sedan fick koppen en särskild behandling eftersom den en gång varit trasig. När jag var liten övergav man inte det trasiga. Man försökte laga in i det sista. Sen accepterade man att något hade lagats. Det blev en del av tingens historia. Det blev en del av barndomens innehåll. Ett skrubbsår behandlades med bomull och varmt vatten. Någon blåste varm kärlek över knäet och så det slutliga beviset som kom med ett plåster. Här pågick lagning och reparation.

Pusslet var en del av att laga och göra helt igen. Om och om igen lärde jag mig det.

Pussla på! Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Ämnet bild, Barns sorg är randig, Grupparbete, Känslor, Klassrummet, Ordning och reda, Strategier, Utbilda i ordning och reda | Tagged , , | Leave a comment

I huvudet på en elev och närvarons nyckel till samtal

Samtal igår, elev årskurs fyra:

När jag började i den här skolan då var min hjärna lite … tom, liksom som den var död. Men när jag går i den här skolan så börjar min hjärna hitta på saker. Den tänker, tror jag. Och hittar på.

Jag fick också många vänner. Jag har vänner som är med mig. Det har blivit roligare för mig.

Det är eleven som ska få tillgång till sitt tänkande och få möjlighet att kommunicera det. Det handlar om närvaro och om att lyssna. Jag brukar inte säga så mycket men visa att jag är helt och hållet med eleven. Som lärare är det värdefullt att bara lyssna och inte bedöma eller värdera. Då blir samtalet inte en produkt där vi söker något som vi hoppas eleven har lärt sig.

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

Posted in Barns rättigheter, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Relationer och vänskap, Värdegrunden | Leave a comment

Så här dokumenterar jag elevens skolanknytning och läsintresse

Publicerar här ett lässamtal med en elev för att visa hur jag gör. Detta samtal tar cirka 15 minuter och är mycket värdefullt för både för eleven och läraren. Jag har alltid arbetat så här. Att lära sig ett arbetssätt tar lång tid och därför brukar jag säga till lärare att gör detta med en elev för att träna och öva. Ta en aspekt av läsningen och pröva med det. Då jag började hade jag 28 elever och slog mig ner med en elev när de andra kunde arbeta med något som engagerade dem; exempelvis måla av rektors cykel och skriva en efterlysning av den. Under åren har jag lärt mig och detta blir ett arbetssätt som sitter i min ryggrad. Därför tar det inte mycket tid i anspråk. Så utbildar man sig som lärare tänker jag. Eleverna får lära sig att inte störa mig men får hjälpa varandra och konsultera klasskamrater för att tänka, kommunicera och lära ihop.

Pröva och var snäll mot dig själv och ditt lärande tillsammans med eleverna:

Allmänt om skolan:

Roligt och spännande att börja skolan. Sommaren varit bra; badat, ridit och galopperat, rest med familjen och läst böcker.  Böcker har lånats på bibliotek och några har köpts.

Samtal och ordförråd:

Eleven relaterar med ögonkontakt och berättar med rak ordföljd vid vissa fall och andra gånger korrekt ordföljd. Eleven tycker om att tänka och när eleven får möjlighet att berätta och förklara är det spännande att lyssna och utmana med frågor för fördjupning.

 Läsning:

Läser okända texter utan att bli rädd eller känna osäkerhet. Eleven börjar läsa omedelbart och är nyfiken på vad som berättas.

Text 1:

Rättar sig vid felläsning vilket är vad läsare gör. Kan upptäcka att ord saknas i texten – som ”Jag hade fyllt tio … och ”.

Eleven läser skrav/skrer vid ordet skarv. Eleven känner inte till vad en skarv är så jag undrar om det handlar om att ordet är obekant och att eleven inte kan hitta ett ord eleven känner till.

Eleven frågar när eleven inte förstår eller orden är främmande. Första stycket är svårt att förstå men eleven läser vidare men säger själv att det är svårt med det första stycket.

Text 2

Den här texten var lättare. Minst konstiga ord. Texten känns som ”typ en dikt”. Det kändes som att allt (i texten, eleven visar med handen över textmassan) hörde ihop. Eleven säger att den första texten inte är skriven för barn medan text nummer två är en text som vänder sig till barn.

Ljud och bokstäver:

Kikare korrekt uttal under läsningen. 

Lässtrategier:

Ljudar exempelvis h-o-r-i-s-o-n-t-e-n

Frågar när eleven inte förstår ord

Läser vidare trots att texten inte genast berättar vad den handlar om

Samtal om texterna:

Kan visa vilka meningar som är svåra att förstå och kan därmed identifiera svårigheterna med läsningen.

Ordsamtal:  

Ordet Vattenröken förklarar eleven som att ”vatten är varmt och man kan se det. Andedräkten kanske det är. Det syns mest när det är kallt. Luften flyttas framför en när man andas ut.”

Att uppmärksamma och undervisa: 

* Ordet skarv blir skrav/skrav – ingen korrigering då eleven inte vet vad ordet betyder och det är därför inte ett meningsfullt ord även om eleven kan uttyda det korrekt.

Tyckte blir tycker (tempus) /gick blir fick (första bokstaven ändras)  /Något blir talspråk nå´t (eleven vet vad som står skrivet men uttrycker sitt talspråk)

 

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Skriver om detta i samtliga mina böcker men främst i Vägen till skriftliga omdömen, 2007

Posted in Boken i undervisningen, Bokstav/bokstäver, Föreläsningar jag ger, Intervjuer, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Lässtrategier, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Strategier, Synligt läsande, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Textsamtal | Leave a comment

Bokens baksidestext kan vara tillräcklig för ett textsamtal

Vad gör man då det känns omöjligt att leva upp till allt som förväntas av en? Vad gör man då den enda människa som förstår en försvinner? Om man befinner sig någonstans i gränslandet mellan barn- och vuxenvarande och bär på en längtan efter något som man själv knappt kan sätta ord på.

