I elevens hjärta

- Jag undrar om jag kommer få någon plats i skolvärlden, alltså jag har ambitioner och vill verkligen göra skillnad och då undrar jag om man kan göra det i en skola. Skolan är så hierarkisk.

Jag känner mig fundersam. Är det så skolan fungerar? Är det så skolan är? Det är kanske inte någon annan hierarki alls? Och hur kan man verka i skolan, verkligen verka för förändring?

- Du kan alltid få plats, svarade jag, den viktigaste platsen du kan få, men det är mycket arbete att få den, det är i en elevs hjärta. Den förändringen du bidrar till är kanske livslång. Och genom undervisningen och relationen kan du verka för den förändringen som finns i att eleverna kan läsa, skriva, lyssna, tala och utveckla sin kommunikativa kompetens i en värld som ständigt kräver den.

Publicerat i Ansvaret, Barns nya rättigheter | 4 kommentarer

Jag gillar norska!

Tusen takk, Anne-Marie for en nydelig og inspirerende og viktig bok! TAKK!! :-)

Jag tackar på Stockholmssvenska – TACK! 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | Lämna en kommentar

Urusla resultat på NP – vad gör resultatet med eleverna?

Sitter och tittar på mitt katastrofala resultat och undrar hur jag ska hantera siffrorna. Är det mitt fel? Vad är det jag pysslar med egentligen? Och hur sjutton kommer eleverna känna när de får ta del av resultaten? Om jag mår så här, vad ska då de känna?

Skrev en engagerad lärare till svar på min blogg.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Lämna en kommentar

Lärartyckets fjärde inlägg – och jag lyfter fram ett litet stycke!

Jag är en nykläckt lärare. Kanske har jag inte ens kläckt. Jag är en puppa. Det är en av anledningarna till att jag älskar mitt yrke. Vetskapen om att jag kommer att utvecklas. Bli bättre. Blomstra. Vi ska blomstra tillsammans, eleverna och jag. Det känns bra. Det känns rent av inspirerande. Jag har åratal av lektions- och terminsplaneringar framför mig och, viktigast av allt, jag har åratal av elevmöten framför mig.

Jag känner pedagogisk glädje! Tack för inlägget! Läs om upplägget och delta gärna i bloggstafetten. Jag räknar stenhårt med att vi blir 100 stycken lärare som skriver.

Publicerat i LÄRARTYCKET, Läraryrket och lärarrollen | Lämna en kommentar

Den pedagogiska diskussionerna under rättningarna av NP

Det är rättningar av Nationella Prov runt om i skolsverige. Lärare samlas till pedagogiska diskussioner över elevernas svar, uppsatser, lösningar och diskussionen är pedagogisk, ifrågasättande, undersökande och livlig. Det är verkligen pedagogiska diskussioner. Och jag tänker – så kanske nationella prov skulle vara – men så kommer då frågan om eleverna har fått undervisning så att de klarar de nationella proven och kan ge det lysande resultat som varje skola önskar. Läroplanen är ny och kursplanerna nya säger några lärare jag pratar med. Kraven är hårda på årskurs treor. Vad händer om man tvingas underkänna elever som i andra sammanhang lyckas väl?

Jag undrar hur det vore om  nationella prov lämnas in utan namn. För med handen på hjärtat – vad säger ett endaste prov om än så väl genomtänkt och väl genomfört – om det samlade lärandet? Det är väl egentligen det som ska diskuteras och mätas? Vad händer med lärare som behöver stöd och hjälp att utveckla undervisningar i relation till kursplaner och elevers lärande.

Jag tror också att lärare, trots det merarbete det innebär, ska ta invitationen om att lämna synpunkter och åsikter om nationella proven på fullt allvar. Säga ja till diskussionen. Det kunde vara utvecklande att granska proven, gensvara på dem, inte bara omsätta dem, och i värsta fall inte få tid att tänka om dem, fundera över resultatet och vad att utveckla undervisningarna med och genom vad.

Vad händer om vi avsätter tid till gensvar på provkonstruktion och det språk som används i proven? Vad händer om vi talar om vad vi finner är brister och styrkor i de här proven? Är inte det ett viktigt arbete för att stötta provkonstruktörer, genomförare och deltagare.

Jag tror också det är viktigt att samla elevens lärande i form av kopior, låt säga en gång i månaden, och ha till komplement då vi har nationella prov. Dvs arbetsunderlag som vi kan relatera till. Så att vi kan se vad eleven kan över tid, samt ha underlag som kompletterar det eleven eventuellt inte lyckats med – samt ha fokus på vad som ska återtas till undervisning och lektionernas fokus. Åtminstone i årskurs 3.

