Roligt att skriva i årskurs ett

När eleverna går i årskurs ett, två och kanske årskurs tre kräver skrivandet att de måste tänka då de formar bokstäver och när de ska formulera sig. Det betyder att skrivandet inte kan vara lika flödande som när man kan skriva mer automatiserat. Det här gör att skrivuppgifterna inte kan betyda att de ska formulera sig med samma innehåll som då de kan berätta och prata. Jag brukar utgå från att själv skriva och visa hur jag gör, dvs, ge eleverna en modell. Denna modell utgår jag ifrån ”Titta skogen” som är utgiven av OLIKA förlag. Texten är skriven av Åsa Mendel-Hartvig och illustrationer av Maija Hurme.

Vi kan härma titeln på boken:

Titta skogen

Och utgå ifrån två-ord-skrivande. Jag visar hur jag skriver:

Titta blomman.

Titta ekorren.

Titta trädkronan.

Titta mossan.

osv

Det betyder att eleverna kan skriva något som handlar om ordförrådet men också kan likna en dikt. Alla texter som eleverna skriver, oavsett hur mycket de skriver, ska läsas upp och ingå i läs- och skrivundervisningen. Det klassen skriver är också text att läsa.

Samma modell kan vi skriva om saker i klassrummet:

Titta klassrummet.

Titta färgpennorna.

Titta klasskamraten.

Titta fönstret.

Titta läraren.

Titta suddgummit.

Titta almanackan.

Titta …

Skriv och läs. Skriv och upptäck. Skriv och dela. Låt eleverna upptäcka platsen där de är.

Nästa gång de skriver kan de lägga till ett ord till den text de redan skrivit:

Titta min klasskamrat.

Titta glada läraren.

Titta gröna suddgummit.

Titta gula färgpennan.

Titta… osv

Ha det undervisande underbart!

Hej HOPP! 

Anne-Marie

 

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Tagged , , , , | 1 Comment

Effekt av en timmes telefonhandledning

En fråga fick jag via mejl. Jag bad den som frågade att ringa upp. Så blev det ett samtal som ledde till denna undervisarglädje. Jag tror envist på lärarens kompetens och att lärare vill, välkomnar och värnar både elever och innehåll i skolan. De gör det bästa de kan utifrån de förutsättningar de har. Det är också viktigt att läraren känner att läraren vågar gå från ord till handling. I samtal kommer lärarens röst att göras stark. Så här är gensvaret:

Hej i hösten!

Tack för din handleding och pepp, vi är på gång i vår förskoleklass med stora steg.

Under de här veckorna har det hänt mycket, det är så roligt, bildpromenader, ordburkar, sakletare, sagor, att få låna ett ord/mening är magiskt bra!, Vi har börjat med en STOR-bok tillsammans med våra dagar tillsammans.

Det som har varit lyckosamt är att vi sjunger, vi sjunger glada sånger och sånger med rörelse, vi sjunger höstsånger med spännande ord som vi vänder och vrider på. Vi har även när vi skriver det ”talande tangentbordet” mkt bra.

I förra veckan var det bara wow, vi läser i 2 grupper så det ska finnas mkt utrymme för prat. Min grupp sa vi vill sjunga för dig: och som de sjöng med tydligt uttal och takt och glädje, extra fantastiskt med elev med autism som följde med på sitt sätt och såg strålande glad ut!

/ Petra

Posted in Boken i undervisningen, Kollegialt lärande, Kommunikationen, Lärarens språk, Pedagogiska samtal, Undervisningen | Leave a comment

Så här skapar jag ett textsamtal – och ni får gärna en PP för att själva genomföra

Välkomna till undervisningstanken: Här ska jag visa hur jag skapar innehåll genom. Jag utgår ifrån två sidor av Ulf Stark Sommar i stora skogen, 2015. Ni får gärna skriva och be om en PP så att ni kan genomföra undervisningen i era klasser, våga er på att göra det i andra stadier än de ni tror att texten berör. God undervisning har ingen årskurs tänker jag ofta. Anpassningen kommer med vilka frågor vi ställer.

