Vi satt där och delade ett spel på en Ipad. Jag hann hjälpligt med då treåringen orienterade sig i mappar, spel och filmer. Jag hann inte alls med då treåringen bytte till en Pippi Långstrumpsaga och lyssnade på den för att sedan se en film om en blind pojke som orienterade sig i verkliga livet.
Jag såg på händernas rörelse. Treåringen rörde sig hemvant i det digitala. Fingrarna förde ihop program med sådan enkelhet att jag blev varse att den här världen är hennes. Den här världen sitter i handens rörelse.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Ja och hur ska vi möta det i skolvärlden? Känns som vi ohjälpligt ligger efter flera år på ”tekniksidan”. Jag längtar efter ”Smartboard”, projektor i varje klassrum och ett fungerande nätverk. Men jag skriver gärna upp IPad på önskelistan också.