Jag är väldigt rädd att misslyckanden hamnar i knän på eleverna. Där hör de inte hemma!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

LÄRARTYCKET – här är den samlade bloggen för lärartyckarna!

Lärartycket – här samlar vi alla lärartyckare och lärarrösters inlägg.  Den här bloggen skapar också en arena för lärare som inte har en lärarblogg. Ni är alla varmt välkomna att skriva. Själva startskottet till idén kan ni läsa här!

Med pedagogiska hälsningar 

Anne-Marie och Camilla

Publicerat i LÄRARTYCKET, Läraryrket och lärarrollen | Etiketter | Lämna en kommentar

Alla betygsättande lärare – läs detta elevinlägg högt – lyssna noga!

Det är Lovisa som skrivit inlägget. Följ henne på Twitter.


 

Att älska ett ämne och bli betygsatt

 

Betyg. Att sätta betyg betyder att någon blir betygsatt. Jag ogillar uttrycket. Eleven blir betygsatt dagligen – av läraren. Läraren blir betygsatt dagligen – av eleven. Vi betygsätter varandra men det som vi egentligen ska göra är att lära av varandra.Vi elever vet inte vad som sägs om oss i personalrummet, vilket betyg vi är, eller har, om vi har brister som lärarna vet om men som vi själva inte vet om. Vi vet ingenting. Vi vet det som lärarna väljer att berätta.Efter sex år i skolan fick jag mitt ämne. Tyska. Efter tre månader läste jag en barnbok. Min lärare lät mig leka med orden, hon tog sig tid och såg till att vi var med henne. Hon sa åt oss att strunta i grammatiken och istället leka med språket. Hon hade med sig nya böcker varje vecka, lät oss göra fel utan att säga ”det där är fel”, hon sa åt oss att ljuda ordet för att försöka förstå det och att den bestämda artikeln inte var det viktigaste. Hon fick oss att förstå språket. Hon nämnde sällan betyg – och hon ogillade prov. Prov enligt henne betydde att läraren själv inte kunde se det som hände i klassrummet. Varför tyska? Det vet jag inte. Kanske för att hon visade oss språket och fyllde klassrummet med material så att språket kom ännu närmare.
Jag behövde aldrig oroa mig för att bli betygsatt i grundskolan. Inte i tyska. Hon betygsatte det som pågick i klassrummet. Hon fick alla att lyckas – hon lyckades hålla sig till kursplanen men samtidigt gömma undan den. Hon gjorde lektionen och kursplanen till sin.

Jag slutade grundskolan – jag började i gymnasiet.

Jag tyckte om tyska, jag tycker fortfarande om tyska – bara inte lika mycket. Jag vill tycka om det lika mycket nu som förr. Språket har låst sig, lektionerna har låst sig. Vi leker inte med språket längre, vi gör inte språket till vårt eget längre. Vi gör det som någon säger åt oss att göra – för att det står i kursplanen.

Kursplaner, mallar, Läxor, uppsatser, prov, glosförhör, hemtentor, tester, individuella samtal, utvecklingsplaner, betyg. I slutändan är det betygen som räknas.

Jag ogillar tanken på att någon ska få betygsätta mina kunskaper, mitt intresse, mitt ämne – bara för att kursplanen säger det. Jag vet det jag kan. Jag har kunskaper som finns med på kursplanen, men jag har även kunskaper som inte finns med på kursplanen – men den räknas inte. För mig räknas den.

Helst av allt vill jag inte bli betygsatt alls. Jag vet det jag kan. Om man kan älska ett språk – då är det precis det som jag gör, och om några veckor kommer någon att få betygsätta det – i form av en bokstav.

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

REKTORTYCKET – en bloggstafett av rektorer om rektorn i skolan

Anslutningen till lärartycket är fantastiskt stort. Hurra! Då den engagerade rektorn skrev och ville vara med tänkte jag att en rektorsstafett bör inledas. Rektorerna vill också säga sitt. Rektorer vill också berätta. Därför skapar vi nu en rektorsstafett. De inre rösterna om skolan ska givetvis också komma från rektorerna.

Jag känner en oerhörd respekt för det vi gör tillsammans nu, stärker våra röster, stärker våra inre verksamheter, åskådliggör dem. En dröm förverkligas genom vårt gemensamma deltagande och engagemang. En dröm jag drömde om att förverkliga för något år sedan. Nu gör jag det. Med er alla! Inte min dröm. Vår dröm.

