Mail till mig – Om läxor

Hej!

Något som jag funderar mycket på och som jag tycker behöver diskuteras mer i skolan är läxor. Själv är jag läxmotståndare. Förstår inte alls meningen med läxor. Mitt främsta argument är att jag anser att det är odemokratiskt att lägga ut en del av sin undervisning på hemmet. Föräldrar har oerhört olika förmåga att hjälpa och stötta sina barn med läxorna. De flesta föräldrar arbetar heltid, många är ensamstående. Både barn och föräldrar har fritidsaktiviteter och den lilla stund de får över kan de väl få pusta ut i soffan tillsammans… Det finns ingenting som säger att läxor är avgörande för att nå skolans mål, mål som ju är kvalitativa inte kvantitativa. Däremot har jag ingenting emot att föräldrar ska få vara delaktiga i sina barns skolvardag och veta vad de arbetar med i skolan. Men det finns ju så många andra sätt att vara delaktig och hjälpa sina barn på. Barnen kan skriva dagbok där de berättar vad de gör i skolan varje dag eller varje vecka och ta hem och visa. Man kan uppmana föräldrar, för barn i alla åldrar, att läsa med och för sina barn, hänga med i nyhetsrapporteringar och diskutera det hemma, låta barnen ta ansvar för att passa tider, skippa skjutsandet och låt dem läsa tidtabeller och hinna med bussen till träningen eller kompisen, ja det finns massor.

Jag tror jag ska börja min nya termin med min nya klass med att ge elever och föräldrar en idélista över vad de kan göra istället för läxor. Har du funderar på det där med läxor?

Om jag har funderat på läxor?

Självklart. Jag delar dina synpunkter till fullo. Om läxan handlar om innehållet i skolan och uppvisandet så är den särskiljande. Det betyder att den ensamstående föräldern får stort problem med läxorna, dessutom är det inte riktigt säkert att föräldrarna kan hjälpa. Man ska inte lägga ansvaret på föräldrarna utan det ska läraren och skolan till fullo äga. Däremot tycker jag den bekräftande läxan kan vara bra. Den handlar om att visa upp det lärande som eleven har tillägnat sig. Det skapar såväl goda broar mellan hem och skola men också till glädjen att dela sitt barns kunskaper och förmågor. Vi behöver fler sådana brobyggen!

Detta om att vara motståndare – tillåts jag problematisera?

Jag skulle vilja verka för ett inre brobyggande. Den att vi inte ställer oss på någon sida alls utan lämnar diskussionen lite mer öppen. Det betyder att vi raserar de murar vi har kring våra egna ställningstaganden och ser efter och runt omkring oss hur andra gör. Vi läser in varandra utifrån våra motstånd. Kanhända en kollega gör väldigt spännande läxor och som leder till det som läxan ska leda till. Motstånd föder motstånd. Kanhända har du fått din tanke om att inte ha läxor väldigt åtsatt och måste försvara din rätt att tycka så. Då ställer man sig på sin kant. Men om vi utvecklar och raserar våra motstånd så slutar vi polarisera. Det kanske handlar om ledarskap att få bukt med det här.

Skolan ställer sig alltid på en eller annan sida. Aldrig både och. Jag vill öppna dialogen med – Hur ser vi på läxan? och allt är tillåtet att tänka och tycka. Diskussionen måste upp. Inte motståndens kamp!

Jag tackar för ditt mail!

Skriv igen! Din lista gillar jag. Skulle du vilja återkomma och berätta hur den föll i händerna på föräldrar och elever?