Om varför jag läser ”Sommar i stora skogen”

Jag köpte boken till mig själv och läste den med iver och nyfikenhet. Jag har sedan läst om den flera gånger. Den erbjuder så många ingångar att samtala kring. Särskilt har jag följt farfars liv genom boken och hur han försvinner in i barndom och ålderdom. Jag har också undersökt ord och lockats att plocka ut dem och se dem i ljuset av det rika och nyanserade språket som kommer med en berättelse.

Jag läser på Rabén och Sjögrens hemsida att boken vänder sig till barn mellan 3-6 år vilket jag anser att den inte gör. Den har en långt bredare läsekrets än så. Det är en berättelse som har många djup och det gör den intressant för fler än en viss åldersklass.

Det är därför det är så viktigt med högläsning. Då når boken också den vuxne och andra som råkar lyssna.

Sommar i stora skogen har också kopplingar till En midsommarnattsdröm. Det betyder att en möjlig koppling kan göras till Shakespeare och hans verk. Nåväl, jag har läst och jag är glad i det jag fått läsa.

Jag vill undervisa och kan välja vilken sida som helst för att göra det. Men här är ett förslag till sidor:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni kan se hur jag har antecknat och markerat i texten. Det här är några sätt att undersöka texten på.

I texten kan vi läsa var och det ska vi naturligtvis uppmärksamma: 

  • bakom albusken
  • vid forsen
  • på kullen
  • på rygg
  • över himlen
  • till marken
  • vid sjön
  • på ängen

Texten inleds med att FARFAR ÄR BORTA – hur kan man följa upp det i texten? Vilka ord förklarar?

  • borta
  • letar
  • virrigare
  • leta
  • ingenstans

Meningar som anger att FARFAR ÄR BORTA:

  • Man letar på alla hans vanliga platser
  • – Bara han inte har funderat bort sej, säger mamma.
  • – Ja, han har varit virrigare än vanlig, säger pappa.
  • – Kom Nina så fortsätter vi att leta.
  • Men ingenstans doften av en stor tänkare.
  • – Har du möjligtvis sett farfar? frågar dom en duva som sitter på en gren och kuttrar.

Vanlig är ett ord som förekommer på flera ställen i denna korta text:

  • vanliga
  • vanligt
  • vanlig

Hur använder man dessa ord? Varför är de olika? Vilket ord kan man utgå ifrån?

I texten använder Ulf Stark orden så här:

  • Man letar på alla hans VANLIGA ställen
  • – Ja, han har varit virrigare än vanligt, säger pappa.
  • Nej, en vanlig skogsduva, säger duvan.

Förslag till elevaktivitet: Ge varandra muntliga exempel på hur ni kan använda dessa tre ord i olika sammanhang.

Frågor som ställs i denna text:

  • Har du möjligtvis sett farfar? frågar dom en duva som sitter på en gren och kuttrar

Frågor brukar jag göra till något eleverna får svara på. De får dramatisera genom att ställa frågan vänligt, otrevligt och mot en medspelare som besvarar frågan utifrån hur frågeställaren uppträder. Mycket underhållande och roligt för alla i klassrummet.