Baksidestexten är hämtad ur Sara Lundbergs bok Fågeln i mig flyger vart den vill, 2017. Visa den på tavlan. Högläs den för gemenskap och tillgänglighet. Låt eleverna möta texten och de frågor som väcks i den. När ni samtalat om detta kan man koppla bokens titel till baksidestexten:

Fågeln i mig flyger vart den vill

Vad berättar titeln? På vilket sätt utgör titeln en motsägelse till baksidestexten? Hur ser trots ut? Hur kan man hitta sina egna vägar? Vet man vilka vägar man kan ta? Hur förstår vi titeln?

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

 

Posted in 90 sekunders högläsning, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Frågekonsten, Högläsning, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Textsamtal, Undervisningen | Tagged , , , , | Leave a comment

Eleven jag lyfte trots att ingen trodde eleven om det

 

”Det gör mig förvissad om att vi i skolan ska bana vägen för det oanade som vi ännu inte ser hos eleven eller inte vågar utmana oss att tro eleven om.”

Inträdesprov i all ära. Jag tror inte att dessa sorterar så enkelt och jag är övertygad om att undervisning och inkludering ger fler elever möjligheter att lära. Då jag läser Lars Lerins böcker ser jag hur oförstående lärare är för de konstnärliga uttrycken och hur de gärna vill att eleverna ska framställa något som liknar de andras. Träd kan inte ha konturer för så är det inte säger en av lärarna i Lars Lerins bok Naturlära, sid. 31. Detta att ha lärare som inte förstår det konstnärliga går också att läsa i Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg. Där ska eleverna rita en morot och läraren förstår sig inte på eleven som när eleven vill rita en annan slags morot. Det konstnärliga går inte att tygla på det sättet. Däremot att möjliggöra och att nyfiket fundera över hur barn gestaltar saker och ting.

Under många år träffade jag elever en timme om dagen. De var alla skoltrötta men lärarna var också skoltrötta på dem. Mest killar var det. Vi utvecklade ett lärande samspel och eleverna blev åter skolanknutna. Jag lärde mig också mycket om att undervisa utan att straffa och kräva men rulla ut mattan till ämnesområden och intressesfärer. Naturligtvis kopplade till de krav jag hade rörande innehåll och mål. Då jag fick en fråga från en kulturinrättning om jag kunde plocka ut en elev för en veckas konstutbildning rörande fotografering tog jag helt enkelt den elev jag anade kunde delta. Jag var skyldig att skicka en elev med goda skolkunskaper och visat intresse för konst. Eleven jag skickade hade inte visat några prov på något sådant, inte heller hade eleven lyckats tillgodogöra sig betyg som gjorde att eleven skulle tillhöra den utvalda skaran. Men jag tänkte i andra banor och talade med eleven om vad jag ville att eleven skulle delta i. Eleven blev glad över frågan och tilltron. Och några månader senare var eleven iväg till det som skulle ske och tillsammans med andra elever från andra skolor.

Jag har med mig konstböcker av olika slag och tillsammans med eleverna studerar vi både text och konst i dem. Eleverna vill gärna pröva att också måla och studerar, här Lars Lerin, och vill pröva. När de får göra det upptäcker de också att de kan och att de själva sätter sin prägel på det de målar och härmar. Här är exempel från tidig höststart i årskurs tre.

 

 

 

 

 

 

Idag, långt senare, följer jag elevens, nu vuxen, vägar in i sitt konstnärsskap.  

Det gör mig förvissad om att vi i skolan ska bana vägen för det oanade som vi ännu inte ser hos eleven eller inte vågar utmana oss att tro eleven om. 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Undervisningens träffar i läroplanen:

  • Ämnet bild (härma, studera, jämföra, pröva)
  • Ämnet svenska (läsa, tänka, samtala)
  • Ämnet matematik (begrepp, geometri)
  • Tilltro till egen förmåga
Posted in Barns rättigheter, Boken i undervisningen | Tagged , , , , , | Leave a comment

Elevernas egna strategier – och jag skrattade för mig själv

Eleven i årskurs ett kommer fram till mig där jag står längst bak i klassrummet. Jag är på besök och är vänligt nyfiken på de första skoldagarna för eleverna. Eleven har löst några uppgifter i boken men kan inte några av dem.

– Jag skrev ett annat ord, sa eleven och viskade ”fuck”. Det har också fyra ju.

Jag minns en förälder i min första klass. Han hörde av sig och sa att det man lär sig på lektionerna är en sak och det man får lära sig på rasterna en annan. Hans son hade plötsligt fått massor av ord från eleverna i de högre årskurserna. Det var mer en reflektion, sa pappan.

Hur som helst, språket ska utvecklas, men jag såg elevens lyckliga ögon när eleven hade löst det hela på sitt sätt. Eleven visade med fingrarna och sa allvarligt. Fyra bokstäver – F U  C K. Det är tredje skoldagen för eleverna. Vi har tio år på oss att ge dem ett rikt och nyanserat språk. Vi får inte ta ifrån dem deras egen förmåga att lösa problem de finner i vardagen och i skolan. Eleven kunde inte heller ordet för SÄL, FÖL eller PIL och löste det på sitt eget sätt.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Intervjuer, Ordning och reda, Strategier, Verkligheten | Leave a comment