Jag har verkligen inte gjort mycket under mina sommarlov. Jag brukar njuta av att vara hemma. Ligga på soffan och läsa böcker, tänka och inte bry mig om tiden. I personalrummet möter jag lärare som berättar om resor och om semesterinnehåll som låter fantastiska. Jag har liksom inget att berätta som handlar om de där resorna. Jag tycker det är svårt att berätta om det jag gör och det jag trivs med. Det är heller inga som lyssnar till fem veckor från en soffkant. Och elever som inte har föräldrar som kan ge dem äventyr till äventyrsland kanske ger det bästa av sin tid. Hur berättar man om det? Varför ska man berätta om det?
Och eleverna som inte har, inte får, inte kan? Hur blir skolstarten för dem? Och likafullt, de som vill berätta om sina resor måste ju också få göra det. Barn är barn. Men läraren måste alltid, alltid lyssna lika intresserat till alla barn. Det ligger i uppdraget att vara lärare.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