Ordförrådet

  • albusken
  • forsen
  • kullen
  • rygg
  • molnen
  • himlen
  • marken
  • sjön
  • ringar
  • stenar
  • tänkarfarfar
  • mamma
  • pappa
  • fågelkvitter
  • dofter
  • liljekonvalj
  • tallbarr
  • kåda
  • duva
  • gren
  • ängen
  • kanin
  • ängel
  • skogsduva

Ord som gör att vi kan röra på oss och visa hur orden kan förklaras och samtidigt berätta om hur man ser ut eller hur man gör när man omsätter orden i handling:

  • leta
  • betrakta
  • glider
  • ligger
  • kastar
  • funderat
  • virrig
  • tänker
  • blir
  • villar
  • skuttar
  • sett
  • fråga
  • tillsammans
  • ropa

Hitta på fortsättning om farfar. Detta vet vi: 

  1. Farfar är borta
  2. Farfar är inte på sina vanliga ställen.
  3. Farfar är något virrig och kan förirra bort sig /eller/
  4. Farfar är en tänkarfarfar.
  5. En vanlig duva har sett farfar.
  6. Den vanliga duvan berättar att farfar är med en svart kanin.

Hur kan vi hitta på för fortsättning utifrån det vi redan vet?

Något om miljön där berättelsen utspelar sig:

  • Det finns en bäck, en kulle, en fors, vatten, moln och himmel.
  • Luften är full av fågelkvitter. Och av härliga dofter, liljekonvalj, tallbarr och kåda.
  • Det finns en vanlig duva på en gren. Duvan kuttrar.

Vilka ljud kan man höra om man är i berättelsen:

  • mamma och pappa som pratar med varandra
  • ljudet av vatten som forsar
  • Inka och Kain som pratar med varandra
  • Mamma som ropar att Inka och Kain inte får villa bort sig
  • fågelkvitter
  • en duva som kuttrar
  • en duva som svarar

På detta sätt kan man närma sig berättelsens innehåll. Jag kan göra en PP som ni kan få för att genomföra undervisningen tillsammans med eleverna. Minns då att högläsa texten så att alla elever kan tillgodogöra sig den. Högläs gärna flera gånger så att eleverna är trygga med innehållet. Låt en elev som vill högläsa. Läs två och två för att härma läraren. Jag har genomfört en likande lektion i årskurs åtta – så jag menar att ni kan våga göra det med dem också.

Vilka skiljetecken finns i denna text:

  • punkt
  • kommatecken
  • frågetecken

Vilka saknas?

Jag skulle gärna pröva att använda ett utropstecken lite varstans… hjälp mig att hitta var?

Lärarens förhållningssätt:

  • var nyfiken på hur eleverna tänker om texten
  • var lyhörd för elevernas frågor
  • låt dem tänka, ge dem tankeutrymme
  • och låt dem skriva något kort om fortsättningen
  • högläs Ulf Starks text igen och lägg till elevernas fortsättningar

Jag hoppas ni berikar med ord, innehåll och sinnen. Låt eleverna tänka, kommunicera och lära. Det är mina ledord i all undervisning.

Lämna namn här så skickar jag en powerpoint som möjliggör för att pröva och utforska.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Vill du läsa mer om hur man gör detta kan du titta i min bok TEXTSAMTAL och BILDPROMENADER, 2017 

 

 

Posted in 90 sekunders högläsning, Anpassning, Boken i undervisningen, Föreläsningar jag ger, Frågekonsten, Synligt läsande, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged , , , , | 14 Comments

Det är skillnad på utbildning och bildning

Det finns så mycket frihet i kunskap. Ett barn som får vara sig själv och stimuleras, bevisar det hela tiden. Min dröm är att denna naturliga kreativitet fortsätter och uppmuntras genom hela livet.

Sven-Eric Liedman, 2016

För inte så länge sedan hörde jag någon säga att denna termin ska vi ägna oss åt bildning. Jag förväntade mig en fortsättning som visade något av det livslånga och vad, varför och hur. Jag önskade mig en filosofisk förklaring och ett längre perspektiv. Jag ville ha de frön som låter oss plantera alléer. Den där envisa långsiktigheten och det livgivande perspektivet om ett långsiktigt lärande. Och frågor om hur vi förstår detta perspektiv.

