I min bok Vägen till skriftliga omdömen, 2007 skrev jag att man skulle ta en textbok från varje årskurs och varje ämne, från årskurs ett till årskurs nio, och åskådliggöra för föräldrar hur och genom vad eleverna förväntas kunna och kommer att läsa i skolan. För att skapa pedagogiska samtal gör så här:
Ta en bok från varje årskurs, från årskurs 1 till årskurs nio. Synliggör dessa genom att studera hur texterna utvecklas och vad som krävs av undervisning för att eleverna ska kunna läsa dem. Åskådliggör för eleverna och föräldrarna så att det blir tydligt hur texterna ser ut och vad de kräver av läsförmåga.
Jag har, i god tid inför årskursövergångar, gett mina elever nästa års matematikbok, nästa års biologibok för att de ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som kommer med undervisningen.
Inom ett ämne kan man också göra denna progression. Jag följde exempelvis texterna i matematikböckerna från årskurs ett till årskurs nio. Detta tänkt att skapa diskussioner mellan kollegor kring de texter man förväntas kunna läsa i skolan och hur läsundervisningen måste läggas upp, förståelse för vad som förväntas skapas och vilken undervisning som möjliggör för eleverna att delta för att lära, kommunicera och tänka.
Som sagt – detta skrev jag om i Vägen till skriftliga omdömen, 2007.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
