Tydliggör avslutet och inte bara avslutningen

Efter handledning kom en åskådlig bild av antal dagar och datum.

Efter handledning kom en åskådlig bild av antal dagar och datum.

Många elever behöver överblick över dagarna som är kvar i skolan. Inte alla barn klarar av uppbrott och avslut. Det gäller för vuxna också. Inte alla trivs med sommarlov och inte alla löser enkelt upp de band som kontinuerligt återkommer med skolans raster, lektioner och vanor. För att inte tala om de människor man dagligen möter. Därför är jag noga med avslutningar. De börjar i regel innan själva avslutningen. Lärare kan vittna om att det märks på eleverna att det börjar gå mot sitt slut men kan missuppfatta detta som att man är trött på skolan. Ni är trötta efter en lång termin kan man säga. Men man kan tänka att det är själva uppbrottet som stör och rädslan och obehaget inför detta. Inte sällan känner vi så men lär oss att hantera avsked och avstånd genom att genomleva dem. Hur som helst.

  • Åskådliggör. Här räcker inte almanackan. Här behövs andra bilder. Om det är tio dagar kvar till skolan slutar visa en bild på detta. Jag handledde en lärare om vikten av att tydliggöra dagarna och visa att dag efter dag försvinner och närmare skolavslutningen kommer vi. Samtala om det med varsamhet och lyhördhet.
  • Bemöt elevernas reaktioner. Lyssna till hur eleverna uppfattar uppbrottet och var extra noga med de elever som visar osäkerhet och vill knyta an lite mer. Oro kan bero på att det snart är slut och att eleven inte riktigt vet vad som ska hända. Därför är det viktigt att veta något om både hur dagen då vi slutar kan se ut och ange och förtydliga antal dagar tills vi ses igen. Finns det något att se fram emot i ledigheten? Prata om det men låt också saknaden av skolan ha sitt utrymme.
  • Bedöm inte elevernas reaktioner utan närvara och lyssna. Alla har olika anknytningsmönster, dvs hur vi knöt an och kunde knyta an till våra närmaste som mycket, mycket små, och dessa finns kvar och låter göra sig påminda. Vid otrygga anknytningsmönster betyder uppbrott att otryggheten känns igen. Låt inte eleverna känna sig ensamma utan låt dem få kunskap om att vi känner olika för sommarlovet.

Inte heller ska vi vara för högljudda med att vi lärare minsann längtar efter detta lov. Inte alla lärare längtar efter ledighet. Av samma anledning som eleverna. Det kan betyda en tid av ofrivillig ensamhet och avsaknad av det viktiga kaffet i personalrummet. Vi måste ta hand om varandra där vi är.

Tillsammans skapa gemenskap.

Posted in Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

Småpratets betydelse

Tankeverksamhet

Att småprata, sa min mamma, är att vara här och nu. De där samtalen som kommer ur gemenskapen och tanken. Utan början och slut. Samtalen som uppstår utan mål eller som för den skull kräver utläggningar eller åtgärder. Ditten- och datten-samtal.

Ofta tänker jag på vikten av det mänskliga i rösten då jag är ute med hunden. För min lilla värld runt knuten har blivit så mycket större nu. Utan hund var den mer anonym, med hund syns plötsligt grannens lekfullhet då hunden hälsar och grannen säger något till hunden och sedan till mig. Mannen som nästan kryper ner på alla fyra och gullar med hunden och tanten på rullatorn som varje gång vi ses börjar tala om att hundar inte ska vara ensamma, de behöver sällskap och …

Sedan hunden kom in i familjen småpratar jag med dem som finns runt omkring mig; familjen på andra sidan gatan hälsar jag på med vinkande hand och några vänliga ord, mannen med västgötaspetsen nickar och säger att nu är det dags igen, den unga kvinnan med cockerspanielhunden kisar mot solen och säger något om vädret, farbrorn med hunden, de som syns lika gamla, använder ordet vi om relationen de har och så alla de som småpratar om hundar de minns från sin barndom eller hunden de skulle vilja ha om de hade tid. Jag räknar de här samtalen. Inte sällan innebär en promenad att jag har småpratat med fyra, fem personer. Småprat som gör något med mig. Får mig att känna mig mindre ensam i världen. Som en människa bland människor.

