”Hos skolsköterskan kan jag läsa … ”

– Jag går till skolsköterskan. Där sitter jag i väntrummet och läser Bamse, säger eleven i årskurs nio. 

– Berätta!

– Jag får tillbaka lite barndom. 

 

Från en intervju om läsning. Jag tänker på vikten att läsa det man behöver läsa. Jag får samma känslor när jag läser de böcker jag fick höra som barn. Hej HOPP!/Anne-Marie

Posted in Barns rättigheter, Ovan trädtopparna, Relationer och vänskap | Tagged , | Leave a comment

Läsförmågan och ledigheten

Från mitt klassrum 2002.

Att tjata om läsningen och i synnerhet sommarläsningen gör själva läsandet till ett måste. Ofta blir vi mer högljudda och envisa i vår iver att se till att boken blir läst. Och som svar kanske boken avvisas eller bemöts vi av kommentarer som vi inte vill höra.

Och javisst kan det behövas påminnas om att vi ska läsa och fortsätta att läsa. Under all ledighet vet varje lärare att den som inte läser eller underhåller sin läsning tappar lite av den läsförmåga som fanns innan ledigheten. Det är därför sårbart med ledigheten. Läsförmågan kräver nämligen träning och kontinuitet. Vi behöver läsa dagligen.

Men … att tjata om något som vi talar oss så varma för blir lite lurigt. Att i stället se till att böckerna själva får påminna genom att:

  • duka fram böckerna till frukost, variera bokbeståndet varje dag,
  • visa att man själv läser och inte kan låta bli att berätta lite om det man läser
  • lägga en liten boktrave på toaletten eftersom vi gärna läser lite då vi sitter där
  • tidningar av olika slag: Bamse, Kalle Anka och nyheterna kan läggas fram vid datorn
  • ha en gemensam lässtund; vi läser ihop men olika böcker och kan ligga i varsin soffa, eller varsin stol och läsa under en halvtimme stöttar familjeläsningen
  • berätta om det vi läst och vad vi tänkt om det vi läst gärna över sill och potatisen under sommarlunchen
  • göra gemensamma utflykter till bibliotek och bokhandlarna utan att genast prata om vilken bok vi ska köpa utan att strosa omkring bland böckerna och upptäcka dem
  • högläsa, högläsa, högläsa – också någon minut sätter fart på tanken och ”ut flyger orden” ur boken
  • När vi vill tjata, hålla tillbaka impulsen och tänka över hur vårt tjat skulle göra oss själva till läsare, vi gör något trist av det som kan vara roligt, intressant, spännande och fullkomligt underbart.
  • När vi läser se till att vi pratar positivt om att läsa och att vi själva syns uppslukade av boken vi läser.

Hej HOPP!/Anne-Marie

Posted in Föräldramötet, Fritidspedagogik, Hinder för lärande, Högläsning, Kommunikationen, Lässtrategier, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Synligt läsande | Leave a comment

”Nej, jag gillar inte högläsning”

– Jag gillar inte högläsning.

Barn tänker och tycker om det vi gör i skolan. Ofta stannar vi vid första åsikten. Som här. Eleven säger att hen inte gillar högläsning. Om vi inte värderar och tar illa vid oss utan lyssnar och frågar vidare kommer vi att få veta varför. Då kan vi få oss en tankeställare och utveckla undervisningen.

– Berätta!

– Jag vill se texten som man får lyssna till. Jag älskar verkligen att läsa och jag sitter hela tiden och undrar varför jag inte får se texten. Då skulle jag tycka att det vara jätteroligt att lyssna.

Eleven kan, om vi vill, påverka undervisningen och vi kan få vara kreativa och tänka hur vi kan göra så att högläsningen får den dimension som eleven önskar. Och i de faktaböcker vi läser kan läraren alltid läsa högt ur dem och de böckerna finns ju för alla. Det blir en ingång för eleverna att lyssna och lära och när de läser på egen hand den repetition de kan behöva.

Och vill vi kan vi låta dem som vill läsa texten följa med i den:

  • Ha en extra bok av högläsningsboken som cirkulerar bland lyssnarna
  • Kopiera upp några sidor för anteckningar och medläsande
  • Och om eleven inte vill sluta läsa när vi gör det är det tillåtet att läsa vidare på egen hand
  • Skriva av texten och visa den interaktivt
  • Skaffa en kamera som visar upp boken direkt på tavlan och låta de som vill läsa med.
  • Låta elever sitta intill läraren och titta ner i boken samtidigt som läraren högläser
  • Att som lärare slå sig ner bland eleverna och lägga fram boken så att det går att följa med i den

Hej HOPP!/Anne-Marie

Posted in Kommunikationen, Lässtrategier, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Strategier, Styrdokumenten, Synligt läsande, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Undervisningen, Väck läshungern | Tagged | Leave a comment

”Lätt för att läsa men så blev det svårt”

– Jag hade det lätt för att läsa. Lärde mig läsa innan jag började skolan. Alla sa till mig att jag kunde läsa och så var det med det. Men ju längre upp i årskurserna märkte jag att jag inte förstod det jag läste. Då blev det svårt att läsa. Inte så roligt längre. Jag som kunde läsa märkte att det inte var så enkelt. Det var ingen rolig upplevelse. Jag höll tyst om den.

Många barn som lär sig läsa tidigt kan dela den här upplevelsen. Man kan läsa men man förstår inte det man läser. Att kunna läsa betyder inte att man förstår det man läser. Därför behöver alla barn läsundervisning. Vi behöver alltid prata med varandra om texternas uppbyggnad och innehåll. Många som tröttnar på att läsa (i skolan) kan ha den här gnagande känslan av att det de trodde sig kunna inte räcker till. Det är därför så avgörande att vi inte säger eller tror att eleven kan läsa. Bättre är att diskutera hur vi läser olika texter och lär oss att fråga om det vi inte förstår och samtala om hur vi förstår olika. Samtal för att tänka och lära.

Det krävs olika ingångar till olika texter, dvs läsundervisning och vårt inställning borde vara att varje text prövar vår tankevärld och utmanar den. Gemensamt fokus på texten, och för den delen illustrationen, möjliggör att vi kan förstå det vi läser och få vägledning hur vi läser för att skapa mening och sammanhang.

Hej HOPP till er!/Anne-Marie

 

Posted in Lässtrategier, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Strategier, Synligt läsande | Leave a comment

Den mest underbara berättelsen om att läsa böcker

Jag har alltid intervjuat barn, tonåringar och föräldrar, vuxna … ja alla om hur de läser och varför de läser. Det har utbildat mig eftersom jag lär mig om hur man kan tänka, känna och hur man faktiskt läser. Igår berättade en elev i årskurs två detta. Och kraften som läsaren visar…

– Berätta vad du tänker när du läser? frågade jag.

Jag tänker så bra när jag läser. Känslor får jag också när jag läser.

Jag får stora drömmar.  Jag kan drömma om Astrid Lindgrens böcker och Barbro Lindgrens böcker. Jag drömmer att deras böcker finns på riktigt ute i naturen och i världen.

När jag öppnar en bok så kommer det ut några figurer. Som Pippi Långstrump, om hon är stark så kommer hon ut ur boken och in i min dröm.

Man öppnar en sida så kommer det man läser ut ur boken. Man måste fråga dom som är i boken om dom vill gå tillbaka in i den. Det är inte så lätt att få in dom i boken igen. De vill att människor ska se dom på riktigt. Man måste öppna böckerna.

Jag gillade JaquelinWoodsons böcker. Alla slavar kom ut ur böckerna och jag sa till dom som hade slavarna att det är inte bra att göra som dom gjorde och jag fick dom att förstå hur det känns att vara slav. Jag gick in i boken och sa till dom. Slavarna var utanför boken. Där fick dom leva med egna hus, mat och kläder. Det såg jag till och min mamma.

