Pojkens gråt

P1400665

Den lilla pojken tittar ner. I hans öga en tår. En enda tår rinner nerför hans kind.

– Du är ledsen, säger jag.

Han tittar på mig och säger:

– Det är bara en tår. Den bara kom.

Jag tittar in i pojkens ögon och säger att jag gärna lyssnar.

Vi går åt sidan. Jag slår mig ner för att lyssna och bara vara där tillsammans med barnet och att skapa ett vi.

– Tårar finns för man behöver tårar, berättar jag.Vad ska man ha tårar till om man inte får gråta dem.

Då kommer en tår till, och en till och när gråten fått fart så behöver den utrymme en stund. Det går inte att prata när man är ledsen. Ofta är vi för snabba att prata. Gråten behöver utrymme och tillåtelse. Inte omedelbara lösningar. När pojken fått gråta lite kommer berättelsen. När den är berättad kommer lättnaden. I lättnaden finns det rymd och utrymme.

 

 

Posted in Ordförrådet, Sorg, Verkligheten | Leave a comment

Allergi i skolan

P1070663Min barndom präglades av rinnande ögon och väsande lungor. I armveckan kliade det. Då fanns det inte mycket mediciner att hurra för. De jag tog gjorde mig skakis och jag fick svårt att skriva fint i skolan. Kroppen kändes som vore den invaderad av myror som sprang omkring inne i blodomloppet. Det var besvärligt och det kändes som kroppen förde ett inre krig. Koncentrationen fick sig en ordentlig törn. Det gäller också för dagens allergiker. Tröttheten är besvärlig. Medicinerna är vänligare och underlättar för ett någorlunda vardagsliv.

En elev jag har lider av rinnande näsa och kliande ögon. Det är tröttsamt för eleven. Och utanför står allt i blom. Den där grönskan vi tycker så mycket om. Vi måste gilla våra allergiker också. De kämpar, kämpar. Och så den där tröttheten …

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

Ett tal: ”En fest för kärleken”

P1070533

Jag skrev det här talet för några år sedan. Skriver ner det här på bloggen. Kanske någon vill låna. Låna och byta ut några ord. Låna och ta modet att ge ord för kärleken på något bröllop eller bara för att kärleken är mitt i vardagen:

 

En fest för kärleken

Detta är en fest för livet.

För mörkret, för ljuset,

för vägen som vinglar fram,

dikesrenens djup och nedförsbackens lätthet.

En fest för dagen.

Den börjar på morgonen.

Karin Boye får inleda kärlekens morgon,

hon skriver

BRYT UPP, BRYT UPP!

DEN NYA DAGEN GRYR

OÄNDLIGT ÄR VÅRT STORA ÄVENTYR.

Och över frukosten, som gärna får bli två frukostar,

den första och den andra

gör vi det genom Maria Wines ord

ATT VAKNA TILLSAMMANS

OCH MÖTA DEN BLÅÖGDA MORGONEN

OCH UTBYTA LEENDEN SOM VÄRMER

OCH VÄRNAR DEN NYA DAGENS FRAMTID.

För att över lunchen, den snabblagade vardagens blodpudding,

äta den med diktens lingonsylt och ser i kärlekens ljus

och vardaglighet att vi tillsammans får äta

GEMENSAMMA MÅLTIDER UPPLYSTA AV

LINGONSYLTENS RÖDA GLÄDJE

Kärlekens fest är alltid där vi är.

Den kan vara vardaglig och freda dammråttorna

som vilar i hörnen för att vi inte längre orkar med dem

och  samtidigt blomma upp som solen som

låter solkatterna smyga med osynliga fötter över samma golv.

Och vardagens klockslag

de där väntestationerna

av möten.

Vi möts.

Stretar på där vi är.

Köper mjölk, kaffe och leverpastej.

Vi är vardagens människor.

och vi tar varandra för givna.

Det är en vila i det.

ALL KÄRLEK BIDAR SIN TID

OCH VÄNTAR UT SJÄLVA OMÖJLIGHETEN

skrev Lars Forssell och ändå är vi så rädda

för just det.

Så ifrågasättande.

Är vi så rädda,

så som Karin Boye skrev

RÄDDA FÖR ATT DRUKNA I DET GRÅA?

Det som kommer med vardagens lunk.

Som när vi frågar varandra

Vill du ha lite mer kaffe?

Dela en apelsin med mig?

Att minnas den kärlek som kommer med ett ja.

Ann Smith diktade om detta

Å VAD JAG TYCKER OM DITT SÄTT ATT SÄGA JA.

För kärleken är aldrig ensam.

Den berättar att

INTET KAN HÄNDA EN AV OSS SOM
ICKE HÄNDER OSS TVÅ.

En vardagsfest. Sådan kan kärleken vara.

Den övervinner inte allt

men den kan vara nog så uthållig.

Posted in Skriver om ditt och datt | Leave a comment

Fyraåringarna på bänken – hur ser vi på det?

P1070845Barn och pedagoger står och väntar på bussen. Det är förskoleklassen som är ute på äventyr. De är klädda så att vi alla ska se dem med synliga västar som berättar att barnen hör till den och den förskolan. Det är fint tänker jag alltid. Det är viktigt med dessa utflykter i staden: till parken, till biografen, till ett museum. Och jag beundrar pedagogernas ledarskap när de håller barnen på behörigt avstånd från farorna som kommer vid övergångsställen och att gå för nära kanten till gatan eller spåren vid tunnelbanan. Det dröjer innan bussen kommer. Barnen står hand i hand i ett led som kroknar en aning. Några barn sätter sig på den tomma bänken.

