Hej Ann-Marie!
Detta faktum visar ju verkligen vilken trögt gigantiskt fartyg skolan är; då man väl lagt om kursen tar det tid innan fartyget svänger mot nya mål! Skolan är allt för mycket av skyddad verkstad – skydda från verkligheten där ute – livet!
Hur många människor finns det inte som har misslyckats i skolan; sett sig som riktiga ”losers” men sedan – då de kommit ut i verkliga livet – klarat sig bra, kanske t o m gjort succé inom något område. D v s om inte skolan fått dem att förlora hoppet om framtiden, så de ger upp och hänger sig åt något mer destruktivt.
Hur många av oss vuxna skulle acceptera att sitta och arbeta i en trång sal, tillsammans med 25 andra. Hur många av oss skulle orka ställas inför uppgifter vi vet att vi har svårt att klara, men ändå tvingas utföra inför dessa 25 andra – varje dag. Varför finns ”tydlig handstil” inskrivet som mål för åk 3, när dessa människor på sin höjd kommer att skriva handlingslappar för hand?
Tack för en intressant blogg! Jag läser en bit i taget…//
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Vilket härligt mail! Så rätt du har, du som skrev…
Att få alla elever att känna sig värdefulla, att få alla elever att lyckas och att utvecklas är en utmaning för skolan. Att hela tiden reflektera över vad vi kan lära tillsammans för att skapa en bra värld!
Beträffande ”tydlig handstil” så räcker det med att den är läslig, att man kan klara att kommunicera med en penna och ett papper, tycker jag. Jag ifrågasätter kraven som vissa pedagoger har på att eleverna ska kunna ”gammaldags skrivstil”. Visst kan det vara motorikträning men det får de även vid tangentbordet/datorn!
Och som du så riktigt påpekar, hur mycket kommer det att skrivas för hand fortsättningsvis?
Mitt i pricken!
Kan vi inte sudda bort sådana prickar?!