Undervisningen för det kommande. Jag brukade läsa kurslitteraturen för de kommande stadierna för eleverna. För att de skulle få veta vilka texter de skulle möta i skolans framtid. Om eleverna gick i årskurs tre läste vi gemensamt ur textböckerna för årskurs fyra, fem och sex. Under årskurs fyra ville eleverna veta vad som väntade dem i årskurs sju, åtta och nio. Då jag högläste ur kemiboken var det eleverna som fick välja stycke efter att ha undersökt bokens innehåll. Eleverna fick titta igenom kemiboken och välja stycke de önskade att jag högläste. Det blev ett kort stycke om fulluren.
Eleverna lyssnade noga. Sex av eleverna satte upp sig på väntelista och ville läsa kemiboken. En elev läste den från pärm till pärm. Eleven ställde så många frågor och aktiverade därmed de andra eleverna.
Syftet med att visa det kommande är att säkerställa att de kan läsa de kommande texterna – det de kan få möta i skolan. De måste ha en god läsfärdighet för att kunna läsa en text i kemi, fysik eller matematik. Det krävs mycket samtal om texterna, för förståelse och begreppsbildande för att förstå. Den kommer med läraren som kan undervisa i ämnet.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Tycker om att läsa det här. Det finns ett sammanhang för läsningen och eleverna är nyfikna. Vi kan ta vara på det drivet som finns hos barn och ungdomar att veta mer om allt som finns i världen. Allt känt och det okända som man anar. Håll lågan vid liv så att det sprakar ordentligt i frågorna och resonemangen. Barn behöver inte ha det enkelt! Tack för att du delar!
Tänk att det kan vara så lätt att få eleverna intresserade av kemi! 🙂