Det dröjer inte länge innan pedagogen säger till dem. De får inte sitta på bänken. De måste kliva ner och stå i led. Det som innan inte varit något problem blir nu ett problem. De vuxna säger till fyraåringarna att de andra barnen kanske också skulle vilja sitta på  bänken och att de nu blir ledsna för att de inte får det. Hur kan de tro att de bara kan sätta sig på bänken när det kanske finns andra som vill sitta på bänken?

Jag tänker på omsorgen som pedagogerna säkert vill ge men som de misslyckas med. Bänken har inte varit ett problem men blir det. Pedagogens uppmärksamhet blir barnens uppmärksamhet. Nu tittar alla på bänken. Någon vill sitta på den. De fyraåringarna som satt sig på bänken hade inga andra avsikter än att sitta på bänken och vänta på bussen. De tog ingens plats utan lånade allas. De hade heller ingen avsikt att vinna förmåner från andra. De ville bara sitta och vänta på bussen. Det fanns en bänk. De satte sig.

I all välmening har de vuxna gjort deras ”upptåg” till något större än vad det är. Det inte alla kan göra får inte några göra. Men barnen har inte tagit något på någon annans bekostnad. De satte sig för att det fanns en bänk.

 

Posted in Anpassning, Kommunikationen | Tagged , , , | Leave a comment

Barn ordnar ordning och reda

Jag gav bort mina alfabetsböcker till en liten kille. Flera år senare är böckerna fortfarande hans favoritböcker. Böckerna blev höglästa av föräldrarna och när barnet kunde läsa själv så läste han böckerna med igenkänning och känsla av att kunna. Hans föräldrar såg honom ordna med böckerna och hur han lade ut dem i ordning och skickade mig en bild. Jag tänkte på den där förmågan till ordning och reda som barn kan skapa alldeles på egen hand.

Ordnar med böckerna! Pojke fyra år.

Ordnar med böckerna! Pojke fyra år.

Posted in Autodidakten, Hur lärde du dig att läsa?, Ordning och reda, Synligt läsande | Leave a comment

Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

P1090870

Stimulera, etablera och utveckla läsvanor

Då det kommer till barn och ungas läsning krävs att vi både stimulerar, etablerar och utvecklar läsvanor.

Stimulans kommer med högläsning, skolbibliotekarien, skolbiblioteket, böcker i klassrummen och lärarledda samtal om litteratur och innehåll. Det kan betyda att lärare visar sin egen läsning och att böckerna är svåra att lägga ifrån sig. En läsande lärare visar att boken har en plats i lärarens liv. Att ta med sig en bok till matsalen (det har jag gjort många, många gånger och räknar frågor och visat intresse för boken till tio, elva elever per gång) och prata om den med en nyfiken hållning.

Att etablera läsvanor handlar om att möjliggöra för att läsa. Det handlar om att skapa utrymme för att läsa. Inte att vi förlägger läsandet i hemmet utan att vi säkerställer att vi får läsa i skolan och under skoltiden. Många elever behöver få läsvanor etablerade utanför hemmen. Skolan är en sådan plats. Lässtunderna ska vara återkommande och verka för att eleverna både kan kan träna att läsa och läsa för att uppleva, känna och tänka. Det handlar också om att se läsaren, vara nyfiken på vad eleven läser och inte fokusera på vad eleven borde läsa.

Att utveckla läsvanor handlar om att föra dialog kring läsning med dem som läser, de som inte tycker om att läsa, och utan att värdera söka hitta vägar som kommer genom att lyssna till hur eleverna tänker kring läsningen. Det betyder också att vi funderar över hur vi möjliggör för eleverna att läsa, hur vi ser på deras läsval och hur vi själva ger eleverna andra möten med litteratur än vad de själva väljer att läsa. Det kan vi göra genom att läsa högt och läsa det eleverna ännu inte kan läsa på egen hand. De pedagogiska samtalen bör innehålla inblickar i litteratur och faktatexter så att lärare kan tänka och fundera över de innehåll som kan betyda att eleverna får tänka, kommunicera och lära.

Posted in Barns rättigheter, Pedagogiska samtal, Strategier, Synligt läsande, Textsamtal, Undervisningen | Leave a comment

Att medvetet välja förhållningssätt

I mina böcker Undervisningen mellan oss och i Textsamtal och bildpromenader skriver jag om vikten av att välja förhållningssätt. Redan vid skolans yttre gräns beslutar jag mig för hur jag ska möta eleverna. Det betyder att jag gör medvetna val och att jag bestämmer mig för att jag ska verka genom de ord jag väljer. Exempelvis kan jag välja att vara tolerant, nyfiken och lyhörd. Det betyder att jag väljer att lyssna noga på vad eleverna säger och visa att jag är intresserad av elevens syn på de frågor jag lyfter in genom undervisning.

Om man vill läsa om vikten av att medvetet välja ett förhållningssätt kan läsa överläkaren Peter Strang tankar om vikten av detta i boken Att höra till. 

Hej HOPP!

Posted in Pedagogik, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Värdegrunden | Tagged , , , | Leave a comment