Det fick mig att tänka på Ellen Key som i Barnets Århundrade skriver om det ”ploppade” av innehåll att lära men som inte binds samman utan hålls enskilda och därmed försvårar vår förmåga att förstå. Som att kasta en enstaka sten i vattnet. Plopp, plopp, plopp. Vi förstår en del men inte hur delen hör ihop med något större eller med något annat. Tankesystemet kan behöva gå mellan specifikt och generellt men delen vi lär av har inga kopplingar till något annat och kanske inte ens till vårt eget liv. Elever brukar ställa frågor som antyder att de inte vet varför de ska lära sig. De frågar:

– Varför ska vi lära oss det här?

Vill vi på djupet förstå varför elever ställer frågor av detta slag behöver vi bemöta frågorna på andra sätt. Vi kan genom frågorna eleverna ställer bredda synen på elevens lärande och på ämnet vi undervisar i.  Elever som frågar är ju intresserade av att få ett tillräckligt meningsfullt svar på just varför. Vi kan inte ge dem svar som kortsiktigt pekar på nästa prov, inte en harang om att skolan har vi för att vi ska lära oss något utan hellre ge frågan utrymme och innehåll.

Under hela min skoltid frågade jag just varför. Jag fick få svar. Speciellt rörde mina frågor matematiken eftersom ämnet syntes mig så främmande från min verklighet. Inte i aspekten att räkna, se mönster och förstå volym, men formerna som jag trodde var omänskliga och uppkomna ur ett vacuum. Jag hade behövt den historiska förklaringen och mänsklighetens strävan efter att just söka förklara saker och ting. Att himlen med dess oändlighet triggade människan att tänka, ordna och förstå.

När jag satt och lyssnade till hur en termin i skolan skulle fokusera på bildning kunde jag inte sälla mig till det som förväntades. Bildning är inte en grej för en termin. Bildning hör ihop med något livslångt och något som påverkar den enskilde att lära för både djup och bredd.

Sven-Eric Liedman beskriver skillnaden på bildning och utbildning:

Bildning är en livslång process. Det är när kunskaper verkligen betyder något för mig som individ. Saker som är avgörande för min världsbild, etik och vad det nu kan vara. Utbildning däremot har en början och ett slut. Avgörande i alla sammanhang är att inte ställa bildning och utbildning mot varandra. Det gäller att veta vad som är vad och att båda behövs.

Detta gick att läsa i Skolforums intervjuer av föreläsare där Sven-Eric Liedman förklarade och beskrev för lärare och rektorer. Året var 2016. Sven-Eric Liedman fortsätter med att förklara hur betyg och prov inte främjar det livslånga lärandet:

Om skolan nästan bara handlar om prov och betyg, om det är det centrala, så försvinner dimensionen att lärandet ska fästa i en själv. /…/ Kunskap som sedan glöms bort, för att den inte finns där på djupet.

Barnet är nyfiket. Frågar om allt. I skolan är frågorna inte längre barnets, elevens. Frågorna kommer från läraren. Barnet ska svara. Det kritiska tänkandet kommer med frågor, inte nödvändigtvis med korrekta sådana, utan frågor som berättar att vi tänker, funderar och behöver resonera och lära. För att skapa ett engagemang krävs att vi bejakar frågorna som en del av undervisningen och att det är en viktig och betydelsefull del. Att vi sedan ger tillräckliga svar så att eleven inte slutar fråga utan får tillräcklig näring för att tänka vidare.

Det livslånga lärandet behöver diskuteras. Vad menar vi med ett livslångt lärande? Varför ska man underhålla nyfikenheten, det kritiska förhållningssättet och vad betyder det att kunna läsa, skriva och räkna? Vi använder stora ord. Hur syns de i våra verksamheter och vad tänker en lärare om detta livslånga perspektiv?

