Ordning och reda på ordning och reda

Skolan är en arbetsplats. Det betyder att det också är en viktig plats för oss som arbetar där. När det kommer till frågor rörande ordning och reda tycks frågan vara sådan att det är några som bryr sig om ordningen och några som inte bryr sig om den. Som om det vore sant.

En lärare har, låt oss säga, sju lektioner om dagen. De flesta lärare trivs i klassrummen och tillsammans med sina elever. Undersökningar visar också att elever trivs i skolan. Det kan vara betydelsefullt att fundera över vad som menas med denna trivsel. När det kommer till ordning och reda är det ju en förutsättning för trivseln. Det betyder att de flesta vill ha den. Men vad som menas med ordning och reda diskuteras sällan. Eller den där inre rösten som lärare kan bära på och som gnager i läraren att ordningen inte är som den ska vara.

Jag har deltagit som elev i så många lektioner och under så många år och har funnit att om det lilla minsta går fel, dvs, eleverna är inte genast tysta eller förstår relativt snabbt upplever läraren en stress. Denna stress ligger kvar hos läraren under hela lektionen och präglar lärarens upplevelse av lektionen;

– Den var stökig. Det blev inte som jag tänkt mig. Ja, dom här eleverna …

Men i själva verket, jag tar nämligen tid på alla moment, så kan det röra sig om tre, fyra minuter som läraren upplever sig ha tappat klassen, fått problem med uppkopplingen till  nätet eller måste reda i en konflikt från rasten och det här stör läraren under en längre tid än den faktiska. Det gör läraren blind för den ordning som faktiskt också finns där. Hur eleverna i olika takt tar sig an arbetet och hur läraren väldigt snart ser vilka som behöver extra stöd i just detta moment och så är läraren där och man hör småpratet som skapar fokus och koncentration för både elev och lärare. Men läraren ser inte detta utan ser de elever läraren inte är hos. Det gäller för mig att visa läraren hur läraren uppfattar elevernas behov och hur läraren snabbt är där och visar och förklarar. Man borde därför fråga läraren om hur läraren gör när exempelvis störningar i nätuppkopplingen skapar problem för läraren eller hur läraren så snabbt fick eleverna att samla sig trots det som hänt under rasten.

Då jag handleder lärare kommer vi ofta in på det som upplevs som ett misslyckande. Läraren tror att det är det vi ska prata om. För det är ordningen och redan som det pratas om överallt. Läraren tror sig behöva poängtera just den bristande ordningen. Men jag är ”elev” på många av lärarens lektioner och vet att lektionerna utvecklas, läraren likaså och med innehåll och lärartrygghet upplever eleverna också att lektionen är bra.

Det finns så många andra frågor vi kunde ställa:

  • Vilka nya ord upptäckte vi under den här lektionen?
  • Vad fick oss intresserade eller hur kan man bli intresserad av … ?
  • På vilket sätt skulle vi kunna angripa detta problem på flera sätt … ?

Då är vårt fokus orienterat mot de kunskaper och de vägar till kunskaperna som skolans har som främsta uppgift. Vi ser engagemanget då eleverna pratar och resonerar om det vi ger dem att lära av. Det kan i första anblick se lite rörigt ut men det är den rörelse som kunskapen kräver.

Jag är innerligt trött på frågan om ordning och reda. Men det betyder inte att jag inte vill ha ordning och reda på mina lektioner. Tvärtom. Jag, som varende kollega jag känner, vill ha den. Och jag skulle nog säga att de också har den ordning de trivs med.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

 

Publicerat i Ordning och reda | Lämna en kommentar

Undervisning oavsett årskurs: Ord är obekanta, spännande, nya, vackra

När vi säger att ord är svåra så gör vi det besvärligt för eleverna. Inte alla är beredda att ta sig an svårigheter, speciellt om de vet att de ska betygsättas, de hoppar över de svåra orden, ägnar dem ingen omsorg.

Hellre säga att orden är nya för oss, eller just nu obekanta men inte svåra. Inte använder vi ord om svåra eller lätta ord då det kommer till barns tillägnande av språk. Vi ger dem möjlighet att möta nya ord och genom oss tillägna sig dem.

