Såg filmen om Cornelis. Djupt berörd. Somliga går med trasiga skor genom sina liv, med Ågren som utsikt, med sambatakten i hjärtat och orden, orden, orden lämnas generöst till oss alla. Musiken dör aldrig och aldrig språket i den.
Jag tänker att det medborgarskap som nekades Cornelis visar fram ett samhälle ur sin byråkratiska vanmakt – vad är att vara svensk? Vad är att kunna svenska? Vad är att tillhöra? Vad är vi för människor?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Så skönt att du tyckte om den! Själv är jag lite orolig och laddar upp med en favorit:
http://open.spotify.com/track/0GLl7QeQMBLG9PSMdeCo9N
Jag kunde inte se slutet utan att alla mina tårar rann. Det gör mig ont att han inte fick de åtbörder han skulle ha haft i levande livet. A-M
Anne-Marie!
”Vi är människor alla”
OBS! Min kommentar har inte med filminägget att göra….egentligen!!!
Men..bland de människor jag allldeles nyligen mött är en tjej som satt på flyget på väg hem efter sin semester. Hon var på väg hem för att fortsätta sina studier till lärare.
Vi kom att prata med varandra under flygresans slutskede. Några få men kärnfulla meningar om det yrkesval hon gjort. Denna förmodligen mycket målmedvetna unga kvinna hördes vara fylld av förväntningar under sin fortsatta utbildning som pedagog. Redan nu hade hon fått flertalet ”ahaupplevelser”, dvs. hon hade börjat att få ihop några pusselbitar till det enormt stora pussel som det innebär att bli en bra pedagog. Ett pussel som aldrig får bli färdiglagt men som ger stimulans i att vilja bygga mer och mer.
Ellen Key kände hon till. Naturligtvis uppmanade jag henne att läsa vår tids stora tänkare och pedagog, nämnligen Anne-Marie Körling…hon som är värd allt beröm och uppmuntran i sin gärning.
Ytterligare ett frö är sått!!!
Ett annat slags medborgarskap:
http://www.youtube.com/watch?v=TrlYo75fSXU&feature=channel