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Intervjuer, Källkritik och undervisning, Kollegialt lärande, Lärarens språk, Om jag vore rektor, Ordförrådet, Pedagogiska samtal, Visionerna | Tagged , , | Leave a comment

Gensvar från lärare; Om ledarskap i klassrummet:

Kära kollega,

Här lite feedback efter att vi idag diskuterat ditt besök hos oss. Alla var bara så positiva och en grupp skrev:

Från ett rum med trötta pedagoger vänder Anne-Marie detta till ett lärtillfälle där allt som hände i rummet vävdes in. Skickligt!! Tack!! Ditt besök gav ju dessutom underlag för härliga pedagogiska samtal hela eftermiddagen idag.

Vi är rörande överens om att alla våra s k 16 punkter går att hitta i det du sa och många har prövat minuten, parsamtal, återberätta vad kamraten sa …. du har gjort avtryck. Alla vill nu att du kommer tillbaka i vår.

Leda inåt och vidare

Jag blir naturligtvis glad över lärarnas engagemang och deras gensvar. Det viktigaste är att lärare får vara aktiva och inneslutna i dialog och reflektion och att vi skapar detta genom innehåll och ledarskap tillsammans. Vi behöver också få modeller vad som avses med att leda i ett klassrum. Jag tänker i termer av att leda inåt och vidare.

HEJ HOPP!

Anne-Marie Körling

Posted in Föreläsningar jag ger, Läraryrket och lärarrollen, Pedagogiska samtal, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen | Leave a comment

Att ständigt vara bedömd och begränsningarna det medför

Denna illustration av Pija Lindenbaum överförde vi till rörelser och jämförde vilka vi var genom att ömsom titta på bilden och ömsom titta på våra rörelser. Otroligt roligt att göra och att upptäcka bilder på.

– Vad händer med våra betyg om vi funderar i andra banor, leker med tanken och frågar läraren? frågar elever och lärarkandidater, ja, också lärare. Du bedömer ju oss?

Att bli bedömd och uppleva att man ständigt är bedömd gör det svårt att ta ut svängarna, pröva det man får lära sig, ställa frågor om det man tror eller tänker. Det är vad många uttrycker när jag ber dem tänka ytterligare ett steg än det först svarade.

Det är problematiskt att man som lärande ska uppleva sig bedömd och inte känna att man är fri att vara lärande, dvs, både kunna och inte kunna, samt resonera och ställa frågor.

Tvärtom är det ju; Ju fler frågor desto mer kan vi lära oss. Frågor är kungsvägen för lärandet. Vi ska uppmuntra elever, lärarkollegor och lärarkandidater att ställa frågor och dessa ska välkomnas som en väg in i innehållet där frågan visar på intresse, vetgirighet. Samt också att få förtydliganden och fördjupning.

Jag bedömer ju alltid men inte på det sätt som de jag undervisar tror. Jag bedömer hur jag ska anpassa mitt innehåll, hur jag ska problematisera det, hur jag kan tillföra ytterligare information, hur de som ska få lära sig aktiveras eller inte aktiveras, och när de blir intresserade hur jag upptäcker det. Jag måste tala om att jag bedömer undervisningens innehåll och alla de vägar som innehållet tar genom våra olikheter och våra olika sätt att lära och delta.

Jag kommer återkomma i frågan om bedömningar och dess betydelse för tänkandet.

Hej Hopp!

Anne-Marie Körling

Posted in Hinder för lärande, Kommunikationen, Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Strategier, Undervisningen | Tagged , | Leave a comment

Många känslor i ett klassrum

I min gröna bok UNDERVISNINGEN MELLAN OSS skriver jag om konflikter och om lärarens känslor i klassrummet:

Det är många känslor i ett klassrum. Lärare känner, påverkas av elevernas känslor och svarar på dem. Många hinder kommer med lärarens föreställningar om hur det kommet att bli och vad som eventuellt ska hända. Dessa föreställningar påverkas av rädsla, krav och förväntningar och viljan att göra rätt.

När läraren upplever att saker och ting börjar gå överstyr agerar läraren för att stävja detta. Läraren fylls av oro, ilska och frustration. Inga känslor läraren vill kännas vid men finns ändå. Ingen lärare längtar efter att under skoldagen tappa humöret och snäsa av elever eller skälla ut hela klassen i en kollektiv bestraffning som man senare känner skuld och ånger över. Vi kan lära oss att hålla på våra föreställningar och se till det som faktiskt äger rum.

Det handlar om tolerans, om översikt och om förmåga att för en stund hålla på de egna känslorna för att hinna tänka över dem. Inte agera genast. Utan tänka. Och genom tanke komma till sans och verka som den lärare man vill se sig som.

Det är svårt för eleverna utmanar oss känslomässigt och vi påverkas av våra föreställningar om vad so kan hända om vi inte håller ordning på eleverna.

Härbärgera lärarkänslorna och vänta till tankesystemet kan stötta

Det går att göra på andra sätt. Det handlar om en fördröjning där vi inte agerar på känslan utan hinner tänka om det vi uppfattar och undersöka om vi måste agera. För att vi känner något behöver inte betyda att vi vet att det är så. Vi behöver veta innan vi reagerar. Det krävs att vi själva förstår att vi har en roll för hur det hela kommer avlöpa. Att skälla ut en elev inför klassen skapar onödig självmedvetenhet hos eleven, kanske också skam och skuld, sorg över att vara missförstådd och utlämnad åt hela klassen. Det leder till onödigt avstånd och hindrar eleven att lära att tänka om sig själv. Det handlar ofta om försvar att

”skita i det läraren säger” eller på annat sätt visa sitt avstånd. Det är sorgliga situationer där distansen måste minska och relation mellan lärare och elev repareras. Det finns en föreställning om att läraren genast måste agera. (Läraren måste agera omedelbart om eleverna utsätts för fara eller skada, behöver skriva det för att inte bli missförstådd).

Syftet med att lösa konflikter på andra sätt handlar om att konflikter tar tid och påverkar undervisningen för alla elever samt att utbilda eleverna i att lösa konflikter och reparera relationerna till klasskamrater samt att klassen i helhet får lära sig att det finns andra sätt att lösa konflikter på.

Det som kan rädda läraren i dessa situationer är;

  • inte agerar på sina känslor utan vänta tills känslorna svalnat och det går att tänka om situationen
  • fortsätta med innehållet i lektionen – innehållet är starkare för fokus och sammanhållning i klassen – lita på innehållet och förstärk relationen till det
  • läraren förstår att läraren inte vet hur eller vad som är anledningen till bråk mellan elever utan måste vara beredd på att inte kunna bedöma det utan bidra till lösning för eleverna
  • samtala med elever mer enskilt och inte inför hela klassen
  • att hitta lösningar till konfliktlösningar och detta är ett innehåll för pedagogiska samtal

Andra sätt att lösa konflikter

Jag har flera sätt att hantera konflikter och här är en av de sätt jag gjorde:

Jag minns två elever som alltid var i dispyt med varandra. De var så arga att jag satte dem intill varandra (dvs, jag gjorde tvärtom och skilde dem inte åt). De fick varsitt papper och uppgiften att rita ett skepp. Den ena eleven skulle rita fören och den andre eleven skulle rita aktern. De fick inte prata med varandra fundera över hur de skulle få sina båtdelar att bli en båt. De började göra tecken åt varandra, visa med pekfingret hur de skulle göra för att få ihop båten. De fick inte prata men började till slut skratta.

Konflikten var löst.

Efteråt var jag trött. Många känslor att hålla styr på. Elevernas ilska påverkar mig. Jag måste hålla mig lugn och se till båda eleverna.

Detta ur boken Undervisningen mellan oss, 2016 … där jag skriver med om lärarens känslor …

Hej HOPP

Anne-Marie Körling

Posted in Känslor, Kommunikationen, konflikthantering i skolan | Tagged | Leave a comment