Ord är heller inte lätta. När vi säger att ord är lätta kan den som inte förstår det lätta känna sig otroligt dum och inte heller våga fråga om dom orden.

Det bästa klimatet för ord är att vi är nyfikna på dem. Vi undersöker dem. Vi upptäcker dem. Vi njuter av att lära oss dem och vi får pröva dem.

Jag älskar att ge eleverna ord. Varje dag skriver jag ner en lista av ord som vi ska möta. Jag ger ut ordförrådet men kräver inga kunskaper. Bara att jag får ge ut en lista med ord att möta. Och visst vågar eleverna både möta orden och fråga om dem. De tycker vissa ord är vackra, spännande och de upptäcker också att de hört dem någongång någonannanstans.

Så här såg gårdagens lista ut:

Så här gör jag/vi:

  • läser orden högt
  • låter eleverna härma/läsa med
  • Rappar/sjunger/dramatiserar orden med rösten vilket gör att vi läser orden flera gånger, dvs, läser om dem och uttalar dem flera gånger
  • Eleverna får sedan prata två och två om orden
  • De får skriva tre ord under rubriken ORD JAG TYCKER OM – OKÄNDA ORD – FINA ORD (rubrikerna har jag fått av eleverna så därför har jag använt dem)
  • Eleverna får återge sina valda ord – Okända ord visar sig snart vara ord man kan härleda betydelsen till och jag gissar att det handlar om att man fått prata om dem i klassrummet).
  • Jag låter eleverna läsa igenom listan och jag gör ett streck över pricken framför ordet. Den pricken betyder att ordet är läst. Ett arbetssätt jag sedan kommer att låta eleverna göra men här är de under utbildning av arbetssättet.

Hur ofta gör jag detta kanske du undrar. Varje dag. Varje dag och återigen varje dag. Och eleverna utvecklar en nyfikenhet på orden som finns på lappen. Vilka ord är det idag? Och det är mitt mål. Att de ska tycka ord är spännande och undra vilka de ska möta idag.

Publicerat i Källkritik och undervisning, LÄSA I SKOLAN 2021, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Svenskämnet, Synligt läsande | Lämna en kommentar

Underhåll läsförmågan

Underhålla läsförmågan är att se till att barn kan läsa och det upp i åldrarna samt att ge dem rikligt med det de kan läsa och väljer att läsa samt att locka genom högläsning till det de ännu inte kan läsa. Underhåll helt enkelt. Världar väntar dem. Kunskaper likaså.

Underhåll läsförmågan och bered väg för läslusten!

 

Hej HOPP!
Anne-Marie Körling

Publicerat i Synligt läsande, Väck läshungern | Lämna en kommentar

Undervisning: Innehållsförteckningen och att väcka läsintresset

 

Innehållsförteckningen ger en bild av bokens upplägg. Boken är uppbyggd av x antal kapitel. Kapitlen har namn. När man läser innehållsförteckningen kan man också få information om hur kapitlen kan höra ihop och vad boken kommer att berätta men också hur många sidor som varje kapitel innehåller. Det sista kapitlet brukar vi inte veta var det slutar och då måste vi räkna på ett ungefär utifrån bokens hela sidantal. Det finns mycket att upptäcka om vi stannar upp vid innehållsförteckningen. Den kan väcka nyfikenhet och den ska vi ta vara på.

 

SÅ här har jag undervisat eleverna om innehållsförteckningen. Undervisningen fungerar och påverkar i alla årskurser:

  • Alla elever får en kopia av innehållsförteckningen
  • Jag högläser varje kapitel samt sidhänvisningarna – eleverna får läsa efter
  • Eleverna får prata två och två om vad de tänker om boken och vad de kan vara intresserade av och varför – ca 2 minuters samtal
  • Gemensam summering av elevsamtalen
  • Frågor som väcks – att eleverna ställer frågor är avgjort viktigt – och frågeställandet ska uppmuntras och ges utrymme
  • Eleverna får sedan uppgifter – ofta att återberätta – eller återskriva – något ur registret. Detta för att härma men också för att minnas. Handens arbete gör att vi minns. (I arbetet med årskurs två har eleverna fått ringa in namn och skriva av dessa i en lista de skapar själva).
  • Undersök bokens innehåll och fundera: Vilket kapitel skulle du vilja att någon läste högt för dig eller att du skulle vilja veta mer om? (Jag ställer inte frågan – vilket kapitel skulle du vilja läsa eftersom eleverna inte ännu kan läsa den bok vi undersöker).
  • De gula lapparna – post-it-lapparna – har undervisningen varit individuell (men påverkar eleverna eftersom de både hör och ser läraren och eleven i gemensam aktivitet, en elev vill lära sig skriva bokstaven ”g” på flera sätt varför en av de gula lapparna visar x antal sätt att skriva ”g”.
  • Räkna med bokens innehållsförteckning – att räkna hur långt ett kapitel är – är något vi alltid gör. Eleverna lär sig att skriva ett ordentligt svar på frågan.
  • Alla arbeten delas, antingen två och två, men också i helklass. Undervisningen är cirkulär.
  • Jag högläser ett av de utvalda kapitlen och läser upp den motivering som eleven/eleverna har skrivit ”Jag vill lyssna till kapitlet ”Oden och den mäktigaste guden”. Jag vill läsa de här kapitlet för att veta mer om den guden.” (En annan elev skrev: ”Jag vill lyssna för att jag vill veta vem Sleipner är och det låter spännande.”). Observera att eleven skriver namnet Sleipner, det är effekten av att vi noterar namn och skriver av dem. Notera också att eleven noterar sina stavfel och korrigerar dem genom att stryka över det felaktiga. Vi använder bara bläckpennor. Eleven skriver punkt. Notera också att eleven beskriver hur eleven räknade ut x antal sidor.

Varför ger jag eleverna denna uppgift:

  • eleverna får läsa tillsammans med mig
  • eleverna får veta hur en bok är uppbyggd
  • för att väcka intresse genom att ge en överblick
  • för att eleverna ska få samtala med varandra om vad som intresserar dem
  • för att skapa vardagliga räkneexempel (det finns så många i vardagen)
  • för att högläsa och återknyta till eleverna motiveringar
  • utveckla språket som boken presenterar
  • underhålla gemenskapen och engagemanget
  • skapa delaktighet och gemenskap
  • ge eleverna möjlighet att påverka
  • underhålla läsintresset och påverka läsengagemang och attityd till böcker
  • skapa skrivande tillfällen
  • ge utrymme för elevens önskemål om att få lära sig (bokstaven g)
  • bidra till en cirkulär undervisning

Ämnen i gemensamt omlopp:

  • svenska
  • sva
  • matematik
  • historia

Vad betyder min summering för det formativa förhållningssättet?

Jag ser också vad eleverna uppfattar, här rörande vad som är namn och vad som inte uppfattas som namn. Det ger mig möjlighet att undervisa om hur vi upptäcker namn i löpande text. Det blir ett innehåll för någon av de kommande lektionerna.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Publicerat i Boken i undervisningen, Ellen Key, Föreläsningar jag ger, Formativ bedömning, Kollegialt lärande, Kommunikationen, LÄSA I SKOLAN 2021, Lektioner och lektionsförslag, Undervisningen | Etiketter , | Lämna en kommentar

Räkna med läsningen – både matematik och läsintresse

Detta var något vi gjorde i klassen många, många gånger. Vi räknade med läsningen. Men för att detta ska bli matematik och inte handla om att bedöma läsningen och hur många sidor eleven läser vill jag värna att varje bok läses på olika sätt och därför är inte antal sidor av betydelse utan att vi just räknar med läsningen. Vi måste hålla tillbaka värderandet av läsningen och att vara snabba att bedöma.

Detta exempel är från 2003 och eleverna går i årskurs tre.

Frågor jag ställde:

  • Vilken sida började du läsa på idag?
  • Vilken sida slutade du att läsa på idag?
  • Hur många sidor är det i den bok?
  • När du har läst halva boken – vilken sida ligger du på då?
  • Vad heter din bok?
  • Hur många bokstäver är det i titeln?

