Läraren strålade. Hela han upplyste om glädje. Undervisningens innehåll var vattnets kretslopp. Eleverna skrattade. Lärde sig om vattnets kretslopp. Happy, happy, happy, sa lärare om sitt yrke.
Vi bär nog alla på en lektion som ger oss känslor av fullkomlighet, av undervisarglädje, om elevernas lärande, den där lektionen då allt bara föll på plats. Den där lektionen! Och naturligtvis är det den lektionen som blir lärarens inre mål. Den att uppleva den igen.
Jag tänker på de lektionerna jag haft. Hur den där lektionen fyller mig med professionell glädje och styrka. Som vi borde undersöka den. Sätta ord på vad det var som gjorde den till den där lektionen. Ofta innehåller den också något av utmaningar. Hur gjorde vi? Hur gör vi? Vilka förutsättningar behöver vi för att möjliggöra den igen?
Läraren jag mötte, han som utstrålade happy, happy, happy, talade om sin lektioner som innehållsrika och viktiga. Framförallt den att eleverna upplevde det och kände samma sak.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