Posted in Skriver om ditt och datt | Leave a comment

Dessa böcker visade jag fram då jag föreläste

Jag har alltid böcker med mig då jag föreläser. För att visa fram, locka till en stunds inblick och för att visa att böckerna finns och att vi kan läsa dem. Ofta har jag mina anteckningar i dem, lapparna får hänga kvar, anteckningarna synliga för andra. Igår var jag på Uppsala Universitet och föreläste för handledare i läslyftet för förskolan. Och över kanten på podiet hängde följande böcker:

Dessa böcker omnämns också i föreläsningen tillsammans med Stian Holes Hermans sommar.

Jag har också med mig läroplan och skollag.

Hej HOPP!

Posted in Föreläsningar jag ger, Läraryrket och lärarrollen | Leave a comment

Vi behöver ord

P1410321-001

Ofta talar jag om läsning. Om att öppna böckerna och läsa högt. Ofta tänker jag att det är orden jag vill sprida. Ge barn och unga ord som de inte känner till men som de får lyssna till, uttala. Också ord som de känner till men som de får fördjupa sin förståelse kring. Alltid finns orden där att väcka vår nyfikenhet och våra funderingar. Också de vanliga orden är spännande. Som ordet visp.

Ord har alltid väckt min nyfikenhet. Jag kan stanna upp och smaka på dem, fundera över dem och tänka på hur jag använder dem. Min mamma älskade ord och hon hennes intresse syntes överallt. Vi stannade upp för ord och tittade på dem, läste dem högt, funderade över dem och inte sällan skrattade åt hur de lät. Den roligaste leken var den då mamma sa ett ord och vi genast skulle, utan att tveka, säga det första ordet vi kom att tänka på. Betänketiden var liten. Hur olika vi associerade? Hur våra tankar tog skutt och öppnade till berättelser som gav kopplingarna innehåll och berättelser? Vi lekte med orden.

Varje dag hade jag med mig ord till klassrummet: Apostlahästar, diskussionsunderlag, pengatvätt …

Eleverna fick samtala om orden och fundera över hur de kunde användas. I årskurs ett kom några elever att diskutera apostlahästarna som fanns hos ett av barnens morföräldrar. De förstod att det var ett husdjur. En slags häst. Dagen därpå använde de ordet när de sprang ut på rast.

– Vi använder våra apostlahästar.

Det dröjde inte länge innan eleverna själva hade med sig ord till klassrummet. En elev var så angelägen om att hans ord skulle bli ett ord för klassen att fundera över. Han var ivrig, glad och nyfiken på hur ordet skulle tas emot och de diskussioner som skulle komma. Det var nästan svårt för honom att hålla ordet för sig själv och han fick viska det i mitt öra:

– Elöverkänslighet, viskade han.

Efter rasten syntes ordet på tavlan och diskussionerna tog vid och alla de många ord vi använder då vi samtalar om ett ord ger mening och bygger mening.

Vi behöver ord. Ni som lyssnat till mina föreläsningar vet att jag ofta talar om vikten av ord och att ett ord leder vidare till andra ord. Som exempelvis det handfasta ordet visp som kan få oss att upptäcka både redskap, plats och fenomen.

Hej HOPP!

Anne-Marie

Posted in Ordförrådet | Leave a comment

Ensamhet och betydelsen av att skapa ett vi

Körling fotograferar 2018

Ser Svt Korrespondenterna om ensamhet. Om hur ensamhet får människor att känna sig sjuka och uppsöka sjukvården. Och programmet väcker många tankar men också en hel del hopp om det motsatta.

Vill jag vara elev i mitt eget klassrum? 

Jag tänker på skolan och bemötandet. I alla år som lärare har jag fört noggranna anteckningar om att jag sett, pratat och lyssnat till alla mina elever. Varje dag har jag med mig en elevlista där jag markerar vilka jag har haft samtal med, alltså inte bara frågat och fått ett svar, utan samtalat med. Det ledde till att jag själv kom att fundera över om jag ville vara elev i mitt eget klassrum. Ville jag det? Varför? Ville jag inte det? Varför?

Efter en vecka studerar jag hur det ser ut och vet vilka elever jag behöver öka kontakten med för nästa vecka. Jag noterar alltså inte själva lärsituationerna utan de längre och de där jag lyssnar och ger eleverna talutrymme och där jag ställer följdfrågor som bekräftar och fördjupar samtalets innehåll. Det handlar inte om att eleven ska lämna ut sig utan det kan likaväl handla om hur eleven tänker om något specifikt inom ett ämne. Dessa samtal har utbildat mig men jag har också visat eleven respekt och givit eleven tid.