Vi delade sedan våra lästa boksidor och vi gjorde matematik på x antal sidor samt när vi läst hälften. Vi upptäckte varandras böcker eftersom vi visade fram de böcker vi hade räknat med.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Publicerat i Lässtrategier, Lektion, Lektioner och lektionsförslag, Matematikundervisning, Strategier, Synligt läsande, Undervisningen, Väck läshungern | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Morgonpromenad i parken och ungen som …

 

 

Redan halv nio på morgonen hör jag livliga rop från parken jag närmar mig. En liten, jag gissar, femåring cyklar på sin cykel och när farten är tillräckligt hög sträcker barnet ut benen och skrattar lyckligt. Jag följer cykelturen. Den tar tvärt tar slut vid ett ”berg”. Barnet lägger cykeln på marken och klättar upp på berget och fortsätter upp i det träd som står på bergets topp. Väl uppe i trädet, flera grenar över marken, sätter sig barnet med benen dinglande på varsin sida om en gren.

Mamman springer efter syskonet som är i färd med att lära sig cykla. Med ett tålamod som liknar en lärares följer mamman barnets vingelkrokar och är ibland på väg in i buskarna och därefter tillbaka på gångstigen igen.

Jag går där med mina hundar. De har sina upptäckter som de nosar sig fram till och noggrant undersöker. Väckt är min längtan efter att klättra i träd.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Att glida iväg och sluta att lära sig

Stå och stampa

”… och trogen min väg bort hade jag lika långt till stjärnorna som   stjärnorna till mig”

Bruno K. Öijer (1997)

Som liten spelade jag piano.

Jag fick pianolektioner av en pianolärare. Då jag efter några år fick spela alltmer avancerade pianostycken kom det partier där mitt pianospel lät mer som plinkande än som musik. Då bad min pianolärare mig att spela om. Jag spelade om och resultatet bli om möjligt ännu värre. Med envishet bad min lärare mig att spela om och spela om och om igen. Jag anade att min lärare fick ont i sina tonsäkra öron och då jag närmade mig stycket som jag inte kunde kom nervositeten och jag spelade så illa att det inte gick att lyssna. Jag spelade inte längre efter noter. Pianoläraren satte sin blyertspenna där jag skulle börja och så satt vi intill varandra vid pinot och mitt nervösa spelande gjorde att vi kom längre och längre ifrån varandra. Jag anade att jag var ett hopplöst fall, en som inte kunde och som aldrig någonsin skulle kunna spela det här stycket som det skulle låta och som pianoläraren kunde höra bara genom att läsa noterna. Jag behövde hjälp. Inte den irritation som läraren visade mig.

Idag hade jag bett om lite vila från det jag inte klarade av. Jag skulle också be läraren spela stycket för mig så att jag kunde få använda mina små musikaliska öron och lyssna till lärarens spel. Jag skulle också fråga hur läraren gör när läraren har stycken läraren inte kan utan måste öva alldeles för mycket på.

Men då var jag alldeles för liten för att ställa de frågorna, en aning tystlåten också, så utan att säga något alls gled jag ned från pianostolen och fick i hemläxa att öva ordentligt på det jag inte kunde för att nästa vecka taktlöst komma tillbaka med samma trista klinkande och med ett musikaliskt självförtroende som gick i moll. Jag förlorade intresset för att spela piano. Nästa termin bad jag på mina bara knän att få slippa. Idag hade jag önskat att någon kunde ha hjälpt mig över den uppgivenhet och låtit mig få lyckas med ett annat stycke och återhämta lärandet för att sedan kunna fortsätta.

Detta om att stampa på en och samma plats. Hur hemskt det än låter så att detta också en form av formativt lärande. Man lär sig att sluta lära.

 

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

Detta stycke är tidigare publicerat i boken Läraren inom mig, 2014

 

Publicerat i Formativ bedömning, Läraren inom mig, 2014, Misstagen, Musik, Strategier | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar