Lärare som hinder för lärande

Postat den 05/11/2009 av Anne-Marie Körling

Jag fick ett sorgset mail, ett sorgset anslag, sorgsen föräldrasuck, skolsorg och en unge som börjar skolan för att snabbt tröttna…

_____________________________________________

Mitt barn har börjat sjuan. Tyckte det var så spännande.
Nu berättar XXX  om engelsklektionerna.
Mitt barn är så uttråkad.
Får inte lära sig något.
Läste ut Harry Potterböckerna på engelska redan i femman
men nu sitter XXX på lektionerna och fyller i ord som XXX redan kan.
Jag blir galen!! Fullkomligt vansinnig.
Jag vill att XXX ska få utvecklas, känna att XXX lär sig.
När ska lärarna sluta hindra?
______________________________________________

SKOLGÅNG - SJÄLVA ORDET ANDAS AKTIVITET - KAN MAN NÅGOT SÅ SKA MAN FÅ LÄRA SIG MER... INTE SITTA STILL OCH ANPASSA SIG ritar Anne-Marie Körling i en förtvivlad stund

SKOLGÅNG - SJÄLVA ORDET ANDAS AKTIVITET - KAN MAN NÅGOT SÅ SKA MAN FÅ LÄRA SIG MER... INTE SITTA STILL OCH ANPASSA SIG ritar Anne-Marie Körling i en förtvivlad stund

Jag tror att vi illa samspelar med det som eleverna faktiskt kan och som vi faktiskt inte har tagit reda på att de kan. När kommer eleverna till tals. Jag tror också att många ”diciplinfrågor” handlar om att eleverna handskas med uppgiften att ha tråkigt. Jag blir uppriktigt ledsen över att lärandet har fått ett tak, och att språket blir några ord i ett ifyllnadspapper och att dialogen är borta. Det vore helt naturligt att eleven kunde ge sig till känna och säga – Du jag kan det här! Det är en farlig tystnad då eleven har lärt sig att vara tyst. Det är en märklig lärande miljö som avkräver den anpassningen av eleverna.

Anne-Marie


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hinder för lärande – Platta texter!
  2. Lärande strategi: Att tala för sig själv – en verklig skoluppgift för lärare
  3. Hinder för lärande
Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Skolrättigheter, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Lärare som hinder för lärande

  1. Katarina skriver:
    05/11/2009 kl. 6:35 e m

    Hjälp! Än en gång är du mitt i prick, men dina ord ger kraft. Jag är också en förtvivlad årskurssju mamma. Har alldeles i detta nu suttit med min sjua inför morgondagens nedmonteringssamtal, nej förlåt jag menar utvecklingssamtal. Där den återkommande kommentaren handlar om tystnad. Var i kursplanerna står det omall denna tystnad? ”Vi får inte ens prata om matteuppgifterna” säger sonen.

  2. Anne-Marie skriver:
    06/11/2009 kl. 1:21 f m

    Det finns inget tak för lärandet. Har aldrig gjort. I så fall skulle jag vara färdiglärd. Det är jag inte. Jag är absolut inte färdiglärd. Om jag vore det skulle jag förtvivla. Ibland är skolan begränsande… inte tillåtande… och lärandet som eleverna äger förblir osynligt genom skolåren. Jag tror inte på proven som allenarådande gensvar… jag tror på dagligheten, dialogen och elevens rätt att äga och förvalta kunskap om sitt eget lärande. Anne-Marie

Kommentarer är stängda.