Rätten att leka: Lekmiljöerna miljöerna till trots

Det finns inga icke-lekande-miljöer. Det som skapas som icke lekande platser görs till platser för lek av barn. Barn tar ut sin lekande rätt överallt. Inget kan hindra dem från leken. Inget alls. Och om man tänker efter. Är inte stolarna som gjorda att hoppa bock över?  Eller inte nudda golv? Man skulle kunna tänka att barn är arkitekter för lek oavsett om miljön erbjuder dem det. Så kreativt egentligen.

Anne-Marie

fotografiet är taget i Edinburgh där jag satt och skrev om barn

Det här inlägget postades i Klassrummet, Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Rätten att leka: Lekmiljöerna miljöerna till trots

  1. Mats skriver:

    Fin bild !

    Det finns en teori om kärnbarn. De kan leka med vem som helst var somhelst och är oersätterliga i grupper!!!!

    Ha en sval dag

  2. Lisa skriver:

    När slutar vi vuxna leka, vara ”kreativa”? Är det när tillvaron kräver andra aktiviteter? Jag tror att vi har leken i oss vi också, bara vi tillåter den att komma fram!

    På synonymer.se säger man om ordet ”leka”:
    ”ägna sig åt lek, roa sig, skoja, fördriva tiden, stoja, rasa; låtsas vara, spela; behandla på ett avspänt sätt, hantera tanklöst, fingra på; fladdra, fläkta”

    Jag tycker vi går ut och leker idag, eller hur? Det låter kul!

  3. Lisa skriver:

    Eller som här, miljöerna inbjuder till lekar på annat sätt än vi planerat.
    Kolla: http://www.youtube.com/watch?v=WEeqHj3Nj2c&feature=related

  4. sspirit skriver:

    Jag ställer mig mycket undrande och nästintill oroad till barn som inte leker.

Kommentarer är stängda.