Skärmavbild 2018-05-19 kl. 12.13.15

Att dokumentera för att veta

 

Jag började med dessa listor då jag fick min första klass, 1996, och då jag ville veta att jag kunde omsätta mina tankar om att varje elev skulle känna sig sedd och uppleva att jag verkligen såg dem. Efter fem veckors dagliga markeringar om vilka elever jag talat med och vilka jag haft kontakt med kom jag att upptäcka att:

  • vissa elever fick mycket kontakt med mig, kanske upp till sex, sju gånger om dagen
  • vissa elever fick ingen kontakt med mig överhuvudtaget

Det handlar alltså inte frågor och svarsituationer eller ögonkontakt och bekräftande blickar, inte heller om att hälsa på varje elev och namnge dem noggrant, utan de lärande samtal där eleven fick och kunde vidareutveckla sina tankegångar. Då jag fick svart på vitt var jag tvungen att undersöka vilken slags kontakt jag erbjöd eleverna och med vilket innehåll. De som fick mycket kontakt fick mer av tillsägelser än av lärande. Det var inte roligt att läsa av min statistik över kontakten i klassrummet då jag också upptäckte att de som inte hade någon kontakt med mig var de elever som gjorde allt de skulle och dessutom gjorde det utan problem eller befann sig vara i svårigheter. Jag beslöt mig för att ändra på mina innehåll för att komma tillrätta med det jag upptäckt. Det kom att påverka hela klassen, varenda elev, och klassrumsklimatet förbättrades. Jag har skrivit om mina listor i några av mina böcker; främst i Vägen till skriftliga omdömen, 2007 men om den undervisningen som jag sedan dess bedrivit syns i varje bok jag skrivit.

Ofta får jag frågan om hur man hinner och jag skulle säga att man hinner mer om man får kontakt med alla elever. Det påverkar över sikt allting i klassrummet. De som fått för många tillsägelser blir gladare och mer engagerade och de barn som inte fått någon uppmärksamhet likaså. Att vara sedd och få lärande uppmärksamhet påverkar  attityden till lärandet men också känslan av att tillhöra en klass och i den vara viktig i betydelsen att få delta i det som är undervisning.

Jag är mycket noga med dokumentation – jag vill inte tycka och känna – jag vill veta hur eleverna görs synliga och hur jag kan verka för att de blir det och är trygga med att vara tillsammans i klassrummet. Det handlar också om att över tid förändra och bygga undervisning där elevernas röster är en del av det växande som kommer med att vi lär, tänker och kommunicerar.

Och detta med ensamhet. I ett klassrum lär vi oss om hur vi är både lika och olika. Vi möter varandra och detta under ledning av lärare och fritidspedagoger. Att leda in i samspelet med andra utan att förlora respekten för att barn behöver olika tid att läsa av sociala situationer och att de har olika sätt att kliva in i sociala sammanhang. Att motverka ensamhet.

Själv men inte ensam

Men också att inte göra det ensamma farligt och stigmatiserande. Jag hade en elev som alltid valde att sitta för sig själv i klassrummet. Jag hade ordnat så att man kunde välja hur man vill arbeta i klassrummet och eleverna hade inga bestämda platser. Eleven valde ett eget bord. Jag började grubbla på hur det kom sig och för att hindra mina funderingar att bli alldeles för stora frågade jag eleven:

– Berätta, du sitter här?

– Ja, jag älskar den här platsen. Jag delar rum med mina syskon och jag får aldrig vara själv.

På rasten lekte eleven med de andra. Vara själv är något annat än att vara ensam.

Skärmavbild 2018-05-19 kl. 12.13.52

Att inte bli rubricerad 

En elev jag intervjuade berättade att eleven älskade att läsa böcker. Hon slog sig ner och läste. Men så upptäckte hon att hennes lärare sa:

– Här sitter du ensam och läser.

Hon förstod lärarnas kommentar som att ensam inte var något som lärarna tyckte var bra. Hon slog igen boken och skyndade ut till de andra. Eleven frågade mig om det var farligt att vara ensam och jag insåg att detta sätt att prata om att sitta och läsa inte främjade läsningen. Lärarna menade säkert inget illa men om de sagt ”här sitter du och läser” så hade eleven fortsatt läsa eftersom uppmärksamheten fanns men ingen värdering eller konkurrerande innehåll att tänka om.

Skolan är en plats för det egna och det gemensamma. Och allt däremellan.

Då det kommer till mobb och skapande av utanförskap krävs omedelbara men genomtänkta åtgärder. För en sådan ensamhet är direkt skadlig och fortsätter påverka också när skoltiden är över. Det går alltid att skapa ett vi. Det går alltid att upplösa ensamhet genom att vara lite som Alfred i Emil i Lönneberga.

