Varje kväll läser jag en dikt av Tomas Tranströmer. Det är en vana jag fått. Jag läser av nödvändighet, i behov av bildskapandet som kommer med det långsamma att tänka om det som är skrivet och det jag fått läsa:
” Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.”
Tomas Tranströmer; Det vilda torget, 1983