En gång i tiden, nästan 100 år sedan,  var det lärare som krävde nya läseböcker. Lärarna och skolan skapade ett helt nytt bibliotek för alla Sveriges skolbarn med stor utgivning och SAGA biblioteket blev skolans läsprojekt och elevernas guldgruvor. Lärarna fick Selma Lagerlöf, då nobelpristagare, att skriva en bok till skolbarnen. Och allt genomfördes därför att skolan, lärarna och de som verkade kring barn talade om sin verksamhet och det de såg som möjligheter. Det var länge sedan. Men fortfarande en modell. Vi kan göra det igen. Vi är närmast de växande. Vi står i elevernas närhet. Skolan är elevnära! Så bör det vara.

Och jag tänker på rektorerna. Jag är som lärare en del av rektors möjlighet att driva skola, genomföra visioner och utveckla för såväl lärare som elever. Jag kan ana att skolbördan måste vara så ofantligt tung och samtidigt … så fantastiskt underbar. Låt rektorerna berätta – följ stafetten här. Först ut är … Listan över rektortyckare, de som är klickbara har skrivit! Välkomna till rektortycket! Klicka på namnen och läs inläggen.

1. Peter Bragner – Läs inlägget här!
2. Lilian Varnander
3. Fredrik Andersson
4. Marie-Louise Ramevik
5. Carolina Thornströ

6. Edward Jensinger 16/

7. Johnny J. Gangsøy 17/5
6. Tina T 18/5
7. Marie Norberg 19/5
9. Cristine Lysell 21/5
10. Eva Månsson 22/5

TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK! TACK!

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 4 kommentarer

36 lärare skriver i bloggstafetten LÄRARTYCKET …

… vi ska bli 100 lärarröster om läraryrket! Välkomna att delta. Om du inte har en blogg att skriva på har vi startat en blogg för era inlägg. Välkomna också till den.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Gästinlägg av en elev: ATT ÄLSKA ETT ÄMNE OCH BLI BETYGSATT

Att älska ett ämne och bli betygsatt

 

Betyg. Att sätta betyg betyder att någon blir betygsatt. Jag ogillar uttrycket. Eleven blir betygsatt dagligen – av läraren. Läraren blir betygsatt dagligen – av eleven. Vi betygsätter varandra men det som vi egentligen ska göra är att lära av varandra.Vi elever vet inte vad som sägs om oss i personalrummet, vilket betyg vi är, eller har, om vi har brister som lärarna vet om men som vi själva inte vet om. Vi vet ingenting. Vi vet det som lärarna väljer att berätta.Efter sex år i skolan fick jag mitt ämne. Tyska. Efter tre månader läste jag en barnbok. Min lärare lät mig leka med orden, hon tog sig tid och såg till att vi var med henne. Hon sa åt oss att strunta i grammatiken och istället leka med språket. Hon hade med sig nya böcker varje vecka, lät oss göra fel utan att säga ”det där är fel”, hon sa åt oss att ljuda ordet för att försöka förstå det och att den bestämda artikeln inte var det viktigaste. Hon fick oss att förstå språket. Hon nämnde sällan betyg – och hon ogillade prov. Prov enligt henne betydde att läraren själv inte kunde se det som hände i klassrummet. Varför tyska? Det vet jag inte. Kanske för att hon visade oss språket och fyllde klassrummet med material så att språket kom ännu närmare. Jag behövde aldrig oroa mig för att bli betygsatt i grundskolan. Inte i tyska. Hon betygsatte det som pågick i klassrummet. Hon fick alla att lyckas – hon lyckades hålla sig till kursplanen men samtidigt gömma undan den. Hon gjorde lektionen och kursplanen till sin.

Jag slutade grundskolan – jag började i gymnasiet.

Jag tyckte om tyska, jag tycker fortfarande om tyska – bara inte lika mycket. Jag vill tycka om det lika mycket nu som förr. Språket har låst sig, lektionerna har låst sig. Vi leker inte med språket längre, vi gör inte språket till vårt eget längre. Vi gör det som någon säger åt oss att göra – för att det står i kursplanen.

Kursplaner, mallar, Läxor, uppsatser, prov, glosförhör, hemtentor, tester, individuella samtal, utvecklingsplaner, betyg. I slutändan är det betygen som räknas.

Jag ogillar tanken på att någon ska få betygsätta mina kunskaper, mitt intresse, mitt ämne – bara för att kursplanen säger det. Jag vet det jag kan. Jag har kunskaper som finns med på kursplanen, men jag har även kunskaper som inte finns med på kursplanen – men den räknas inte. För mig räknas den.

Helst av allt vill jag inte bli betygsatt alls. Jag vet det jag kan. Om man kan älska ett språk – då är det precis det som jag gör, och om några veckor kommer någon att få betygsätta det – i form av en bokstav.

Publicerat i Barns nya rättigheter, Eleverna! | 2 kommentarer