– Du och jag!

Anne-Marie

 

 

 

Posted in Hinder för lärande, Kommunikationen, Skolrättigheter, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen | Tagged , , , , , | Leave a comment

Välj tidpunkt men inte på en fredag

Teckning. Anne-Marie Körling fotograferar.

Teckning. Anne-Marie Körling fotograferar.

– Nej, inte på en fredag! sa jag.

Det gällde möten med allvarliga innehåll, både för lärare och för elever. Ja, egentligen vilka allvarliga möten som helst. Dessa ska förläggas under måndag, tisdag, onsdag och eventuellt torsdag eftersom möten av föränderliga slag kan kräva en återkoppling. Ofta reagerar vi känslomässigt på saker som påverkar vårt arbete eller vilka vi är och det krävs lite tid innan känslor går att begripa och tankeverksamheten kan ta vid. Som lärare har jag varit på möten som förlagt till en fredag och vars innehåll oroat mig och därmed också min helg. Och när måndagen kommit har jag fått tänka alldeles för mycket på egen hand vilket stegrat min oro. Fredagar ska innebära att man får lämna sitt arbete i någorlunda frid så att helgen kan bli den vila som den ska innebära.

Samma sak gäller för elever. De ska inte avsluta sin vecka med att bli tillsagda utan att ha fått möjlighet att samma dag reparera och återställa både relation och plats i gruppen. Inte heller hembrev ska innehålla saker som föräldrar kan behöva få diskutera med läraren eller med någon på skolan men som finner skolan stängd. Dessa brev kan skickas en måndag eller en annan dag i veckan – och det om problemet som uppstod i skolan inte har löst sig – om det har löst sig i skolan kan man beskriva det och därmed informera föräldrarna om att skolan löser uppkomna problem och att det nu fungerar som det ska.

Detta betyder inte att allvarliga saker inte ska tas upp, eller för den delen saker som påverkar lärarens arbete eller elevernas, men att man ska välja tidpunkt för detta. Helgen behöver fredas för samvaro och vila, rekreation och en känsla av att man fått lämna en vecka bakom sig utan och inte att man lämnar ett problem som ska växa sig större under ledigheten.

Nu fredag och skolan kan se tillbaka på en vecka av varierat innehåll. Lyft det. Knyt an till det som har ägt rum.

Anne-Marie

Posted in Innehåll hembrev, Kommunikationen, Konsultation av något slag | Tagged , , , , | Leave a comment

Engagerade elever genom engagerande uppgifter

P1370282När elever är engagerade … inget stoppar dem då. Ofta brukar jag skapa undervisning som leder till att de inte vill sluta och att de ber om liknande uppgifter för att de är så roliga. Det handlar både om förhållningssätt, om att de får uppleva att deras arbete är viktigt för dem själva och att vi delar det vi upptäckt med varandra.

Jag antecknar elevernas frågor och undervisningens innehåll. I det känner jag stor samhörighet med Hans Rosling. Han bar en anteckningsbok som han gjorde noteringar i. Jag har alltid gjort det. Det har utbildat mig och fortsätter att utbilda mig. Då jag började göra anteckningar 1997 var de sporadiska och ofullständiga. Jag skrev inte så mycket. Men över tid blev små anteckningar berättelser och fyllde sida upp och sida ner. Då upptäckte jag värdet av att anteckna.

Jag fokuserar på elevernas vilja, iver och frågor. Det jag märker bjuder på motstånd förlägger jag i utveckling av undervisningen. Om det frågar jag också.

Jag noterar undervisningens innehåll tillsammans med sex elever i årskurs två:

  • att läsa olika handstilar
  • tyda skrivstil
  • skriva skrivstil
  • läsa valda stycken ur skönlitteratur
  • skriva av korrekt
  • räkna bokstäver och kontrollräkna
  • bokstävernas ljud
  • räkna antal ord i en mening
  • skriva av och kontrollera att det egna överensstämmer med det i boken
  • skiljetecken: punkt, frågetecken, komma och utropstecken
  • samtala om de ord man skrivit och hur man upptäckte dem
  • samtala och fråga om de ord man skrivit och varför man skrivit dem

Lektionen tog 30 min. Att den innehåller så många saker beror på att jag vet vilka frågor jag kan ställa. Undervisningen byggs upp av innehåll och mitt fokus på vad jag kan skapa medvetenhet kring. Jag visar inga elevexempel då jag har för avsikt att skriva en bok.

Posted in Formativ bedömning, Frågekonsten | Tagged , , | Leave a comment