De befriade figurerna ur böckerna och läsarens intåg i böckerna! Jag skrev ner och läste sedan upp det jag skrivit för eleven som nickade. Jag brukar inte värdera berättelser men något i denna får mig att känna obotlig optimism och hopp om det kommande. Den behöver jag!

Posted in Lässtrategier, Litteratur och läsning, Ordförrådet, Ovan trädtopparna | Leave a comment

”Jag vinner över bilderna i böckerna”

– Berätta om bilderna i boken? frågar jag.

– Bilderna är viktiga. Dom gör att man blir nyfiken på att läsa. Ibland har man en annan bild i huvudet när man läser och då stämmer inte bilden i boken överens med vad man själv tänker. Men jag vinner och tycker som jag tycker. Jag liksom vinner över bilderna i boken.

Jag tänker på det viktiga att tänka, kommunicera och lära. Att tänka själv när man får veta hur andra tänker. Att komma i kontakt med sin egen röst och stämma. Så här tänker jag …

Posted in Bildpromenaden, Boken i undervisningen, Lässtrategier, Strategier, Textsamtal, Väck läshungern | Leave a comment

Vikten av samlad förståelse för elever med särskilda behov

More more more

Inte sällan krockar vuxna kring barn med särskilda behov. Inte alla är insatta i arbetet som krävs eller vad individen behöver för att delta och inte bli stigmatiserad som en elev som är ett problem. Den som är den ansvarige för barnets välbefinnande och anpassar situationer i exempelvis skolan måste möta andra vuxna som förstår att det handlar om ett arbete som byggs upp genom relationsskapande och ömsesidigt lärande  och att den vuxne gör anpassningar som krävs för att denna elev ska kunna delta och medverka.Det handlar inte om undantag från regler utan en väg att lära sig om gemenskapen kring och genom dem.

Det kan vara ett långt arbete att få en elev att sitta i matsalen med de andra eleverna och väl där ska personalen inte ta vid och berätta om reglerna eller på något annat sätt göra det svårt för eleven att lära i matsalen. Socialisering och delaktighet kommer inte av sig själv utan genom att man får lära sig och att lära sig är något man får göra stegvis. Barn vill anpassa sig för att delta men vet inte alltid hur man gör eller vad som krävs. Om kraven blir för stora kan barnet slå bak ut och …

Inte sällan har jag, då jag haft elever med särskilda behov, mött vuxna som, trots att jag varit där, sagt till och ibland visat på dörren. Det kan vara någon som reagerar på det eleven säger men som inte har någon aning om orsaken till varför eleven säger som eleven säger. Mitt arbete med inkludering kan därför bli än svårare än vad det behöver vara.

Ett sätt kan vara att ändra våra sätt att samtala om barn som utmanar våra känslor. Låt säga att vi vill säga:

– Du måste säga till x, han gjorde det och det, lyssnade inte när jag sa till, osv…

till att uppfatta situationer och konsultera läraren i frågan och på sikt utmana sina egna sätt att närma sig det man tycker är problematiskt:

– Hur kan jag förstå, vad kan jag göra, hur ska jag förhålla mig …

Ofta tänker jag att vi måste ha en samlad förståelse för elevens skolgång där varje vuxen bidrar till att eleven kan få delta och utvecklas i skolan. Vaktmästarens vänliga ord betyder mer än vad man kan tro, bibliotekariens överseende för det plötsligt högljudda kan möjliggöra för att ett livslångt positivt förhållande både till böcker som till miljön i biblioteken och mattantens vänliga inbjudan till maten betyder att barnet får lära sig att känna sig välkommen och då kunna äta sig mätt tillsammans med elever och lärare.

Hej HOPP!

Anne-Marie

Posted in Anpassning | Leave a comment